Jag saknar den tid då NAs ledarredaktion vågade ha självständiga åsikter, även om de gick på tvärs med folkparti-ledningens. Nu blir ledarsidan bara mer och mer fp-vänlig.  Uppenbart går hut hem: Staffan Wermes konstanta gnällande över hur ”s-vänlig” NA blivit har fått önskat resultat: NAs ledarredaktion har inordnat sig i ledet. 

Att NAs ledare hyllar fp-ledaren Jan Björklund förvånar alltså inte. Men när NAs ledare anser att det ”inte är demokratiskt” att lokala skolstyrelser ska kunna ha majoritet av elever och föräldrar så är det nästan skrattretande (näst sista stycket i denna ledare). De skolstyrelser med elevmajoritet som funnits i exempelvis Örebro (på gymnasiet) ersatte inte den politiskt valda ”skolstyrelsens” roll; det var fortfarande folkvalda politiker som beslutade över skolpolitikens inriktning. Den lokala styrelsen fattade beslut om sådant som rektor annars beslutat om. Och, som NAs ledarredaktion säkert vet när de tänker efter: rektor är inte folkvald. Att förbjuda elev- och föräldramajoritet är alltså bara ett sätt att värna rektors rätt att bestämma själv.

Det är lätt att det blir fel när man ska hålla sig väl med husse.

NA publicerar idag en krönika där jag pekar på några slutsatser av Europavalet som media tycks ha glömt att fundera över. Krönikan finns här. (NA gjorde dock några justeringar, viktigast var att de inte tycker att ”misshandel” är okej när det gäller Kds agerande. Så här skrev jag: ”Är det inte rimligt att fråga Kristdemokraternas företrädare hur de tror att deras misshandel av elever, föräldrar och personal på Varbergaskolan kommer att påverka dem i valet 2010?”)

Ett annat spår som jag tycker media borde fundera på, men som inte rymdes i krönikan, handlar om ”uppstickarpartierna”. För visst är det väl intressant att diskutera varför medias roll som ”försvarare av den lilla människan” så ofta uttolkas som att ta ställning för uppstickar-partier? På vilket sätt är Piratpartiets 7 procent av befolkningen mer ”den lilla människan” än exempelvis de tusentals med sänkt a-kassa som röstade på andra partier?

Visst var medias bevakning av årets val mycket mycket bättre än vid Europavalet 2004, men fortfarande så är medias dramaturgi så uppbyggd på att skapa uppstickar-hjältar att de missar att beskriva den verklighet som miljontals svenskar upplever. När människor låter bli att rösta för att de känner att Europavalet inte berör dem; är det inte lika mycket ett problem för media som för de politiska partierna? Är det verkligen bara de politiska partiernas ansvar att människor använder sin rösträtt?

Sedan har Eva-Lena Jansson (och andra) också rätt när de skriver om att media förenklade även Piratpartiets program (och varför de lockade väljare): det var integritetsfrågorna som lockade mest – inte nedladdningen. Och jag ska ärligt säga att om inte jag (efter 25 år som medlem i det socialdemokratiska partiet) hade så stor tilltro till möjligheten att förändra S-politiken i dessa frågor och sett att mitt parti faktiskt svängt i rätt riktning de senaste åren skulle jag också (i ett annat liv…) kunna tänkt mig att sätta integritetsfrågan så högt på dagordningen att det motiverar en ”proteströst”. Integritetsfrågor är den där typen av frågor som man inte vill försöka förklara för barnbarnen i framtiden: ”farfar, varför satte ni inte stopp, varför startade ni utvecklingen mot det här övervakningssamhället?”.

Säg regler för företag och (nästan) alla kommer säga: ”måste förenklas”. Jag håller med – det finns mycket onödiga regler som kan tas bort och mycket byråkrati som kan förenklas (läs här om en del förslag som jag drivit åtminstone sedan 2004…).

Men pröva att säga ”regler för stöd till föreningar och andra delar av civilsamhället” så kommer du raskt att hitta minst en politiker (troligen en folkpartist) som säger: ”det gör inget med lite krångel, en verksamhetsberättelse och lite stadgar svänger väl vem som helst ihop på en kvart”.

Jag har varit med om det förr men blir alltid lika förvånad. För samma politiker som i ena stunden kan prata om hur viktigt civilsamhället är för demokrati, utveckling och mänskligt engagemang, kan i nästa stund prata om hur viktigt det är att vi blir bättre på att tvinga föreningar att fylla i blanketter, redovisa statistik och kopiera verksamhetsberättelser.

När vi under våren diskuterat hur samarbetet mellan civilsamhället och kommunen ska utvecklas och förbättras har många åsikter förts fram. Men en som återkommit är att kommunen inte ska krångla till det i onödan för föreningar och andra aktörer. Egentligen är det ju rätt enkelt: människor går inte med i en förening för att de tycker att det är så roligt att skriva verksamhetsberättelser, revisionsberättelse eller redovisa statistik över närvaro på möten. Människor engagerar sig för att de vill göra sitt liv mer intressant, för att förändra samhället eller för att skapa aktiviteter för sig själva eller människor man bryr sig om.

Idag blev jag påmind om detta när vi i Vård- och omsorgsnämnd Väster diskuterade ”Riktlinjer för aktivitetsstöd till äldre i Örebro kommun 2010”. I korthet handlar det om att Örebro kommun (genom de båda Vård- och omsorgsnämnderna) ger cirka 270 000 kronor per år till olika föreningar, råd och grupper som ”bedriver aktiviteter riktade till och öppna för kommunens äldre.” Dessa 270 000 kronor ska jämföras med den totala budgeten för vård och omsorg på drygt 1 000 000 000 kronor per år. Det blev en lång diskussion efter att vi från (s) och (v) lyft frågan om inte regler och information om dessa bidrag kunde göras lite enklare: om man vill uppmuntra när till exempel fyra anhöriga vid ett vårdboende vill bjuda äldre på kaffe tre gånger per termin så kanske det är lite onödigt att kräva en verksamhetsberättelse. Deras önskemål kommer nog att stanna på någon tusenlapp i bidrag och det ger sannolikt mångdubbelt tillbaka i ökad livskvalietet (och minskad vårdtyngd) för de äldre som går dit och fikar.

Men som sagt. Om något är så enkelt måste det självklart krånglas till.

Vi invände inte mot att vi fastställer riktlinjer (det är bra att det finns en tydlig inriktning som berättar vem som ska få bidrag). Vi invände inte heller mot att man ska kontrollera att pengarna används till rätt saker. Vi tyckte bara att man kanske inte måste kräva av alla att de ska skicka in Verksamhetsplan, Verksamhetsberättelse och kassaredovisning för att kunna göra en ansökan. På det förslag till blankett som presenterades stod att även stadgar, revisionsberättelse och årsmötesprotokoll skulle bifogas, förutom de tidigare nämnda dokumenten.

Några från majoritetspartierna (huvudsakligen folkpartister) tyckte att vi ”bråkade” i onödan (faktum är att vi tydligt påpekade att vi trodde att vi var överens om några små förändringar – fast där hade vi visst fel…). Till slut löstes situationen av en förnuftig folkpartist som föreslog en ny skrivning och av nämndens ordförande Gunhild Wallin (c) som klokt nog insåg att vi nog hade en poäng.

Men det är som sagt inte första gången som borgerliga politiker (och särskilt folkpartister) krånglar till förhållandet mellan kommunen och civilsamhället. Två exempel från mina år som ordförande i Kultur- och medborgarnämnden:

1. I Kultur- och medborgarnämnden drev Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet igenom både att införa bidraget ”Ung Peng” (för örebroare mellan 13 och 24 år som kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang) och att höja budgeten för denna bidragsform (de borgerliga partierna röstade emot).
2. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet beslutade även att utöka idén bakom Ung Peng så att även de över 25 år kan söka. Vi beslutade om ”Snabb peng” som gör att alla örebroare kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang. Självklart röstade de borgerliga partierna emot även detta.

Så var den sista rösten från söndagens Europaparlamentsval räknad. Det visar sig att Staffan Werme (till vardags ordförande för Kommunstyrelsen i Örebro, fp) fick rätt få kryss, 487 stycken totalt (att jämföra med Lars-Erik Soting, s, som fick 5171 – bra jobbat, Soting! ; Oskar Öholm, m, som fick 2264 och Mussie Ephrem, v, som fick 1638). Faktum är att även om alla Wermes kryss gjordes av örebroare så har inte ens var tionde folkpartistisk väljare i Örebro kryssat Staffan Werme. Och med tanke på att han fick 1326 kryss 2004, när han inte var KS-ordförande måste det väl vara så att örebroarna i allmänhet – och folkpartisterna i Örebro i synnerhet – låter bli att kryssa Werme eftersom de så gärna vill ha kvar sin KS-ordförande i Örebro (trots att han ju hellre ville ha ett nytt uppdrag – lyssna här). Eller hur?

Så var det dags att följa upp mina tips från söndagskvällen. Kan konstatera att jag är rätt bra på att tippa – när det gäller andra partier. Dock är jag rätt usel på att tippa när det gäller sossarnas resultat… När slutsammanräkningen av rösterna är gjord kan man konstatera att (s) faktiskt inte gick framåt (trots att vi fick fler röster i antal räknat) och att Evin Cetin inte kom in (vilket inte förtar det fantastiska med att få ihop 22??? kryss när man står på plats 29).

Men jag hade – som alla andra – rätt när det gällde valdeltagandet. Och jag hade jätterätt när det gällde (kd) i Varberga och när det gällde (fp) i Örebro. Jag gissade: ”kristdemokraterna går bakåt i Varberga” och ”Folkpartiet går bakåt i Örebro (jämfört med riket och tidigare val)”

Folkpartiet brukar vara starkare i Örebro än i riket (2006 + 1% i Örebro, jämfört med riket, 2004 dock faktiskt lite sämre i Örebro). Detta val lyckades de inte riktigt haka på Marit-trenden i riket: i Örebro tappar (fp) 1% jämfört med riket. Min gissning är att de straffas för att de leder kommunens högerkoalition så dåligt. Kommunledningen är inte populär (faktum är ju att alla de borgerliga partierna gått sämre i Örebro, jämfört med riket och tidigare val).

Kristdemokraterna brukar vara starka i Varberga. Frågan före detta val var hur det skulle påverka att den högerkoalition som styr Örebro (med kd-politiker ansvariga för skolfrågor) beslutat lägga ner Varbergaskolan. Rätt mycket, visade det sig. 

2004 fick (kd) 162 röster i Varberga (vilket motsvarar 26,6% i området). I riksdagsvalet 2006 fick de 151 röster i området, vilket innebar nästan 11 procent. Resultatet i årets val?  I år fick (kd) 38 röster i Varberga… Om (kd) fortsätter lägga ner skolor på det sätt de gjort hittills kommer vi slippa (kd) i Kommunfullmäktige i Örebro nästa val…

I sak är det dock inget att skämta om. Det sätt den högerstyrda kommunledningen behandlat elever, föräldrar och personal på Varbergaskolan är inget annat än vidrigt. Om det så inte vore för något annat så hoppas jag att högerkoalitionen får rejält pisk i nästa val – och att de ansvariga kd-politikerna röstas lååångt bort från makten.

Mina tips/prognoser i sista stund:

1. valdeltagandet ökar (37,85% förra gången, 2004)
2. Socialdemokraterna går framåt
3. Evin Cetin kommer in på personkryss (som enda socialdemokrat)
4. kristdemokraterna går bakåt i Varberga
5. Folkpartiet går bakåt i Örebro (jämfört med riket och tidigare val)

Alltså tror jag att Sverige kommer att agera för förändring – att agera mot högerstyret.

Och så fotboll (trots att jag inte såg hela matchen): Efter gårdagens fotbollslandskamp tror och hoppas jag att landslagsledningen också agerar för förändring. För visst är det dags: Mikael Nilsson har inte han gjort sitt snart? Chippen Wilhelmsson – borde inte flytten till någon D-liga påverka hans landslagsplats? Är det inte dags att vi använder det faktum att vi har en av världens bästa anfallare i laget: borde inte Zlatan få spela där han är bäst och då kanske det är dags att någon annan än Henke tar plats bredvid honom? Borde inte sidleds-Daniel få gå i landslagspension snart? Och så vidare.

Agera för förändring!

Lägg 50 sekunder på att se filmen och påstå sedan att valet inte spelar roll.

Så här klokt skriver Folkpartiet om kvinnans rätt att välja: “Varje kvinna har rätt till sin egen kropp. Därför ska möjligheten att göra abort finnas och beslutet ska ligga hos kvinnan. Nuvarande abortlagstiftning är bra och ska behållas.”

Men strax före Örebros kommunstyrelseordförande, Staffan Werme, på Folkpartiets lista till Europaparlamentet finns Roland Utbult. Han är i Örebro idag och samtidigt uppmärksammar Gudrun Schyman och FI att Utbult stöder ”Ja till livet”. Det stämmer ju inte så bra med det där citatet.

Hur Utbult reagerar? Han hotar stämma FI för att de i en film på YouTube säger att han är medlem i ”Ja till livet” (nu har de ändrat så att de säger att han ”stöder” organisationen).

Om han sagt att han stöder kvinnans rätt att bestämma över sin kropp? Näpp. Har Folkpartiet tagit avstånd från Utbults stöd till ”Ja till livet”? Näpp. Börjar Folkpartiet vingla även kring denna humanistiska och liberala princip – precis som de tidigare vinglat ut på tveksamma stigar om invandring? Hoppas inte det.

”Ska rika och friska barn få bättre vård än andra?” Se där, en fråga som borde vara rätt enkel att svara på: ”Nej. Vård ska ges efter behov, inte efter hur tjock plånboken är”. Men Moderaternas ledande sjukvårdspolitiker, Filippa Reinfeldt, vägrar svara på frågan. Se klippet från ”Korseld” på YouTube (eller på aftonbladet.se eller svd.se), frågan ställs (första gången) cirka 6 minuter in i inslaget, och Katrine Kielos upprepar frågan flera gånger. Filippa vägrar konsekvent att svara på frågan. (Titta för övrigt gärna på Veronica Palms beskrivning av orättvisorna i Stockholms-vården strax innen, från ca 5 min in  inslaget.)

Kan man tolka det på något annat sätt än att hon faktiskt inte ser ett problem med det? Men att hon inser att det inte låter så bra att erkänna det? Hennes svar är – självklart – en uppvisning i konsten att säga precis det man vill istället för att svara på de frågor som ställs. Hon svarar inte på frågorna om de problem som hon varit med och skapa i Stockholms vård genom att tillföra resurser i de områden som har minst behov och ta bort resurser från de områden som har störst behov. Kort sagt: hon har bidragit till att öka klyftorna i vården i Stockholm. Hennes svar? Självklart att allt är sossarnas fel.

Men mer tankeväckande är det att hon alltså inte kan ta ställning till den både moraliskt och politiskt avgörande frågan: ”Ska rika och friska barn få bättre vård än andra?”. Hon vägrar – självklart – också svara på frågan: ”Tycker du att människor ska teckna privata vårdförsäkringar?”. Stockholm är moderaternas skyltfönster i sjukvårdsfrågor. Där styr de och där visar de hur de vill ha det. Och det förskräcker. Och kritiken kommer inte bara från vänsterpolitiker; samtliga fackliga organisationer håller med om problemen och orättvisorna.

Och för övrigt: Vem har uppfunnit det särskilda högerspråket som används så flitigt av statsministern, Filippa Reinfeldt, Per Schlingman, Sven-Otto Littorin och även Staffan Werme i Örebro? Det handlar inte om att de väljer att att säga ”ekonomi” när frågan handlar om ”jobb”. Inte det där med att byta ut enskilda ord. Det fantastiska är att de väljer att skapa helt nya krångeluttryck. Filippa Reinfeldt avfärdade ”höger och vänster i politiken” genom att säga att man inte ska ”fabricera en konfliktyta”. Vad är det för j-a uttryck?

Lars Stjernkvist (numera kommunalråd (s) i Norrköping, tidigare partisekreterare) myntade det legendariska påståendet: gladast vinner val. Och alltså vinner Socialdemokraterna Europaparlamentsvalet 7 juni. Vilket skulle bevisas:

1. Man blir glad av komik
2. Om ett parti har roliga komiker på sin sida borde man alltså vinna
3. Roliga komiker är sossar

Att Henrik Schyffert är sosse är väl allmänt känt (partimedlem sedan många år och bland annat ”förband” till Mona Sahlin i Almedalen förra året). Att Eddie Izzard (världens roligaste komiker) är sosse (Social Democrat säger han själv) är ungefär lika känt. Izzard har varit medlem i Labour sedan 1994. Schyffert roade (och oroade) svenska folket i lördags kväll (repris i eftermiddags) och Izzard är nu ute på turné för att stödja Labour i Europaparlamentsvalet.

Men för säkerhets skull – om min slutledningsförmåga ovan inte skulle stämma – så hjälp till och jobba för högt valdeltagande i valet 7 juni – och se till att många röstar (s)! Då blir jag glad. Och eftersom gladast vinner…