Igår publicerade NA min krönika om att politiker bör lyssna (och svara) på frågor och förslag från medborgarna (stycken som jag var tvungen att stryka av utrymmesskäl är kursiva):

Två saker dominerar mitt dåliga samvete: att jag inte ägnar tillräcklig tid åt familjen och att jag inte alltid är tillräckligt snabb på att svara örebroare som hör av sig. Självklart är de där sakerna i hög grad motstridiga…

Innan jag tillträdde skrev jag så här, i en krönika (publicerad i NA): ”För även om det inte är möjligt för en person att träffa alla som har åsikter om osäkra cykelvägar eller snövallar som inte skottats bort så är det ett större problem att folk inte hör av sig. De som tror att politiker inte vill/kan/hinner träffas är fler än dem som föreslår ett möte.”…”Så, visst inser jag att jag inte kommer att kunna träffa varje örebroare som har en åsikt om trafiken över Skebäcksbron. Men tro mig, jag kommer att försöka.”

Att jag inte alltid hinner ge snabba svar till folk som hör av sig beror huvudsakligen på att jag är föräldraledig och tillbringar minst två vardagar i veckan med vår ettårige son. Och även om han inte lider av att vara med mig på en del möten (han sover rätt ofta då) så finns det självklart en gräns för hur mycket man klarar med en ettåring i hasorna.

Eftersom mitt ansvarsområde är stadsplanering, gator, vägar, bussar, fritidsgårdar, bibliotek, idrottsanläggningar och mycket annat, så kan de flesta förstå att det är rätt många som har åsikter. Och det är jag väldigt tacksam för: örebrarnas kontakter, förslag och frågor är en oändlig källa att ösa ur vad gäller förbättringar och utveckling av Örebro.

Det är inte möjligt vare sig för kommunalråd eller för kommunala tjänstemän att hålla koll på allt i Örebro; var snövallar hindrar framkomligheten, när det finns brister i vården eller när några unga inte får tillräckliga kunskaper i skolan. Vi som fattar besluten är helt beroende av att engagerade örebroare hör av sig.

Jag har hunnit vara kommunalråd (s) i snart tre månader och det är precis så meningsfullt och roligt som jag hoppades. Örebroarnas synpunkter, förslag och frågor är en oändlig källa att ösa ur för att förbättra och utveckla Örebro. Låt mig ta ett konkret exempel för att visa hur det går till (och hur det skulle kunna utvecklas).

I januari hörde flera av sig och frågade varför Sörbyängsvägens förlängning inte var öppen för trafik. Sörbyängsvägen kommer från Tybble vårdcentral men ”tar slut” i höjd med Sörbyängens centrum. Under O-ringen användes gatan, som är asfalterad och belyst.

Jag tog upp frågan med tjänstemännen och de förklarade att den kunde öppnas redan till våren, om vi politiker tyckte det. Så nu öppnas huvuddelen i vår och i höst öppnas resten.

Gatan skulle självklart ha öppnats förr eller senare men i och med att örebroare hörde av sig för att de irriterade sig på den färdiga gatan som inte används så lyftes frågan upp nu.

Några saker är extra viktiga i detta: för det första att jag svarade alla som hörde av sig (via e-post och via insändarsvar i NA). För det andra att e-post från örebroare diarieförs (registreras) så att vem som helst kan gå in och granska hur det går till när ledande politiker påverkas av medborgare (all e-post som skickats till mig, och mina svar, går att begära ut från diariet).

Jag vill ta detta ett steg till. Om jag får ansvaret att leda Samhällsbyggnadsområdet även efter omvalet kommer jag att arbeta så mycket jag kan med tydliga, och offentliga, ”uppdragslistor” till tjänstemännen. Varje onsdag stämmer tjänstemännen av med oss politiker på så kallade ”programberedningar”.

Och det är där de flesta uppdrag till tjänstemännen ges och redovisas. Onsdagens ”programberedningar” är alltså viktiga för styrningen inom det här området (därför vill jag att oppositionen ska få vara med på dessa möten i framtiden).

Allt på dessa kommer inte att vara offentligt (det skulle kunna innebära mycket skada för till exempel företag som är intresserade av ett visst markområde). Men de uppdrag som kommer från valda politiker och som handlar om ärenden som ändå är att betrakta som offentliga, ska redovisas tydligt. Det ska vara möjligt för vem som helst att följa ett ärende och granska hur jag, och andra politiker, agerar.

Den granskningen behövs, av många skäl. Medan jag, och de flesta andra ansvariga politiker, ägnar vår tid åt att svara örebroare som hör av sig och vara med på möten där vi fattar beslut i viktiga frågor för Örebro, så sitter andra kommunalråd instängda – onåbara – och skriver långa personliga angrepp på politiker som försöker ta ansvar för Örebros utveckling. Det är inte min sak att recensera andra kommunalråd som fått förtroende (och hög lön) av örebroarna. Om Örebro ska gå framåt eller om vi ska tillbaka till slutenhet och stopp avgör örebroarna.

Så även om det inte varit slutet och otydligt de senaste fyra åren hade jag tyckt att detta var det viktigaste uppdraget att ta tag i om jag får ansvaret för samhällsbyggnadsområdet. Om vi saknar öppenhet och inte strävar efter dialog går vi miste om de bästa idéerna.