Imorgon är det nog en ödesdag för USA. Antingen kommer Hillary Clinton tillbaka och vinner i exempelvis Texas och Ohio, eller så lär vi nog tyvärr få ställa in oss på ytterligare fyra (eller åtta) år med en republikansk president i Vita Huset. Tror jag. Jag tror nämligen inte att Barack Obama (oerfaren, har bytt åsikt många gånger) har en chans mot John McCain (erfaren krigshjälte med stor trovärdighet) när det handlar om en duell dem emellan. Ett demokratiskt primärval är liksom något helt annat än en presidentvalskampanj med ett republikanskt parti som är på fötter och kör stenhårt med negativa kampanjer (minns kampanjen mot John Kerry förra gången).

Dagens rapporter säger att Clinton-kampanjen inte gett upp och det är bara att hoppas att Hillary är lika mycket comeback kid som hennes man var när det begav sig i början av 90-talet. Go, Hillary, go!

Kraft och Kultur heter ett företag som levererar el. Jag (och många med mig) lockades av deras löften om att både satsa på bra miljöval och att vilja sprida god kultur. Problemet är att den ledande ”kulturspridaren” på Kraft och Kultur, Boris Benulic, är en nyliberal som glatt ägnar sig åt att skälla ut kunder som inte håller med om hans hyllande till nyliberala filosofer och extrema högerpolitiker (jag hade fräckheten att invända mot att Ayn Rand hyllades som en hjälte och ”vänsterfilosof”. Efter det har jag (försökt) lämna Kraft och Kultur. Peter Dahlgren uppmärksammade mig dock på vad nyliberalen Benulic skrivit i det senaste numret av tidningen Äventyrliga föräldrar (som man också får som kund hos Kraft och Kultur):
”Men allt detta välstånd bygger just på det arbete som de små mörka männen i gathörnen utför. Vitaliteten i vindistrikten bygger på svarta pengar till illegala immigranter.
Och – på något sätt känns det ändå rätt.
Det illegala arbetet gör att även små vinodlare kan överleva och ibland leverera spännande viner (en del av gårdarna gör till exempel märkligt bra portvin) – samtidigt gör det att det illegala arbetet att immigranternas familjer kan få ett bättre liv än tidigare.
Visst vore det bättre om arbetarna fick minimilöner med då skulle inte de allra minsta och modigaste vinodlarna kunna etablera sig och då blev det inga pengar skickade till familjerna i Mexico eller Nicaragua.”
Jag instämmer i Peter Dahlgrens kommentar: ”Benulic verkar inte förstå att han genom att dricka och hylla vinodlarna håller ett system av slaveri under armarna. Men det kanske inte gör något, han får ju dricka ett märkligt bra portvin. Skrämmande.”

Ärligt talat: kan regeringens strateger verkligen vara så usla som det verkar just nu? Dagens fantastiskt pinsamma exempel är utnämningen av fd försvarsminister Mikael Odenberg. Eko-redaktionen avslöjar nämligen att den konsult som användes för att ge bilden av en tillsättning baserad på kompetens bara hade en kandidat att välja på: Odenberg… Jag har alltid (i alla fall i modern tid) trott att moderaterna och de andra högerpartierna är duktiga strateger som har fel i sak. Nu verkar det ju som om de vare sig fattar politik, strategi eller vad väljarna vill ha. Och så usla kan de ju inte vara. Väl? Så jag går mest och väntar på att man ska ana ett ess i rockärmen.

Fikaraster är farliga. Vi kunde inte sluta räkna när jag konstaterade att den högerkoalition som styr Örebro har 21 personer anställda (13 politiska sekreterare och 8 kommunalråd), vilket gör att de varje dag har cirka 160 timmars arbetstid. Nu invände någon att de ju inte jobbar heltid allihop, och det är ju sant (kommunledningen tycker ju för övrigt inte att heltid är en rättighet, men det är lite vid sidan av detta räkneexempel…). Men ändå. Sedan fortsatte vi räkna: säg att hälften av dem som är anställda av majoriteten fikar två gånger à 15 minuter=drygt 5 timmar/dag. Och om de i genomsnitt äter lunch i 45 minuter=nästan 16 timmar/dag. Och sedan måste de ju träffas för att komma överens i frågor som de har helt olika uppfattning i, säg en timmes möte=21 timmar/gång. Inte undra på att de inte hinner uträtta mer när det gäller Örebros utveckling…

PS Jo, vi är rätt många anställda även i oppositionen. Och alla jobbar inte heltid hos oss heller, själv jobbar jag 90 procent. Fast det har jag valt själv.

Örebro är sveriges sjunde största kommun och ordförande i Kommunstyrelsen heter Staffan Werme (fp). Det är ingen nyhet för de flesta men det kan vara intressant att påminna sig om det där ibland. Då och då när man läser Wermes uttalanden får man nämligen en känsla av att han snarast ser på sig själv som en fri debattör.

Ta det här exemplet till exempel: Nyhetsbrevet Gränsbrytning ges ut från Örebro och i förra veckans nyhetsbrev publicerades en intervju med KS-ordföranden i landets sjunde största stad. Detta kunde man läsa (i den ursprungliga versionen av artikeln, som godkänts av Staffan Werme): ”Vi måste se pragmatiskt på läget säger kommunstyrelsens ordförande. Det handlar för Örebros del om att hitta en hanterbar geografi. Själv tror han inte att den regionen sträcker sig från Östersjön i öst till norska gränsen i väst. Snarare tvärt om.” Om man vill ägna sig åt lite filosofi kan man fundera lite på vad ”snarare tvärt om” betyder. Är det en region från väst till öst, från nord till syd. Tvärtom?

Sedan fortsatte han: ”Visserligen har förbundet valt att koncentrera sig på de politiska partierna och inte på kommunerna och då kan representationen bli lite annorlunda. Bland annat innebär detta att Örebro kommun endast är representerad genom oppositionsrådet Jonas Karlsson (s), berättar han.”

”– Men jag ser ingen anledning att ändra på detta. Vill de att jag ska delta i samtalet så får de gärna adjungera (ung. förordna, red. anm) mig till sina möten, avslutar kommunalrådet Staffan Werme.”

Fast de två senare styckena finns inte längre kvar på webben, redaktionen raderade dem raskt eftersom vi påpekade att det var lite märkligt att Staffan Werme (KS-ordförande i landets sjunde största stad) påstår att Jonas Karlsson (s) är Örebros representant, med tanke på att hans partikamrat Erik Johansson (fp) också representerar Örebro i Regionförbundets styrelse, där för övrigt också Kommunstyrelsens vice ordförande Inger Högström-Westerling (m) sitter. Och om man läser vidare på Regionförbundets hemsida så inser man det märkliga även med påståendet om att Staffan Werme minsann borde adjungeras om ”de” tyckte att det var bra att han deltog. Han är nämligen redan adjungerad och de flesta andra KS-ordförande i länet deltar. Dock inte Werme.

Så frågan kvarstår: är Staffan Werme medvetet slarvig med sanningen eller bryr han sig inte om att kolla upp de uppgifter han sprider? För jag vägrar tro att han medvetet ljuger för att förleda en journalist, han är ju trots allt ordförande i Kommunstyrelsen i Sveriges sjunde största kommun.

Det är uppenbart att fotbollsspelaren Dulee Johnson behöver hjälp. Mycket hjälp. Han har tidigare dömts för misshandel, rattfylla och olovlig körning. Och nu har han kanske kört rattfull igen. Enligt uppgifter från Häcken (där han tidigare spelade) erbjöds han hjälp, men tackade nej vilket gjorde att Häcken sålde honom. Till aik. Hoppas nu att aik menar allvar med att hjälpa honom, och det klubbledningen säger tyder på det (varför de tidigare trott att problemen ska gå över för att man betalar honom mer är dock lite oklart). Tyvärr verkar inte alla aikare fatta allvaret. Bojan Djordic säger till exempel (till Aftonbladet) att han står bakom sin lagkamrat till hundra procent…: ”Brutit mot lagen … ja, men det är inte så jag bedömer Dulee. Han har inte dödat någon. Alla har sina liv utanför fotbollen och alla går sina vägar, jag kan inte stå för andras val.”

Vi tar det en gång till. Misshandel, grovt rattfylleri (upprepade gånger ) och olovlig körning. ”Alla går sina egna vägar…” Jag tycker mest det är vidrigt att man ursäktar den typen av brott. Människor som begår sådana brott ska ha hjälp, vård och straff. Inte hyllningar och ännu fetare lönecheckar.

Årets (förmodligen tidernas!) allsvenska värvning blev alltså klar igår eftermiddag: Rami Shaaban skrev på ett femårskontrakt med Hammarby. Det innebär inte bara att Hammarby utan tvekan har allsvenskans bästa målvaktsgäng: Shaaban, ”Poppen” Björklund från BP, skadade Erland Hellström och 17-årige talangen George Moussan (som bland annat fick stå i bortamatchen mot Braga i UEFA-cupen förra året…). Det innebär också att Hammarby fortsätter traditionen med legendariska mästarmålvakter (Ronnie Hellström och Lasse Eriksson för att bara nämna två). Och dessutom innebär det att jag fått en ny hälsningfras i telefon: ”Tja-aban!”. Fast den törs jag bara använda när jag vet vem som ringer.

Dessutom är Shaaban utan tvekan svensk fotbolls trevligaste och mest sympatiska kille. Att han hejat på både aik och jurgårn är märkligt och otroligt, med tanke på vad sunda värderingar han har. Han väljer att flytta hem till Stockholm för familjens skull – och tackar nej till utländska proffsklubbar (jovisst, han får rätt bra betalt av Bajen också…) och han har en allmänt sund inställning till livet och vad som är viktigt. Som tack för det ska han få sitt första riktiga allsvenska SM-guld i år… ;- ) (guldet han fick med de jurgårn 2002 räknas inte, han spelade ju knappt och dessutom var det ju jurgårn…)

På bara någon timme kom två glädjande besked om efterlängtade reträtter:

1. Konditoriägaren Helene Andersson skriver på kollektivavtalet (=går med på att ge schyssta villkor till sina anställda och slutar med sin illojala konkurrens mot andra bagerier).
2. Regeringen backar från förslaget om att begränsa ersättningen från sjukförsäkringen (=beslagta det löneutrymme som fack och arbetsgivare varit överens om att avsätta till avtalsförsäkringar).

Det är märkligt. Här gör konditoriägaren och flipp-flopp Fredrik det enda rimliga; det de borde gjort från början. Och då blir vi alldeles till oss av glädje trots att det ju egentligen innebär status quo. Fast för de anställda på stadens bagerier (inklusive Sockerbullen AB) innebär ju detta en förändring. Och för dem som redan utgått från att regeringen skulle genomföra sitt genomkorkade förslag innebär det ju också en förändring.

Jag fortsätter jubla. (Och gotta mig åt att Fredrik ”jag går sida vid sida med folket vars förtroende jag bär” Reinfeldt fortsätter tro att en person kan bli ledare och statsman genom att uttrycka sig överspänt… )

Idag inledde Livsmedelsarbetarförbundet en blockad mot konditorierna Lindqvists på Rudbecksgatan och Smörkransen på Änggatan i Örebro. Ägaren till de båda, Helene Andersson, säger sig vara beredd på en lång konflikt eftersom hon vägrar teckna kollektivavtal. ”Då vill jag ha full bestämmanderätt över mitt företag. Jag vill själv ha rätten att förhandla med mina anställda. Vi ska kunna träffa de överenskommelser vi själva vill och som båda parter är nöjda med.” Hon vill betala sämre till vissa och bättre till vissa.

Jo, du Helene, det låter ju som du tänkt igenom det där. Men tänk en gång till: det finns nämligen ett skäl till att både fack och arbetsgivare varit överens om att kollektivavtal är en bra idé. Då slipper man nämligen det kaos som råder på arbetsmarknaden i många andra europeiska länder. Och om det inte vore för den typen av överenskommelser hade faktiskt inte svensk ekonomi och export varit så framgångsrik (omstruktureringar inom exempelvis industrin byggde på att arbetsgivare och fack var överens om spelreglerna).

Och egentligen borde Svenskt Näringsliv också stå vakt utanför konditorierna idag. För om Helene Anderssons resonemang sprider sig kommer inte svensk arbetsmarknad bli vad den varit. För en del kommer det vara bra: somliga kommer att få högre lön och en del företag kommer att tjäna pengar när lönerna pressas nedåt. Men på det hela taget kommer de flesta förlora – inklusive svensk tillväxt, svensk export och svensk sysselsättning. Och utanför borde även moderaterna stå: numera påstår de ju att de gillar kollektivavtal. Fast jag hoppas inte så mycket på moderata blockadvakter – moderaterna röstade (liksom övriga borgerliga partier) mot att kommunens vid upphandling ska kräva kollektivavtal ”eller liknande villkor”. Som sagt: moderat fernissa är lätt att skrapa bort…