Be om ursäkt Lennart. Nu.

Lennart Bondeson är kommunalråd för kristdemokraterna i Örebro. Han är vald av (ett antal av) örebroarna och är betald av Örebros skattebetalare för att ta ansvar för kommunens politik. Fast just det är han tydligen inte så intresserad av: att ta ansvar alltså. När Peter Dahlgren (s) kritiserar att Örebro kommun låter bli att vaccinera en stor riskgrupp (skolbarnen) på skolorna utan istället tvingar dem att åka till Mässan (dit det är krångligt att åka med buss – skolbarnen har inte körkort, Lennart) kallar han det populism och ”tragiskt”. Istället kunde han faktiskt tagit ansvar för detta, som han är högst ansvarig för.

Och när örebroare är missnöjda med att de tvingas vänta i timmar, att vägarna stängs av, att barn och ungdomar passeras i kön av äldre och så vidare. Då avfärdar Lennart Bondeson kritiken som ”ynkligt och svagt”. Det är dags att Lennart Bondeson börjar lägga sin kraft på att ta ansvar istället för att recensera och försöka bestämma vad människor får ha åsikter om. Det är nämligen inte första gången Bondeson ger sig ut på sina enmanskorståg mot människors rätt att säga vad de tycker. Med vilken rätt ska Bondeson bestämma vad som är okej att prata om? Är det vad (kd) menar med ”verklighetens folk” – att de bestämmer vad verkligheten är? Det är dags att Lennart Bondeson ber om ursäkt.

NA har skrivit om detta under dagen men Bondeson står på sig. Tvärsnytt rapporterar också om det.

Behåll Rudbecks – gör äldrebostäder av Risbergska!

Den högerkoalition som styr Örebro har bestämt sig för att lägga ner Rudbecksskolan. Istället vill ”de” göra om lokalerna till kontor och bostäder (lite oklart vem som står bakom det – om Lennart Bondeson (kd) varit på plats hade vi kanske fått svar på frågan). Jag tror att det där är ett kortsiktigt tänkande som om några år kommer att vara helt obegripligt. Så därför blev jag lite förtjust när kamrater lanserade sin alternativa idé: behåll Rudbecksskolan och gör istället om Risbergska skolan till ett bra och tryggt boende för äldre!

Idén verkar ju först bara spexig och annorlunda, men ju mer man tänker på den, ju bättre blir idén.

Rudbecksskolan är en av få verkligt centralt placerade skolor och det lär i framtiden vara omöjligt att skapa en så centralt placerad skola – när behoven av skollokaler åter ökar. För ärligt talat: är det någon som vet vad vi behöver om 30-40 år? Detta har också Kommunfastigheter påpekat. Alltså tycker jag att själva nedläggningen av Rudbecksskolan är kortsiktig (och fel). Att det dessutom skett utan några formella beslut gör det hela ännu värre.

Är det någon gymnasieskola som (lokalmässigt och rent geografiskt) någorlunda lätt kan ersättas i framtiden, så är det Risbergska skolan. Och det vore lämpligt att göra om den just nu, för just nu behöver Örebro fler bra och trygga bostäder för äldre. Dels för att vi behöver fler vårdboendeplatser nu och framöver och dels för att kommunledningen sagt att man ska ta bort vårdboendet Ädelgården – så fort man kan ersätta det med andra vårdboendeplatser i västra Örebro.

Risbergska skolan ligger nämligen väldigt vackert och genom att bygga om den till bostäder skulle många äldre kunna få ett boende (i ett plan), i en naturskön miljö där man enkelt skulle kunna gå (eller rulla) ut för en promenad, lyssna på fågelsång och andas frisk luft. Lokalerna skulle förmodligen räcka till rätt många bostäder och det borde vara möjligt att använda byggnaderna både till vårdboende (dit man flyttar när man har stora vårdbehov), seniorboende (helt vanliga lägenheter men avsedda för dem som fyllt 55 år) och till ”mellanformen” trygghetsboende.

Det finns självklart en baksida. En del elever som går (och gått) på Risbergska skolan kommer att bli upprörda. Ingen vill att ”ens egen” gymnasieskola ska läggas ner. Men idag är alternativet, tydligen, att lägga ner Rudbecksskolan.

Det vore bättre att behålla Rudbecksskolan, som aldrig kommer att gå att återskapa (det finns inga så stora ytor inne i city – särskilt inte till ett anständigt pris), och det är rimligt att tro att centralt belägna skolor är bra både för att skapa liv och rörelse i city och för att det även i framtiden kommer att finnas många ungdomar som vill gå i centralt belägna skolor.

Jag tycker att hela den här idén borde prövas ordentligt, innan Rudbecksskolan säljs. Och dessutom borde det självklart fattas demokratiska beslut innan någon bestämmer att en skola ska läggas ner…

Lycka till, Annika Östberg (den moraliska återbetalningen återstår)

Jag tror inte på hårdare straff som metod för att minska brottsligheten. Och även om även jag då och då kan önska hårdare straff för vidriga brott så vet jag, förnuftmässigt, att det inte hjälper alls. Alltså borde Annika Östbergs nära 30 år i fängelse räcka mer än väl. Låt oss hoppas att hennes tidsbestämda straff (och om hon släpps om något år) inte innebär att USA i framtiden avstår från att utlämna fängslade svenskar.

Det är ju värt att komma ihåg att Annika Östberg faktiskt inte är oskyldigt dömd: hon hjälpte sin kille att kallblodigt mörda en polis och var i högsta grad delaktig i ytterligare ett mord. NAs ledarsida skriver klokt om hennes fall.

Jag hoppas att Annika Östberg nu tar den chans hon fått: att hon fortsätter återanpassningen i fängelset och att hon sedan får chansen att sona sina brott bland människor. Fängelse är ett straff och – i bästa fall – ett sätt att rätta till beteenden som leder till brottslighet. Men att sitta i fängelse innebär inte att man moraliskt betalar tillbaka den skuld till mänskligheten som man har efter (att ha medverkat till) två mord. Det arbetet börjar den dag Annika Östberg kliver ur fängelset som en fri medborgare. Då återstår den moraliska återbetalningen: att sköta sig och att vara en god medmänniska. Lycka till, Annika!

Är det något mer Maud Olofsson vill spela bort?

Hon har vetat länge att hela Vattenfall kan gå under på grund av kärnkraftsaffärer i Tyskland men låtsats som om hon nyss fått reda på det. Hon har mer eller mindre på egen hand sålt ut hela centerpartiets själ (inklusive blivit kärnkraftskramare). Hon säger okej till uranbrytning i Sverige. Hon är på väg att få centerpartiet att lämna riksdagen.

För det sista ska hon i och för sig ha all heder, Maud Olofsson. Men för det andra borde hon skämmas. Och när det gäller Vattenfall borde hon avgå. Hon har länge vetat om att Vattenfall riskerar skattebetalarnas pengar genom kärnkraftsaffärer i Tyskland men istället skyller hon ifrån sig. Är det något mer som Maud Olofsson vill spela bort? Jo, jag glömde att centerpartiet dessutom gett klartecken åt en rysk gasledning i Östersjön. Det är dags att Maud Olofsson gör något som gagnar Sverige. Till exempel lämnar regeringen. Senast om ett år…

Telias erbjudande: betala 5724 kronor ytterligare

[REV] Det ringde precis en telefonförsäljare som sa att Telia ”vill belöna trogna kunder”. Han erbjöd oss gratis tv i sex månader. Jag insåg att det givetvis inte var så bra som han sa så jag frågade (efter låååånga säljutläggningar): ”och vad kostar det?”, och hans svar slog nytt världsrekord i korkad telefonförsäljning: ”jag kommer till det”. Efter ytterligare prat om kanaler, filmer och sport tröttnade jag (igen) och frågade: ”så vad är det du erbjuder oss?”. Och än en gång slog han världsrekord i korkad telefonförsäljning: ”jag erbjuder er ett paket med det ni vill se, så ni slipper det ni inte vill se” (jag avstod från att påpeka för honom att jag ju inte lär slippa betala för vare sig ”Göta Kanal2”, B-lagsmatcher från england eller usel tysk porrfilm – svaret på det stod nog inte i hans talmanus). Till slut tvingade jag honom att svara på frågorna och då visade sig att paketet (som innehöll TV1000, som vi inte har idag) kostade 318 kr/månad, fast enligt försäljaren så var det ju inte så dyrt, för jag fick ju de första sex månaderna gratis, om jag band avtalet i 24 månader. 24x318kr= 7632 kronor. Minus sex ”gratismånader”: 1908 kronor= 5724 kronor. För kanaler jag inte vill ha (något erbjudande om det jag faktiskt har – och vill ha- fanns inte….

Jag önskar att jag hittat denna fantastiska tio-lista tidigare: ”Tio saker att säga för att snoppa av telefonförsäljare” – nästa gång ska jag testa någon av metoderna… För om det är vad Telia erbjuder trogna kunder undrar jag vad de erbjuder dem som inte är trogna.

Att ta sitt ansvar som man (och människa)

”Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister. Den förstör livet för samtliga sina deltagare.” Så skriver Stephan Mendel-Enk i sin bok Med uppenbar känsla för stil – ett reportage om manlighet. Mendel-Enk påpekar den lilla detalj som ”alla” vet om, som påpekas då och då, men som ändå är kontroversiell: de flesta brott begås av män och mångas syn på ”manlighet” balanserar farligt nära gränsen till att acceptera våld.

Idag följer NA upp tidigare dagars vidriga avslöjanden om äldre mäns övergrepp på unga flickor genom att skriva om den manliga våldskulturen och ställa frågan till ett antal kända Örebro-män: ”Tänker ni ta ert ansvar som män”. Det är inte så svårt att svara ja på frågan. I teorin. Det blir dock lite svårare om man verkligen tar uppmaningen på allvar, till exempel om man försöker följa doktor Jackson Katz tio punkter för att ta ställning mot den manliga våldskulturen. De flesta punkter är rätt självklara, men om man tar dem på allvar riskerar det att bli lite svårare: 9. Stöd inte sexism. Vägra köpa tidningar, filmer, musik eller besöka webbsidor som framställer kvinnor på ett sexuellt nedvärderande sätt.”

Igår kväll zappade jag på tvn och hamnade i slutminuterna på en bisarr serie på TV4 som heter ”Mammas pojkar”. Ett otroligt stort antal (traditionellt snygga) kvinnor hade samlats i något varmt land (enligt tv-format-regeln som säger: ”värme ökar chansen för bikini och bikini är lika med bra tv”) och där skulle kvinnorna tydligen försöka charma såväl de attraktiva hunkarna som deras överbeskyddande mammor. Innebar minuterna framför detta skitprogram att jag inte följde punkt 9? Och hur är det med att jag sett ”Pretty Woman”?

Jag menar inte att ironisera, för faktum är ju att sexism och könsbegränsande uppfattningar är väldigt närvarande överallt i samhället. Nu försöker tydligen Finnair konkurrera ut de tidigare smaklöshetsvinnarna Ryanair genom att ”hjälpa till” i kampen mot sexismen… Jag försöker ofta tänka på sådant, att inte förstärka det, men jag vet att jag ständigt misslyckas. Har du till exempel försökt köpa kläder till en 3-årig tjej utan att förstärka könsroller? Rosa kläder är inte ett problem i sig, men kläder som inte går att leka i är ett problem. Och det är ett problem när barnkläder har texter som ”boytoy” och liknande dumheter.

Så: jo, jag försöker ta mitt ansvar som man (och människa), men jag vet att jag ständigt misslyckas. Och det beror delvis på att man alltför ofta glömmer bort den grundläggande ojämställdheten när man agerar och reagerar mot mäns våld. Det går inte att bortse från den grundläggande frågan om könsmaktsordningen: att det är män som har den mesta makten och att kvinnor (i allmänhet) har en underordnad roll i samhället. Och det är därför jag citerade Stephan Mendel-Enk. Många har analyserat manlighet och könsmaktsordning, men få gör det så skakande och tankeväckande som Mendel-Enk.

Censurerat inlägg för att slippa ”rättsliga åtgärder”

Idag har jag censurerat min blogg för första gången. Jag har helt enkelt gett vika för hot.

Ni vet det där fria internet som man pratar om? Där information kan spridas och åsikter vädras? Vill inte göra någon desillusionerad, men det fungerar inte riktigt så. För en månad sedan (på BLOG ACTION DAY) skrev jag om rovfiskningen av haven. Jag berättade om en Filter-artikel som jag läst och jag nämnde namnet på en svensk som deltagit i utfiskningen av haven. Han gillade inte det, och nu är jag hotad med ”rättsliga åtgärder”. För fyra dagar sedan fick jag mail för första gången om detta och då påstod att fiske-miljonären är utsatt för ett ”journalistiskt justitemord”. Som ”bevis” anfördes en artikel som företaget Second Opinion skrivit, på hans uppdrag (och mot betalning). Dessutom bifogades ett pressmeddelande, som du kan läsa här.

Ikväll kom ett andra mail, där skrivs så här: ”Jag får därför meddela att om du inte senast på onsdag denna vecka har tagit bort inlägget från din blogg (och de övriga servrar där det kan ha lagrats) så måste jag, för att försvara mitt namn och min heder, överväga att vidta rättsliga åtgärder. Jag kommer också i nuvarande läge kontakta en juridisk rådgivare för att utreda vilka övriga krav jag kan framställa, såsom krav på dementier etc, för att tillvarata mina rättigheter.”

Jag har ingen lust att processa och konstaterar att inte ens Fredrik Laurin, den seriöse journalist som gjort reportaget i Filter, valt att lägga ut texten på internet (eftersom han inte heller vill hamna i långdragna rättsprocesser). Hör Fredrik Laurin berätta i Sveriges Radios Medierna. Den svenska lagstiftningen garanterar långtgående yttrandefrihet och tryckfrihet. Mitt originalinlägg kan knappast anses strida mot svensk lagstiftning; det finns gott om tidigare domslut som slår fast rätten att skriva (kritiskt) om privatpersoner på webben. Men så är det inte i alla länder. Och därmed kan det jag lagt ut här möjligen tas upp i domstol i ett annat land. Jag vill inte hamna i långdragna rättsprocesser i andra länder heller.

Jag mailade Filter efter att ha fått det första mailet och frågade dem om reaktionerna på artikeln och Helsingborgs-miljonärens svar. Filter svarade och konstaterade att Second Opinion (trots bra betalt) inte kommit fram till ”vad som i realiteten är retoriska undanglidningar”. De konstaterar att de låter saken bero, ”i vetskap om att Filters oerhört välunderbyggda artikel (översatt till engelska) nu cirkulerar bland beslutsfattare, fiskeriövervakare och andra aktiva inom branschen på global nivå.” Så då gör jag det också. Och gläds åt att den nyligen avklarade Jobbkongressen (s) fattade kloka beslut om utfiskningen av haven (läs längst ner på sid 6).

Grundlagsskyddade Helsingborgs Dagblad skriver om fiskefrågor här.

Politiken från den sämsta sidan? (nomineringstider)

Just nu är det rätt mycket av det som många i politiken tycker är värst: nomineringsdiskussioner. Det är alltså nu det pratas som mest om vem som ska kandidera till vilket uppdrag och vem som inte ska det. Och jag förstår den där känslan av olust. Mycket väl.

Riktigt olustigt och besvärligt är det i det stora borgerliga partiet som i Örebro kommun närmast saknar makt: moderaterna. När moderaterna nyligen genomförde provval gav medlemmarna en knäpp på näsan till de nuvarande förstanamnen i riksdag (Sten Tolgfors) och kommun (Inger Högström Westerling). De var inte de namn som medlemmarna ville se överst på listorna.

Självklart är det som alla ledande moderater nu säger: provvalet är bara en del i processen. Men för ett parti som moderaterna är det konsekventa nedtonandet av provvalet rätt pinsamt. De har genom alla år försökt hävda att de minsann låter medlemmarna välja och att personvalet ska utökas så att väljarna bestämmer mer än partiet. Att i det läget bortse från medlemmarnas markering är självklart inte så lätt som de låtsas som. Det kommer att förstärka de konflikter som redan finns inom moderaterna (för det är ju ingen hemlighet att det pågår en långvarig maktstrid inom moderaterna i Örebro).

Jag brukar visserligen alltid tippa fel om valresultat (både i USAs presidentval och i Europaval, fast även om annat) men jag är beredd att satsa lite pengar på att det blir ett skifte i den moderata toppen i Örebro före nästa val. Frågan är bara när – och hur – det meddelas till väljarna.

Det är i politiken som i resten av samhället: när en person är glad över att väljas finns det alltid fler som blir besvikna över att de inte blev valda. När medlemmarna – och väljarna – röstar på en kandidat är det ett kvitto på att hon/han gjort ett bra jobb, men för den som inte blir vald är det inte detsamma som att han/hon gjort ett dåligt jobb. Det finns bara ett visst antal ledande uppdrag, precis som varje lag bara får ha 11 spelare på fotbollsplanen när matchen ska starta. Men precis som i fotbollen är det rätt kul bara att vara påtänkt: det är kul bara att få frågan om man vill kandidera till olika uppdrag…

Nomineringstider är inte politikens vackraste period och det kommer att kännas bättre när alla listor är spikade och vi kan prata mer om vilken politik vi vill ha väljarnas mandat för att driva. Fast allra bäst kommer det kännas i slutet av september nästa år: när vi förstår att Örebro kommer att få ett rött-rött (och grönt?) styre och att landet kommer att få en röd-grön regering. Och att både Örebro och Sverige, för första gången någonsin, kommer att ledas av kvinnor. Can´t wait.

För den som undrar: Jag har bockat, tackat och accepterat när föreningar frågat om de får föreslå mig som kandidat till Kommunfullmäktige och till Riksdagen. Hur det sedan blir återstår att se. Nu ska valberedningen diskutera, sedan ska s-medlemmarna säga sitt. Och sedan är det upp till väljarna att göra sitt val.

En regering helt utan egen vilja?

[REV] Idag fattade regeringen beslut om att ge klartecken för den rysk-tyska gasledningen i Östersjön. Efter många års diskussioner bortsåg regeringen från de relevanta invändningarna om miljöproblem och säkerhetspolitiska risker (den ryska regeringen har sagt att försvaret av gasledningen är en prioriterad uppgift). Den röd-gröna oppositionen är kritisk mot beslutet, precis som vi varit tidigare. Det verkar dock som om de ryska ledarnas påtryckningar gett resultat, regeringen vek sig. Extra pinsam är miljöminister Carlgrens slarviga hantering av sanningen.

Nu är det fascinerande att läsa regeringshyllarnas påståenden om att ”regeringen har följt regelverket”, ”En S-V-MP-regering hade fattat samma beslut” (från David Persson, C, på Twitter) eller Regering hade inget val” (så i citat, Kent Perssons blogg, M). Kent Persson fortsätter: ”Säkert kommer oppositionen att gnälla och försöka göra politik av detta.” Kul att kunna se att oppositionen fått helt nya företrädare…: Carl B Hamilton (fp) är nämligen inte nådig i sin kritik mot regeringen (här även i debattinlägg på Newsmill)

Kan bara hålla med Peter Strobl när han kommenterar på Kents blogg: ”Du skriver att oppositionen kommer att gnälla och göra politik av detta. Kent det här ÄR politik!”…”Kanske är det så som du skriver, att det går i praktiken inte att ta ett annat beslut. Men vad som går är att uttrycka är sin oro eller känslor inför ett svårt beslut.”

Regeringen borde skämmas. Och det borde deras hyllningskörer göra också.

Hur röda är Kent?

Som vanligt har textanalyserna börjat redan innan Kents nya skiva finns i affärerna (släpps imorgon, men finns att köpa digitalt på kent.nu sedan imorse). Och som vanligt kan inte jag heller hålla mig: varje gång hittar jag nya ”bevis” för att Kent hör hemma på den politiska vänsterkanten…

Det är egentligen lite fantastiskt att en del faktiskt tycks tro att Kent hör hemma på högerkanten. Det är jag nämligen helt säker på att de INTE gör (även om det inte alltid är lätt att helt säkert bestämma var på mitten-vänsterskalan de hör hemma). De som tror på höger-Kent glömmer bort rader som ”100 överklasspoeter kan inte ge mig någonting” eller hyllningssånger och låtpresentationer om identifikationen i arbetarklassen.

Hur som helst. Den nya skivan heter ”Röd”, och självklart sätter det extra fart på mina politiska textanalyser. Så här har Jocke Berg förklarat titeln i några intervjuer (citerat av The Plague på forumet på kent.nu):

”Varför heter skivan Röd?
J: ”Det finns en tanke och tematik. Det är så starkt ord och det står för så otroligt mycket. Det finns ju många laddade ord som är färger. Just röd har i alla fall övervägande poisitiv laddning.”
Vad betyder ordet röd för dig personligen?
J: ”Blod. I bemärkelsen av att det är väldigt mänskligt. Där är alla precis likadana.”

The Plague fortsätter: ”Detta ger ju för mig att vi inte kan lämna någon bakom oss – hur var det den där textraden Jocke droppade på Fråga Kent?! ”Ingen lämnas kvar”? Inte ens de som ”landade hårt”, den som var ”alltid sjuk”.”

Ja, ni fattar. Jag kan ju inte låta bli politikkopplingen. Och när jag sedan läser pankows utskrift av texten till ”Vals för satan (din vän pessimisten)” blir jag ju alldeles till mig (X markerar ord han inte lyckats uppfatta):

”Lägg dig där / Röda maj värmer ner X stan / Bland fanor X hör jag din puls / Det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden / Tysta alla X, stoppa trafiken, en stilla bön om lugn igen / Att kunna ta besvikelsen

Blås din vind ur din tro på / att tron i sig själv räcker till / Att någon i sig själv kan vara nog / Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen / Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen / Om man tror på någonting som du gör / Att aldrig någonsin ge upp”

 Och sedan kommer en fantastisk kärleksförklaring (fast den är inte riktad till någon rörelse – snarare till en person): ”Om jag hade lite kraft kvar att ge dig / Om jag hade lite hjärta att dela med mig / Om jag hade lite kärlek så var den till dig”