Kommentarer

Örebroflaskan – en idé som ersätter dyrt flaskvatten

Lämna en kommentar

Jag skulle vilja att Örebro införde något som jag valt att kalla Örebroflaskan. Att kommunen lanserade en flaska som går att fyllas med vanligt kranvatten i affärer och på andra ställen. På det sättet skulle vi minska miljöbelastningen som orsakas av transporter, plasttillverkning och plastsopor. För affärerna är det ett lönsamt sätt att ta ansvar för miljön – och att tjäna pengar. Men låt mig börja från början:

I juni 2007 diskuterade Kommunfullmäktige första gången min motion om att ”frivilligt högre vattenpris kan ge fler människor tillgång till rent vatten”. Motionen handlade om att kommunen borde erbjuda örebroarna att – frivilligt – betala mer för vattnet och att man därigenom kan stödja projekt för att ge fler människor tillgång till rent vatten (ett sådant projekt är Unicefs projekt ”En droppe vatten”).

Så här skrev jag i min motion: ”Därför bör kommunen erbjuda vattenabonnenterna att – frivilligt – betala ett högre pris för vattnet, där mellanskillnaden går till biståndsprojekt i länder som har problem med tillgången till rent vatten. Vattenräkningen skulle kunna kompletteras med en valmöjlighet där var och en, från gång till gång, själv avgör hur mycket pengar man vill bidra med till vattenreningsprojekt och liknande. En eller ett antal gånger per år kan vattenräkningen åtföljas av ett enkelt informationsblad som berättar om vattenproblemen i världen och hur den enskilde kan hjälpa till för att ge fler människor tillgång till rent vatten. Några exempel från Unicef: 80 kronor räcker till att rena 1 000 liter vatten med hjälp av vattenreningspulver, 145 kronor räcker till rent vatten för en hel familj under ett år, 560 kronor räcker till en enkel filtreringsanläggning som kan rena 80 liter vatten om dagen (fler exempel på www.unicef.se).”

Kommunfullmäktige beslutade att återremittera ärendet, istället för avslag på motionen som den då styrande majoriteten i Kommunstyrelsen (FP, M, KD, C, MP) föreslagit. Motionen har fortfarande inte fått något svar (jag tänker ta tag i det när jag blir ansvarigt kommunalråd vid årsskiftet…) men en intressant del i debatten var att den ledde till att vi slutade med vattenflaskor i Kommunfullmäktiges sessionssal; istället ställdes det dit kannor med vanligt kranvatten. Mycket smartare, både ekonomiskt och miljömässigt.

Vatten är ju nämligen en viktig fråga.

För det första så har en stor del av världens befolkning inte tillgång till rent vatten; det är ett av de absolut största globala problemen, som orsakar fattigdom, ohälsa och miljöproblem. Varje år dör två miljoner barn i sjukdomar relaterade till orent vatten och dålig sanitet. Idag saknar en miljard människor världen över tillgång till rent vatten och deras kunskaper om sanitet är undermåliga.

För det andra bidrar flaskvatten till enorma miljöproblem. Dels genom att det krävs resurser för att tillverka de plastflaskor som vi köper vattnet i och dels för att flaskorna hamnar på verkliga sopberg med plastflaskor. (Titta gärna på den skakande dokumentären ”Dyra droppar”.)

Sverige hör till den lilla skara länder i världen som inte har några större problem med tillgången till rent vatten. Därför har vi svenskar ett extra stort ansvar för att bidra till att lösa vattenproblemen i andra delar av världen. Bistånd och utveckling kan avhjälpa vattenbristen på många platser i världen. Och vi borde, genom vår vattenkonsumtion, bidra till en positiv utveckling.

Att frivilligt kunna betala mer för vattnet är en metod. Örebroflaskan är en annan.

Ursprungligen är detta en idé som jag skickade till Pressbyrån i Sverige. Jag hade stört mig på att jag inte hade mycket att välja på när jag skulle sätta mig på tåget från Stockholm: att köpa en plastflaska med vatten verkar vara det enda alternativet. Trots att både Stockholm och Örebro har bra vatten i kranarna. Så jag skickade följande idé till Pressbyrån: ”Så här tänkte jag att ni kunde göra för att göra vanligt vatten till en affärsidé (och bli en föregångare i miljöfrågor):
1. Pressbyrån säljer flaskor
2. Pressbyrån har ”påfyllningskranar” (bör väl vara skilt från handtvätten…)
3. Flaskorna får sedan gratis får fylla på i Pressbyråns butiker
Ert pris borde väl lämpligen vara: den vinst ni gör på flaskvatten (eller i alla fall nästan hela den vinsten…) + det faktiska priset på själva flaskan.”

De tackade för förslaget. Och inget hände.

Och kanske är inte marknaden mogen för att fixa det själv. Så jag tänkte att Örebro kommun kunde hjälpa dem. En enklare modifikation av förslaget innebär att Örebro kommun tar fram en flaska (jo, den får nog bli i plast) som vi säljer till självkostnadspris till de affärer som vill köpa. Samtidigt ser de till att de har en hygienisk metod för att tappa upp nytt vatten i flaskorna (det där får nog Miljökontoret och Tekniska Förvaltningen jobba vidare på, men det finns dyra kommersiella lösningar på krogar så det borde inte vara så svårt att fixa det på ett billigare sätt). Sedan får affären sälja både flaskor och påfyllning bäst de vill.

Miljön vinner. Kanske vinner även de människor i världen som saknar rent vatten: man kan ju faktiskt föreslå att det även i samband med påfyllningen finns möjlighet att bidra till exempel till UNICEFS arbete för rent vatten i världen…

För övrigt är det här en del av ett större uppdrag: ”Att skapa ett Örebro där vi alla tar ansvar för klimatet.” Jag hade tänkt uppdra åt tjänstemännen att ”återkomma med förslag på hur kommunen kan hjälpa örebroarna att ta större ansvar för klimat och miljö i sina dagliga liv – även på områden som inte rör kommunal verksamhet”. Målen finns i den utmärkta Klimatplanen och i det Miljöprogram som Kommunfullmäktige nyss antagit, nu återstår handling!

Kommentarer, Samhällsbyggnad

11 uppdrag som jag tar itu med efter nyår

3 kommentarer

I onsdags valde Kommunfullmäktige i Örebro mig till ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad (från årsskiftet), med ansvar för stadsplanering, gator, cykelvägar, bussar, byggande, föreningsbidrag, idrottsanläggningar, kulturskola, fritidsgårdar, bibliotek och mycket annat… Den sjupartiöverenskommelse som resulterade i att Socialdemokraterna fick ansvaret för Samhällsbyggnadsområdet gäller fram till ett eventuellt omval i Örebro (besked ges kanske i januari…), eller längst till februari månads utgång. Under den perioden kommer Örebro kommun styras genom koncensusbeslut – att vi strävar efter att bli överens mellan alla de inblandade sju partierna.

Av de uppdrag som jag före valet presenterade är det dock inte så många som behöver vara kontroversiella. Jag inser att allt inte kan hända på några få månader och jag inser också att vi i många frågor inte kommer att vara överens mellan de sju partierna, men likväl hoppas jag kunna sätta igång processen på en del viktiga områden. Och i vissa frågor borde det vara möjligt att ganska snabbt åstadkomma förändring.

Före valet presenterade jag nio uppdrag som jag tänkte lämna över till tjänstemännen för att börja jobba med. Jag vill nämligen, så mycket jag kan, arbeta med tydliga (och offentliga) ”uppdragslistor” till tjänstemän, experter och utredare. De nio uppdragen var följande (mer utförligt om vart och ett av dem här):

1. Ett Örebro som välkomnar nya idéer – öppenhet, delaktighet och tydliga besked
2. Ett Örebro där vi kan vara stolta även över nybyggen – att bygga framtidens landmärken
3. Ett Örebro där vi alla tar ansvar för klimatet –och kommunen kan hjälpa oss att klara vardagen på ett grönt sätt
4. Ett Örebro där detaljerna spelar roll – om att vi bör ägna mer kraft åt att göra bostadsområden vackrare
5. Ett Örebro med fler växande företag – snabba besked till växande företag och ny mark för företagsetableringar
6. Ett Örebro där trafiksäkerhet inte heter pengar – fler åtgärder för ökad trafiksäkerhet i bostadsområden
7. Ett Örebro där alla vågar gå ut – telefonjour, klottersanering och trygghetsåtgärder i bostadsområden
8. Ett Örebro som uppmuntrar felfinnare – det ska vara lätt att rapportera trasiga lampor, gathål och andra fel
9. Ett Örebro för rörelse: skapa fler möjligheter för idrott och rörelse i hela Örebro

Efter ett inspirerande samtal med arkitekten Jonas Kjellander härom dagen så tänker jag nog omedelbart lägga till ett tionde uppdrag:
10. Ett Örebro som vill bli världens bästa stad för barn – barnperspektiv ska finnas med i all stadsplanering.

Dessutom tänker jag låta frågan om ökad tillgänglighet bli extra tydlig genom att samla ihop de delar som handlar om detta under en särskild rubrik. Med andra ord är jag redan uppe i 11 ”uppdrag”. Men de behöver blir fler. Läs mer här och föreslå vad mer som bör göras!

Jag tror att de som läser den där listan inser att Samhällsbyggnadsområdet inte handlar om ”hårda frågor”. När jag tackade för förtroendet efter att ha blivit vald till kommunalråd av Socialdemokraterna i Örebro uppehöll jag mig vid det. Jag tog tre exempel:

  • Jobb en hård fråga – stöd till dem som är arbetslösa en mjuk fråga?
  • Skadegörelse på skollokaler en hård fråga – fritidsaktiviteter för ungdomar en mjuk fråga?
  • Gator och vägar en hård fråga – men trygghet när man går hem på kvällen en mjuk fråga?

Jag tror att samhällsbyggnadsområdet är helt avgörande för om vi ska kunna skapa ett Möjligheternas Örebro? Men jag vet att den viktigaste åtgärden om det ska bli möjligt är att ändra inriktning på arbetet på detta område: vi måste börja lyssna och öppna för nya idéer. Vi måste ta vara på örebroarnas förslag och vi måste uppmuntra dem som har idéer och vill utveckla Örebro. Inte ens om jag stänger in mig med alla kommunens tjänstemän och funderar kan vi komma fram till lika många förslag som om vi lär oss lyssna och öppna upp beslutsprocesserna.

Självklart, kanske du säger. Nej, tyvärr har det inte varit så. Alltför ofta har besluten fattats i slutna rum, och alltför ofta har människor med idéer bemötts med ointresse eller passivitet. Jag är övertygad om att det i många fall är bättre att säga nej snabbt än att inte ge något besked alls. Är man tydlig och öppen med hur beslut fattas tror jag också man får förståelse för att en del beslut går en emot.

Jag hoppas att vi kan möta örebroarna med en ärlig fråga: ”Vi behöver din åsikt om vad som är viktigast att göra. Vad tycker du är viktigast för att vi ska kunna samla Örebro för fler jobb och minskade klyftor – så att fler får leva rikare liv?”

Före valet försökte jag sammanfatta min ambition så här: ”Vi behöver välkomna idéer – för jobb och stadsutveckling. I Örebro måste nya idéer tas tillvara; så blir Örebro bättre och grönare, så skapas nya jobb och företag växer. Därför måste stadsplanering och samhällsbyggande bli mer öppet och fler örebroare måste involveras i diskussioner om vilket Örebro vi vill ha – om hur Örebro kan utvecklas.”

Om några veckor får jag chansen att göra det där lite mer på allvar – med en rimlig chans att förslag faktiskt kan förverkligas. Fram till dess kommer jag att fylla på listan, men framförallt kommer jag att göra den tydlig och konkret så att tjänstemännen faktiskt kan börja fundera ta itu med att fundera kring uppdragen. Jag kan inte vänta.

Demokrati och respekt, Kommentarer

Dags för mig att be offentligt om ursäkt? Eller inte.

1 kommentar

Sedan jag första gången fick ett politiskt förtroendeuppdrag har jag, såvitt jag vet, aldrig tackat nej till någon som vill träffa mig. Det där gör nog kanske att jag blir lite extra förbannad på politiker som inte verkar försöka träffa människor som av olika anledningar vill träffa dem. När jag startade min blogg/sida på bjornsundin.speedhost.me, i november 2003 (Örebros första politiska blogg) så var det ett försök att ”underlätta örebroares inflytande på politiken” (läs den långa programförklaringen här, du får scrolla längst ner på sidan…).

Jag tror att folkpartisten Staffan Werme hade liknande tankar när han startade sitt offentliga fikande på Wasa-konditoriet. Jag har i alla möjliga sammanhang påpekat att han gjorde det bra. Då. Som ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro har han inte skött det lika bra.

Jag har träffat många, och hört talats om ännu fler, som säger att det är svårt att komma i kontakt med såväl Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme som hans kollegor i den nu styrande majoriteten. Jag har hört det av så många att jag mer eller mindre börjat ta det för en självklar sanning. Jag och andra socialdemokrater har också lyft fram detta problem vid många tillfällen, utan att de ansvariga (den högerkoalition som styr Örebro fram till nyår) verkat bry sig om att göra något åt det.

Fast häromdagen reagerade Staffan Werme rejält på detta, i en konversation på Facebook. Alltså: han reagerade mot att jag berättade att många anser att det är svårt att få kontakt med Werme&co. Hans reaktion var inte: ”tråkigt att höra, det måste vi försöka rätta till”. Hans reaktion var, ordagrant: ”Jag vill gärna ha dem, Björn. Du får gärna skriva dem här.” (kl 13.43, fredag). En halvtimme senare: ”Jag väntar, Björn!” Och så några timmar senare: ”Jag väntar fortfarande Björn. Vilken VD, generaldirektör eller företagare har misslyckats? Namn? Datum?”

Sedan följde en evighetslång, och rätt tjatig, konversation på Facebook om detta. Självklart borde jag bara släppt det och låtit bli att engagera mig mer. Men två saker gör att jag inte kunde göra det: 1/ jag blir extremt irriterad på politiker som inte bryr sig om att lyssna och tillräckligt många har berättat om problemen med att komma i kontakt med Staffan Werme och hans kompisar, och 2/ jag gillar inte att bli kallad lögnare.

Staffan Werme, han som fram till nyår är ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro (Sveriges sjunde största kommun), gillar att kalla andra lögnare. Han gillar också att anklaga politiska motståndare för att (kanske) vara ansvariga för oskyldiga människors död och lite annat. Men framförallt gillar han att kalla andra för lögnare.

Och problemet var att han vägrade sluta kalla mig lögnare (eller vägrar, för han fortsätter konversationen på Facebook) innan jag berättar namnen på de personer som klagat på den styrande majoritetens bristande tillgänglighet och intresse. Och jag tänker inte offentliggöra dessa namn, eftersom de i förtroende berättat om problemen för mig. Och eftersom det är rimligt att anta att flera av dem faktiskt kan lida skada om ledande politiker i Örebro blir irriterade över att de klagat över majoritetens bristande tillgänglighet.

Det verkar alltså svårt att lösa det där, så jag erbjöd Staffan Werme att helt enkelt lita på hans ord – om han intygar att det jag fått berättat för mig inte hänt. Om de intygar det lovar jag därför att offentligt be om ursäkt för att jag berättat om de berättelser jag fått höra. Jag skickade helt enkelt ett mail till Staffan Werme där jag skrev så här (det finns, kanske, diariefört imorgon så vem som helst kan begära ut det): ”

”Hej

Med anledning av vår korrespondens på Karin Forslings Facebook-sida återkommer jag med ett brev som kan få frågan ur världen. Jag uppskattar inte att bli anklagad för att ljuga, särskilt inte som jag utgått från vad trovärdiga personer berättat för mig. Och eftersom jag inte tänker svika förtroendet från människor som kan tänkas vara beroende av beslut från kommunens politiker så tänker jag inte namnge alla som berättat detta. Något av de exempel som jag fått berättat för mig kan vi diskutera någon gång när vi ses – dock inte i ett mail på detta sätt.

Om ni skriver under det bifogade så lovar jag att offentligt (i pressmeddelande, debattartikel eller på pressträff – ni kan ha synpunkter om vilket) be om ursäkt för att jag spridit påståenden från örebroare och andra som säger att de hört av sig till er och upplever att de inte fått svar och att de inte fått träffa er. Om ni intygar att så inte är fallet får jag ta ert ord för sant och utgå från att de andra som berättat om motsatsen i så fall överdrivit, ljugit eller missförstått.

Återkom gärna så snart som möjligt med ett undertecknat brev, vid årsskiftet blir det sannolikt mindre intressant. Passusen om undantag från ärenden som uppmärksammats i media är kanske onödig, men med tanke på att NA skrivit om att ärenden inte hanterats och diarieförts korrekt så tänkte jag att det kanske är lika bra att ta med det.

/Björn Sundin” (länkarna fanns inte i mailet till Werme)

Jo, jag vet. Det finns en risk att jag får ha världens märkligaste pressträff eller skriva världens konstigaste pressmeddelande. Å andra sidan tror jag nog inte att de återkommer med det. För jag tror nämligen att de som berättat för mig om svårigheterna i att komma i kontakt med majoriteten talar sanning. Det är, som sagt, många som berättat liknande saker.

Så här skrev jag när jag lanserade bjornsundin.se 2003: ”Men vi ska också lyssna. Väljare och medborgare har rätt att påverka de politiker som de valt att styra kommun, landsting och riksdag och då måste vi som politiker bli mycket, mycket, bättre på att kommunicera.”

Det tror jag fortfarande på.

Kommentarer, Samhällsbyggnad

Ett gott skäl att börja blogga mer regelbundet…

3 kommentarer

Som bekant finns det många skäl till att blogga. Ska man bli riktigt populär som bloggare ska man blogga ofta och dessutom uppenbarligen helst om saker som borde vara helt ointressanta för andra människor; typ vilka kläder man köper. Det är bara att inse att jag inte klarar något av de kraven…

Andra skäl kan ju vara att man har något viktigt som man vill berätta för andra eller att något viktigt  hänt. Och därför tänker jag bli lite mer regelbunden i mitt bloggande framöver. För dem som är intresserade av Örebros utveckling så borde det också framöver bli mer intressant att följa vad jag skriver här.

I måndags valde nämligen Socialdemokraterna i Örebro mig till nytt kommunalråd och igår offentliggjordes överenskommelsen mellan 7 av partierna i Örebro om hur kommunen ska kunna ledas fram till ett besked om det blir omval eller ej. I uppgörelsen får vi Socialdemokrater bland annat ordförandeposten i Programnämnd Samhällsbyggnad, vilket innebär att jag från årsskiftet leder den nämnd som har ansvar för bland annat stadsplanering, gator, vägar, bussar, fritidsgårdar, bibliotek, idrottsanläggningar och mycket annat. Rätt viktiga frågor för många örebroare, med andra ord.

Här kommer jag inte att skriva om kontakter med företag som vill diskutera etableringar i Örebro, men jag tänker försöka skriva om viktiga frågor som jag lyfter, som är på gång eller som diskuteras. Den första fråga jag lyft som ”tillträdande kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor” handlar om tillgängligheten i Örebro; att alla ska kunna röra sig på gator och torg i Örebro – även om man behöver rullstol, rullator eller om man behöver komma fram med barnvagnen.

I tisdags berättade jag (i ett pressmeddelande som är inklippt nedan) att jag vill bjuda in till diskussioner om hur Örebro kommun kan arbeta mer effektivt med att göra staden mer tillgänglig; och just nu är frågan om snöröjningen självklart särskilt aktuell. Jag tycker att Örebro kommun borde ha högre ambitioner inte bara vad gäller hur vi röjer gator, gång- och cykelbanor utan också så att vi ser till att trottoarer och annan mark som ska skötas av enskilda fastighetsägare är framkomliga. Eller som tekniska chefen, Åsa Bellander, sa när vi pratade om det där: ”om inte snöhögar anses vara ’enkelt avhjälpta hinder’ så vet jag inte vad som är ’enkelt avhjälpta hinder'”.

Därför förvarnade jag idag tjänstemännen på Samhällsbyggnadsområdet om att jag, efter årsskiftet, kommer att lyfta frågan om detta. Ska kommunen erbjuda alla fastighetsägare att – mot betalning – sköta snöröjningen på trottoarer och liknande? Hur kan den kommunala snöröjningen bli bättre? Hur kan vi på andra sätt göra Örebro mer tillgängligt – även på vintern?

Jag är tacksam för synpunkter och förslag. Här nedan följer pressmeddelandet som skickades ut i tisdags:

”Prioritera örebroarnas tillgänglighet även på vintrarna

Björn Sundin, tillträdande kommunalråd för Socialdemokraterna, vill att tillgängligheten för örebroarna förbättras på vintern. Framförallt kan snöröjningen ibland snarare hindra vissa människor mer än den hjälper dem.

– Snöröjningen i Örebro måste bli bättre, men det innebär inte bara att det behövs röjas mer snö oftare. Det är lika viktigt att titta på var man lägger snön efteråt så att inte personer med rullstol och rollator får problem att ta sig fram. Ibland skapar snöröjningen bekymmer för människor, säger Björn Sundin som på måndagen nominerades av Socialdemokraterna till nytt kommunalråd för mandatperioden 2011-2014.

Björn Sundin tillträder från årsskiftet som kommunalråd för Socialdemokraterna och kommer att arbeta med samhällsbyggnadsfrågor. Tillgänglighetsfrågor är en av hans viktigaste frågor.

– Jag kommer så fort jag tillträtt att ta initiativ till en ordentlig dialog med företrädare från handikapp- och pensionärsföreningar, liksom andra intresserade örebroare, om hur tillgänglighetsfrågorna i Örebro kan bli bättre även vintertid. Privata fastighetsägare har ansvaret utanför sina fastigheter och det blir ett problem för många örebroare om det inte sköts. Jag vill titta på hur kommunen kan erbjuda dem att vara med i att göra tillgänglighetsfrågorna och snöröjningen bättre för alla, säger Björn Sundin.”

Kommentarer

”Larmkameror” kan ge ökade resurser till skolan eller mer öppet på fritidsgårdarna i Örebro

Lämna en kommentar

Idag bjöd vi Socialdemokrater in till ett kunskapsseminarium om ”larmkameror”. Och jag är nu ännu mer övertygad i min inställning till detta: Om vi jobbade med ”larmkameror” på samma sätt som de gjort på 48 av Stockholms skolor skulle vi på sikt kunna frigöra pengar som kan gå till fräschare skolor, fler lärare eller mer öppet på fritidsgårdarna. Den årliga kostnaden för skadegörelse har minskat dramatiskt i Stockholm: på de tre första åren sparades nära 10 miljoner in bara på minskat klotter och fönsterkross.

På dagens seminarium berättade företrädare från Browik och MindMancer om erfarenheterna från användandet av ”larmkameror” på Stockholms skolor (Sveriges största installation av kameror). Avslutningsvis diskuterades hur Örebro kommun i framtiden skulle kunna använda ”larmkameror” i högre utsträckning än idag.

Stockholm har på tre år mer än väl tjänat in de investeringar de gjorde när de satte upp ”larmkameror” på 50 skolor. Stockholm stads fastighetsbolag redovisar minskade kostnader på 17 miljoner (åren 2007-2009), att jämföra med kostnaden för ”larmkamerorna”/värmedetektorerna på 8 miljoner.

Jag tycker att det är dags att utreda en stor investering i ”larmkameror” i Örebro. Tillsammans med utökad information till allmänhet och grannar, förebyggande arbete och andra insatser innebär det ökad trygghet, mer resurser till skolan och bättre förutsättningar att tidigt förebygga att unga fastnar i kriminalitet.

Mer om Stockholms satsning:

  • På 48 av Stockholm stads skolor har SISAB (Skolfastigheter i Stockholm AB) investerat i totalt 130 kameror som är kopplade till en dygnet-runt-bemannad larmcentral där erfaren personal bedömer om risker som upptäcks ska leda till larm till brandkåren, polisen eller att en patrull av fältassistenter ska skickas till platsen.
  • I Stockholm har man en specialgrupp med fältassistenter som rycker ut till skolorna när larmet går till exempel på grund av att en grupp ungdomar är ”för nära skolan” eller att man upptäcker andra ”riskbeteenden” och mönster som sannolikt kan leda till skadegörelse, brand eller inbrott.
  • Systemet är levererat av Örebro-företaget Browik, tillsammans med Göteborgsföretaget MindMancer (som levererar programvara och övervakning av värmedetektorerna).
  • Sedan kamerainstallationen har ingen av de 48 skolorna drabbats av någon brand på skolans utsida (som bevakas), men även det totala antalet skolbränder har minskat. I Stockholm konstateras att kostnaden för klotter och skadegörelse inte försvinner men att den minskar, tillsammans med de stora kostnaderna för ökade försäkringspremier.
  • MindMancers system bygger på att datorerna, efter anvisningar, sorterar bort ointressant information så att larmoperatören kan koncentrera sig på det som är risk. Kamerorna/värmedetektorerna täcker utan problem 300-400 meter, vilket gör att det krävs färre kameror (i snitt 2,2 kameror per skola i Stockholm). Värmekameran ser lika bra när det är mörkt (vanliga kameror kräver ljus för bra bild), är oberoende av väder och identifierar inte personer vilket skyddar integriteten.
Förnyelse (s)

Politiska vägval – inte bara personval

Lämna en kommentar

Jag har tidigare skrivit om att jag gärna ser en kvinna som nästa partiledare för Socialdemokraterna. Det innebär inte att jag tror att namnet (eller könet) är överordnat allt annat; att det till exempel vore oviktigt vilken politik S driver. Men jag tror att det vore viktigt för Socialdemokratin med en ny kvinnlig ordförande. (De senaste dagarnas spekulationer har dock fått mig att modifiera min önskelista: jag vill att nästa partiledare är kvinna eller ung. Eller både och. När jag berättade det på s-föreningsfikat i lördags så skrattade de och sa: ”du vill alltså inte se en äldre man”, och det var väl i och för sig ett korrekt påpekande…)

Men politiken spelar roll. Politiken och de vägval som en kommande omprövning inom S kräver, är avgörande både för Socialdemokratins framtid som politisk kraft och – självklart – för våra framgångar i nästa val. Det blev extra tydligt när jag läste SvD igår (tack MAX för att ni delar ut SvD till barnfamiljer som vill ha lunch på vägen…).

I en intervju förklarade Veronica Palm, ordförande för S i Stockholm och vice ordförande i Skatteutskottet, att hon stod fast vid såväl förslaget till fastighetsskatt och att hon ville ha en ny förmögenhetsskatt. Dessutom var hon mot sänkt skatt i tjänstesektorn. Som sagt, politiken spelar roll.

Jag gillar verkligen Veronica Palm (har alltid gjort det) även om vi inte alltid är överens i alla politiska frågor. Jag tycker att hon är ett spännande namn i diskussionerna om vem som ska bli ny partiledare. Men hennes uttalanden visar att namnet på nästa partiledare inte automatiskt vinner nästa val för S. Tvärtom, är jag rätt säker på att Veronica presenterade ett program som skulle leda till ytterligare flera mandatperioder i opposition (jag har bloggat om det tidigare, här och här, liksom många andra tror jag att de tre frågorna var farliga ”spökfrågor” för S i valet).

Det där behöver dock inte vara ett problem: om partiet (vilket jag hoppas att vi gör) lyckas samlas bakom en ny rejält omgjord skattepolitik som sänker kostnaden för arbete och som inte uppfattas som hotfull för stora delar av befolkningen så är jag säker på att den kommande partiledaren – Palm eller någon annan – står bakom detta. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Veronica Palm skulle kunna vara en alldeles utmärkt företrädare för en sådan socialdemokratisk skattepolitik.

Men SvD-intervjun visar att det inte går att nöja sig med att prata personer – socialdemokratins utmaning är större än så. Det handlar om att ompröva stora delar av våra politiska förslag så att de tydligt visar för alla svenskar att Socialdemokratisk ideologi fortfarande står stark. Lyckas vi inte med det så finns inte en chans att Veronica Palm (eller Margot Wallström eller Mikael Damberg eller Luciano Astudillo eller Ulrica Messing eller…) blir statsminister 2014. Och eftersom Sverige verkligen behöver en socialdemokratisk regering så är det upp till oss att både välja en klok partiledare och att utforma en klok politik. (Vilket påminner mig om att jag nog borde skriva klart de där blogginläggen om en reformerad socialdemokrati som legat som utkast i någon månad…).

Kommentarer

Bränder och otrygghet är priset för passiviteten

Lämna en kommentar

(pressmeddelande som gått ut idag)

– Så kallade larmkameror kan förebygga brott, de gör det möjligt att omedelbart skicka en vaktpatrull eller en polispatrull när något verkar vara i görningen. Men trots positiva erfarenheterna av ”larmkameror” har ledningen för den styrande högerkoalitionen inte lyft ett finger för att utöka det nuvarande testet till fler skolor. Bränder, skadegörelse och otrygghet är priset för det. Därför har Socialdemokraterna bjudit in alla intresserade till ett seminarium om hur ”larmkameror” på alla skolor i Örebro skulle kunna minska skadegörelse och otrygghet. Nattens brand på Öknaskolan gör seminariet kusligt aktuellt, säger Björn Sundin, talesperson (s) i Samhällsbyggnadsfrågor.  

Investeringen i ”larmkameror” på hundratals i Stockholm och Södertälje, och på två skolor i Örebro, visar att systemet fungerar och bidrar till att öka tryggheten och minska skadegörelsen. Efter branden på Vivallaskolan för några veckor sedan tog Socialdemokraterna därför initiativ till ett seminarium om ”larmkameror”. Seminariet genomförs på tisdag och då kommer bland annat företrädare för Browik och deras partners att berätta om hur systemet fungerar. De kommer att visa kameror, programvara, berätta om projektet och – förhoppningsvis – även logga in på en skola som är i drift och visa hur det ser ut ”på riktigt”. Alla intresserade är välkomna på seminariet.  

– Det är två viktiga lärdomar som måste dras från branden i natt. Det första är att ord måste följas av handling: att prata om insatser för att förhindra skadegörelse leder ingen vart, det är åtgärder som saknas. Det andra är att vi tar stora risker när vi låter igenbommade och utdömda lokaler stå kvar utan att rivas. När byggnader står tomma utan att användas blir de ett alltför enkelt mål för pyromaner och skadegörelse och därigenom skapar de ökad otrygghet, säger Björn Sundin.

– Vi vet inte vem som startade nattens brand men det är viktigt att kommunen och polisen tillsammans analyserar om branden är en del i något mer organiserat och att insatser görs både på kortare och på längre sikt, säger Björn Sundin. 

Socialdemokraterna har, tillsammans med Vänsterpartiet, föreslagit att ”larmkameror” (värmedetektorer) testas på de skolor där risken för förstörelse är stor och att systemet därefter skulle kunna vara en naturlig del i skyddet av kommunens fastigheter.

Förnyelse (s)

Usel avslutning på extrem skithelg

4 kommentarer

Att Mona Sahlin bestämt sig för att avgå som partiledare var förvånande och onödigt. Jag sörjer och kommer att fortsätta sörja hennes besked; för som dottern (4,5år) sa: ”vi behöver ju Mona”. Om hon bara visste riktigt hur rätt hon har, dottern.

Mona Sahlin borde ha fått ett större mandat från partiet när det gäller att förnya politiken. Hon borde ha fått helhjärtat stöd från alla partimedlemmar och hon borde ha fått en ärlig chans av media. Men tyvärr verkar det fortfarande vara en provocerande tanke att Sveriges nu aktiva, mest erfarna politiker är en kvinna. En sån här dag är lätt att ägna sig åt ”om-lekar”. Om inte förnyelsen i rådslagen hade halvstannat mitt i. Om Mona fått mandat att förnya jobbpolitiken. Om hon (och andra) orkat ta fajten mot frasradikala skattehöjningsförslag. Om lite fler lyssnat när hon (och andra) vädjade om en politik som faktiskt är relevant även för medelinkomsttagare i storstäder. Om inte… Men nu står vi där vi står.

Jag tycker fortfarande att Mona Sahlin är den bästa partiledare Socialdemokraterna någonsin haft. Hon visade på allvar att laget är större än jaget och hon pratade frihet, rättvisa och jämlikhet på ett mer modernt, modigt och självrannsakande sätt än vad vi vågat göra på länge. Och jag vet att hon skulle ha blivit Sveriges bästa statsminister genom tiderna.

Jag önskar att hon under sina sista tre kvarvarande månader som partiledare lyckas med det hon nu tycks vara fast besluten att göra: att lämna över ett starkare, modernare och mer relevant parti till sin efterträdare. Det var det hon inte fick fullt mandat att göra under de tre år hon fick leda partiet.

Nu ska en efterträdare utses. Jag ser gärna en kvinnlig partiledare igen. Det handlar inte bara om symbolik (även om det är en viktig symbol att Socialdemokratin företräds av många kloka kvinnor), det handlar om att bryta igenom glastaket (som nu fått miljoner sprickor, som Hillary Clinton sa): att Sverige någon gång måste vara moget för att välja en kvinnlig statsminister. Sverige påstås ju för i h-e vara världens mest jämställda land. Men det är inte bara det. Jag tror verkligen inte att det finns typiskt kvinnliga och typiskt manliga egenskaper; individer är olika och likväl som män kan vara pampar kan kvinnor vara det. Men Mona Sahlin visade att det går att leda Sveriges största parti på ett annat sätt än det har blivit lett under drygt hundra år tidigare. Och för ett parti som nu mer än någonsin behöver visa att det förändrats från det gamla ”pamppartiet” till ett parti som lyssnar och förstår det folk pratar om, så är flera av de tänkbara kvinnliga kandidaterna mycket mycket bättre som företrädare. Och dessutom skulle en återgång till en manlig ledare av många tolkas som ”åter till det gamla vanliga – det var bara en treårig parentes” (en del skulle tycka att det var en positiv tolkning… men för de flesta negativ).

Visst är det ett problem att några av kandidaterna till synes är omöjliga (Margot Wallström säger att hon inte vill, Ulrica Messing, Carin Jämtin och andra goda kandidater sitter inte i riksdagen…), men vi är ett stort parti; med många goda kandidater. (Jo, visst finns det en och annan tänkbar manlig kandidat också. men det finns bra många fler otänkbara manliga kandidater…)

PS En helg som avslutas med ett sådant besked blir en skithelg, oavsett vad. Skithelgen inleddes när Hammarby förlorade cupfinalen i lördags, men sjungandet, stämningen och sättet Bajen stod upp mot Sveriges näst bästa lag kunde med lite perspektiv på saken ha gett kraft framåt söndagskvällen eller så. Om inte.

Kommentarer

Fortsatta brister i dialogen med Örebros krögare

4 kommentarer

(pressmeddelande som gått ut idag)

I måndags skulle det ha varit ett möte mellan Örebro Kommun och krögarna i staden. Mötet ställdes in men krögarna blev inte informerade om detta. Ett tjugotal krögare hade förväntat sig att träffa politiker, tjänstemän och representater från polisen men inga ansvariga politiker fanns på plats.

– Att inte ha en ordentlig dialog med stadens krogar är illa nog, men att slarva bort deras tid är nog ännu värre. Om kommunen inte meddelat att mötet var inställt borde ansvariga politiker be om ursäkt, säger Björn Sundin, talesperson (s) i samhällbyggnadsfrågor.

– Efter flera år med olika turer kring uteserveringar där dialogen med ansvariga krögare inte skötts på ett tillfredsställande sätt är det givetvis angeläget att dialogerna sköts extra noga framöver.

– Restaurang- och nöjeslivet är viktigt för Örebros utveckling och för medborgarnas trivsel. Att slarva med dialogen är inte bra för kommunen och det är inte bra för de som valt att driva en verksamhet i city.

Kommentarer

Ny väg ger nya möjligheter för Gustavsviksområdet

2 kommentarer

Idag öppnades Gustavsviksbron och Södra vägen för trafik.Det är efterlängtat. Som, Jonas Karlsson och Irén Lejegren påpekade, är det här sista delen i det jättestora trafikpaket som Örebro-partierna (de flesta…) enades om på 90-talet. Irén och Jonas drev processen då och även om de också gladdes åt öppnandet av den viktiga vägen så kändes det förmodligen lite trist att de inte fick vara med och inviga (det gjorde istället Fredrik Persson, MP, som tidigare varit emot viktiga delar i Trafikpaketet…).

När man står på bron och ser de enorma möjligheter som nu öppnats med den nya vägen och bron är det lätt att glömma skälen till att vägen och bron en gång började planeras (och under många år var det en av de allra viktigaste frågorna för Örebro kommun att få Vägverket att prioritera bygget – så mycket att kommunen till och med förskotterat pengar för att den skulle bli verklighet). De mest akuta skälen var egentligen:

  • Bron och den nya vägen öppnade möjligheten att köra runt centrala Örebro vilket minskar genomfartstrafiken i stadskärnan.
  • Bron ersätter järnvägsövergången vid Gustavsvik, som var en av Sveriges mest olycksdrabbade plankorsningar.

Att förverkliga bron och den nya vägen var en utdragen kamp för att minska den onödiga trafiken i city och att bli kvitt en farlig trafiklösning vid järnvägsövergången vid Gustavsvik. Men när man står på bron så är det som sagt de nya möjligheterna som tränger på.

Nu öppnas nämligen nya möjligheter för Gustavsviksfältet, som – rätt använt – kan bli en ännu starkare motor i Örebros besöksnäring.

Gustavsviksbron och Södra vägen gör det möjligt att utveckla Gustavsviksområdet ännu mer. Örebro har redan idag en fantastisk anläggning i Gustavsvik och området runt bad och camping skulle i framtiden kunna utvecklas till ett ännu större centrum för besöksnäringen, med direkt anslutning till motorvägen.

Förslagen om en stor multiarena vid Gustavsvik skulle, tillsammans med en fortsatt utveckling av Gustavsviks bad och camping, tillföra något nytt till Örebro och skapa nya jobb och bidra till Örebros utveckling. Med rätt skyltning från motorvägen (och nya trafiklösningar på Aspholmen) skulle Gustavsviksområdet bli Örebros motsvarighet till Percy Nilssons vision om Hyllie i Malmö: ett område som får folk att svänga av motorvägen för att uppleva något mer. Hyllie är ett rätt mycket större projekt (bara Malmö Arena är ju gigantisk), men tanken går att låna.

Med två så stora magneter i området skulle det på lite sikt vara möjligt att knyta ihop Gustavsvik med Brunnsparken och skapa ett besöksmål som erbjuder bad, camping, idrott och Sveriges bästa revy – Hjalmar – i samma område. Då öppnas även möjligheter för en utveckling av Brunnsparken och ett förverkligande av idéer som till exempel Bert- och Suneland. Området Gustavsvik-Brunnsparken skulle kunna locka hundratusentals nya besökare till Örebro.