Jag är rädd för att John nu får vatten på sin kvarn (jag är ateist, precis som han, men han är lite mer fanatisk motståndare mot religion). Dagens Medicin rapporterade tydligen för en tid sedan att ännu en forskare undersökt kosten från bibelns tid – denna kom dock fram till att den inte var så nyttig. Med en halvhård vinkling kan man påstå att du blir sjuk av att följa Bibeln. Det är i alla fall vad John kommer att påstå…
Ännu en vidrig hundvissla
Moderaterna vill ha en hårdare politik mot nya svenskar, bland annat vill de göra det möjligt att ta ifrån människor medborgarskapet. Det är uppenbart att det inte bara är folkpartiet som fiskar i grumliga vatten – mycket hundvisslor nu för tiden. Kan inte uttrycka det bättre än MUFs ordförande: ”Har läst dn debatt en gång till och vill bara kräkas.” Eller CUFs ordförande: ”Moderaternas utspel är vidrigt”. Än en gång får vi en förklaring till varför Reinfeldt inte utesluter ett framtida samarbete med Sverigedemokraterna.
Skurkar inför rätta
Det är mycket rättegångar den här veckan, fast det är rätt stor skillnad på den som inleddes idag (åtal mot Pirate Bay) och den som inleds i Kambodja imorgon. Den viktiga (den mot mördarna i Kambodja) är inte så komplicerad vad gäller gott och ont: det är väl strängt taget bara Jan Myrdal som (tillsammans med mördarna själva) tycker att Röda Khmerernas skräckvälde går att förstå, ursäkta eller förlåta. Den andra är det värre med.
Jag tycker inte om The Pirate Bay och använder det inte heller. Anledningen är att jag inte tycker att det är okej att olagligt tjäna pengar på något som rätteligen tillhör någon annan: upphovsrättsinnehavarna har inte gett TPB någon rätt att på olika sätt sko sig på det de framställt. Dessutom försvårar de kampen mot storföretagens monopoltendenser och de konsumentfientliga metoder de använder. När vi borde diskutera hur vi ska nå en vettig balans mellan integritet, konsumentens rättigheter och upphovsrättsinnehavarnas rättigheter handlar debatten om några personer med tvivelaktiga kopplingar (bland de som finansierat – och tjänat pengar på – TPB finns bland annat miljonärer med högerextrema åsikter). När jag tillsammans med några sosse-vänner kampanjade mot den så kallade ”piratlagen” 2005 formulerade vi några utgångspunkter som jag tycker står sig – och som förutsätter varandra:
1. Kulturskapare har rätt till ersättning (upphovsrätten behöver värnas).
2. Konsumenter ska ha rätt att kopiera produkter de köpt.
3. Politiken borde inte hjälpa de multinationella företagen att tjäna mer pengar på oss konsumenter.
Så låt oss hoppas att uppståndelsen kring Pirate Bay går över fort (fast det kommer den inte göra) så att vi kan diskutera viktigare frågor. Och låt oss samtidigt hoppas att rättegången mot de kommunistiska mördarna får mycket uppmärksamhet (fast det lär den väl inte få).
Visst f-n är världen bättre nu. Trots allt.
Det finns många bevis för att världen faktiskt utvecklas i rätt riktning – det allra mesta var faktiskt sämre förr (gav min fru en bok på det temat i julklapp, ska låna den så småningom…). Idag fick jag ett litet glädjespel när jag snabbläddrade reklamen från Contour Air: ett uppslag handlade om resor till ”Israel, Palestina, Jordanien”. Med nationsflaggor och allt! Jag kastades tillbaka till den himlastormande glädje jag kände när Palestinska Nationalrådet utropade staten Palestina 1988- och senare när Osloprocessen ledde till bildandet av den palestinska myndigheten. Att den lyckan blev rätt kortvarig (inte ens ett tydligt erkännande av Israel och förespråkande av en två-statslösning räckte för att ockupationsstaten Israel skulle följa FNs resolutioner i frågan).Visserligen upphörde dagens lycka när jag läste vidare i texten, som egentligen bara handlade om Israel: ”detta fantastiska land”. Men ändå. Numera finns faktiskt nästan en Palestinsk stat. En dag kommer också bomberna sluta falla.
Kul som skämt – hopplöst som politiskt program
Jag skrattar gott åt de flesta skämt om hur otroligt många mer eller mindre onödiga val vi konsumenter utsätts för. Till exempel är Henrik Schyfferts skämt om att han skulle rösta på någon som tar bort en massa val åt honom jätteroligt (se själva här). Men det är roligt just som skämt. Som politiskt program är det helt omöjligt. Det går helt enkelt inte att gå till val på budskapet om att folk ska slippa välja.
Det skulle fungera lika illa som om en affär lanserade ett sådant koncept: ”Om du bara betalar så kan du lita på att jag väljer det bästa alternativet. Inget annat än standardmjölk. Inget annat än vanlig filmjölk. Inga konstiga nya sorters Kalles kaviar – den gamla vanliga är godast. Lita på mig: Jag väljer åt dig. (Vill du ha något annat får du gå någon annanstans och betala själv: Lättmjölk, yoghurt, konstig kaviar med dill.) ”
Vad tror ni? Skulle det fungera?
Bilden till höger (liksom bilden uppe till vänster på blogen) är för övrigt tagen av Ulla-Carin Ekblom, att jag råflinar kan inte hon hjälpa.
Centraliserat och hemligt (som vanligt)
Näpp, vare sig ledamöterna i Vård- och omsorgsnämnd Väster eller den intresserade allmänheten får reda på vilka besparingsförslag och konsekvensbeskrivningar som tagits fram av förvaltningen. Inte förrän de har ”hanterats politiskt”, som nämndens majoritet säger.
Bakgrunden är att Kommunstyrelsen gett i uppdrag att ”översiktligt redovisa konsekvenserna av en reducering av 2009 års driftbudgetramar (netto) med 1 respektive 3 procent.” Detta underlag har nu lämnats in och ett samlat underlag ska presenteras för Kommunstyrelsen för beslut den 24 februari. Förvaltningarna har alltså tagit fram underlag på vilka besparingar som kan bli nödvändiga, men de nämndledamöter som i slutänden kan bli tvungna att besluta om besparingarna får ingen information om vilket underlag som förvaltningen lämnat in till Kommunstyrelsen. Inte allmänheten heller.
Självklart är det rimligt att tjänstemän arbetar med förslag på hur kostnaderna kan minskas – och sådant arbete måste ske utan ständig rapportering i nämnden. Men med detta är det annorlunda: det är ju nämligen Kommunstyrelsen som skickat ut en beställning som ska redovisas för KS-ledamöterna på tisdag. Ändå kan inte nämndens ledamöter få ens en kortfattad muntlig rapport om underlaget. Nämndens majoritet motiverade denna vägran med att de ”vill undvika en felaktig debatt” om detta, och pekade på artiklar om indragna kakor och servetter för några år sedan (fast det var ju faktiskt förslag som förvaltningen tagit fram, så det var inget fel på den debatten). Än en gång agerar högerkoalitionen i Örebro (fp, mp, kd, c, m) centraliserat och slutet. Man borde inte bli förvånad.
Det är inte de rika som blir avlyssnade först
Idag presenterar sju s-bloggare en motion om integritetsfrågor till höstens partikongress. En av motionsförfattarna är Ullis Sandberg från Örebro (de andra är Johan Westerholm, Anders Widén, Erik Laakso, Ann-Catrin Brockman, Tomas Hartman och Kristian Krassman). Så här säger hon i pressmeddelandet: ”Vi hoppas vår motion kan vara ett bidrag i en nödvändig integritetsdebatt som behöver föras brett i det socialdemokratiska partiet.” Motionen och annat finns på både Ullis blogg eller på Arvid Falk.
Och det behövs verkligen. De senaste åren har integriteten inte vägt särskilt tungt när politiska beslutsförslag ska genomföras – samtidigt som exempelvis FRA-lagen skapat storm både bland bloggare, andra debattörer och bland ”vanligt folk”. Men diskussionen i det Socialdemokratiska partiet har inte varit särskilt omfattande. Dessvärre.
Det finns mycket goda skäl för Socialdemokratin att ta dessa frågor på större allvar. Eller som jag skrev i en artikel i Tvärdrag i höstas: ”Det är sällan de rika eller väletablerade som blir avlyssnade i länder där staten fasar för folkliga protester. Det är inte liberala krigshetsare som drabbas när Säpo utan bevis eller rättegång dömer människor till laglöshet eller utvisning. Det är inte Djursholms-adresserna som dominerar listorna över människor som USA pekar ut som terrorister. Inskränkningar i integriteten slår helt enkelt hårdast mot frihetsrörelser. Som Socialdemokratin.”
Lagom mycket kaffe är tydligen nyttigt
Dagens Medicin rapporterade för någon vecka sedan att forskare kommit på att kaffe i måttliga mängder kan motverka demens. Det talar för att jag ska gå och fika nu. Men vad är måttliga mängder? 1,2 eller 3 koppar per dag – mina muggar är ju stora? Eller måste jag köpa mig en bryggare att ha på rummet så att jag kan dricka mer än idag? Frågorna hopar sig. Och finns det något samband mellan kaffet och antalet demenssjuka i Sverige? Vi dricker ju mest kaffe i världen, borde vi inte då ha minst antal dementa också? Eller är vi bättre på att upptäcka demens, vilket i så fall kompenserar för kaffedrickandet i statistiken. Inte blev jag klokare av detta. Tur att kollegan Ullis just räddade mig med en kopp kaffe från cafeterian. Nu kanske jag kan ägna mig åt något vettigt istället…
Human or dancer?
The Killers har lyckats förvirra många med texten till ”Human” (det var därför jag sökte så mycket efter texten härom dagen). Var man än stöter på låten på det stora nätet så pågår en intensiv diskussion (se till exempel här) om vad de egentligen sjunger i låten. ”Are we human or are we dancer” kan tyckas vara en konstig textrad, tills man inser att just den formuleringen användes av psyko-journalist-författaren Hunter S Thompson som försökte beskriva hur vi förvandlas till marionetter utan egen vilja. Typ. Det mest fascinerande med hela diskussionen kring Killers-låten är att mängder av människor envisas med att avfärda ”dancer”-slutsatsen, eftersom de inte tycker att det känns vettigt. Att Killers sångare själv hänvisat till Thompsons idéer tycks inte hjälpa. Inte heller att texten faktiskt blir begriplig när man lyssnar på den med Thompsons-kopplingen i huvudet. Men självklart vet ett 22-årigt Killers fan mer om vad de menade än bandet själva…
Världens mest korkade bransch
Fick för mig att läsa texten till ”Human”, The Killers fantastiskt otroligt rysligt bra låt, (Killers-skivorna har jag köpt på iTunes varför jag inte har något häfte) men klickade givetvis på videon först – som google placerade högst upp. Bara för att mötas av beskedet att innehållet inte var tillåtet i Sverige. Visst ja, de stora mediebolagen har ju börjat begränsa tillgången till videos på YouTube. Och det kan man ju verkligen förstå, för då går ju försäljningen av videosinglar ner. Not. Medieindustrin är verkligen världens mest korkade bransch (självklart var det inte svårt att hitta videon på YouTube i alla fall…).
Igår kväll skulle vi se ytterligare något avsnitt av ”Arrested Development” som vi helt lagligt hyr från Lovefilm. Men lagligt ska man inte ägna sig åt – då tvingas man nämligen titta på allehanda varningstexter om hur olagligt det är att inte göra som vi gjort. Med andra ord: vi som tittar lagligt straffas med varningstexter som inte går att spola förbi, de som laddar ner olagligt slipper det. Världens mest korkade bransch, som sagt.
Alla pratar om hur fantastiskt listigt Spotify är (jag har ju inte fått någon inbjudan så jag vet inte…) och det sprider sig som en löpeld. Vad gör världens mest korkade bransch då? Självklart begränsar de utbudet och stoppar en hel radda artister. Med andra ord: en tjänst lanseras som faktiskt vänjer människor vid att betala för musiken – istället för att ladda ner den gratis. Man kan tycka att det hade varit en chans för mediejättarna att komma ikapp utvecklingen – att äntligen sluta med försöken att vrida klockan tillbaka. Men om de gjorde så så vore de ju inte världens mest korkade bransch. Och en sådan topplacering vill man ju inte gå miste om.
Jag tycker att upphovsmän ska ha betalt för sitt arbete och sitt skapande. Jag är inte för idéerna om att ”all information ska vara fri” – jag tror inte ens att det är bra för utvecklingen. Men om exempelvis artister ska kunna få betalt även i framtiden krävs det att världens mest korkade bransch byter ut ett antal gubbar på ledande poster. Kanske kunde de värva någon käck yngling som jobbat med Spotify? Fast då kanske inte mediejättarnas jurister får lika mycket att göra. Och det vore ju tråkigt, för då blir det ju pengar över till artisterna. Och så kan man ju inte ha det…