Sedan i måndags pågår en omfattande medborgardialog om trafiken i Örebro (jag har skrivit om det tidigare: här). Förutom pedagogiska webbkartor där man kan se vilka förändringar som diskuteras så har det annonserats i media och under fredagen och lördagen fanns både politiker och tjänstemän på plats mitt i Krämaren, i en hyrd butikslokal (här är NAs rapportering). Under de två dagarna i Krämaren kom uppskattningsvis (inte exakt räknat än) 300-400 örebroare förbi och lämnade synpunkter och ytterligare cirka 100 har skickat in förslag på webben. Och i nästa vecka går brev ut till dem som berörs av de ”skarpa förslagen”, som planeras inom de närmaste åren. Dessutom ytterligare affischering och annat. (Lite roligt är att effektmålet i kommunikationsplanen var 50 inskickade synpunkter=godkänt – jag kan tycka att det var lite väl försiktigt…).
Jag överdriver inte när jag påstår att Örebro kommun kanske blivit bäst i Sverige på att organisera medborgardialog – på olika sätt. Tiden då medborgardialog var att människor bjöds in till en skolaula där politiker satt på ett podie och ”stod till svars” är sedan länge förbi. Som tur är.
Många tjänstemän har lagt mycket tid på att förbereda detta arbete och många tjänstemän (och några av oss politiker) ägnade udda arbetstider åt detta. Efter några olika varianter på medborgardialog har vi nu en rätt bra verktygslåda som går att anpassa till vilka frågor som är aktuella. Och trafikfrågor engagerar…
Men efter de två dagarna i Krämaren finns också anledning att påminna om några saker som medborgardialog inte är:
- Medborgardialog är INTE att hålla med den som pratar sist. I Henrik Berggrens biografi om Olof Palme beskrivs hur Robert Kennedy, liksom Palme, vågade ”säga rätt saker till fel personer”. Det är en rätt bra målsättning. Och ärligt talat: i några av dagens samtal fick jag inte en enda ny röst – några av dem som kom till Krämaren tyckte verkligen att jag hade fel. Och det leder till punkt 2:…
- Medborgardialog är INTE att alltid hålla med dem som hör av sig. Mats Sjöström (tidigare kommunstyrelseordförande, S, i Örebro) myntade begreppet ”den omvända akustikprincipen” och påpekade att ”när det är helt tyst på torget finns anledning att vara orolig”. För det är ju så att stora grupper av medborgare kan drabbas rejält av förslag utan att det ordnas demonstrationer på torget (och därför bör man söka upp åsikter och inte bara vänta på att folk hör av sig).
- Det är inte alltid den ”tysta majoriteten” hör av sig i medborgardialogen – det kan ju vara så att de flesta är rätt nöjda med förslagen men att en minoritet vill ändra på dem.
När det gäller de 12 ”skarpa förslagen” på att öppna bilgator som tidigare varit stängda för biltrafik så är det uppenbart så att en del örebroare kommer att påverkas negativt av det. På vissa ställen föreslår vi att biltrafik blir tillåten, vilket kommer att innebära ökad störning för de som bor i närheten.
Och allra mest omdebatterat har varit – och är – nog förslaget att skapa en förbindelse för biltrafik i ”Änggatans förlängning”. 10-20 av de örebroare som var på plats idag motsätter sig detta förslag (intressant nog var det nästan bara positiva tongångar igår, men nästan bara negativa i den frågan idag, vad nu det beror på).
De flesta av dessa 10-20 bor idag på Landstormsgatan och Räntmästargatan (och området däromkring) och det är ett faktum att de kommer att påverkas av ökad biltrafik i området om detta förslag genomförs. Och förutom dessa kommer ytterligare kanske hundra örebroare att påverkas negativt av detta förslag.
Men å andra sidan så är det tusentals av de 7500 boende i Sörbyängen-Ladugårdsängen-Tybble som kommer påverkas positivt av förslaget och som har väntat på ett genomförande av detta (det har funnits i planerna sedan 50-talet och preciserat i planprogram 2005). Och de flesta av dessa besökte inte Krämaren, en hel del av dem för att de konstaterat att de är nöjda med förslaget.
Att gatan behöver öppnas har slagits fast sedan Sörbyängens och Ladugårdsängens utbyggnad planerades: att försörja ett framtida område med 10000-15000 invånare genom 2-3 tillfarter är orimligt.
Jag fick idag frågan, från en boende i närheten av ”Änggatans förlängning”, om dialogen verkligen var ”på riktigt”. Hon tyckte inte att jag lyssnade tillräckligt, att jag redan hade bestämt mig. Det är mycket möjligt (kanske till och med troligt) att jag någon gång under de ganska långa och stundtals upprörda diskussionerna om detta idag, blev otålig och kanske inte visade tillräckligt tydligt att jag lyssnade.
Och jag har bestämt vad jag tycker (att förbindelsen behövs) men dialogen är på riktigt: det finns två alternativ som diskuteras och vi vill givetvis gärna höra argument för och emot öppnandet. Och ärligt talat: varför skulle vi ägna tid (mycket tid) och pengar åt att ordna denna typ av dialog om vi inte brydde oss? Då vore det väl enklare att låta bli dialogen och ägna fredageftermiddag och lördag åt något annat?
Som sagt: dialog innebär inte att alla blir nöjda med beslut (alla kommer aldrig vara nöjda med alla beslut). Dialog innebär att vi ger en möjlighet för alla att tycka till. I slutändan är det folkvalda politiker som fattar besluten, förhoppningsvis efter att ha vägt samman olika ståndpunkter och tagit del av fakta och underlag. För vad skulle alternativet vara?
Oj det finns en del att fundera på i ditt resonemang:
1. Flertal av boende i området kände inte till att det skulle genomföras en medborgardialog. Dialog kräver delaktighet, det skapade du inte genom att begränsa informationsspridningen. Och här har du svaret på varför du upplever att debatten svänger.
2. Vet du överhuvudtaget vilka områden det gäller? LandstormsVÄGEN, Landstormsgatan vet jag inte var den ligger
3. Menar du på fullt allvar att det är möjligt att förbise minoritetens röst för ett förmodat högre ändamål? Är det socialdemokraternas riktlinje? Låter mer som en ytterlighetsretorik (fö, blygsam jämförelse du gör med Palme/Kennedy)
Tillsist, du har helt rätt i en sak, det är folkvalda som fattar besluten. Jag antar att du försöker få igenom detta innan nästa val? Annars är det nog andra folkvalda än du som fattar besluten.
Johan Mangnäs
Johan M,
1. Vi annonserar, skickar brev, sätter upp skyltar och informerar via media. Väldigt många uppmärksammar dialogen, även om vi självklart gärna skulle se att vi fick ännu större genomslag (inte många kommuner har dock lyckats bättre än Örebro gjort i detta fall). Vet inte vad du menar med att ”begränsa informationsspridningen”:
2. Beklagar att jag skrev fel. Jag vet mycket väl att den heter Landstormsvägen.
3. Demokrati betyder att beslut fattas med majoritet, men självklart ska man ta så stor hänsyn som möjligt även till minoriteten. Men ibland krockar självklart olika intressen och då använder vi demokratiska beslutsmetoder för att göra avvägningar och fatta beslut.
Antalet inskickade synpunkter avgör inte vilket som är det rätta beslutet, men jag kan försäkra dig om att jag får minst lika många inskickade synpunkter som förespråkar ett öppnande av en förbindelse i ”Änggatans förlängning”, som de som motsätter sig förslaget.
Tack för möjligheten med dialog.
Angående Änggatan: Har den ”tysta majoriteten” hörts? Ett flertal jag har talat med från Ladugårdsängen skulle hellre vilja ha kvar ett grönområde/park och en vacker upplyst promenadstig med cykelbana längs med Änggatansförlängning.
Det är ett flertal hundägare, barnfamiljer och fotbollsspelande ungdom som idag har detta som sin huvudtrafikled till/från staden. Verkar inte rimligt att leda upp biltrafik till Kungsgatan som redan är en väntande dödsfälla för cyklister.
Belysning och uppmuntrande av gång/cykel skapar trygghet, inte bilismen.
Det är naturligtvis önskvärt att anpassa stadsplanen för den trafikbild som råder men då handlar det mer om långsiktighet. Att bygga en cityring innan det är för sent m.a.p. den fortsatta expansionen av staden i olika riktningar. Grusvägen går inte att öppna längre. Söderområdet är för stort för att släppa igenom trafik som inte har området som destination.
Belysta cykel och promenadstråk i närheten av fotbollsplanerna ser vi med hög sannolikhet tillbaka på år 2020 med större nytta än obsoleta tankegångar med trafiksilning.
Bilism i centrum är inget självändamål(!?): De boende som har centrum som destination cyklar, tar bussen eller går redan idag. Det handlar om att ta sig till de större vägarna och de nås Västerut alternativt Österut från Ängarna.
Självklart talar jag i egen sak då min/våra trädgårdar(definierad som ”Tyst sida” enligt Boverket) är mot den tänkta förlängningen men har tidigare bott i lägenhet i Sörbyängen och har aldrig känt behovet att köra bil upp på Kungsgatan. Att öppna vissa gator i Sörby kanske kan vara rimligt om större stråk samtidigt planeras mot Norrköpingsvägen och Stenbackevägen. Det hela känns dock lite bestämt i förväg och om det inte grundar sig i demokratiska principer kanske faktainsamling om för och nackdelar kunde vara styrande. Jag hoppas bara att det går att göra en Pudel av detta innan områden, fastigheter och trafiksäkerheten offras för en genväg till Conventum där det ändå är svårt att hitta parkeringsplatser. Alltså trafiken har inte Sörby som destination, inte heller Centrum. Led ut trafiken från staden istället för att samla ihop den.
Rimligt?
David,
Roligt att du uppskattar dialogen. Tyvärr är det inte så att ”de boende som har centrum som destination cyklar, tar bussen eller går redan idag”. Om det vore så skulle inte hälften av alla resor som görs i Örebro ske med bil (vi mäter det här väldigt noga, så vi vet rätt bra andelarna även i olika områden).
Jag tror inte alls på ringleder, tvärtom tycker jag att ett av våra stora problem är de stora gator som byggdes för storskaliga bilstråk (Östra Bangatan, Trädgårdsgatan, Rudbecksgatan med flera): de skapar otrygghet, buller, utsläpp och skapar effektiva (men mycket besvärliga) barriärer mellan stadsdelar och gör det svårt för både gående och cyklister.
Den mesta trafiken har faktiskt både start och målpunkt inom en relativt liten cirkel i Örebro: vilket också ger hopp om förändring – väldigt många skulle kunna cykla eller ta buss istället för att ta bilen. Men då behöver vi snarare minska bildominansen på de stora ”genomfartsleder” som idag finns – och därför tror vi mer på ”silning”, dvs att dela upp trafiken på många gator, där bilarna får köra sakta på cyklandes och gåendes villkor.
För övrigt kan förslaget, då det förkortar/förenklar/uppmanar till resa med bil till och från centrum, knappast anses ligga i linje med Kommunens mål att andelen GCK-resor ska öka till 60% år 2020.
Håkan,
Se svaret till Johan här bredvid: Om vi trodde att avstängda gator minskade biltrafiken skulle vi stänga av en massa av de gator som idag är öppna för trafik – men vi tror inte att det är lösningen.
”Fler örebroare måste välja gång, cykel eller buss. Färre måste välja att ta bilen.” Citat från denna blogg, 5 december 2012.
I de flesta andra sammanhang, om man vill minska användandet av något, inför man restriktioner som gör det svårare/dyrare. Vill man t.ex. minska rökningen höjer man tobaksskatten och inför åldersgräns.
Omvänt, vill man premiera ett beteende uppmuntras det normalt genom t.ex. subventioner, tillgänglighet osv. Citatet i inledningen kommer för övrigt från Björns blogginlägg om förbättringar i stadsbusstrafiken. Ett klockrent exempel på ett premierande av ett beteende (tillgänglighet).
Björn, exakt hur skall ”Färre måste välja att ta bilen” uppnås genom att premiera tillgängligheten till city med biltrafik? Rimligen, om målet är att färre ska välja bilen, borde man väl snarare försökt att göra det krångligare att använda bil?!
Johan,
Vi premierar inte ”tillgängligheten till city med biltrafik”. Vi kommer att ta bort ytor som idag används för bil för att istället förbättra för buss och cykel. Men på vissa sträckor behövs nya förbindelser även för bil, och dessa sträckor (cirka 10 korta sträckor) är viktiga för att minska klimatbelastning, bygga ihop staden och öka tryggheten. Om vi trodde att avstängda gator minskade biltrafiken skulle vi stänga av en massa av de gator som idag är öppna för trafik – men vi tror inte att det är lösningen. Hälften av resorna i Örebro görs idag med bil, och den andelen måste minska. Men det sker inte genom att vi stänger av gator och tvingar bilar köra omvägar (eller får dem att åka till externhandelscentrum istället för till stadskärnan)
Utöver att jag är emot förslaget att öppna upp för mer biltyrafik genom Sörby har jag en fråga angående denna ”dialog”;
Kommer synpunkterna från allmänheten redovisas någonstans? Kommer vi få feedback på vad er brevlåda innehöll, om ni fick övervägande positiva eller negativa reaktioner, åsikter, förslag? Och hur mycket påverkar denna dialog ert beslut?
Jag tänker att det för att kallas dialog måste innebära att vi som pratar med er måste få svar. Hur kommer det gå till? Jag hittar inte information om det där jag skickar in mina synpunkter.
Lisa,
Om vi inte var intresserade av synpunkterna skulle vi inte lägga så mycket tid och kraft på dialogen, så självklart kommer vi att ta till oss åsikterna. Synpunkterna kommer att sammanställas, exakt hur kan jag inte svara på just nu, delvis beroende på att vi fått så mycket mer synpunkter än vi trodde (när Göteborg genomförde en liknande dialog fick de totalt in 600 synpunkter, vi har passerat det med råge – och Örebro är ju en betydligt mindre kommun). Det kommer att ta några veckor att gå igenom det som kommit in och vi återkommer om det på ett eller annat sätt (förhoppningsvis är media lika intresserade av att rapportera om detta…).
Citat från ditt svar till David: ”de skapar otrygghet, buller, utsläpp och skapar effektiva (men mycket besvärliga) barriärer mellan stadsdelar och gör det svårt för både gående och cyklister”.
Menar du att öppnande för biltrafik på t.ex. förlängningen av Änggatan kommer ge en betydande förbättring av trafiksituation på Östra Bangatan, Trädgårdsgatan, Rudbecksgatan?
Jag är övertygad att de flesta förstår att man, istället för att komma till rätta med problemen på de stora trafikstråken, på detta sätt bara kopierar problemen och flyttar dem till ställen som tidigare varit trygga. Varför bidra till att skapa en sämre miljö med större risker utan chans till påtaglig vinst i andra änden?
Björn,
Du har i flera sammanhang använt omskrivningen ”silning” för ökningen av genomfartstrafiken.
1)Är det begrepp du själv skapat?
2)Kan du påvisa någon form av forskning eller praktiska exempel som stödjer dina antaganden?
3)Hur kommer du förklara bristen i samstämmighet mellan kommunens mål om att öka gång-, och cykeltrafik gynnandet av både tung trafik och personbilar i bostadsområdena?
Fö, det jag menade med att begränsa informationsspridningen var tricket att ha en kort period för informationsspridning. Begränsningen sker när få individer hinner hitta informationen och ta sig till mötet.
Johan Mangnäs
Det är hög tid att öppna Ängatan och även Eklundavägen! Vi som bor i Sörbyängen och Ladugårdsängen måste idag kryssa fram på smågataorna i Sörbys villaområden. Det måste vara bättre att uppmuntra trafikanterna till att använda de något större gatorna framför de små villgatorna som kryllar av småbarn och fotbollsmål i vägkanten.
I kommunens utskickade underlag anges förslag 44 (Änggatans förlängning) ge en uppskattad trafik om cirka 2000 fordon per dygn.
Notera att det också står såhär, på försättsbladet: ”I beskrivningen anges också uppskattat fordonsflöde per dygn efter öppning.”
Björn, du som sitter på alla analyser och siffror om nuläget – hur många fordon trafikerar Änggatan idag, innan den diskuterade öppningen är gjord?
För att kunna bedöma påverkan av en förändring bör man ju veta utgångsläget.
Hej
Björn du skriver: ”och därför tror vi mer på ”silning”, dvs att dela upp trafiken på många gator, där bilarna får köra sakta på cyklandes och gåendes villkor.”
Nu är det ju så att en stor andel av bilisterna i Sörby inte kör ”sakta på cyklandes och gåendes villkor”. Jag cyklar dagligen genom området och tycker mig därför ha visst belägg för detta. I alla fall är det inte ”på cyklandes villkor” där det inte finns cykelbana. Jag uppskattar, helt ovetenskapligt förvisso, att en stor majoritet av bilisterna kör betydligt fortare än de 30 km/h som gäller i Sörby. Man behöver inte stå länge tex utanför Eklundaskolan vid övergångsstället på Hagmarksgatan innan man ser bilister komma farande i 50, 60 och ibland uppåt 70 km/h. Tyvärr tror jag detta beteende återfinns även bland bilister boende i området.
Det verkar heller inte vara prioriterat av Polisen att kontrollera efterlevnaden av trafikbestämmelserna i Sörby. Jag har själv aldrig sett tex någon hastighetskontroll utföras och på en direkt fråga via e-post till Polisen om detta har jag fått till svar något i stil med att ”Problemet är att vi kan inte vara överallt jämt. Vi får många klagomål på för höga hastigheter på många ställen.”.
Att öka trafikmängden genom ”silning” (lustig term förresten och vart tog tänket med trafikseparation, som Örebro var en pionjär inom, vägen?) som nu föreslås, samtidigt som trafiksäkerhetssituationen redan är bedrövlig, och samtidigt slapphänt fortsätta tillåta dåligt och farligt trafikbeteende bland bilister låter ju inte speciellt tilltalande. Det borgar inte för ökad trygghet. Tvärtom kommer det garanterat leda till en högre otrygghet för oss boende i Sörby.
Mvh
Thomas Nyström
Instämmer i Thomas Nyströms beskrivning av trafikläget på Eklundavägen och Änggatan i allmänhet och utanför Eklundaskolan i synnerhet, där bilarna trots dubbla skyltar och avsmalnat körfält kör betydligt fortare än tillåtna 30 km/h. Detta är ett trafikbeteende som med all sannolikhet inte kommer att ändra sig till det bättre om trafiken i området ökar.
Om ett år kommer samtliga barn från årskurs fyra och uppåt i Eklundaskolans och Sveaskolans upptagningsområden att ha Navet som grundskola. Den grusbelagda förlängningen av Änggatan är nu de många av dessa barns helt trygga förbindelselänk med skolan, där man delar vägen med gångare, hundar, cyklister och på vintern en och annan skidåkare. Med angivet förslag kommer man istället att få dela det med tung, stressad biltrafik. Samma sak gäller förstås de 800 barn och ungdomar som spelar fotboll på konstgräsplanerna.
Det man lätt glömmer är också att det kommer att försämra cykelklimatet för de som nu bor i Sörbyängen och Ladugårdsängen och som för tillfället har en lugn cykelmiljö fram till Kungsgatan/Rudbecksgatan där den obehagliga delen av cykelturen till jobbet börjar.
Örebro – en cykelstad?
Vad händer inom Centern? Den frågan ställer vi oss idag efter att Centerns partiledare Annie Lööf tvingades avbryta sin semester i Thailand och flyga hem till Sverige för att bemöta den kritik som partiets förslag om ett nytt idéprogram väckt.
Mitt förslag till ”Rekommendation för svar på faktafrågor” är att första meningen i svaret bör (där så är möjligt) utformas enligt följande: Ett utförligt svar på din fråga finner du här: artikellänk .
Tack för att du tittade hit! Följ mig gärna i fortsättningen också – och lämna kommentarer, förslag och frågor. RSS feed .