Idag tillbringade jag hela dagen (7-16) på vårdboendet Sirishof (gick bredvid men ryckte in vid matning och disk med mera). Det var lärorikt, intressant och nyttigt – precis som det brukar vara när man ”kommer ut i verksamheten” (tack till Kommunal i Örebro kommun för att ni fixar bra verksamhetsbesök åt mig!). Och som vanligt är det inspirerande (tack till den personal och de äldre jag träffade idag – jag utelämnar namnen av skäl som nedan blir begripliga). Här är några hastiga punkter, ska nog återkomma med mer – när klockan är 23.30 kanske det är dags att avsluta dagen (från Sirishof cyklade jag i full fart för att hämta dottern på dagis och efter att ha påbörjat middagslagandet bar det tillbaka till Rådhuset för nämndgruppsmöte och några timmars jobb – åter hemma vid 22…):

1. Vi måste satsa mer på maten i äldrevården. Kvaliteten på maten tror jag oftast är bra (även om det självklart finns undantag), men som i så många andra sammanhang handlar det också om detaljerna (som vi ofta glömmer bort): Snyggare dukar, blommor på bordet eller finare porslin kanske är rätt metod på något ställe. På ett annat borde man servera efterrätt varje dag (fast egentligen borde vi väl ha råd med det på alla ställen, här uppmärksammar SR Örebro detta). På ett tredje ställe kanske det viktigaste är att alla (även personalen) äter tillsammans och gör en händelse av lunch och middag. Tiden skulle exempelvis kunna räcka genom att diskningen av matkantiner och hanteringen av rester centraliserades (precis som matlagningen). Matlust skulle kunna uppmuntras genom ”bake-off-bröd” av den typ som gör att Pressbyrån alltid luktar som ett bageri…
2. Det finns en enorm potential för teknikutveckling i vården. Inte för att ersätta mänsklig kontakt med maskiner utan tvärtom: modern teknik kan ge mer tid för aktiviteter, vård och omsorg om och med de äldre. På Sirishof verkar det till exempel behövas ett modernt larmsystem (som bara visar de larm som är intressanta för just den avdelning där displayen sitter), men utvecklingen borde gå vidare: går det att använda teknik för att äldre ska kunna sitta ute utan att besväras av getingar och sånt (nä, det är inte en glasvägg jag vill uppfinna…)? Borde inte någon producera någon slags ”tv-program” som faktiskt passar äldre, som stimulerar istället för att pacificera? Kan inte självgående dammsugare vara ett sätt att spara tid i samband med städning på exempelvis vårdboenden? Och så vidare (återkommer nog, jag fick fler idéer…).
3. Arbetsuppgifterna måste spridas bättre över dagen. Jag vet att det är mest att göra på morgonen i nästan all äldrevård (det tar tid att väcka, tvätta och klä på människor som inte klarar att resa sig på egen hand) – men att det är fullt så stor skillnad mellan morgonhetsen och det mycket lugnare tempo som uppstår när lunchen är avklarad hade jag faktiskt inte insett förrän jag stod mitt i det. Och det där måste vi göra något åt: det är inte rimligt att personal (mot sin vilja) titt som tätt ska tvingas stressa upp pensionärerna för att hinna med morgonuppgifterna. Till viss del tror jag i och för sig att en utökad egenmakt på åtminstone en del ställen kan bidra till att göra morgonen lugnare genom att en hel del kanske hellre vill stiga upp tidigare, äta frukost i sängen eller stiga upp senare (det skulle jag vilja…), men det kommer inte att räcka. Mer måste till och det är nästan värt att fundera över om vi inte borde ha något särskilt stimulansbidrag till arbetslag i äldrevården som lyckas utveckla detta.
4. Hur ska man hantera anhörigas önskemål? Anhöriga (eller närstående) är en enorm resurs, men anhörigas önskemål eller önsketänkande kan också skapa problem. Som när anhöriga vägrar lyssna på att deras mamma borde genomgå en demensutredning eftersom hennes beteende pekar i den riktningen.