Konstverken i city skapar debatt, både på gator och torg, runt fikabord och i nationell media. Det är roligt, och det är dessutom ett av huvudsyftena med satsningen. Offentlig konst på gator och torg och i andra miljöer där vi alla rör oss är viktig; den kan bidra till att utmana vårt tänkande, att få oss att reflektera och diskutera med andra eller den kan helt enkelt ”bara” bidra till att vår promenad genom en vacker stadskärna blir ännu vackrare. Och ännu roligare.

OpenArt är en lysande satsning som bidrar till att fler upplever mer av Örebro. Därför ska OpenArt självklart fortsätta. Men det skulle kunna utvecklas ännu mer.

Den nya kommunledningen (S, KD, C) är överens om att det vore önskvärt att fler av de konstverk som genom OpenArt nu pryder stadskärnan får stå kvar. Vi har diskuterat att anslå en extrasumma för att kunna köpa in (och i förekommande fall förstärka) ett antal av konstverken som idag skapar debatt och glädje. Hur mycket det kostar, hur det ska gå till och annat är inte färdigdiskuterat (en del återstår att utreda och sedan krävs beslut) men inriktningen om att utveckla OpenArt är vi överens om.

Jag tycker att man kan hämta inspiration från en annan kultursatsning som ligger mig varmt om hjärtat, Millencolin Music Prize. Sedan fem år får någon detta pris efter en kombination av fri nominering, juryurval och fri omröstning bland örebroarna. Först får vem som helst föreslå kandidater som de tycker gjort sig förtjänta av priset. Därefter väljer juryn (där bland andra Millencolin ingår) ut fem kandidater som presenteras bland annat på NAs hemsida. Slutligen får alla örebroare rösta (via sms eller på webb) på den kandidat av de fem som de tycker är mest förtjänt att få priset, och vinnaren får ta emot det på en gala (i år i februari).

På liknande sätt kunde vi göra med OpenArt-konstverken. Först får örebroarna föreslå vilka av de utplacerade konstverken som de tycker borde vara kvar. Därefter väljs 5-10 förslag ut av en jury (lämpligen med representation från Konsthallen/OpenArt-organisationen tillsammans med någon konstnär – ej deltagande, representanter från allmänheten och några till). Juryns urval lär behöva handla om praktiska detaljer, vid sidan av konstnärliga: är det möjligt att permanenta detta konstverk?, har vi råd? och så vidare. Slutligen utses vinnaren/vinnarna av örebroarna i en omröstning, och när OpenArt avslutas (i slutet av september) presenteras också vilka som blir kvar.

Det där kommer vi få ta tag i direkt efter semestrarna, men jag vet att diskussionen finns i organisationen runt OpenArt så det är möjligt att genomföra. Men det kräver beslut om både finansiering och det praktiska upplägget direkt efter sommaren.

Dessutom ska vi, i höst, diskutera om OpenArt inte borde genomföras varje sommar, och inte varannan som är det beslut som nu gäller. Jag tror personligen att det är värt att lägga de extrapengar som krävs för detta; en årligt återkommande utställning av den typ som vi kan njuta av denna sommar kan bidra till att sätta Örebro på kartan för fler, och till att göra Örebro till en vackrare stad. Särskilt om en del av konstverken kan få vara kvar efter att själva OpenArt är över.

För några veckor sedan utsågs Örebro till Sveriges bästa idrottstad av SVT (jag bloggade om det då, se nedan). Sedan dess har både tjänstemän i kommunen och andra börjat fundera på hur man ska använda denna utmärkelse för att marknadsföra Örebro och hur vi kan se till att vi försvarar toppositionen (och fortsätter vara en framgångsrik idrottstad).

Jag fick en idé som jag för några dagar sedan mailade till några aktiva i klubbar/supporterklubbar för några av Örebros elitlag. Jag ville testa idén innan jag gjorde något mer med den, eftersom den handlar om att kommunen ska göra arrangemang kring bortamatcher för att ditresta örebroare då ska hjälpa till att marknadsföra Sveriges bästa idrottstad. Så här skrev jag i mailet:

”Hej
Som ni vet utsågs Örebro till Sveriges bästa idrottsstad. Utmärkelsen är tillägnad er, och många andra, som är engagerade kring Örebroidrotten. Detta var verkligen både välkommet, välförtjänt och viktigt; jätteroligt att alla idrottare, ledare och andra får ett så fint bevis på insatserna.

Självklart borde vi spinna på detta, och jag skriver till några av er aktiva i några av elitlagen för att testa en idé som jag funderat på (och bara testat på några få).

Tjänstemännen på kommunledningskontoret har börjat arbetet med att dra nytta av utmärkelsen i marknadsföringen av Örebro och egentligen är min fråga om denna ide borde finnas med i deras funderingar. Den bygger i så fall på att klubbar/supporterklubbar tycker iden är vettig.

Skulle det fungera om kommunen erbjöd elitklubbar/supporterklubbarna att betala en bussresa och ett matchvärdskap – på en bortamatch – om ett antal andra företag gjorde likadant på andra matcher?

Tänk om Örebro/örebroföretag kunde vara matchvärd på ett antal bortamatcher (i olika sporter) så att publiken där fick höra att dagens matchvärd är ”Örebro/örebroföretaget X – utsedd till sveriges bästa idrottstad 2011 av SVT sport”. Tack vare bussresan skulle Örebrolaget ha en hyfsad hejaklack och – som motprestation – skulle de ditresta fansen dela ut en bunt rabatterbjudanden för besök i Örebro – Sveriges bästa idrottstad.

Jag vet inte om motståndarlagen skulle acceptera det men jag är säker på att det skulle ge media, både nationellt och i respektive lokaltidning i samband med matchen. Och för publik och andra som mötte fansen skulle det definitivt märkas.

Och även om hemmalaget inte accepterar matchvärdsskapet så ger det Örebro uppmärksamhet, och Örebrolaget stöd på bortamatchen.

Jag tänkte väcka frågan med tjänstemännen i augusti, om inte alltför många tycker att iden är helt vansinnig…

Tacksam för synpunkter, och framförallt: tack för ert arbete och lycka till!

Trevlig sommar!”

Jag har fått några synpunkter, och ingen har framfört att de tycker att idén är vansinnig… Någon tyckte att kommunen ska välja ut ett antal matcher och satsa på dem – och att man inte bör villkora med att företag sponsrar andra arrangemang. Och den invändningen är ju klok, kommunens satsning ska ju hjälpa till och inte krångla till klubbarnas sponsorrelationer.
En annan invändning var att supportrarna ofta hålls avskiljda och det gör ju att man bör välja matcher som inte betraktas som ”högriskmatcher” så att örebroarna kan träffa lokalbefolkningen några timmar före match och då marknadsföra Örebro. Jag fick också påpekandet att, om kommunen nu vill stötta supportrarna, så borde vi underlätta för produktion av material inför matcher, och den frågan tar jag med mig.

Jag avvaktar vidare synpunkter men lutar nog åt att jag passar idén vidare till den kommunala arbetsgrupp som jobbar med frågan. Men först avvaktar jag några semesterveckor och ser om idén dissas eller hissas av andra…

I stor konkurrens med tunga idrottsstäder i landet har Örebro nu fått kvitto på att vara den stad som erbjuder flest och bäst idrottsupplevelser. Örebro utsågs idag av SVT till Sveriges bästa idrottstad.

Den utmärkelsen är tillägnad alla tjejer och killar som har satt Örebro på idrottskartan, alla ledare och utövare som lägger timmar, dagar och veckor på idrottandet, till glädje för sig själva och andra.

Kommunen, och en politisk ledning, kan ge bra (eller dåliga) förutsättningar för idrottande. Vi som politiker kan höja (eller sänka) föreningsbidrag. Vi kan bygga nya arenor eller vi kan låta bli. Men för att bli landets bästa idrottstad krävs individer som ägnar sig åt sport. Det är dessa, enskilda och i grupp, som gett Örebro dagens fina utmärkelse. Äras den som äras bör.

Självklart förstår jag att en del kommer att försöka hävda att det är just deras politiska gärning som resulterat i denna utmärkelse. Låt oss bara hoppas att sådana eventuella egotrippar inte tar strålglans från de människor som verkligen gjort jobbet: idrottarna och ledarna.

Att Örebro lyckas placera sig så högt är ett bevis på att vi har en stor bredd inom idrotten i vår stad. Som politiker kan vi självklart bidra till både ökad bredd och bättre förutsättningar för elitidrottarna. Inför valet sa vi Socialdemokrater att vi ville satsa ännu mer både på elitidrotten och på breddidrotten så att fler får möjlighet att förverkliga sig och bli duktiga på sin idrott. Och vi levererar. Den nya kommunledningen ger mer resurser till idrotten, bland annat genom att höja föreningsbidragen.

Om inte oppositionen försenat behandlingen av kompletteringsbudgeten hade höjda föreningsbidrag redan varit verklighet. Nu får vi vänta till efter sommaren med detta och med andra viktiga besked som tar Örebro framåt. 1, 5 miljoner kronor anslås för utökat föreningsbidrag år 2011, beloppet utökas till 3 miljoner kronor för år 2012.

Juryn, som bestått av SVTs sportredaktion och tittare runtom i landet, placerar Örebro som nummer ett utifrån en lista på 25 städer. De skriver så här:

”Örebro är Sveriges sjunde stad till folkmängd men bäst av alla när det gäller idrott! Cupmästare i damfotboll, lilla silvret i herrfotboll, kvalseriehockey, toppbasket, innebandy, volleyboll och från hösten handboll i damernas elitserie och i herrbandyn nådde man kval till eliten. Örebro har toppidrott i alla de stora sporterna. Motorstjärnor som Markus Eriksson, Richard Göransson, Fredrik Ekblom och Fredrik Lindgren är även de från stan. Örebro fick 14 10-poängare, ytterligare 22 jurymedlemmar hade dom topp 3 och bara 1 av 50 lämnade de utanför topp 10. En överlägsen vinnare! Örebro är Sveriges bästa idrottsstad!”

Så här kommenterade Lena Baastad (från idag Kommunstyrelsens ordförande på riktigt!) påwww.orebro.se

”Utmärkelsen Sveriges bästa idrottsstad är alla örebroares utmärkelse, eller för att tala sportspråk, det är en gedigen laginsats som gör att vi är en så levande idrottsstad, säger Lena Baastad, kommunstyrelsens ordförande (S) i Örebro. Utövare, tränare, funktionärer, föreningar, publik och alla andra kan sträcka på sig lite extra, det är människorna som gör allt möjligt.”

Jag har skrivit en text i Social Europe Journal om erfarenheterna från Socialdemokraternas dialogrörelse inför omvalet i Örebro, i maj 2011 (just nu toppar den sajten, strax ovanför en kolumn av Paul Krugman – bättre sällskap har jag nog aldrig varit i vad gäller publiceringar…). För dem som vill slippa läsa den på engelska så finns den svenska versionen (som den var innan jag översatte den till engelska) här nedan. Och: ja, den har en del likheter (en del stycken är ju identiska) med den krönika jag skrev i NA och den debattartikel i ämnet som jag fick publicerad i Dagens Samhälle. Men den här versionen är nog den bästa av dem…

När rösterna räknades efter omvalet i Örebros nordöstra valkrets fick 47,2 – efter att ha ökat i samtliga valdistrikt i området. Inte i någon del av valkretsen fick Socialdemokraterna mindre än 30,6% (vilket var vad Socialdemokraterna fick nationellt i riksdagsvalet, hösten 2010).

För att förstå varför 47,2% är ett så anmärkningsvärt resultat behöver man veta bakgrunden.

Det kraftiga tappet i riksdagsvalet i september 2010 (från 34,99 till 30,6 %) berodde huvudsakligen på minskat förtroende i storstäderna, i synnerhet i utpräglade villaområden. Så dock inte i Örebro. Redan 2010 var kommunresultatet i Örebro märkbart bättre än i jämförbara kommuner (39,4% var högst av Sveriges tio storstäder, näst bäst var Norrköping med 36,6). Den nordöstra valkretsen i Örebro består till stor del av villaområden; i samtliga dessa ökade alltså Socialdemokraterna (i Vivalla – Örebros största hyreshusområde – brukar väljarstödet för S vara högt, men det ökade ytterligare detta val).

Finns då förklaringarna i befolkningssammansättningen i Örebro? Är Örebro i själva verket en storstad med bruksortens värderingar? Nej, inte traditionellt. Örebro är med sina 135 000 invånare Sveriges sjunde största stad och har visserligen genom historien utmärkt sig för en progressiv politik där genomtänkta bostadsområden bidrog till högre livskvalitet för arbetarna, där satsningar på förskola och utbyggd välfärd gav Örebro ett rykte om att vara en ”modellkommun”.

Men i modern tid har Örebro, rent politiskt, på många sätt sett ut ungefär som riket. Faktum är att i de senaste valen fram till valet 2006 så låg Socialdemokratins väljarstöd i Örebro på samma nivå som de nationella siffrorna i riksdagsvalet. Men 2006 hände något.

Det handlar om politiken, där vi konsekvent pratat om tillväxt, utveckling och politik för att skapa förutsättningar för nya jobb. Det handlar om kandidaterna, där Lena Baastads öppna attityd och förmåga att samla och leda gav örebroarna hopp om en ny tid av samarbete och framgång för Örebro i valen 2010/2011. Men det handlar också om kampanjmetoderna.

Vi återupptäckte dörrknackningen hos Labour i början av 2000-talet (vi lärde oss av Peter Mandelsons kampanj i Hartlepool) och utvecklade den för svenska förhållanden. Och vi gjorde det framgångsrikt. Med utgångspunkt i Labours ”blitzing” (effektiv knackning som strävar efter att lägga mest tid på dem som är osäkra, och minst på dem som redan bestämt sig) har vi steg för steg ökat ambitionerna för dörrknackningen. På ett och ett halvt år (ordinarie valrörelse och sedan omval) har vi knackat 70 000 dörrar i en stad med 130 000 invånare (drygt 100 000 röstberättigade). I omvalet knackade vi drygt 30 000 dörrar i ett område som har knappt 28 000 väljare. Och vi gjorde det på ett mer genomtänkt, omfattande och genuint sätt än tidigare.

Jag vågar säga att vi har genomfört Sveriges bredaste dialogrörelse genom tiderna. Enkelt uttryckt handlade det om fem steg:

1. Vi delade ut ”dialogprogram” i alla brevlådor i området (vi gjorde ett per område, totalt nio områden i valkretsen). Dessa blad utgår från en karta som pekar ut frågor som diskuteras i området. Vi bad människor skicka in sina prioriteringar och förslag.

2. Dörrknackning då vi visade upp bladet och frågade om de har några frågor som de särskilt vill lyfta fram. Vi passade på att påminna om att vi behövde deras hjälp med att göra Örebro bättre.

3. Vi bjöd in till möten, då den som vill kan diskutera förslag och synpunkter med ansvarig politiker.

4. Vi sammanställde alla förslag och synpunkter som kommit in i en kort rapport.

5. Vi berättade om de synpunkter som flest tagit upp i ett nytt dialogprogram som delades ut i alla brevlådor.

Därutöver självklart publicering i sociala medier, filmer om något konkret problem i området (samt ett förslag på lösning), utdelning av informationsblad och mycket annat.

Går det att tillämpa erfarenheterna från Örebro i andra delar av den progressiva rörelsen i Europa? Jag menar att det går alldeles utmärkt. Det handlar om att aldrig överge grunden för Socialdemokratins existens: övertygelsen om att gemensamma insatser kan skapa utveckling och tillväxt som ger resurser för gemensamma åtaganden som minskar klyftor och bekämpar orättvisor. Och det handlar om att göra detta i nära dialog med de väljare man ber om förtroendet att få företräda.

Om man inte är beredd att lyssna ska man inte låtsas fråga. Och om man tycker att väljarna har fel och inte begriper den briljanta politik man själv tänkt ut bör man ägna sin tid åt annat. Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över.

Björn Sundin, Kommunalråd (s) och valstrateg i valrörelserna 2010 och 2011

Det finns mycket att skriva om turerna efter omvalet den 15 maj, om detta återkommer jag nog till. Just nu är det – och har varit – alldeles för mycket för att jag riktigt ska kunna samla mig till det.

Det som däremot lyser upp tillvaron och gör det lite lättare att jobba på är innehållet i de politiska överenskommelser som den nya majoriteten nu börjar presentera. I fredags presenterades den gemensamma politiska plattformen (här kan du läsa den och här kan du se Lena Baastad presentera den) och om man undantar typ fyra meningar (som jag kunde klarat mig utan ;-)) så är det en verkligt god grund för arbetet med att utveckla Örebro under kommande år.

Och imorgon beslutar Kommunstyrelsen om en kompletteringsbudget för 2011 som ger mer resurser till förskolan, äldrevården och annan viktig kommunal verksamhet. Men i morgondagens kompletteringsbudget (som ska fastställas av Kommunfullmäktige på onsdag) finns också några andra mindre godbitar, som glädjer mig särskilt och som gör mitt jobb på samhällsbyggnadsområdet lättare. Några exempel:

• Fem miljoner för satsningar på tillgänglighetsåtgärder och enkelt avhjälpta hinder (Örebro ska vara tillgängligt för alla – även för rullatorer, rullstolar och barnvagnar!).
• Två miljoner till investeringar för förbättringar av skolgårdar och uteytor vid förskolor.
• Anslaget för gatuunderhåll utökas med drygt 22 miljoner och 2,5 miljon avsätts till underhåll av lekplatser.
• En miljon för fortsatt utveckling av Norrcity.
• Drygt en halv miljon för en mer levande stadskärna, föreningslivet och City Örebro ges resurser att ordna arrangemang för att locka fler till city.
• Tio miljoner totalt ytterligare till stadsbussarna och en miljon till åtgärder för att få fler att åka buss och för att öka förtroendet för stadsbusstrafiken • Driftbidraget till Nerikes Brandkår indexuppräknas med 2 010 tkr för år 2011.
• Två miljoner till Klimatkontorets arbete med cykelpool i Örebro samt renare Svartå.

Efter bara några veckor med den nya majoriteten känns det bra. Beskeden nu visar att vi levererar och att det fortsatta arbetet kommer att ta Örebro framåt.

Eftersom NA idag ägnar rätt stort utrymme åt ett påstående från moderaternas Kent Persson om att jag ”överträder” mitt mandat så har jag mailat honom (samt några till) som bör veta att så inte är fallet. Man kanske kan tycka att jag inte behöver protestera mot påståenden om att jag agerar och tar ansvar som politiker, men eftersom jag faktiskt inte alls gått vid sidan av övriga partier i sjupartiöverenskommelsen så vill jag ändå ge en korrekt bild. Mitt mail till Kent är inklippt nedan.

Kent,

Jag blev väldigt förvånad när jag öppnade NA idag och fick se att du där påstår att jag ”ganska grovt överträder” det som är mitt mandat. Eftersom anklagelsen inte stämmer, så skickar jag detta mail med kopia till övriga presidiet samt andra som bör få en mer korrekt bild.

Frågan om en utvecklingsplan för Norrcity väcktes av förvaltningen (Stadsbyggnadskontoret) före valet och då sa vi att den får vänta.

Mötet efter valet (förra onsdagen) lyftes frågan igen och förvaltningen påpekade att fastighetsägare och andra ligger på mycket i frågan. Eftersom jag var den enda politiker som närvarade på presidieberedningen/politisk beredning så meddelade jag att jag behövde stämma av med övriga i samstyret.

Jag informerade därför övriga presidiet i Programnämnd Samhällsbyggnad och frågade om jag kunde lägga uppdraget (formellt är det ordförande som gör det). Efter besked från Fredrik om att vi inte var oense om att ge uppdraget (det finns gott om tillfällen senare att prata om de frågor vi inte är överens kring) så gav jag klartecken till förvaltningen.

Jag hade nog egentligen kunnat ge det beskedet redan på presidieberedningen (eftersom alla var kallade till den) men avstod alltså och inväntade klartecken. Därför tar jag illa vid mig vid anklagelsen.

Om det beror på ett missförstånd hade vi enkelt kunnat reda ut det om du tagit upp det med mig, till exempel när vi pratade igår. Om du anser att jag hanterat frågan felaktigt, nu när du vet hur det gick till, får du gärna berätta det och då får vi prata om det.

/Björn Sundin

Idag publicerar NA min krönika (den sista ”S-krönikan” från mig). Här är den (i förlängd version, med mer utförliga exempel från dialogrörelsen):

Förtroende har man till låns. Så samtidigt som vi socialdemokrater gläds åt 47,2% av rösterna i omvalet i den nordöstra valkretsen (vi gick framåt i ALLA valdistrikt i området) så inser vi att ett sådant stöd förpliktigar; att det innebär ett förtroende som måste förvaltas väl.

Man vinner val tack vare dem som röstar på en – men när man leder en kommun är det för alla, oavsett vad de röstade på. När vi nu tar itu med arbetet har vi socialdemokrater enorm nytta av den enorma arbetsinsats som vi gjort i valrörelsen. Vi har fått in massor av förslag och synpunkter om saker som inte fungerar tillräckligt bra i Örebro idag; och det är en fantastisk resurs för att ta Örebro framåt.

Jag har tidigare skrivit att vi kanske har genomfört Sveriges bredaste dialogrörelse genom tiderna. Det arbete som hundratals socialdemokrater har lagt ner var helt avgörande. Men det var inte det enda som avgjorde.

Val avgörs av tre frågor: Har man en politik som väljarna har förtroende för? Har man en organisation som gör att tillräckligt många människor berättar om denna politik för väljarna? Samt: har man en ledare som väljarna litar på och som kan förmedla politiken tydligt? Socialdemokraterna i Örebro lyckades, över förväntan, på alla tre punkter. Totalt fick vi drygt 41% av rösterna i valet till Örebro kommunfullmäktige. Lena Baastad kommer att leda Örebro framåt, för fler jobb och minskade klyftor.

När det gäller politikens innehåll, de konkreta förslagen och ledande kandidaters förmåga att vara budbärare för politiken har en del partier en del att jobba med; men det får de göra på egen hand. Jag tänkte dock bjuda på en kort manual för framgångsrikt dialogarbete utifrån de insatser som vi faktiskt gjorde:

1. Dela ut ”dialogprogram” i alla brevlådor i området (vi gjorde ett per område, totalt nio områden i nordöstra valkretsen). Dessa blad utgår från en karta som pekar ut frågor som diskuteras i området (detta får ni reda på genom att vara närvarande till vardags, och genom att ha lokala partiföreningar). Be människor skicka in sina prioriteringar och förslag.
2. Knacka på hos de boende, visa upp bladet och fråga om de har några frågor som de särskilt vill lyfta fram. Påminn dem om att skicka in ”dialogprogrammet” så att vi kan få hjälp med att göra Örebro bättre.
3. Bjud in till möten, då den som vill kan träffa ansvarig politiker och diskutera sina förslag och synpunkter.
4. Samla in alla förslag och synpunkter som kommit in och sammanställ dem i en kort rapport.
5. Välj ut de förslag och synpunkter som flest tar upp och berätta om dem i ett nytt ”dialogprogram” som delas ut till alla brevlådor.

Därefter kan man komplettera med ytterligare dörrknackning, spridning av en film om något av problemen i området (samt ett förslag på lösning), utdelning av ytterligare informationsblad och mycket annat. Och sist, men inte minst, ta med dig de förslag och synpunkter du fått in och sätt igång att åtgärda detta i enlighet med det politiska program du gått till val på. Berätta sedan för väljarna att du gjort det du lovade att göra.

Jag ska inte utesluta att vi kan ha missat några hus eller lägenheter när vi delat ut material och knackat på, men på det stora hela så har vi vänt oss till alla de nära 28000 örebroare med rösträtt som bor i den nordöstra valkretsen. Och många har hört av sig med förslag.

Nu tackar jag för mig; detta är min sista krönika på denna plats. Jag hoppas att jag på ett eller annat sätt hör av just dig framöver (maila gärna på bjorn.sundin@orebro.se!), för nu börjar arbetet med att visa att vi socialdemokrater menade allvar med vårt dialogarbete och att vi tar itu med de problem som lyfts upp. Dessutom återstår de drygt hundra tusen andra örebroarna som också ska få vara en del i arbetet med att skapa Möjligheternas Örebro. Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över.