”Vad kostade resan?”
Totalt kostade själva resan cirka 15 000 kronor per person. Det inkluderar i stort sett allt, utom måltiderna. Tillägg: eftersom vi var fyra personer som äkte från Örebro kommun blir det alltså 4*15000=60000.
”Var det jobb eller nöje?”
Den som läser redogörelsen inser nog svaret på den frågan. Något annat är för övrigt inte tänkbart: kommunen bjuder inga anställda på nöjesresor, och skattemyndigheten godkänner inga program som inte är seriösa. Den enda tiden dessa dygn som var ”ledig” var klockan 22-08.30, då jag mestadels sov och gick igenom mailen.
Övrig restid (det blir mycket transporter i en stad med 23 miljoner invånare…) använda jag till att läsa, titta på film eller lyssna på musik. Fast jag skulle utan tvekan hellre ätit frukost med min familj, sagt god natt till barnen varje kväll och lämnat/hämtat på dagis. Och skulle jag åka på nöjesresa till Shanghai (som jag och frun gjorde för åtta år sedan) skulle jag valt annat ressällskap än arbetskollegor…
”Vad är nyttan med resan?”
Nyttan avgörs av vårt fortsatta arbete – om vi inte gör något med de kontakter vi skapat kommer inte heller några nya jobb att skapas på grund av resan. Men omvänt kan man konstatera att utan resan hade det inte funnits någon större chans att locka investeringar/affärer/etableringar från Shanghai till Örebro-regionen. Och vi kommer att jobba intensivt med att stärka Logistikregionen ytterligare (läs mer om några idéer i mitt inlägg efter Zaragoza-resan).