Det är inte alltid längden på mötet som avgör om mötet blir värt att minnas. Trots att den nya majoriteten bara lyckats prestera ett enda beslutsärende till dagens Kommunfullmäktigemöte (vi får fortsätta vänta på beslut om investeringar, detaljbudgetar för verksamheten och mycket annat) så blev mötet minnesvärt. Delvis på ett trist sätt.

Mest debatt blev det om de interpellationer (tjusigt ord för skriftlig fråga som kräver skriftligt svar) som s och v ställt till högerkoalitionen. Den som handlade om hur regeringens besparingar slår mot Örebro kommun tog en timme att debattera och först i sista inlägget i denna timmeslånga debatt försökte Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme svara på frågorna på allvar. Och medgav då ärligt att han inte kunde svara på flera av frågorna. Men innan dess hade han hunnit skylla allt elände på sossarna; visat förståelse för arbetslösa (där han hävdade att sänkta bidrag var bra eftersom det annars kan leda till att människor ”slipper arbeta” – som om det var skälet till arbetslösheten); hävda att den nya regeringen gjort mest genom tiderna för att återskapa utbildningens värde (trots att den tidigare regeringen gjorde en exempellös satsning på t ex högskolor och universitet så att numera varannan som lämnar gymnasiet läser vidare). Men värst var när han handgripligt gav sig på Ylva Westman, nyvald ung v-ledamot. Det var trist att se och jag hoppas att Staffan tar sig en funderare på vilket ansvar han har som Örebro kommuns högste representant. Ullis skriver mer om det här.