Igår meddelade Hammarby att Charlie Davies säljs till den franska klubben Sochaux och att detta är den största affär Hammarby någonsin gjort. Enligt media handlar det om en köpesumma på 17,6 miljoner kronor. Förutom att jag kommer att sakna Charlie så gläds jag åt att Hammarby tycks ha skött affären på bästa sätt (för klubben). Men mest är jag irriterad på medias vinklar på denna affär (med media avses här de där dagliga skvallertidningarna som en gång i tiden gavs ut på kvällen).

Man skulle kunna tänka sig rubriker i stil med: ”Från college-fotboll till miljonproffs – Charlie växte till en världsspelare i Hammarby”, ”Micke Hellström hittade ett fynd – idag har Hammarbys medlemmar 17,6 miljoner skäl att tacka honom”, ”Från okänd amerikan till fruktad anfallare – Charlie Davies lämnar Hammarby och tackar fansen, klubben och Tony Gustafson”, ”Privatperson hjälpte Hammarby värva Charlie Davies – nu får han miljoner som tack”.

Men icke. Skvallertidningarnas rubriker handlar om att Charlies agent tycker att Hammarby är oproffessionella som försöker få ut så mycket betalt som möjligt (konstigt – agenten är självklart objektiv…, han har ju absolut inget intresse av att hålla nere den summa Hammarby ska få…). De handlar om att Hammarby bara får hälften av pengarna (konstigt – med tanke på att en privaperson betalade hälften för några år sedan…). Och sådär lär det hålla på.

Om man trodde att Excessen och Aftonbladdret faktiskt var seriösa skulle man om några dagar få se följande i tidningarna: ”Vår ”fotbollsexpert” talar ut:: så fel jag hade när jag hånade Charlie Davies som en oduglig anfallare” eller ”Hoppsan, det kanske inte var så smart att håna Hammarby för att anlita en agent för att sköta försäljningen – tänkte inte på att det kanske kunde leda till större försäljningssummor”.

En del ÖSK-fans är ofta bittra för att kvällstidningar och andra skriver så mycket om Stockholmslagen och så lite om ÖSK. Jag kan hålla med dem om att det är så – fast det är faktiskt inte så positivt för oss som håller på något av Stockholmslagen. När journalisterna varje dag vill fylla sidorna med ”nyheter” om Stockholms-lagen sprider de glatt rykten och hittar på rätt hårda vinklingar. Och är rätt oseriösa i sin kritik av klubbledningar, tränare, spelare och fans. Så även om det kan vara väl tyst kring exempelvis ÖSK så är det kanske bättre än att varje dag tvingas läsa påhopp, felaktigheter, märkliga rykten, lösa funderingar och oseriösa angrepp. För att hoppas att kvällspressen ska börja följa etiska regler och bete sig seriöst är liksom rätt utsiktslöst.

Tittade på Korseld med Katrine Kielos och Sanna Rayman, och deras utfrågning av Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge. Förutom att jag nog tyckte att han klarade sig undan lite för lätt ibland (Kielos borde exempelvis fått lite back-up från Rayman i frågan om varför integritetsfrågor inte rör exempelvis rätten till sin egen kropp) så var det intressant. Men allra mest intressant var Falkvinges tips på ”Total eclipse of the heart – The literal video version”. Förmodligen det roligaste jag sett på länge. Jag satt och skrattade för mig själv. Titta nu!

Och sedan kan du ju tipsa Anti-piratbyrån. Det kunde väl vara roligt för deras Henrik Pontén att få jaga lite vanligt folk igen. Literal Video Versions är ett bra exempel (precis som Falkvinge påpekade) på remix-kulturen. Och om Pontén och hans anti-piratjägare fick sin vilja igenom skulle allt sådant dö ut. Ännu ett skäl till varför vi behöver en mer uppdaterad upphovsrättslag (vilket jag tillsammans med några partikamrater skrivit en motion om till höstens partikongress). Det måste vara möjligt att citera och göra om upphovsrättsskyddat material utan att för den skull avskaffa hela upphovsrätten (som Piratpartiet vill). Om Socialdemokraterna fattar rätt beslut på kongressen i höst kommer Piratpartiets existensberättigande snabbt försvinna!

Jo, jag tycker att Earth Day är bra. Jo, jag tycker att miljömedvetande är viktigt. Jo, jag tycker att alla borde vara medlemmar i Naturskyddsföreningen. Men likväl: det här är faktiskt väldigt roligt…

Jag tycker illa om Real Madrid. Det är inget att hymla om, så det är heller inte förvånande att jag också reagerar mot deras senaste hysteriska värvarturné. För tillfället är de uppe i värvningar för cirka 2,4 miljarder kronor. Och mer väntar nog. Jag vet inte om jag någonsin varit överens med Juve-fifflaren Moggio tidigare, men någon gång ska vara den första. Platini har jag inga större problem att hålla med, även om han faktiskt missar en avgörande del: Real räknar inte med att tjäna ihop pengarna – det kommer de aldrig att kunna. Istället är det en ständigt pågående spiral där klubben ökar de redan idag skyhöga skulderna, väl medvetna om att ingen bank någonsin kommer att våga sätta klubben i konkurs. Och spelet fortsätter.

Det finns alltså gott om skäl att tycka illa om även detta lag när de köper ihop ett helt lag och inte bryr sig om att fostra egna talanger. Jämför med Barcelona som i Champions League-finalen hade 11 spelare som var fostrade i den egna klubben. Lite skillnad. Dessutom är de där j-a marängerna så arroganta och bara förutsätter att de ska vinna. Och då har jag inte ens tagit upp alla år av stöd från fascistledaren Franco och hans diktatur.

Men egentligen behöver man bara ett enda argument. En enda länk för att glömma sin ilska. Att köpa ihop lag lönar sig inte alltid. Inte när man möter motståndare som spelar vacker och effektiv fotboll. Säger bara Madrid, 2 maj 2009. Det räcker.

Lyssnade på Mona Sahlin i Almedalen igår och genom att listigt nog vänta ett dygn med att blogga missar jag alla mätningar som placerar Mona som etta i bloggosfären… Men likväl är hon etta. Mona alltså. Det är bara att instämma i vad Marit Bergman sa under sin konsert (som föregick Mona på scenen): ”Kul att vara här, vi har ju något att fira – att Sverige om ett år kommer att få sin första kvinnliga statsminister.”

Och Mona var bra. Kanske inte var något av hennes topp-fem-tal, men det är helt klart en taggad partiledare vi har. Började med att hylla demokrati-kämparna i Iran, fortsatte med att önska samling för miljö och jobb under Sveriges tid som ordförandeland i EU, berättade om de röd-gröna förslagen för att investera i framtiden och påpekade det (för de flesta, fast inte alla…) självklara: hon kommer – till skillnad från vår nuvarande statsminister – inte att sakna sin föregångare när hon tillträtt…

Snart bara ett år kvar, känner mig som en löpare på väg upp ur startblocken. Fast en löpare med semester, om det finns sådana…

Såg äntligen Bajen spela igen idag. Höstgenrep mot BP på Söderstadion och vet inte om solen eller spelet värmde mest. Hur som helst var det skönt att se att passningsspelet fungerar, att så många spelare följer med i anfallen och med lite tur så är två brassar klara för grön-vitt redan denna vecka (provspelarna gjorde bra ifrån sig!). Och Haris spelade hela matchen! Haris Laitinen, den älskade teknikern med en fantastisk blick för spelet, i sina bästa stunder passningar i världsklass (dessvärre ibland en väl låg lägstanivå) började på mittfältet och avslutade som back. Nu ryktas han vara på väg att lämna Bajen, men i hjärtat kommer han dock alltid vara bajare. Se här hur han beskriver ”Bajen-känslan”:

”Och det finns paralleller mellan spontanfotbollen och Bajenkänslan. Inte bara på planen, jag tänker också på vilka regler och värderingar som styr. Hammarby är i grunden en arbetarklubb, som när allt började hade ett upptagningsområde där folk hade väldigt knapra resurser.

I dag ser både Södermalm och fotbollsvärlden annorlunda ut, men alla är måna om att inte förlora föreningens rötter. Sammanhållningen är – precis som i spontanfotbollen – självklar. Det får inte spela någon roll vem du är, var du kommer ifrån eller hur mycket pengar du har på banken. Du ska få en rättvis chans att visa vad du kan, du ska inte lämnas i sticket. Så föds spelglädjen och finessen.”

Berättar Haris Laitinen för Hammarby Damfotbolls hemsida. Han konstaterar att historien hålls vid liv – att nya spelare får den berättad för sig. Det finns de som hävdar att ”Bajen-känslan” är en myt. Och? Upprepar: ”Det får inte spela någon roll vem du är, var du kommer ifrån eller hur mycket pengar du har på banken. Du ska få en rättvis chans att visa vad du kan, du ska inte lämnas i sticket.” Kalla det gärna myt, jag kallar det schyssta ideal.

Sitter med datorn i knät och tittar på svtplay – dokumentären om hårdrock från i söndags (”Metal – en hårdrocksresa”) och det är verkligen en av de största nostalgitrippar jag haft på länge. Filmaren är väl i min ålder och började ungefär där jag började (Kiss, Van Halen, Iron Maiden), fast har senare sökt sig mot arrgare band (som jag aldrig riktigt förstått). Och hans dokumentär tar upp alla hårdrockens beståndsdelar och träffar alla de stora. Fantastiskt.

Men viktigast: han skickar mig tillbaka typ 20 år i tiden. Till uppväxten i Karlskoga på 80-talet då hårdrocksbanden på allvar sågs som det stora hotet mot både samhället och mot ungdomen. Och vuxenvärlden reagerade självklart som de alltid gör: med förbud. Inskränkta vuxna försökte förbjuda W.A.S.P. från att spela i Karlskoga men lyckades inte. Då försökte de stoppa nästa band, som var Scorpions… (nej, de var inte farliga då – det var senare de blev ett hot mot god smak när de gjorde ”Wind of change”). Det lyckades inte heller, så för att verkligen rädda Karlskogas ungdomar tog de i med hårdhandskarna: och förbjöd hårdrockströjor i skolorna… Fast roligast var nog när någon redigerade hårdrockstexter för att utmåla banden som ointelligenta dårar (I ”No 22 Acacia Avenue” ströks passagerna om att ”Charlotte” borde lämna prostitutionen – hårdrocksband kunde ju inte få framställas som att de faktiskt hade någon slags samhällsintresse och engagemang… Tänk om de istället berättat att låttiteln anspelar på den anglosaxiska motsvarigheten till ”Svenne-gatan”, då hade skolan faktiskt lärt mig något nytt med hjälp av låten, nu fick det vänta tills Wikipedia dök upp i mitt liv…).

Men om man berättar det för dagens ungdomar så tror de en inte.

REV 090626 Att Kent Persson (m) hoppar på mig på sin blogg är vare sig ovanligt eller värt att kommentera ytterligare (”Björn Sundin spelade över totalt, även med hans mått mätt”) – det är bara att konstatera att högerstyret i Örebro gillar demonisering av sina motståndare.

Mer intressant är att han påstår att Socialdemokraterna borde ”ta avstånd” för den hemsida som annonserar ut ledande politikers hus (utan deras godkännande). Han skriver så här: ”Som konsekvens av övertonerna från sossarna och hyresgästföreningen så bedrivs en rätt obehaglig kampanj på nätet mot Staffan Werme, Bo Westerling och Fredrik Persson”. Påståendet är självklart helt orimligt och än mer orimligt är kravet att ”s” ska ta avstånd från sajten: Varför ska någon ta avstånd från en aktion som man inte har något med att göra? Dessutom är det rätt pinsamt för Kent Persson eftersom sajten skapades i april – alltså långt innan ”övertonerna” i Kommunfullmäktige som han reagerat mot.

Det är intressant att fundera över vad som vållat så hårda reaktioner mot den fejkade ”till salu-sajten” (som NA skrev om midsommarhelgen). Jag tycker också att den aktuella sajten gått över gränsen, men jag tycker inte att det är så enkelt att säga var den gränsen går:

1. Är det att enskilda politiker pekas ut på sajten? Nja, enskilda politiker ”hängs ut” på internet dagligen (till exempel i Kent Perssons inlägg som jag citerade ovan…) och det är väl rimligt att ledande politiker får finna sig i att få kritik även på internet.
2. Är det att telefonnumret till ledande politiker annonseras ut? Nja, dessa telefonnummer finns på kommunens hemsida (liksom hemadresser) och det är rimligt att örebroarna kan ta kontakt med sina folkvalda.
3. Är det att någon klippt in ”Till salu”-skyltar på bilder på politikers hem? Nja, det är väl inte så farligt eller? Fotomontage görs ju varje dag, mer eller mindre skämtsamt och det i sig vållar ju ingen skada – det är ju ingen som är inne på sajten som kan ta det på allvar. Jag har – efter twittrande med NA – fått klart för mig att det inte bara handlade om fotomontage – skyltarna hade verkligen satts upp i trädgårdarna. Detta bör självklart polisanmälas – det är definitivt olagligt att sätta upp skyltar i andras trädgård utan tillstånd. Och dessutom är det osmakligt.
   
4. Är det att människors hem auktioneras ut utan tillstånd? Ja, det är möjligen ett lagbrott (är inte tillräckligt juridiskt kunnig för att kunna avgöra det), men det verkar inte vara detta som väckt reaktionerna.
5. Är det att enskilda politikers hem pekas ut? Ja, det känns olustigt (precis som John skriver i sin kommentar). Men om det är detta som väcker reaktioner och får NA att skriva om ”sajt som hänger ut politiker” så finns andra exempel som i synnerhet NA bör diskutera. För något år sedan publicerade NA till exempel en granskning av var Örebro-politiker bor och vad deras boenden är värda. Granskningen i sig tycker jag inte fanns något att invända mot (ledande politiker måste finna sig i att bli granskade även när det inte är så kul att folk ser deras taxeringsvärden på huset…). Men sättet det gjordes på hängde faktiskt ut politikers hem på ett mycket värre sätt än fejksajten gör. NA publicerade stora bilder på politikernas hus och gav till och med platshänvisningar, exempelvis ”ett stenkast från vinterstadion”. Jag tycker inte att det är okej att politikers anhöriga blandas in på detta sätt, oavsett om det handlar om fejksajter eller publiceringar i länets ledande tidning (vilket också påpekades för NA efter publiceringen).

Staffan Wermes kommentarer i NA ger ingen verklig ledning till exakt vad han reagerat mot: ”De genomför bara sådana aktioner för att skrämma människor som använder sina demokratiska rättigheter. Vi har en demokratisk rätt att agera som vi gör. De vill förmena oss den rätten och försvaga det demokratiska samhället, säger Staffan Werme.” Och fortsätter: ”Det är obehagligt när människor tycker att de kan ta sig friheter. Det här är ett typexempel på hur organisationer vill ta sig egenrätt och agerar, man tror sig äga sanningen. Jag tycker att det är ett allvarligt hot mot demokratin, säger Staffan Werme.”

Det känns snarast som om Werme reagerar mot att han överhuvudtaget pekas ut, och det tycker inte jag är något fel i. Han är Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största stad (Örebro, alltså) och får självklart stå för de beslut han driver igenom (när han dessutom driver igenom besluten över örebroarnas huvuden och vägrar genomföra en folkomröstning som 10800 örebroare krävt, är det väl inte oväntat att det blir starka reaktioner).

Jag tycker att vi bör prata mer om hur vi politiker för debatt och samtal med varandra och med örebroarna. Och vi bör dessutom prata mer om var gränserna går för att ”hänga ut” ledande politiker. Kent Persson (m) skrev så här på sin blogg: ”Trist och sorgerligt att man inte värnar debatten och den politiska diskussionen mer än så. Uppenbart vill hellre sossarna ha hård retorik istället för att vara med och ta ansvar för en sansad politisk debatt.” Låt se om Kent Persson och andra politiker från kommunledningen är intresserade av att föra en diskussion om de svåra gränsdragningarna.

[REV] Idag, en vecka efter skolavslutningen, kommer Kommunfullmäktige debattera och (troligen) besluta om en nedläggning av Varbergaskolan. När barn och föräldrar förra veckan gick till skolavslutningen visste de fortfarande inte vad som gällde. De visste inte vilken klass barnen skulle gå i. De visste inte hur resvägen till nya skolor skulle lösas. De visste egentligen inte vad som gäller efter sommaren.

Gick till skolavslutningen, förresten. Många av barnen och föräldrarna på Varbergaskolan lät bli att gå dit överhuvudtaget. Tänk själv: hur upprört tror ni att ett barn är när han eller hon väljer att stanna hemma från den sista skolavslutningen med klassen? De här barnen kommer alltså aldrig mer att träffa klassen, under sommarlovet försvinner deras skola. Flera av dem gråter sig till sömns. Föräldrarna är oroliga. Hanteringen av Varbergaskolan är så oförskämd att man nästan vill gråta (John skriver också om det klokt här). Och dessvärre är det ju inte första gången. Här skrev jag om hur de ignorerat föräldrar och barn tidigare.

Ungefär så här sa jag från Kommunfullmäktiges talarstol alldeles nyss:

”Jag är upprörd och det är mycket känslor i den här debatten. Och det är förståeligt, om det gällde min dotter skulle jag knappt orka tala här nu. Jag tror att alla som har barn kan förstå varför föräldrarna i Varberga är upprörda.

Men för de högerpartier som styr Örebro kommun verkar det här vara ett spel. Ni tror att det handlar om att vi försöker ta politiska poäng, ni tror att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ”tar den enkla vägen”. För högern är det ett spel. För föräldrar och barn i Varberga är det här allvar.

Tänk om ni lagt hälften av den tid ni lägger på att raljera och angripa oss på att lyssna på föräldrar och barn i Varberga. För det är ju inte oss ni ska svara till. Det är inte inför oss ni är ansvariga. Det är inte till oss ni ska be om ursäkt. Ni borde vända er till föräldrar och barn i Varberga.

Ni borde lyssna till den oroliga personalen som frågar: ”skulle ni gjort likadant på andra skolor?”

Ni borde lyssna till de arga föräldrar som frågar: ”vad tycker ni jag ska säga till mitt barn, som inte vill gå till sin skolavslutning? Vad ska jag säga, när de inte vill gå till den sista skolavslutningen, sista chansen att träffa sin klass?

Ni borde lyssna till de svikna elever som frågar: ”varför ska vi lita på löften från vuxna, ni står ju inte för det ni lovar? Varför ska vi lita på politiker?”

Det borde ni ägna er åt. För det är fakta att ni stod inför föräldrar, elever och personal för ett drygt år sedan och krävde att de skulle lova att vara kvar på skolan, i så fall skulle ni satsa. Men ni svek. De höll sin del: de stannade på Varbergaskolan. Men ni bröt löftet. Istället för en satsning blev det en nedläggning.

Det är fakta att det inte är klart vilken klass barnen ska gå i efter sommaren. Och visst är det rimligt att barnen – och föräldrarna – får besked före sommarlovet?

Det är fakta att föräldrar och barn inte fått några vettiga besked om hur resan ska gå till för 6,7 eller 8-åringar. Jag skulle tveka över att skicka en 6-7 åring med stadsbussen från busshållplatsen vid Varberga centrum till Mellringeskolan.

Om ni i majoriteten inte förstår varför föräldrar och barn är oroliga är ni inte värda det förtroende ni fått.”

Det är kommunfullmäktige idag och trenden fortsätter: Miljöpartiet sviker alla löften utom två (ska återkomma till dem). Till listan med busstaxa, kulturskoleavgift och annat ska nu läggas att (mp) bryter mot löften om ÖBO-utförsäljningar, att de röstar nej till folkomröstningar och (snart) röstar för att lägga ner Varbergaskolan. Men listan är längre:

1. I valet 2006 lovade miljöpartiet i Örebro att sänka avgiften i kulturskolan. Nu fördubblas avgiften.
2. I valet 2006 lovade miljöpartiet i Örebro att sänka busstaxan. Nu föreslås höjd taxa.
3. I valet 2006 lovade Fredrik Persson (ledande företrädare för mp i Örebro): ”inte en enda av ÖBOs lägenheter ska säljas. Nu röstar han för att sälja ut 1000 till 1500 ÖBO-lägenheter till något privat fastighetsbolag.
4. I Miljöpartiets partiprogram står så här: ”När stora och viktiga beslut fattas bör alla få delta. En beprövad form för detta är folkomröstningar. Fem procent av de röstberättigade ska kunna genomdriva folkomröstningar på alla beslutsnivåer.” När var tionde röstberättigad örebroare (10800 personer) kräver en folkomröstning om ÖBO-utförsäljningen röstar (mp) nej.
5. Tidigare lovade (mp) att inte medverka till några nya trafikleder. Nu byggs både Söderleden och Skebäcksleden med Fredrik Persson som ansvarigt kommunalråd.
6. Miljöpartiet motsätter sig Örebro flygplats. Nu medverkar (mp) – förhoppningsvis – till att säkra flygplatsens framtid och ökar stödet till den.
7. I valet 2006 lovade miljöpartiet att stoppa citymässan. Strax efter valet kunde Conventum Arena (lyckligtvis) invigas.

Miljöpartiet i Örebro har helt klart stängt in sig i högerburen och i alla lägen sätter de högersamarbetet före de politiska frågor som deras väljare valt dem för att arbetta för. Underförstått medgav mp-företrädarna att det var så.

Tänk om Miljöpartiets inriktning i riket gällde i Örebro också! Och tänk om Gabriella Blomgren, Lotta Sörman, Ann-Kristin Spååls och de andra bestämde i Miljöpartiet i Örebro! Fast det gör de inte. I Örebro bestämmer Staffan Werme över Miljöpartiet – tillsammans med Fredrik Persson (som vill avsätta mps riksledning och bilda nytt parti).

Jag kan för övrigt komma på två vallöften som Miljöpartiet i Örebro hållit: 1/ de har verkligen stoppat ICAs etablering i Tybble (vilket kostade ICA många miljoner och ledde till att ICA avbröt alla etableringar i Örebro). 2/ de satte stopp för att öppna Änggatan för biltrafik vilket gör att alla de nyinflyttade på Sörbyängen (jag är en av dem…) får ta låååånga omvägar för att åka några hundra meter. Någon som kan komma på fler vallöften som Miljöpartiet i Örebro hållit?