Har försökt sätta mig in i vad regeringens uppgörelse om FRA-lagen innebär: är det någon förbättring, som somliga gör gällande? Och svaret är kort: nej. Eller som Magnus Norell, ”terrorforskare” på försvarets forskningsinstitut, FOI, skriver: ”Men vad betyder då förändringarna i sak? Det korta svaret är: ingenting väsentligt alls.”

Tydligast är kanske Mark Klamberg, doktorand i folkrätt och känd som folkpartisten Birgitta Ohlssons man: ”Av det som framkommit kring FRA-frågan så är jag inte nöjd. Har sagt upp alla mina uppdrag i folkpartiet. Man måste välja vad man gör med sin dyrbara fritid. Har inget att tillägga. Godnatt.”

Fast senare gjorde han tillägg på sin blogg. När en anonym folkpartist frågade varför han inte var nöjd med uppgörelsen, skrev Klemberg så här: ”Först av allt. Trafikstråk är en term som varken jurister eller tekniker använder. Jag vet inte riktigt vad det är för något. Jag tror att det betyder att man ger tillstånd till FRA att granska innehållet i all trafik mellan IP-router A och B, t.ex. all trafik mellan Stockholm och Köpenhamn.
All trafik i de brörda kablarna överförs till staten, att FRAs inhämtning av kommunikations innehåll styrs av domstolstillstånd gör mig inte kindre oroad. Jag vill inte att min kommunikation ska överföras till FRA. Detta gällde kommunikationens innehåll.
Filteringen sker alltså hos staten och inte hos operatörern.
När det gäller inhämtning av trafikdata (vem som kommunicerar med vem) kommer allt att hämtas in och lagras av FRA. Det ger FRa möjlighet att kartlägga dina och mina sociala nätverk. Det enda som skyddar oss är vaga lagar som kan ändras.”

Kunde inte skrivit det bättre själv och tackar Klemberg, och andra, som gör sitt för att avslöja Reinfeldt och Tolgfors pinsamma lurendrejeri. Som halva medievärlden tycks köpa (”Kritikernas stora seger” skriver Aftonbladet i en ”avslöjande analys”…)

Det gäller att hitta smarta argument. Och nu har jag äntligen hittat ett som vi alltid ska använda den dag vi får ta över ledningen och ansvaret i Örebro kommun: ”vi kan inte göra mer, men om någon annan gör något bra så gör vi det redan. Fast vi kan inte berätta om det för det är hemligt.” I ärlighetens namn ska jag medge att argumentationslinjen är stulen. Från ordföranden i Kommunstyrelsen i Örebro (Staffan Werme), som nu svängt en gång till i frågan om MC-gängen och huruvida kommunen kan göra något (först sa han att kommunen inte kan göra något, när han fick kritik för det – bland annat från s – vände han och kompletterade med det självklara tillägget: fast allt det där som andra gör det gör vi redan-fast det är hemligt). Det är briljant, helt enkelt. 

(Jo, jag vet. Det blir lite tjatigt att skriva så mycket om Staffan Werme här, men han är ju trots allt ordförande i KS i Örebro, och dessutom bloggar han så mycket och syns varje dag och skriver avtal med allt och alla och kommenterar och styr kommunen och har fullt upp hela tiden fast han hinner ändå blogga om hur elaka media är mot honom undrar hur han hinner allting.)

Kommunstyrelsens ordförande i rikets sjunde största stad heter Staffan Werme och är folkpartist. Så här skriver han på sin blogg idag: ”Örebro kommun kommer att bygga en friidrottshall. Koalitionen klarar av det tidigare s-styre misslyckats med.” Det är knappt så man tror det är sant: 2006 stoppade han den friidrottshall som var planerad i Vivalla (och som skulle stått klar redan i år, till en lägre kostnad än dagens förslag och i ett för stadens utveckling bättre läge). Sedan dess har han och hans kompisar förhalat, försenat och fördyrat bygget och nu kräver Akademiska Hus ersättning och är förvånade över att kommunen inte sagt något, trots att de sedan december vetat hur mycket hyran skulle bli (cirka 3 gånger så mycket som den planerade i Vivalla). Jag vet inte vad som är värst: att han medvetet slösar bort Örebroarnas pengar eller att han faktiskt själv verkar tro på det han skriver. Han är ju ändå ordförande i Kommunstyrelsen i rikets sjunde största stad.

När jag igår skrev att det ”är konstigt att inga ledarskribenter på stora liberala tidningar nu kräver stopp för vänsterdemonstrationer, som de brukar göra när enstaka galningar slänger in saker på fotbollsarenor” glömde jag att en del liberala ledarskribenter ju är otroligt kloka i dessa sammanhang. Till exempel Hanne Kjöller på DN som måste ha skrivit dagens ledare under rubriken ”Lär av fotbollen” (hon skrev ju bland annat en riktigt bra debattbok efter Göteborgskravallerna, ni vet upploppet som somliga hävdar är polisens fel…) där hon menar att arrangörerna borde få ta större ansvar. Jag citerar helt enkelt hennes avslutande stycke. Kunde självklart inte skrivit det bättre själv:

”Kanske är polisens ”dialogstrategi” det minst dåliga alternativet, även om man kan fundera över det vettiga i att sitta och samtala med fältbiologer som inte gör en fluga förnär medan våldsivrarna håller sig borta. Men därutöver finns lärdomar att dra av kampen mot fotbollshuliganerna. Precis som man där lägger en del av ansvaret på klubbarna bör man lägga
en del av ansvaret på arrangörerna av dessa våldskantade tillställningar. Precis som på arenorna borde bråkstakarna kunna svartlistas. Arrangörerna skulle kunnas göras ekonomiskt delansvariga. Demonstrationstillstånd skulle kunna villkoras.
Det är hög tid att sluta dalta med den antidemokratiska vänster som i längden hotar allas vår demonstrationsrätt. Därtill är den alldeles för värdefull.”

Imorgon är en stor dag (och det handlar inte om att jag då räknar med att vara frisk igen…): Hello Saferides nya skiva släpps nämligen! För de som inte kan vänta till dess så finns singeln Anna ute (den går på ständig repeat här). Och självklart är videon till den sorgliga sången helt fantastisk. I nya numret av Sonic inleds artikeln om Hello Saferide så här:

”Det ringer på mobilen, Annika Norlin svarar och beställer en ”Pripps Blå-stilig man”. Mannen ska vara med i videon till låten ”Anna” – som handlar om dottern som berättarrösten och drömprinsen aldrig fick – och det är den första från Hello Saferides nya skiva. Videon (vars idé senare stektes) är tänkt att gå lite i åttiotalsstil. Annika vill att den ska påminna en smila om Lionel Richies något ostiga ”Hello” och då behövs den en nästan overkligt vacker karl.
– Drömmen vore att få med Rami Shaaban, men jag vet inte riktigt om han är på. Jag vill ha någon som är snygg på det där sättet som män brukar vara i en viss sorts reklamfilmer.”

Det blev inte Rami i videon men videon är lysande och visar (än en gång) upp ett något besatt berättar-jag. Självklart har Hello Saferide också gjort en lika lysande låt som typ handlar om sjukdom (fast det är ju ingen som varit hemma och tagit hand om mig, snyft) – se något vansinniga hemgjorda videos på den låten här.

Jag har i grunden en positiv bild av svensk polis. Förutom det vanliga romantiserande barndomsdrömmandet om att bli polis är jag uppväxt med spännande och dramatiska berättelser från farfars många år som polis. Den där bilden började få sig en knäck när jag började gå på Hammarby-matcher och då och då insåg hur det känns att betraktas som en i den ”flock” som polisen kan utsätta för vilka övergrepp som helst i syfte att skydda samhället mot befarade våldsamheter. För den som aldrig varit utsatt för det är det inte lätt att förstå, men för den som en gång drabbats sätter det spår. Djupa spår.

Men likväl har jag alltid utgått från att om jag går för mig själv och beter mig lugnt och inte gör några dumheter så kan jag vara trygg när det finns poliser i närheten. Om exempelvis några aik-huliganer skulle få för sig att ge sig på mig på väg från Råsunda till tåget så kommer polisen, om jag är i närheten av dem, att skydda mig. Det trodde jag tills jag läste DN igår. De beskriver kravallerna under European Social Forum i Malmö och berättar om den frustration som många poliser kände över de order de fått:

”En man som träffades av glassplitter blev arg och kastade tillbaka en sten mot demonstranterna. En grupp av dessa rusade fram och började misshandla mannen. Poliserna, som stod tjugo meter därifrån, gjorde ingenting.
– Att inte få ingripa mot kriminella handlingar som sker framför ögonen på en, det strider mot varenda fiber i ens kropp, säger en fru­strerad polis till Dagens Nyheter.”

Förutom att man kan undra om poliserna skulle åtalats om kristdemokraternas förslag om ”ingriparplikt” redan hade genomförts, så kan man faktiskt fundera över hur det står till i hjärnan på den polischef som bestämt att priset för att rädda fler skyltfönster i Malmö är misshandlade privatpersoner.

Det är konstigt att inga ledarskribenter på stora liberala tidningar nu kräver stopp för vänsterdemonstrationer, som de brukar göra när enstaka galningar slänger in saker på fotbollsarenor. Men det kommer nog. Många ledarskribenter har ju lite lätt för att klumpa ihop människor, men lite svårt för att se att brott begångna i skydd av stora grupper kanske inte i första hand beror på den stora gruppen utan på de enskilda som begår brott.

(Sedan kan man i och för sig fundera på varför våldsverkarna vid European Social Forum och liknande tillställningar får så mycket hjälp att gömma sig och varför den ”rörelsens” ledande figurer är så oförmögna att ta avstånd: ”Mamma har alltid sagt åt mig att inte förespråka våld i teve”, sa Michael Hardt som tydligen är någon slags förgrundsgestalt för dem som besöker ESF. Inte heller verkar arrangörerna göra särskilt mycket för att motarbeta våldstendenserna (kunde ingen gissat att ett stort gäng med maskerade svartklädda anarkister kanske inte nöjde sig med att skrika slagord?). För att fortsätta jämförelsen med våld och inkastade föremål i samband med fotbollsmatcher, så har ju i alla fall svensk fotboll (både förbund, klubbar och de flesta supportergrupper) gjort stora insatser.)

”FRA-Lagen ska användas för att skydda en svensk trupp i Afghanistan”. Så lyder ett av de många skojiga skämt som finns på www.frapedia.se (länk till skämtsidan). Och eftersom det är stora FRA-dagen idag så är det obligatoriskt för alla att ägna några minuter åt dessa skämt.

PS. Jo, på den sidan finns en hel del som inte var tänkt som skämt: huvudsakligen kommentarer från försvarsminister Tolgfors.

PS Bör kanske påpeka att jag inte gjort den själv utan fått den tillsänd från en person med bättre kontakter än jag…

PS 2 Med anledning av kommentarer om att (s) tog fram FRA-lagen: Det är lyckligtvis inte sant. Vi gjorde mycket annat dumt (se vad jag tyckt om det här eller här), men FRA-lagen stoppades under s-regeringen. Så här skrev Thomas Bodström i DN: ”Under den socialdemokratiska regeringen arbetade tjänstemän på försvarsdepartementet på en lag om signalspaning, för att ge FRA tillgång till kabeltrafik. Men vi gjorde aldrig tjänstemännens förslag till vårt. Anledningen var enkel. Förslaget byggde på att samtliga telekommunikationer som förs över Sveriges gräns ska vara tillgängliga för FRA. Dessutom brast det ordentligt i fråga om rättslig oberoende kontroll i förhand och efterhand.”

Det finns inget jobbigare. Ingenting är så svårt som samtalen från äldre och anhöriga som inte är nöjda med vården. Men ingenting är viktigare.

Dessa samtal ger uppslag och idéer, samtidigt som de ökar engagemanget i dessa frågor. Samtalen är ofta långa, men det är inte konstigt med tanke på att de som ringer är upprörda eftersom de hamnat i kläm, skickats runt eller inte upplevt att deras anhöriga (för oftast är det barnen till de äldre som ringer) fått den vård och omsorg de behöver.

Nyss ringde en kvinna för att berätta om vad som hänt med hennes pappa efter att han ramlat i början av sommaren. Pappan får, av allt att döma, bra vård på USÖ men när det kommer till bemötandet och möjligheten att påverka brister vi (Örebro kommun). Jag hoppas att kvinnan ringer till någon som har möjlighet att påverka (det är frustrerande att vara i opposition…) och att det löser sig för henne och hennes pappa, men det var några saker jag tog med mig från samtalet och som vi måste diskutera vidare:

1. Hur ökar vi den verkliga valfriheten för äldre och deras närstående? Om man är orolig för att den enda plats på vårdboende man kan få ligger långt ifrån både närstående och det område man tidigare levt i ökar oron och därmed försämras hälsan. Det borde vara möjligt att låta folks bestämma själva var i kommunen de vill bo när de behöver en vårdboendeplats.
2. Hur minskar vi antalet flyttar? Kvinnan och hennes pappa var båda oroliga på grund av att de nu blivit utkastade från rehabplats pappan legat på och nu var de oroliga för att behöva flytta runt (pappan blev snurrig redan när det började diskuteras att flytta).
3. Hur kan vi öka tryggheten för äldre som behöver mycket vård och för deras närstående? Jag vet att vi kan erbjuda mycket vård i hemmet, att ingen (egentligen) ska behöva ligga ensam och att det i de allra flesta fall fungerar alldeles utmärkt med vård i hemmet; att den äldre kan stanna i tryggheten i sin lägenhet men få hjälp med det som behövs. Men jag tror inte att de flesta örebroare litar på det.

Jag har tidigare skrivit om att äldrevården behöver en ”trygghetschock”, och jag blir bara mer och mer övertygad om detta. Känslan är nämligen minst lika viktig som ”verkligheten”. Även om vi skulle veta att alla får precis den vård de behöver så är det ett problem att människor oroar sig. Oron i sig är ett hälsoproblem. Därför tror jag att äldrevården i Örebro behöver en “trygghetschock” med bred politisk enighet.

”Trygghetschock” kan låta drastiskt (och motsägelsefullt) men jag tror att det krävs rejäla insatser för att örebroarna ska uppfatta att något viktigt händer. När vi vet att många örebroare är oroade för om de får tillräcklig vård och omsorg när de blir äldre kan vi inte bara ägna vår tid åt att diskutera långsiktiga lösningar. Det krävs handling nu. Allt annat bidrar till oro, otrygghet och sämre hälsa. Det har ingen råd med.

Men tyvärr är läget låst. Den högerkoalition som styr Örebro (folkpartiet, miljöpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och moderaterna) verkar inte vara intresserade av att ge tydliga besked i dessa frågor. Men skam den som ger sig: för kvinnans och hennes pappas skull ska jag självklart fortsätta försöka. Och efter 2010 törs jag lova att mycket kommer att förändras till det bättre.

Härom dagen studsade vi högt på jobbet (det socialdemokratiska oppositionskansliet). Moderaten Kent Persson hade nämligen bestämt sig för att på sin blogg angripa oppositionsrådet Jonas Karlsson i flygplatsfrågan. Och angreppet var rätt hårt, vilket var särskilt förvånande eftersom jag vet att Jonas och Kent pratat om flygplatsfrågan och då varit överens om det mesta: bland annat att det krävs tydliga besked om att flygplatsen är viktig (även från Örebros kommunledning).

Förmodligen är den grundläggande enigheten kring flygplatsfrågan också skälet till att Kent Persson tog bort sitt blogginlägg redan dagen efter. Han insåg väl själv att det blev lite fånigt att ”koka soppa på en spik” i en fråga där han var överens med den person han angrep…

Men idag (fredag) var det inte bara NAs ledarskribent Dixie Eriksson som tog i ända från fötterna (fast han hade inte så mycket på fötterna när han anklagade oss sossar för att ljugam lyckligtvis stämmer inte hans angrepp). I en debattartikel angrep nämligen Kent Persson (tillsammans med två partikamrater) återigen Jonas Karlsson.

Det där är intressant av två skäl. För det första eftersom Kent och hans moderat-kompisar har fel i sak (ska återkomma till det längre ner). För det andra för att Kent Persson så uppenbart förfallit till billigt politiskt spel. Jag vet ju, som sagt, att han är (nästan) lika bekymrad som Jonas över Örebro kommuns agerande. Men när han hade möjligheten att skriva en debattartikel och angripa en socialdemokrat så kunde han väl inte låta bli. Jag känner att jag måste citera Kents blogginlägg: ”Denna konflikt skapar oro”…”…kommer man fortsätta att koka soppa på en spik för att få rubriker i media?”

I sak är det alltså så här: I grund och botten handlar flygplatsfrågan om att en ägare, Örebro kommun, motarbetar flygplatsens utveckling. Jag tror att de flesta moderater tycker att flygplatsen är viktig (och jag vet som sagt att Jonas Karlsson haft regelbundna samtal med Kent Persson om vad vi kan göra för att säkerställa flygplatsens utveckling och hur vi kan uttrycka vårt stöd för flygplatsen – Jonas har erbjudit sig att tillsammans med Kent Persson och/eller Inger Högström skriva en gemensam debattartikel där vi ställer oss bakom flygplatsen men tyvärr har ingen av dem varit beredd att göra det).

Jag tror att Kent Persson är trängd av hur moderaterna i Örebro hanterar frågan. Jag är övertygad om att Kent Persson skulle vilja annorlunda, men i praktiken verkar det nu vara Inger Högström-Westerling som bestämmer. Eftersom Kent Persson (och Ola Karlsson) nu uppenbarligen inordnar sig i Örebro kommuns linje blir jag ännu mer orolig.

Egentligen borde vi se framåt och diskutera flygplatsens utveckling istället för att debattera hindren. Samtidigt går det inte att komma ifrån att inga frågor har fått svar, att inga lösningar har redovisats och att Örebro kommun fortfarande inte vill uttala sitt stöd för flygplatsen. Tvärtom tillkommer det nya frågor som riskerar att göra flygplatsfrågan ännu krångligare.

Sedan tidigare har vi begärt svar från kommunledningen om hur man ser på planfrågorna. Kommer man att hindra flygplatsens utveckling genom att stoppa detaljplaner i väntan på järnvägsanslutning? Kommer man att låta bli att ta hänsyn till flygplastens markbehov i den nya översiktsplanen? Kommunen kan i egenskap av det kommunala planmonopolet omöjliggöra flygplatsens utveckling oavsett vad de övriga ägarna, landstinget och kommunerna i länet, tycker. Kommer Örebro kommun fortsätta att driva kravet på att markhyran för flygplatsen ska öka med över 2000 procent? Ett krav som ytterligare försvårar flygplatsens ekonomiska situation men som framförallt riskerar att skapa stora problem i frågan om flygplatsens finansiering i länet.

Inget blev enklare av att Staffan Wermes (folkpartist och ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro) plötsligt i förra veckan kom på att Örebro kommun ska ta över ägandet av flygplatsen. Varför ska resten av länet och landstinget bidra till flygplatsen om Örebro kommun ensam är beredd at ta kostnaden? Och hur trygga tror ni att företag och andra som är beroende av flygplatsen blir om hela ansvaret ska ligga hos någon som inte ens är beredd säga att den är viktig för jobb och företag.

Så här på fredagseftermiddagen kan man alltså summera den senaste veckans händelser kring flygplatsen: fortfarande inga svar från Örebros kommunledning; oklara signaler från moderaterna om vad de egentligen är beredda att göra för att säkra flygplatsens framtid och en ledarskribent (Dixie Eriksson) som tydligt kommit ut som anhängare av Örebros kommunledning. För att vara en veckas händelser är det inte dåligt…