Jag gillar Thomas Bodström. Han är en action-minister på ett bra sätt och dessutom en riktigt bra politisk agitator. Men jag ogillar verkligen två av hans korståg: det mot rätten att kopiera musik man köpt och det mot den personliga integriteten. Nu har kopieringsfrågan åter blivit aktuell och bland annat har blivande riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson (s) ”kommit ut” som försvarare av rätten att kopiera för eget bruk (varken hon eller jag vill att det ska vara lagligt att profitera på andras upphovsrätt). Läs mer om arbetet mot den korkade piratlagen 2005.
Och nu börjar även en del av de partier som hjälpte oss sossar att införa den korkade lagen att svänga. Tur det. Tråkigt bara att mina partikamrater inte vill försöka förstå. Tvärtom, verkar Bodström och de andra som tycker att storföretagen ska få styra hur jag använder mina skivor öka trycket. För hur ska man annars förstå att regeringen i våras gav direktiv till polis och åklagare att jobba hårdare med att jaga nedladdare. Riktigt pinsamt blir det när man påminner sig vad Thomas Bodström skrev innan lagen infördes: ”Det ökar möjligheterna att ingripa mot allvarligare fall av olaglig nedladdning men det innebär inte att polis och åklagare ska satsa stora resurser för att jaga privatpersoner som laddar ner enstaka olagliga material från internet. Precis som vid all annan brottslighet ska polis och åklagare prioritera i sitt arbete. Det vore lika orimligt att lägga stora polisresurser på att utreda enstaka fall av nedladdning av olagligt material som det vore att prioritera snatteriutredningar före rån.”