Det finns många exempel på hur kommunledningen blandar ihop politik och förvaltning. Det handlar om att de ökar antalet politiskt anställda och planerar minska antalet opolitiska utredare. Det handlar om att de trotsar kommunallagens ”beredningstvång” (som innebär att ärenden som går till Kommunfullmäktige ska vara ordentligt beredda av förvaltningen – inte bara av politiskt anställda). Det handlar om att enskilda politiker fattar beslut i frågor som de inte har mandat i.

Tyvärr är det en konsekvent linje som högerkoalitionen har. De politiserar så mycket de kan och minskar därigenom också möjligheten för örebroarna att få insyn (vare sig media eller opposition kan hålla koll på frågorna när allting görs upp i kommunalrådskansliets korridorer. Sammanblandningen kan nu också illustreras. Så här ser det ut när sammanblandningen går för långt:

Pilen visar kommunvapnet, som högerkoalitionen lagt in på sina propagandamaterial. Det har de egentligen inte rätt att göra, men det bryr de sig nog inte om. Så här står det i Örebro kommuns grafiska profil: ”Örebro kommuns logotyp gör avsändaren tydlig, och sätter en kvalitetsstämpel på avsändaren – det är en kommunal verksamhet.” Såvitt jag vet är inte de politiska partierna ”kommunal verksamhet”. ”Kommunens logotyp ska ses som varumärkesskyddad. Det innebär bland annat att kommersiella verksamheter inte får använda logotypen utan kommunens tillstånd, och att ingen har rätt att förändra den på något sätt.” De politiska partierna ”kommersiell verksamhet”, men om någon hade tänkt på att man skulle använda logotypen på detta sätt hade man nog formulerat sig på annat sätt…

Jag vet vad kommunledningen kommer att säga: ”det är bara den gnälliga oppositionen som är sura för att de inte får styra kommunen”. Men jag tycker faktiskt att det här är en viktig fråga: om vi som politiker hela tiden blandar samman partipolitik och kommunen som organisation blir det svårt för medborgarna att se vad politiken handlar om och det gör att opolitiska tjänstemän hamnar i kläm. Självklart har även socialdemokrater då och då gjort fel, men i alla fall jag är fostrad i att man ska skilja på rollerna: när vi var kommunledning hade vi exempelvis två sorters pressmeddelandemallar beroende på om det handlade om information om ”kommunala frågor” eller om partipolitik. Men kommunledningen bryr sig inte om sådant. Tyvärr.

PS Sedan kan man ju fundera på vad miljöpartiets väljare säger. Med tanke på att 8 av 10 mp-väljare trodde att de röstade på ”vänsteralternativet” i valet senast kanske det känns konstigt att ”deras parti” uppträder tillsammans med exempelvis moderaterna på det sättet…

Idag publicerade SCB sin partisympatiundersökning (SvD skriver mest utförligt). SCB har störst urval (6900 svarande) och brukar normalt vara den mest tillförlitliga (här finns hela undersökningen). Vilket vi verkligen hoppas stämmer… För det ser bra ut för socialdemokraterna (för att uttrycka sig försiktigt): 45,9%. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet får tillsammans 56,2 procent, mot 39,9 procent för de fyra borgerliga partierna.

För två månader berättade jag om min hobbyundersökning om hur mandatfördelningen i Örebro Kommunfullmäktige skulle se ut om SCBs majmätning blev valresultat. Det är knappt att man vågar göra om de där beräkningarna. Risken att bli övermodig är ju faktiskt överhängande. Så istället hänvisar jag till den förra uträkningen… (där s hade lägre siffror).

Och så upprepar jag siffrorna från den beräkningen: moderaterna 17%, 11 mandat i Kommunfullmäktige (13 mandat idag), folkpartiet 10%, 6 mandat (8), kristdemokraterna 7%, 4 mandat (6), centerpartiet 5%, 3 mandat (4), miljöpartiet 6%, 4 mandat (4), socialdemokraterna 48%, 31 mandat (25), vänsterpartiet 6%, 4 mandat (4), sverigedemokraterna 3%, 2 mandat (1)

Man kan väl för övrigt tillägga att sifforna för den SCB-region där Örebro län ingår är mycket bättre än rikssiffrorna, men Örebro kommun brukar ligga rätt nära riksresultatet, i alla fall när det gäller s-röster. Undrar om det går att få SCBs siffror nedbrutna på bara Örebro…?

De borgerliga partierna fick folkets förtroende att bilda regering. Det verkar de flesta ha ångrat. Och med tanke på att de i efterhand berättar att de ljög i valrörelsen så kan man ju förstå att folk är besvikna. Kd lovade sänkt bensinskatt, men ett år senare svänger de och motiverar löftesbrottet med att ”det var valrörelse” (Kds riksdagsledamoten från Örebro Sven-Gunnar Persson). Reinfeldt lovade att inte sälja ut akutsjukhus. Han ljög också. Lokalt i Örebro lovade den styrande högerkoalitionen att inleda ett brett program för västers utveckling. På ett halvår har de inget gjort. Inte ens bjudit in till en första träff. Hur var det nu med etik och moral, kd? Och hur var det med ärliga högerpolitiker, Reinfeldt?

Varför tycker så många örebroare att besluten fattas ovanför deras huvuden? Är det för att dagens majoritet hellre tar beslut i stängda rum och informerar efteråt, än diskuterar först och beslutar i öppenhet därefter.

Det där är inte min beskrivning av dagens kommunledning (även om det skulle kunna varit det). Det är den nuvarande kommunledningens beskrivning av den föregående… De borgerliga partierna skrev så i sitt valmanifest och lovade: ”Vi lovar att skapa en kommunledning där samtalet med medborgarna kommer först, där medborgarna har möjlighet att påverka innan besluten tas.”

Konstigt att det går så fort att glömma vad man lovat:

• Idag på Kommunfullmäktige tyckte Lennart Bondeson (kd-kommunalråd) att det var konstigt att vi socialdemokrater frågade om vårdnadsbidraget (vad det kostar och om de diskuterat det med örebroarna), det var ju inte klart än… Nä, just det. Vi socialdemokrater tycker ju att örebroarna borde få reda på läget i frågan innan kommunledningen fattar beslut ”i stängda rum och informerar efteråt”.
• Inger Högström-Westerling är moderat kommunalråd och ansvarig för näringslivsfrågor i Örebro kommun. Hon hör ingen kritik från företagare mot kommunledningens senfärdighet.  Men hon vill lyssna, om den är ”konstruktiv och riktas till den det berör”. Jag vet att kritiken är utbredd och jag vet att hon har hört kritiken, men hon vill inte låtsas om det. Så var det med det öppna och tydliga ledarskapet. Så var det med viljan att förbättra näringslivsklimatet.
• Staffan Werme är folkpartist och kommunstyrelsens ordförande. Han hoppas att oppositionen ska ”ställa upp” på kommunledningens stympade Truckstop (eller ”The project formerly known as Truckstop”, som vi brukar säga). Han låtsas inte höra kritiken från bensinbolagen, från åkarna, från transportbranschen, från det lokala näringslivet.

Staffan Werme redovisade dessutom en rent nyliberal hållning till gemensamma ansträngningar. Han låtsas att han inte förstår skillnaden mellan att marknaden kräver exempelvis 10 procents avkastning från Truckstop år ett (vilket förmodligen först uppnås runt år sju) och att projektet på lång sikt kan vara lönsamt. ”Ett minskat avkastningskrav är en förtäckt kommunal subvention”, sa Staffan Werme. Låt oss försöka ta det enkelt: om kommunens bolag Örebro Porten exempelvis skulle satsa 10 miljoner i Truckstop, och detta varje år genererar en avkastning som är högre än den ränta som satsningen kostar (och att satsningen på sikt genererar mer och mer pengar). Är det då lönsamt eller olönsamt? Staffan säger att det inte är det, för han menar att det är marknadens krav som är avgörande. Om alla resonerade som Staffan Werme skulle inga satsningar göras. Inga företag utom de mogna och multinationella (eller de extremt snabbväxande) skulle ha råd att satsa och utvecklas. Vi skulle få en monopolkapitalism som ingen hittills sett maken till.

Att Truckstop är viktigt för miljön och för Örebros utveckling motiverar i sig en satsning med kommunala initiativ. Trist att kommunledningen idag förmodligen begravde frågan.

Det firas så smått i det sundinska hemmet (nåja, med bortrest fru och en något ointresserad dotter är det väl mest jag som firar…). Jag är nämligen äntligen klar med att lägga in alla cd-skivor i datorn. Sista skivaan in blev Sophie Zelmani (”A decade of dreams”). Jag började det systematiska inläggandet i princip samma dag som min nya iMac kom (mitten av maj) och har sedan dess farit fram och tillbaka till datorn för att sätta i en ny skiva (datorn sköter det mesta själv, sätter jag i skivan så hämtar den hem titlar och annat och lägger in låtarna på rätt plats utan medverkan från mig).

Allt detta innebär att jag äntligen kan lyssna på all musik i ett streck (det räcker alltså i över 232 dagar, meddelar iTunes), vilket självklart är målet med det hela ;-). Viktigare är att det innebär att vi kan lyssna på all musik lite överallt. Och att vi kan stuva undan de skrymmande cd-skåpen. Med andra ord borde min fru fira lika mycket som jag. Den stora frågan nu är om jag ska ge mig på att lägga in övriga familjens skivor och om jag ska försöka med LP-skivorna. Fast det blir inte idag…

Socialdemokraterna har sedan ”länge” en egen kanal på You Tube. Där läggs intervjuer och filmer upp av skiftande kvalitet (från lysande till okej och ibland, hrm, nästan pinsamt). Men det är ju poängen. You Tube har liksom ingen avancerad kvalitetsgranskning…

Nu tas nästa steg. Två bloggare, Jonas Morian och Nina Unesi, ska regelbundet intervjua s-företrädare som de själva valt. Frågorna kommer bland annat komma från Jonas och Ninas bloggbesökare och filmen läggs upp direkt (utan censur…). Första filmen 20/12, påverka vilka frågor som ska ställas på Jonas och Ninas bloggar!

Peter Dahlgren är ofta en hjälte i alla möjliga sammanhang. Men just nu är jag mest imponerad av hans kamp för att få Fjällräven att ta etiska hänsyn vid produktionen av kläder. Jag är helt på Peters sida, jag vill inte behöva skämmas när jag använder Fjällräven-prylar (även om jag inte är lika flitig användare som Peter…). Peter bryr sig tillräckligt mycket om såväl sakfrågan som om Fjällräven för att skriva mail på mail, trots att han inte får svar. Tänk om Fjällräven brydde sig lika mycket om sitt varumärke som Peter gör…