Vad applåderade ni åt, Sofia, Johan och Lars-Axel?

När den borgerliga majoriteten i riksdagen beslutade om försämringar i sjukförsäkringen applåderades det friskt bland högerns ledamöter. Nu, när följderna blir uppenbara och ”alla” medier skildrar hur människor drabbas låtsas högern som om de inte förstod. Som om ingen varnade. Se bara här hur pinsam socialförsäkringsminister Husmark-Persson är:

Undanflykterna duger inte. Och skulden faller inte bara tungt på de applåderande riksdagsledamöterna (och övriga som röstade för försämringarna). Skulden faller tungt på de borgerliga politikerna i Örebro som vägrade skicka ett varnande remissvar till regeringen i frågan. Och på de miljöpartister i Örebro som ställde sig bakom det som deras partikamrater i riksdagen kallat ”utsorteringskedjan” (läs Ullis redogörelse här).

Nu har Staffan Werme ställt sig bakom regeringens politik, det är klargörande. När får vi se Lennart Bondeson eller Rasmus Persson stå för, och försvara, sin politik? Och när kommer de borgerliga riksdagsledamöterna från länet (Lars-Axel Norell (kd), Sofia Larsen (c), Johan Pehrson (fp), Oskar Öholm (m), Elisabeth Svantesson (m)) förklara vad som var så himla bra med de där försämringarna?

Toppbetyg för min blogg… (gör jag inget annat?)

Idag var jag med i Radio Örebros program Rakt på sak (lyssna här) och pratade om planeringen inför valet nästa år. I studion var, förutom Mussie Ephrem (v) och Bo Rudolfsson (kd), webbstrategen Roger Elverskog från NPP/Day8 som dessutom hade betygssatt webbnärvaron för oss tre politiker. Och jag fick en femma! Men det fanns en baksida: för det första påpekade han att jag fick högt betyg – trots att ”bloggen är jätteful” och dels kom frågan om jag inte gör något annat än bloggar och så…

Och där känner jag ett behov av att försvara mig. Skriver detta gör jag klockan 22.40 hemma i soffan framför slötittande på helgens Barcelona-match. Och precis innan jag åkte till radion hade jag varit ute och delat ut brev hos boende i Tybble och Almby, som handlade om att vi varit där och knackat dörr tidigare. Och igår kväll var jag ute och knackade dörr i söder-city. Och idag jobbade jag faktiskt i stort sett oavbrutet mellan 9 och 20. Så det så.

Vad gäller de utseendemässiga bristerna på denna blogg så inser jag att jag måste göra något åt det. Någon gång när jag orkar och hinner. Och när jag lärt mig hur man gör…

PS Det jag sa i radion – i korthet – var följande: bloggar och webbnärvaro är viktigt, i första hand för att skapa relationer och skapa förutsättningar för riktiga samtal. Till exempel vid dörrknackning. För övrigt har vi socialdemokrater knackat på hos drygt 1000 personer under de senaste två veckorna. Och nästan ingen var negativt inställd (apropå nyheten förra veckan). Med den takten ska vi nog klara att bräcka vårt rekord från 2006: 30 000 knackade dörrar… (läs mer om min syn på detta här)

Flytta isär ska man bestämma själv (inte kommunen)

Idag skrev jag och kommunalrådet Carina Dahl i NA om att socialdemokraterna vill att äldre par ska kunna fortsätta leva tillsammans (eller nära varandra) även om den ene blir sjuk och behöver mycket vård. Det brukar kallas parboendegaranti. Här kan du läsa hela inlägget.

Det lite annorlunda med detta var nog inte sakfrågan utan att vi faktiskt svarade på en debattartikel från en partikamrat som i förra veckan skrev att hon var tveksam till en sådan parboendegaranti. Det är inte så vanligt att vi ger oss in i den typen av debatter med de egna partikamraterna, men egentligen tror jag att vi ofta kanske är för rädda för att göra det. Jag tror tvärtom att det är bra om örebroarna får se att det ryms olika åsikter i sakfrågor inom ett parti (att vi sedan är överens om den grundläggande inriktningen, om ideologin är en annan sak). I denna fråga kändes det dessutom väldigt viktigt: det får inte råda något tvivel om att vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma så mycket som möjligt själva även om de har stora behov av vård och omsorg. För mig är detta självklart – lika självklart som det är att jag själv (och min fru) själva ska få bestämma om vi vill leva tillsammans. Det ska inte kommunen bestämma.

Bowie räddar liv (ny lista med mest spelade)

Till vänster på sidan finns en bild som visar den spellista som jag lyssnar mest på just nu (15 låtar som snurrar mest i mobil, iPod och hemma, läs mer om listan här). Jag ändrar den där rätt ofta, men skriver inte så ofta om det här – den som är intresserad kan ju kolla själv (vet inte 0m någon tycker att det är intressant, utom jag själv…). Men den lista som ligger där nu måste kommenteras.

I morse när jag läste NA-bilagan Latte så hajade jag till när jag läste intervjun med en av Örebros mest kreativa personer: Richard Kennett (som skapat både ”O helga natt”-konserten på Stortorget, Rådhuskalendern och mycket annat). Kennett beskrev sin uppväxt, kantad med problem och förklarade vändningen: ”David Bowie räddade mitt liv. Från den dagen jag hörde honom slutade jag slåss och fick en ny identitet.”

Kan Bowie betyda så mycket, tänkte jag? Jag lät AppleTVn slumpa bland alla Bowie-låtar och först kom ”The man who sold the world”, som jag inte lyssnat på på länge. Och så tänkte jag igen: Jo, det är klart att Bowie kan betyda så mycket. På min lista är Bowie en av de tio viktigaste kulturpersonerna någonsin. Inte bara för att han gjort världens bästa låt (”Life on Mars”) utan också för att han på så många sätt format trender, påverkat tänkande och utveckling. Och för att han gjort så otroligt mycket bra musik så klart. Så jag förstår Richard Kennett, inbillar mig att Bowie kunde ha precis den effekten på framför allt 70-talet.

Så jag uppdaterade min snurrar-mest-just-nu-lista. Här är den:
1.Cash or clash
/Millencolin (lite bortglömd pärla med en av MCs mest begåvade – och politiska – texter)
2. The Man Who Sold The World
/ David Bowie (se ovan)
3. Stockholm, Sett snett uppifrån
/ Vapnet (fortfarande fantastisk, fortfarande otroligt vass, politisk och elak)
4. Vals för satan (din vän pessimisten)
/ Kent (fantastisk låt med en text som ger mig storslagna rysningar)
5. Sjukhus
/ Kent (mycket Kent på den här listan, dessa fyra är mina absoluta favoriter – för tillfället… – efter nära en månads intensivt lyssnande)
6. Idioter
/ Kent
7. Töntarna
/ Kent
8. Hurricane
/ Asha Ali (från en av höstens bästa skivor – Asha Ali övertygar än en gång)
9. Not Forever
/ Popsicle (den är ju bara så bra – hur ska jag någonsin kunna ta bort den från listan?)
10. Shoreline
/ Broder Daniel (samma som föregående – rysligt bra låt)
11. They’re Building Walls Around Us
/ Moneybrother (någon låt med pengabrorsan måste vara med – just nu är den här favorit)
12. Young Folks
/ Peter, Björn & John (en otroligt catchy låt med ett lysande visselstick)
13. Never Enough
/Kiss (inte nyskapande men ruggigt bra rock: gubbarna visar att de fortfarande kan)
14. Let’s Make Bombs
/The Last Republic (fantastisk spelning på Putte i Parken, väntar på en fullängdsskiva!)
15. Life On Mars
/David Bowie (kommentar överflödig)

En myndighet höjd över all misstanke

ETC skriver om FRAs nya logga för signalunderrättelseverksamheten.fra-loggan

 Och precis som ETC så riskerar jag att skriva alldeles för hårda ord om jag kommenterar vapnet själv. Så jag gör som ETC, jag citerar Cap&Design:

”Prova att titta på det svartgula vapnet ovan. Vad för det tankarna till? För mig går associationerna om inte till medel­tiden så ofelbart till något slags stormtrupper från 30-talet. Jag säger som Caroline af Ugglas: ”Snälla, snälla, snälla!” FRA:
1. Varför behöver ni en vapensköld? Medeltiden är över!
2. Om det nu är så noga med vilka signaler som skickas mellan medborgarna över våra gränser, varför låter ni ens någon av era avdelningar signalera till medborgarna att ni kommer jaga den som bryter mot lagen med facklor och elstötar?

Om ni vill visa att övervakning av vår internettrafik inte är ett steg mot en repressiv kontrollstat borde ni kanske välja en annan symbol för Signal­underrättelsetjänsten, någon som inte för tankarna till 1930-talets auktoritära utopier.”

Dörrknackning i teori eller praktik?

Synovate har gjort en undersökning på uppdrag av DN. Den uppges handla om huruvida väljarna vill ha besök vid dörren eller om de vill att politiker ska ringa till dem. Enligt undersökningen vill inte väljarna det.

Det konstiga är att (nästan) alla som får besök tycker att det är trevligt (lika trevligt som vi som knackar tycker att det är). Och konstigt är att när de som fått besök får frågan är de också positiva, och det har dessutom effekt: det ökar valdeltagandet (i Örebro knackade vi 30 000 dörrar 2006 och valdeltagandet ökade i samtliga områden vi hårdsatsade på, i de flesta gick dessutom s framåt).

Skillnaderna beror på att människor inte alltid kan svara vettigt på en fråga, eftersom de inte vet vad de egentligen svarar på. När man frågar någon om detta i en opinionsundersökning riskerar många att uppfatta frågan ungefär så här: ”Om någon främmande politiker (läs tråkig gubbe i kostym som pratar obegripligt) stod på din tröskel och ville prata läääänge och obegripligt precis när du håller på att laga mat; skulle du då uppskatta det?”. Medan de som fått besök snarare uppfattar frågan: ”När du hade besök av en politiker som ställde några enkla frågor och var allmänt hyfsad, var det bra?”.

Kort sagt: hur man svarar på en enkätfråga påverkas rätt mycket av hur man uppfattar verkligheten och vilka erfarenheter man har…

Starka riksdagsförslag från Örebro

Ikväll fastställde Socialdemokraterna i Örebro vilka örebronamn som föreslås representera väljarna i Örebro län i riksdagen efter valet nästa höst. Jag är nummer 3 av de manliga namnen (Örebro föreslår en man och en kvinna på varje position) och jag är tacksam och ödmjuk inför det förtroendet (här har jag skrivit tidigare om nomineringarna). Så här ser det ut på de tre första platserna:
1. Eva-Lena Jansson och Håkan Bergman
2. Alaa Idris och Lars-Erik Soting
3. Fisun Yavas och jag
Det kommer alltså att bli förnyelse på Örebro läns bänk i riksdagen efter valet, och i vilken ordning namnen än hamnar så blir det en stark uppställning och det kommer att vara personer som kommer att märkas, både i debatten och i riksdagarbetet. Känns riktigt bra att Örebro kan presentera en så stark topp, och jag håller med John som konstaterade att det blir tufft att bara sätta ett kryss nästa höst (inte någon större mening med att kryssa mig själv, faktiskt…).

Örebros förslag ska sedan vägas mot de förslag som socialdemokrater i övriga länet skickar in – förhoppningsvis kommer Örebro att representeras av två eller tre socialdemokrater (av länets totalt fem sossar). Därefter ska medlemmarna säga sitt i ett provval (sker i februari) och så fastställs riksdagslistan (och landstingslistan) i april och den 19 september nästa år säger väljarna sitt.

Örebros landstingslista föreslås toppas av Jonas Karlsson, tvåa är Iren Lejegren. Även där en stark uppställning. Ikväll känns det rätt bra att vara sosse i Örebro…!

Kläderna är symptomet – mäns makt problemet

Idag publicerade NA min krönika om jämställdhet, genus, sexism och könsbegränsande uppfattningar. Här kan du läsa hela krönikan. Nöjer mig med att klippa in ett kort citat från krönikan här:

”Faktum är ju att sexism och könsbegränsande uppfattningar är väldigt närvarande överallt i samhället. Jag försöker tänka på sådant, att inte förstärka det, men jag vet att jag ständigt misslyckas. Har du till exempel försökt köpa kläder till en 3-årig tjej utan att förstärka könsroller? Rosa kläder är inte ett problem i sig, men kläder som inte går att leka i är ett problem. Och det är ett problem när barnkläder har texter som “boytoy” och liknande dumheter.
Kläderna är symptomet, grundproblemet är könsmaktsordningen: att det är män som har den mesta makten och att kvinnor (i allmänhet) har en underordnad roll i samhället.”

Utgå från våra värderingar – jämlik vård (2)

Idag diskuterade landstingsfullmäktige budget för 2010 och som vanligt menade de borgerliga partierna att mer privatiseringar löser alla problem (en högerpolitiker jämförde Berlinmurens fall med lagen som ger privata vårdföretag rätt att själva bestämma när de vill använda skattepengar i sin verksamhet!).

I torsdags presenterade Hjärt- och lungfonden en rapport som bland annat visar att ”lågutbildade har större risk att få hjärtinfarkt”. Dagens Medicin citerar Roger Höglund, informationschef för Hjärt-lungfonden: ”Det handlar inte enbart om individens ansvar, utan om att alla ska ha rätt till en god hälsa. Nu behövs det en nationell samordnare på hjärtområdet och på sikt en svensk hjärtplan så att förebyggande insatser kommer alla till del.”

Jag vet inte om en nationell samordnare löser problemen i hjärtvården, det kanske det gör. Men vad jag vet är att ökad privatisering inte i sig löser problemen med ojämlikhet i vården. Det finns många goda exempel på väl fungerande vårdcentraler och sjukhus – privat- och offentligt drivna. Det finns på samma sätt många dåliga exempel på såväl privat som offentligt drivna verksamheter. Att ge privata vårdföretag rätt att själva bestämma när de vill bedriva verksamhet för skattepengar är inte ett sätt att lösa problemen.

Jag upprepar vad jag skrivit tidigare, jag tycker att vi socialdemokrater ska fortsätta vara tydliga med jämlikhetsfrågor i vården, och låta högerpolitikerna prata om vilken skylt som sitter på vårdcentralen eller sjukhuset. Det verkar åtminstone som väljarna tycker att det är mindre och mindre intressant vem som driver vårdcentralen – de flesta bryr sig mest om att få bra vård.

Så här borde vi socialdemokrater säga högt och tydligt: ”Vi vilar inte förrän vi har minskat orättvisorna i vården: vi Socialdemokrater kommer aldrig att acceptera att människor får olika bra vård beroende på vilken utbildning de har, var de bor i landet eller var de är födda. Ingen utmaning kan vara viktigare för Socialdemokraterna än att ge varje svensk bra vård utifrån hennes eller hans behov – inte utifrån status eller yrkestitel.”

Heja Irland!

Jag är inte så förtjust i domaren Martin Hansson – jag tycker att det är obegripligt att han fortfarande får döma viktiga matcher med tanke på att han inte bara begår grova misstag utan också är arrogant och provocerande. Han är, kort sagt, en dålig domare. Därför säger jag bara: heja Irland! Hoppas att Hansson slipper åka till Sydafrika nästa år…  Och sedan ser jag att Markus ”jag hatar Hammarby” Strömbergsson uttalat sig mot att använda kameror. Förstår det – det vore ju jobbigt om någon skulle rätta till alla hans fel redan under matchen: då skulle han ju inte kunna avgöra hur serien ska sluta…