Så när jag i måndags twittrade om det lunchmöte jag då var på: ”Lunchmöte om en stor gul kanin. Kan den få ett nytt hem?” började det raskt ringa i telefonen… Alla frågar vilka vi diskuterar med (det berättar jag inte – det är upp till dem att berätta det) och förutom NA, TV4Örebro och några andra medier så har DN uppmärksammat ”räddningsarbetet” och på fredag ska jag upp i ottan för att vara med i Vaken på P3/P4. Kaninen engagerar…

Folk av sig med förslag på platser: taket på USÖ, taket på Trafikverket i Västhaga (länge mitt favoritförslag…), på Konst på hög, på Sörbykullen, Barnens Ö (Stora Holmen), Universitetsrondellen, lekparken i Stadsparken… Tyvärr är de flesta av dessa förslag omöjliga, några av dem har diskuterats men där har intressenter tackat nej.

Så här är det. Tidigt måndag morgon börjar byggnadsställningarna monteras och nedplockningen av kaninen påbörjas. Då är tiden på Stortorget slut. Men eftersom så många hör av sig med förslag om var den kan stå och vad man kan göra med den (jodå, någon enstaka föreslår direkttransport till flistuggen – fast det verkar inte vara den allmänna ståndpunkten) och flera har frågat om de kan få ta hand om den och placera den på andra ställen så har vi bestämt att vi ska pröva det spåret. I så fall tas den sannolikt ner för att senare (när markförberedelser och annat gjorts) flyttas till ny plats, med en ny fodervärd.

Men det finns svårigheter:

1. Vi vet egentligen inte riktigt hur det ska kunna gå till att flytta den – den är byggd på plats och konstruktionen är inte gjord för att flyttas. Men självklart går det: man får såga isär konstruktionen och svetsa ihop den på annan plats. Det kostar dock pengar, och kommunens inställning är att vi inte ska betala något mer för kaninen – om någon annan vill betala så är det en helt annan sak.
2. Kaninen är inte byggd för att hålla mer än tre månader. Men med underhåll (som kommunen inte heller vill stå för) så kan den säkert stå någonstans i cirka 5 år. Konstruktionen bör hålla för det och trä är ju egentligen ett väldigt hållbart material.
3. Kaninen är så tätt förknippad med Open Art att vi inte kan låta den bli en kommersiell symbol hur som helst. Det gör att vi sagt nej till placeringar som är alltför tätt kopplade till exempelvis affärer.
4. Konstnären har sista ordet: det är han som avgör vilken placering som är okej – han har fått uppdraget att bygga den på plats och det har han fått betalt för. Ny plats kräver självklart nytt godkännande och ny betalning till konstnären.

För tillfället finns (minst) två intresserade. Vi diskuterar om det är möjligt och önskvärt att ställa kaninen på de platser de föreslagit. Det har funnits frågor om några platser men efter närmare diskussioner har intressenter tackat nej vad gäller till exempel Brunnsparken, Gustavsviks camping och Universitetet. Bra ställen allihop, men de fungerar inte av olika skäl.

Sedan väller det in andra förslag: sälj den i delar (”tänk Berlinmuren”), gör kopior (”små hållbara ungar som kan sprida ut sig på olika sätt, kaniner är ju bra på att bli fler…”), gör en uppblåsbar variant och så vidare… Kaninen engagerar.