Förra veckan hände inte mycket på den här sidan. Men desto mer hände här där det mesta om Socialdemokraternas kongress publicerades. Det var en intensiv vecka för mig (jag jobbade – för min arbetsgivare Vårdförbundet – och stod och gick oavbrutet i en vecka) där jag kombinerade mitt arbete med mitt intresse. Kul men jobbigt. Orkar inte skriva så mycket mer om kongressen, men läs gärna fler kommentarer hos Jonas Morian eller Magnus Ljungkvist som har publicerat mer.
Sämst på Malmö-kongressen: lokalerna och det hårda golvet (samt att Göran Persson inte vill bry sig om vad kongressen beslutar om…)
Märkligast: Pär Nuders tal. Vad menar han? Hör av er om ni har någon idé! Så här avslutade han sitt tal: ”Då slog det mig: vad lika de är, bebisarna. De är små, sköra, och väldigt lika. Visst kan hårfärgen variera, visst kan de väga olika mycket, menändå; så lika. Så små, sköra och väldigt lika.
Den andra bilden är från äldreomsorgen. Jag hälsade på min mormor, i Åkersberga. Då slog det mig, vad lika de är, de gamla. Så små, sköra och väldigt lika. Så lika när livet börjar, och så lika när livet slutar. Men så väldigt olika däremellan.
Men ska det verkligen behöva vara så? Vi socialdemokrater måste bekämpa skillnaderna. Den största skillnaden går mellan de som har och de som inte har arbete. Vår viktigaste uppgift är att bekämpa
arbetslösheten. Full sysselsättning – precis det som vi håller på med just nu och snart
ska börja diskutera – det är vår allt annat överskuggande uppgift.”
Två frågor: 1/ är ett barn verkligen likt ett annat barn – och är en äldre människa lik en annan? 2/ är det skillnaderna vi ska minska – är det inte orättvisorna och klyftorna?