På förmiddagen följde jag med Almby hemvård (eller rättare, jag följde med en person: Agneta) för att lära mig mer och se hur det är därute i den där Verkligheten, som folk pratar om… Och det visade sig att det i Verkligheten är väldigt mycket bättre än man kan få en bild av i rapporter, mätningar, reportage och liknande. I Verkligheten är personalen engagerad och gör ett fantastiskt jobb för de äldre som behöver hjälp. I Verkligheten har hemvårdsgruppen en chef som har totalkoll på varje individ och ser till att en kvinna som mår dåligt får besök varje timme för att hon till exempel ska få i sig vatten. I Verkligheten fungerar hemvården, kort sagt, precis som vi hoppas att den ska fungera.

I Verkligheten gör också de anhöriga (maka/make och andra) ett oerhört jobb och gör det som personalen fått i uppdrag att göra. I Verkligheten saknas korttidsplatser för äldre som inte klarar sig hemma och personalen känner sig otillräcklig därför att de inte hinner med allt det de skulle vilja göra. I Verkligheten krånglar kommunen till det i onödan för äldre som behöver vård. Och framförallt: I Verkligheten är det enorm skillnad mellan dagar då det flyter på (som den här förmiddagen) och de dagar då problemen hopar sig (någon/några i personalen är sjuka och alla turer får göras om, det krävs vak hos någon som blivit mycket sjuk och så vidare).

Det finns problem i äldrevården, det är uppenbart att det behövs en del förändringar. Några punkter som vi måste jobba mer med framöver är:

1. Vi måste förbättra korttidsvården. Dels måste det alltid finnas platser för dem som är på väg ut från sjukhuset och inte klarar sig i hemmet och dels måste korttidsvården vara tydligt inriktad på rehabilitering (förutom självklart när det handlar om att ge extra trygghet under den sista tiden i livet – då blir synsättet självklart annorlunda).
2. Vi måste bli bättre på att ge vardaglig avlastning för anhöriga och närstående. Idag är det alltför ofta antingen eller som gäller: antingen får den anhörige bära alltför tung börda eller så gör kommunen ”allt”. Det är inte alla som klarar att hitta rätt nivå på insatserna (som jag tyckte Agneta gjorde) och det är många anhöriga som känner att de inte får någon hjälp alls. Anhörigas/närståendes insatser är avgörande för att äldre med vårdbehov ska få tillräcklig hjälp, men vi kan aldrig förvänta oss att närstående ska orka med hur mycket som helst.
3. Det måste rimligen vara möjligt för äldre att ta med sig husdjur till vårdboenden och liknande. Det är inte rimligt att kräva att äldre ska behöva lämna sina livskamrater bara för att de behöver få mer omfattande vård – det måste exempelvis gå att skapa ”husdjurs-avdelningar” på vårdboenden (idag är kommunen rätt restriktiv när det gäller husdjur på särskilt boende).