Okej, rubriken är lite långsökt men nedladdningsfrågor och spridning av musik är en pågående diskussion under Putte i Parken-dagarna. Micke och jag pratar mer eller mindre oavbrutet om hur musik sprids, vilka lagar som behövs, vilka nya mellanledsföretag som behövs och liknande.

Låt mig ta ett exempel från den fullsatta Dalen-scenen i Karlskoga Folkets Park. Torsdagskväll och vi går långsamt mot Dalen för att se om de där Hoffmaestro & Craa är något att ha. När vi anlände till PIP-festivalen på onsdagen satt vi vid ett bord och diskuterade vad vi skulle se under festivaldagarna. Bredvid oss satt några karlskogingar som berättade om sina favoriter. Och de var mycket bestämda: ”ni måste se Hoffmaestro & Craa”. Okej, sa vi och ringade in det också. Vi får väl se, tänkte vi.

Och sedan stod vi alltså där högt uppe i parken och tittade ner på Dalen. Och det var helt totalt fullsatt. Både nere i gropen och längs alla kanter. Och vad vi fick se trotsar nog alla beskrivningar, och jag tror nog aldrig jag sett något så fartfyllt och energirikt på en konsertscen tidigare. När jag kom hem på kvällen sökte jag på Hoffmaestro & Craa och på deras Myspace-sida fanns massor av konsertklipp. Om jag framöver kommer köpa någon musik av dem återstår att se, men jag kommer definitivt att anstränga mig för att se dem live i framtiden. De är, för att använda restaurangmärknings-språk, värda en omväg.

Jag ska inte orda mer om Hoffmaestro & Craa – det har ju gjort tidigare. Det är fenomenet jag funderar på. Hur går det till när tusentals personer upptäcker ett nytt favoritband på en festival? Vad kan musikbranschen lära av det? Och vad får allt detta för konsekvenser på svensk lagstiftning (till exempel upphovsrättslagstiftningen)? Det korta svaret är självklart och välkänt: genom att turnera ihärdigt marknadsför man sig som grupp och konserter drar in en stor del av pengarna i musikindustrin. Men det längre svaret tycker jag återstår att besvara.

Jag tycker att det måste finnas fler lagliga sätt, där man enkelt kan betala för nedladdning. Jag tror att det behövs nya företag som tjänar sina pengar på att sprida musik och göra den tillgänglig för mig som intresserad (”förr” var p3 en av de viktigaste kanalerna för att få höra ny musik, men det var ju innan webradion och privatradion gjorde p3 mindre lyssnat). Jag tror att fler artister bör koppla försäljning av sin musik till konserterna (sälja på plats, dela ut skivor eller annat). Jag skulle vilja se lösningar som gör det möjligt att direkt på konserten tanka över musiken till sin iPod eller mobil.

Det är mycket jag vill… Men vad kan vi – gemensamt – göra för att komma i den riktningen? För att se till att band som Hoffmaestro & Craa får betalt även när det inte är festivalsommar. För att se till att ”den breda massan” även i fortsättningen upptäcker ny musik (att Myspace-sidan ligger på webben innebär ju som bekant inte att någon automatiskt hittar den). Det närmaste året kommer mycket att hänta på det området: s-kongressen i höst kommer att diskutera det (jag har varit med och skrivit en motion i frågan och kommer att debattera det på plats), flera lagar beställda av skivindustrin är på gång att genomföras och valet nästa höst kommer avgöra även dessa frågor. Fast just nu nöjer jag mig med att lyssna på Hoffmaestro & Craa, The Last Republic, Kristian Anttila och andra artister som jag upptäckt på Putte i Parken.