Idag publicerar NA min krönika (den sista ”S-krönikan” från mig). Här är den (i förlängd version, med mer utförliga exempel från dialogrörelsen):

Förtroende har man till låns. Så samtidigt som vi socialdemokrater gläds åt 47,2% av rösterna i omvalet i den nordöstra valkretsen (vi gick framåt i ALLA valdistrikt i området) så inser vi att ett sådant stöd förpliktigar; att det innebär ett förtroende som måste förvaltas väl.

Man vinner val tack vare dem som röstar på en – men när man leder en kommun är det för alla, oavsett vad de röstade på. När vi nu tar itu med arbetet har vi socialdemokrater enorm nytta av den enorma arbetsinsats som vi gjort i valrörelsen. Vi har fått in massor av förslag och synpunkter om saker som inte fungerar tillräckligt bra i Örebro idag; och det är en fantastisk resurs för att ta Örebro framåt.

Jag har tidigare skrivit att vi kanske har genomfört Sveriges bredaste dialogrörelse genom tiderna. Det arbete som hundratals socialdemokrater har lagt ner var helt avgörande. Men det var inte det enda som avgjorde.

Val avgörs av tre frågor: Har man en politik som väljarna har förtroende för? Har man en organisation som gör att tillräckligt många människor berättar om denna politik för väljarna? Samt: har man en ledare som väljarna litar på och som kan förmedla politiken tydligt? Socialdemokraterna i Örebro lyckades, över förväntan, på alla tre punkter. Totalt fick vi drygt 41% av rösterna i valet till Örebro kommunfullmäktige. Lena Baastad kommer att leda Örebro framåt, för fler jobb och minskade klyftor.

När det gäller politikens innehåll, de konkreta förslagen och ledande kandidaters förmåga att vara budbärare för politiken har en del partier en del att jobba med; men det får de göra på egen hand. Jag tänkte dock bjuda på en kort manual för framgångsrikt dialogarbete utifrån de insatser som vi faktiskt gjorde:

1. Dela ut ”dialogprogram” i alla brevlådor i området (vi gjorde ett per område, totalt nio områden i nordöstra valkretsen). Dessa blad utgår från en karta som pekar ut frågor som diskuteras i området (detta får ni reda på genom att vara närvarande till vardags, och genom att ha lokala partiföreningar). Be människor skicka in sina prioriteringar och förslag.
2. Knacka på hos de boende, visa upp bladet och fråga om de har några frågor som de särskilt vill lyfta fram. Påminn dem om att skicka in ”dialogprogrammet” så att vi kan få hjälp med att göra Örebro bättre.
3. Bjud in till möten, då den som vill kan träffa ansvarig politiker och diskutera sina förslag och synpunkter.
4. Samla in alla förslag och synpunkter som kommit in och sammanställ dem i en kort rapport.
5. Välj ut de förslag och synpunkter som flest tar upp och berätta om dem i ett nytt ”dialogprogram” som delas ut till alla brevlådor.

Därefter kan man komplettera med ytterligare dörrknackning, spridning av en film om något av problemen i området (samt ett förslag på lösning), utdelning av ytterligare informationsblad och mycket annat. Och sist, men inte minst, ta med dig de förslag och synpunkter du fått in och sätt igång att åtgärda detta i enlighet med det politiska program du gått till val på. Berätta sedan för väljarna att du gjort det du lovade att göra.

Jag ska inte utesluta att vi kan ha missat några hus eller lägenheter när vi delat ut material och knackat på, men på det stora hela så har vi vänt oss till alla de nära 28000 örebroare med rösträtt som bor i den nordöstra valkretsen. Och många har hört av sig med förslag.

Nu tackar jag för mig; detta är min sista krönika på denna plats. Jag hoppas att jag på ett eller annat sätt hör av just dig framöver (maila gärna på bjorn.sundin@orebro.se!), för nu börjar arbetet med att visa att vi socialdemokrater menade allvar med vårt dialogarbete och att vi tar itu med de problem som lyfts upp. Dessutom återstår de drygt hundra tusen andra örebroarna som också ska få vara en del i arbetet med att skapa Möjligheternas Örebro. Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över.