Kommunfullmäktige 13.25: I en intervju i Örebroarn (15/4 2009) sa Kommunstyrelsens ordförande, Staffan Werme (fp), angående besparingarna i äldrevården: ”De beslut vi tagit kommer att ligga kvar. Som jag ser det är det saker som vi ändå skulle ha behövt komma till rätta med, även om det nu är mycket pengar som ska sparas på kort tid.”

Enligt artikeln syftar han bland annat på ”att bemanningen inom äldreomsorgen är högre i Örebro kommun än i andra jämförbara kommuner, trots att kvaliteten inte är lika hög.” Så därför frågade jag Staffan Werme (fp): ”Återger citaten det du sa till Örebroarns reporter?”

Och på det stora hela så stämde citatet, meddelade han i talarstolen. Och då övergick vi till att diskutera mina följdfrågor: ”Vilka av de nu föreslagna besparingarna syftar du på när du säger att det är ’saker som vi ändå skulle ha behövt komma till rätta med’?” och ”Vilka jämförelser bygger du uttalandet om att Örebro har högre bemanning än ’i andra jämförbara kommuner, trots att kvaliteten inte är lika hög.’ ”

Staffan hade egentligen bara två utgångspunkter för sitt svar: vi måste spara för att på sikt väntar tuffa ekonomiska tider och jämförelserna talar inte till Örebros fördel. I den första utgångspunkten har han en poäng och vi är överens om att vi inte ska slösa skattepengar: ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” brukar vi citera Gustav Möller. Vi är dessutom överens om att det är viktigt att jämföra Örebros verksamhet med andra kommuner.

Men vad Staffan sa i Örebroarn, i talarstolen och i andra sammanhang är att besparingarna inte bara är nödvändiga. När jag redogjorde för de risker som verksamheten redovisar i samband med besparingsförslagen så kallar han det svartmålning och att måla upp hotbilder. Inte med ett ord beklagar han de följder besparingarna kommer att leda till. Helt utan svar blev frågorna om hur han, som KS-ordförande i landets sjunde största stad och dessutom ordförande i SKLs beredning i dessa frågor, kan använda sig av jämförelser som har så stora brister. För de jämförelser han hänvisar till har massor av felkällor som gör det svårt att dra alltför långtgående slutsatser av dem. Men Staffan verkade inte vara så intresserad av att diskutera vare sig kvalitet i äldrevården eller hur jämförelser kan bli användbara. Han gick och satte sig istället.