”Ja, det kan faktiskt vara det.”

Så svarade Staffan Werme (ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro, Sveriges sjunde största stad, och tillika folkpartistisk kandidat till Europaparlamentet) på NAs fråga: ”Så i stället för att diskutera öppet och köra över folk är det bättre att prata internt och sen köra över folk.” (Fråga från NAs reporter K. William Svärd, i artikel 22/5). Det är en intressant syn på demokrati (oavsett om man är kommunpolitiker eller Europaparlamentariker)… Kan bara konstatera att det är skillnad i demokratisyn mellan folkpartister och socialdemokrater.

Werme har definitivt gett veckans citat. När året summeras finns goda förutsättningar att det är årets mest fantastiska citat.

Idag sammanträdde Kommunfullmäktige i Örebro och denna gång blev det inga live-rapporter eller liknande. Jag orkade helt enkelt inte eftersom det varit rätt mycket ett tag nu. Men det hade funnits gott om saker att skriva om, så jag nöjer mig med en enkel och kort topp-3-lista: 

3. Kommunfullmäktiges presidium där Britta Bjelle (fp) bestämde sig för den något udda principen att tillåta majoriteten att gå utanför ämnet men sa till varje gång oppositionen försökte svara på angreppen på andra ämnen än det som frågan handlade om.

2. Fredrik Persson (mp) som påstod att det inte behövs någon friidrottshall i Vivalla, eftersom de som bor där ”inte är intresserade av friidrott”. Det bor cirka 6000 personer i Vivalla, fler än i Laxå. Men i Vivalla är ju ”alla blattar”, eller? För ”blattar” är ju inte intresserade av friidrott. Eller?

1. Staffan Werme (fp) tappar besinningen, blir arg och lämnar salen trots att debatten handlar om vilka besked han ger angående den försenade, fördyrade och försämrade friidrottshallen (men det var förmodligen bra att han gick ut så att det inte hände någon ny tråkighet). Årets showdown i sessionssalen.

I övrigt? Nä, inte så mycket särskilt hände. Majoriteten (m, fp, kd, c, mp) beslutade att byta mark till överpris och på det sättet gå miste om sisådär 50 miljoner i intäkter. Men det är ju bara skattebetalarnas pengar… Och kanske kan det tänkas att någon fastighetsägare blir lite arg på det sättet att överkompensera vissa fastighetsbolag. Vem vet.

Se här hur den talangfulle eleganten i Elfsborgs backlinje tar hand om en motståndare. Gissa straffet för den ”tacklingen”!

Se här hur den gentelmannamässige mittbacken i Malmös himmelsblå tröja hanterar en liggande motståndarspelare. Gissa straffet för det ”fallet”!

Den som gissar rätt får något jättefint i pris. Typ ett livstids medlemsskap i Svenska Fotbollförbundets tävlingsutskott. Kanske kan du rentav bli ansvarig för videogranskningen?

I söndags när jag lämnade Söderstadion tänkte jag på hur snabbt saker förändras: Några timmar tidigare var allt nattsvart, men efter en uppoffrande kämpainsats hade Hammarby rest sig. Tack vare en otrolig inställning, ett fantastiskt stöd från läktaren trots motgångarna den senaste tiden (jag tror aldrig jag hört Söderstadion stötta laget så kraftfullt – svårt att tro att någon annan publik skulle ge det stödet i det läget).

Så snabbt saker förändras: på måndagskvällen gick luften ur mig helt. Känns helt meningslöst att bry sig om allsvenskan mer. Fotbollförbundets domar borde självklart inte förvåna någon: de är helt konsekventa i att sakna konsekvens – minns att Henke Larsson fick 2 (två) matchers avstängning för en oprovoserad knytnäve i magen på Jon Jönsson (som fick lämna planen). Charlie får fem matcher efter att ha värjt sig mot armbågar i ryggen.

De frikänner skattefuskare men tvångsdegraderar (vissa) klubbar med dålig ekonomi. De drar av poäng för klubbar vars publik missköter sig men de bestraffar inte överhuvudtaget klubbar som orsakar publiken skador. Och så har vi ju klassikern med Ljungskiles tränare som blev avstängd efter användning av mobiltelefon… Pinsamt, sa Bill. Bite me, Lagrell, sa Bull.

Idag publicerar NA min krönika om hur Moderaterna både i Örebro, i Sverige och i EU vill ha mer övervakning, mindre personlig integritet och mer godtycklighet när det gäller ingreppen i den enskildes rättigheter. Du kan läsa hela krönikan här. Fast jag glömde ju några exempel. Ett av de värsta kan du läsa om här: det handlar om att regeringen (efter Europaparlamentsvalet, får man gissa) kommer att föreslå att alla nätoperatörer ska spara användaruppgifter i ett halvår. Utifall att den enskilde begår brott. Varför det där är så allvarligt förklarar Henrik Alexandersson här.

Som sagt: Moderaterna tar inte så allvarligt på det där med personlig integritet och enskildas rättigheter. Ett viktigt skäl till varför man ska rösta i Europaparlamentsvalet, och varför man ska rösta på Socialdemokraterna (eller åtminstone undvika de borgerliga partier som sitter i regeringen).

Idag publicerar NA första artikeln i en serie artiklar om politiken på nätet. Rubriken är ”Bloggarna avgör inte valet”, och självklart är rubriken korrekt. Val vinns inte via skrivna texter, hur begåvade de än kan vara. Val vinns inte heller via annonser, snygga valaffischer eller smarta mediautspel. Val vinns genom samtal. Punkt.

När Socialdemokraterna i Örebro län igår anordnade sin valupptakt på Stortorget så lockade det inte massorna ur husen. Men däremot innebar valupptakten att mellan 1000 och 1100 dörrar knackades, att över 500 personer fick besök av en socialdemokratisk politiker. Och sådant avgör val.

När vi diskuterade upplägget för valupptakten funderade vi på om vi skulle genomföra den helt virtuellt (på internet). För att se Åsa Westlund och Lars-Erik Soting (kandidater till Europaparlamentet) tala kan man ju egentligen lika gärna göra på sin dator, även om det självklart är trevligt att möta dem på Stortorget som igår. Men deras tal, liksom mitt korta anförande om vår valstrategi (:samtal, samtal, samtal) och Jonas Karlssons avslutning (ordförande för Socialdemokraterna i Örebro län) kunde lika gärna ha webbsänts så att man i varje kommun i länet kunnat samlas och titta på det utan att åka in till Örebro. Men man hade missat en viktigt poäng: det hade inte blivit något av den dörrknackning som följde på valupptakten på Stortorget. För efter en knapp timme på Stortorget väntade en buss för att föra deltagarna till Varberga där vi genomförde ännu en framgångsrik dörrknackning.

Inför valet 2006 knackade vi socialdemokrater 30 000 dörrar i Örebro och i alla utom ett av de områden där vi kraftsamlade (med bland annat dörrknackning) ökade valdeltagandet. Och i samtliga gick vi socialdemokrater framåt (trots att vi gick Socialdemokrater backade i det valet). Dörrknackning vinner val och ökar intresset för politik. Eller: samtal vinner val.

Däremot kan bloggar, liksom tidningsartiklar, annonser och valaffischer, bidra till ökat intresse och ge fler tillgång till information och åsikter från politiker. Och dessutom öppnar bloggarna en kanal direkt till politiker: det är möjligt för vem som helst att tycka till, kommentera och påverka mig som politiker, via denna blogg. Och det är ett egenvärde.

Dessutom kan det vara på sin plats att påpeka att det är en myt att Barack Obama vann presidentvalet tack vare webben eller bloggarna. Obama vann för att han lyckades engagera miljoner amerikaner (och svenskar…) i sin valrörelse. Miljoner människor ringde till vänner och främlingar för att påminna om valet. Miljoner människor knackade på hos grannar för att berätta för dem varför de borde rösta på Obama. Miljoner människor pratade med sina arbetskamrater om sin tilltro till Obama.

Det var så Obama vann, men han hade aldrig kunnat engagera så många miljoner människor i dessa samtal om han inte haft avancerade och smarta webblösningar. Därför är det inte en slump att Socialdemokraterna (i Örebro…) både är bäst i Sverige på dörrknackning och bäst i Sverige på att erbjuda människor att via webben hitta sätt att agera för förändring.

Valet vinns genom möten med människor. Men webben kan hjälpa till.

I privat driven vård har inte personalen samma skydd som i offentligt driven vård, till exempel omfattas de inte av meddelarskyddet, som gör att chefer inte har rätt att fråga vem i personalen som gått till media. Det där har vi Socialdemokrater bråkat en hel del om här i Örebro. Dagens medicin berättar att Föreningen grävande journalister och journaliststudenter på Kaggeholms folkhögskola gjort en enkätundersökning i riksdagen som visade att samma politiska skiljelinje finns i riksdagen. Om Socialdemokraterna får bilda regering efter valet 2010 kommer en utredning om detta att återuppta sitt arbete, (s), (v) och (mp) är för att utöka meddelarskyddet. Men Moderaterna värnar självklart hellre företagen: riksdagsledamoten Willemo Carlsson (m) anser exempelvis att meddelarskyddet ofta missbrukas… Slutenhet tycks vara målet. I riksdagen, liksom hos kommunledningen i Örebro…

En och en halv veckas uppehåll från bloggandet: så länge har jag inte varit ”borta” sen semestern… (Fast denna gång beror det på motsatsen: hysteriskt mycket jobb.). Och ändå finns det mycket att skriva om: ett härligt 1 maj-firande, den sämsta Hammarby-match jag sett, räddaren Andres Iniesta, Staffan Wermes ombytlighet och mycket annat. Men inget känns mer angeläget just nu än det senaste exemplet på hur högern i Sverige (och i Europa) fortsätter inskränka integriteten.

Ni vet bakgrunden. FRA-lagen, som Reinfeldt och hans kompisar pressade igenom i riksdagen, trots hård kritik från en enhällig opinion, en samlad opposition och ett (passivt) motstånd hos ett litet fåtal rakryggade liberaler.

Nu i veckan försökte de spika ännu en spik i kistan. Men de misslyckades. Europaparlamentet behandlade ”telekom-frågor” och bland annat handlade debatten om huruvida det ska vara möjligt att stänga av människor från internet utan någon rättslig prövning. Socialdemokraterna röstade för att sådant inte ska vara möjligt, Moderaterna i Europaparlamentet la ner sina röster… Och sedan finns det de som påstår att Europaparlamentsvalet 7 juni inte spelar roll…

Kommunfullmäktige 16.42: Det är tydligt är 2008 inte användes tillräckligt bra för att göra Örebro bättre för äldre. Det påstod jag (följt av protester från den styrande högerkoalitionen) nyss i debatten om årsredovisningen, området ”Social Välfärd” (socialtjänst, äldrevård, insatser för funktionsnedsatta o s v). Jag påstod att högerkoalitionen nöjer sig med att prata – men låter bli att fatta beslut. Men jag inledde, for the record, med att påpeka att mycket bra görs – även av den sittande majoriteten. På det hela taget har Örebro kommun en bra verksamhet för äldre, men vi borde ha gjort mer under 2008 – och vi borde ha kunnat bli överens om det. Jag nämnde också att vi har goda förutsättningar i Örebro: med engagerade pensionärer som tar initiativ, medarbetare som gör ett fantastiskt jobb och politiker som (åtminstone i ord) är överens om vikten av att göra livet bättre på äldre dar.

Men jag är alltså inte nöjd med att majoriteten varit så passiv på många områden. Jag nämnde det trista exemplet om våra försök att skapa fler vårdbostäder för äldre. För första gången berättade jag om detta på detta publika sätt. När vi startade denna diskussion och tog initativ för att skapa fler platser i vårdboende ville vi undvika politiska trätor i frågan – vi trodde att vi skulle kunna nå resultat genom att försöka bli överens i ”slutna rum”. Ack, vad vi bedrog oss.

I november 2007 sökte jag upp det ansvariga kommunalrådet Rasmus Persson (c) och erbjöd bred politisk samling i arbetet med att skapa fler platser för sjuka äldre som inte längre kan bo kvar i ordinarie boende. Vi framförde att vi helst ville slippa en politisk träta i denna fråga eftersom det behövs mer trygghet – inte mer konfrontation – inom äldrevårdsfrågor.

Vi lyfte en diskussion om att fortsätta driva Älvtomta korttidsvård (som enligt planeringen skulle stänga vid årsskiftet). Vår idé var att en sådan utökning av det totala antalet platser skulle kunna innebära både bättre korttidsvård och fler permanenta bostäder för äldre som inte klarar att bo kvar i sitt ordinarie boende. Ett exempel som vi nämnde för det ansvariga kommunalrådet var att omvandla korttidsplatserna på populära Skebäcksgården till permanenta platser.

Rasmus Persson lovade att snabbt ta initiativ till en bred diskussion kring detta. Och sedan hände ingenting. Tre månader senare kom en första inbjudan till diskussioner. Inte mycket hände. Och efter ett halvår presenterades ett magert förslag. Men fortfarande inga ställningstaganden för att skapa fler vårdboendeplatser. Efter ett och ett halvt år är resultatet fortfarande noll. Majoritetens enda besked är: ”vi är ju egentligen överens, vi kan väl fortsätta prata om det”.  Som alla vet så förbättras dock inte vården av prat.

Sedan finns det fler exempel: S och V har föreslagit en ny typ av boende för äldre: Tryggbo, som skulle ge ytterligare 110 äldre möjlighet att få ett boende med viss personal i huset – även om de inte har så stora behov att de behöver plats på ett vårdboende. Många säger sig nu hålla med om denna idé. Men ingenting händer. Vi har inte ens fått svar på vår motion som vi lämnat i kommunfullmäktige. Och inte har det hänt något med våra förslag om att förbättra stödet till närstående. Inte har det hänt något med vårt förslag om en trygghetsjour dit sjuka äldre och deras närstående ska kunna ringa för att få råd, hjälp och information.

Det där borde vi kunna vara överens om. Men ändå har inget hänt. Så visst kan man på goda grunder påstå att 2008 på många sätt var ett förlorat år när det gäller äldrefrågor.