Sedan jag lämnade politiken hösten 2017 arbetar jag som föreläsare, författare och strategisk rådgivare inom kommunikation, ledarskap och public affairs, med särskild inriktning mot byggande, stadsutveckling och hållbarhet.
”Björn Sundin är i stadsbyggnadssammanhang känd som en person som balanserar olika intressen väl och samtidigt får saker att hända.” Karolina Skog, fd Miljöminister (december 2017)
Nu finns min bok om ”Hur svårt kan det vara”-samhället i bokhandeln: ”När alla blev experter” resonerar om vad som händer med vår civilisation när alla tror sig vara experter på allt.
På www.hursvårtkandetvara.se finns mer information om både boken och om podden med samma namn
På www.närallablevexperter.se finns information om kommande föreläsningar om boken.
Medan jag skrev engagerade sig snälla och intresserade människor i min crowd-funding-kampanj, läs mer om den här
Jag är en av 10 Örebropratare sommaren 2020 och mitt prat (cirka en timme med musik) läggs ut 7/7 på Örebropratarnas hemsida
Du kan lyssna på det när du vill, via olika kanaler.
Här hittar du spellistan, med musiken från programmet (Spotify)
Hörselskadade örebroare har bett oss örebropratare att lägga ut utskrifter så här finns manuset till programmet (kan avvika lite från det pratade).
Här kan man köpa min bok ”Samhällsbygge pågår” (Bokus)
Här finns utdrag ur ”Samhällsbygge pågår”, länkar och mer information
Här kan man läsa mer om min kommande bok om hur alla blev experter på allt
Här finns mer information om den kommande boken om ledarskap och psykisk ohälsa (Facebook)
Här finns mer om mitt företag, Samhällsbygget AB
Om du vill ha kontakt, skicka e-post till bjorn@bjornsundin.se
Efter många år i kommunpolitiken har jag lämnat de politiska uppdragen och driver verksamhet i det egna bolaget Samhällsbygget AB med föreläsningar och rådgivning. Som Senior Advisor på Diplomat Communications ger jag råd till några av Sveriges största företag, särskilt inom hållbarhetsfrågor och samhällsbyggande. På den här sajten finns det mesta från åren i politiken kvar.
Kontakt: bjorn@bjornsundin.se eller 0705-554151
Här finns CV och bilder
Mer om mig här.
Här kan du läsa mer om min bok, ”Samhällsbygge pågår”.
Jag jobbar med att samla berättelser om ledarskap, press och psykisk ohälsa i en bok och många har hört av sig om det projektet. Här nedan finns några sidor som beskriver det tänkta upplägget.
I dokumentet här nedanför finns en idé om innehåll, ett första utkast till förord samt några punkter om hur det rent praktiskt går till. Läs igenom, hör av dig om du vill delta och sedan är det bara att börja skriva! Maila mig här!
Förordet är skrivet med typsnitt och grad för att ungefär motsvara boksidor. Tanken är att den som vill medverka kan skriva i Word-dokumentet och på det sättet få bättre koll på omfattning och liknande.
(Den slutliga utformningen av såväl förord som av övrigt innehåll utformas självklart i samråd med dem som vill delta i boken.)
Det finns inte mycket skrivet om arbetet i landets kommuner, skrivet av ledande kommunpolitiker. Samtidigt finns så mycket som bör berättas.
Boken ”Samhällsbygge pågår – en personlig handbok i att förändra kommunen (och världen)” ges ut på Hjalmarson & Högberg förlag. Den finns i bokhandeln, exempelvis här: Akademibokhandeln Adlibris Bokus
Blad om boken, bland annat med en beskrivning av kapitlen (finns även nedan)
”Samhällsbygge pågår” är inte en dagbok; istället försöker jag beskriva hur det går till, vad som är viktigt att tänka på och hur ledarskap och organisation fungerar. Jag har tänkt på den som en sorts handbok för den som vill förändra världen men tänker börja med kommunen hen lever i.
I min roll som kommunalråd i Örebro (2011-2017) har jag mött många politiker som är väldigt intresserade av det vi gjort i Örebro under senare år. Örebro har de senaste åren vänt många negativa trender: det har blivit fler jobb, barnfattigdomen minskar, vi bygger rekordmycket bostäder och vi är en av landets ledande miljökommuner. Min utgångspunkt är vårt arbete i Örebro kommun de senaste åren och de processer jag varit drivande i.
Bokens innehåll:
Boken ges ut med hjälp av det crowdfunding-projekt jag genomförde på Kickstarter. Här finns crowdfunding-projektet på Kickstarter .
Jag slutar som kommunalråd redan i år. Jag har tidigare meddelat att jag inte kandiderar i nästa val, men det blir tidigare. Någon gång i höst, när Socialdemokraterna i Örebro utsett en efterträdare, kommer jag att lämna.
Jag har undvikit den direkta frågan, eftersom jag först ville meddela mitt parti om mitt beslut.
Jag är stolt över att ha fått vara med när Örebro växer och utvecklas:
Jag kan inte ta åt mig äran; allt handlar om lagarbete och jag är stolt över att ha fått vara en del i en kommunledning som går före.
Jag har gjort det mesta av det jag åtog mig, och det mesta av det jag fått i uppdrag från väljarna och från det Socialdemokratiska partiet. Jag tror också att de flesta örebroare tycker att Örebro gått framåt, att de är mer stolta över dagens Örebro än gårdagens.
Jag vet att Socialdemokraterna kommer att hitta en bra kvinna eller man som kan fortsätta arbetet. Jag hoppas att min efterträdare – och alla andra som tar på sig ledande uppdrag – får en chans på ett annat sätt, och slipper personangrepp, hets och hat.
Vi ska välkomna granskning, det är bra att beslut granskas. Men jag tycker att det är rimligt att diskutera personfixeringen. Är det rimligt att göra en person ansvarig för trafikförändringar som fattats av ett i stort sett enigt Kommunfullmäktige?
Jag har gjort mina år som politiskt förtroendevald, nu får andra ta över. Lika mycket som jag tycker att alla har en skyldighet att någon gång ta ansvar för något mer än sig själv och de sina, så är det sunt och klokt att inte fastna i ett uppdrag. Man ska inte ta sig själv och sitt uppdrag för givet – lika lite som andra ska ta det man gör för givet.
Beslutet att lämna är inte hastigt uppkommet utan något som växt fram under en längre tid. Den här våren har jag inte mått bra. Den press jag upplevt under lång tid blev nu för mycket.
Jag har tidigare tackat nej till erbjudanden om jobb och har fått erbjudanden nu också. Jag kommer dock inte att skriva på något om en ny anställning förrän jag slutar.
Jag längtar tillbaka till livet utanför politiken, till det privata näringslivet och till en något mindre publik roll där det inte är vardagsmat att personligen ställas till svars för saker – även de man inte har med att göra.
Örebro kommer att fortsätta framåt. När jag lämnar, någon gång i höst, kommer jag fortsätta bidra till det. Men inte som kommunalråd.
Jag är trött på att vara någon slags allmän egendom, som en del tar sig friheter att uttrycka sig hur som helst om, varsomhelst och närsomhelst. Så även om de flesta tycker man gör ett bra jobb så är det inte det som hörs, syns, märks och känns.
Jag tror att vi behöver politiker som vågar driva en linje, som är modiga nog att genomföra förändring och som är öppna och tillgängliga för såväl konstruktiva förslag som kritik. Vi behöver vare sig rädda politiker eller politiker som inte är tillgängliga.
Jag tror att vi behöver media som granskar de beslut som fattas, som belyser alternativen och gör att medborgarna får nya kunskaper.
Jag tror att vi behöver tjänstemän som vågar föreslå och stå för det som är klokast, även om det förargar en liten klick medborgare. Vi behöver inte tjänstemän som blir rädda för att de inte får stöd av politiker som inte vågar ta ansvar.
Jag är tacksam för förtroendet att som kommunalråd få vara med och ta ansvar för ett Örebro som växer. Jag är tacksam för att så många röstat på mig och på socialdemokraterna och jag är oerhört tacksam för alla som stöttat mig och andra när vi tagit ansvar och fattat beslut som är viktiga för Örebros utveckling.
Det har varit ett privilegium att få vara med och utveckla Örebro och jag är väldigt glad över att jag 2011 tackade ja till uppdraget som kommunalråd.
Örebro, 2017-06-08
Björn Sundin
Imorgon, lördag, börjar Socialdemokraternas partikongress. För oss som är ombud från Örebro län, och för mig personligen, så är en av de viktigaste frågorna bostadsbyggandet – och att det höga byggandet vi har idag ska fortsätta och bli mer socialt hållbart.
Här finns alla handlingar på kongressen
Stora delar av kongressen kommer att sändas på SVT Forum
Här kan du följa ombuden från Örebro län under kongressveckan
Jag är föreslagen som ordförande på kongressen men kommer ändå att ge mig upp i talarstolen i en fråga: bostadsbyggande. Det här är de tre punkter jag vill verka för på kongressen:
Här är den rätt omfattande motion som jag varit med och skrivit till kongressen. Jag tycker att den rätt väl sammanfattar modern socialdemokratisk bostadspolitik, enligt några av de socialdemokratiska länsorganisationerna i Mälardalen. (Här finns den som pdf-fil om du hellre vill läsa den så.)
2016-10-19
Motion till Socialdemokraternas kongress 2017 från Stockholms läns partidistrikt, Södermanlands partidistrikt, Uppsala läns partidistrikt, Västmanlands partidistrikt, Örebro läns partidistrikt, Östergötlands partidistrikt, Stockholms partidistrikt
Allas rätt till en god bostad är grundläggande för Socialdemokratin. En aktiv bostadspolitik är också avgörande för Sveriges tillväxt, för att skapa levande och attraktiva städer och för att få hela landet att leva.
Att bryta bostadssegregation är kanske den övergripande största utmaningen men också den svåraste. Det handlar om planering av blandade områden, vilket är ett långsiktigt arbete.
Men det handlar även om att staten ska vara aktiv. I regeringsförklaringen 2014 framgår att bostadsbyggandet är ett nationellt intresse. Det förpliktigar till att staten kan samordna sina myndigheter och investera i infrastruktur som gör det möjligt att bygga på fler ställen.
Vi ser att staten nu gör sin största satsning på bostadsbyggandet på över 20 år. Stimulanspengar till kommuner som bygger i form av byggbonus, investeringsstöd för byggandet av hyresrätter som annars inte skulle bli byggt, stöd till energieffektivisering med mera.
Utmaningen för landets kommuner och regioner är stor. Det kanske viktigaste bidraget till en nationell samling kring bostadspolitikens förutsättningar gjordes genom de så kallade Bostadspolitiska samtalen, där regeringen kallade Vänsterpartiet och Allianspartierna till samtal i syfte att finna långsiktigt blocköverskridande överenskommelser. Ett initiativ som applåderades av en hel bransch, kommuner, regioner och intresseorganisationer.
Även om partierna inte förmådde samla sig kring en bred överenskommelse fick ändå regeringen en god bild av inom vilka förslag den skulle kunna samla en majoritet bakom sig. Därför är denna typ av initiativ viktiga även framöver. Många av de så kallade finansieringsfrågorna väntar alltjämt på en lösning.
Det finns därför goda skäl för Socialdemokratin att formulera ett sammanhållet program om bostadsbyggande, stadsplanering och hållbara samhällen. Inriktningen på ett sådant program bör dels vara att formulera tydliga riktlinjer och principer för socialdemokratiska företrädare på såväl nationell, regional som lokal nivå. Det borde vara självklart att det socialdemokratiska partiet har en principiell uppfattning i aktuella frågor, bortom de akuta frågorna om att bygga bort bostadsbristen. Hur formulerar Socialdemokratin sin syn på ”social housing”? Vad är principerna bakom försvaret av allmännyttans ställning? Hur ser vi på blandade upplåtelseformer när det i många områden handlar om att öka inslaget av ägt boende eller bostadsrätt? Vilken är principen bakom ställningstagandet om att staten ska behandla upplåtelseformerna rättvist? Vad är politikens roll i bostadsbyggande och stadsplanering: vilka redskap finns numera för en progressiv bostadspolitik?
De principiella ståndpunkterna måste alltid utgå från de utmaningar vi står inför i dagens samhällsbygge. Vi ser tre områden som särskilt angelägna.
Om det ska vara möjligt att alla får rätt till en god bostad, som de har råd med, krävs rörlighet på bostadsmarknaden. Eftersom de flesta bostäder redan är byggda måste samhället bidra till att det skapas flyttkedjor.
När det äldre paret kan flytta från villan till ett mer anpassat seniorboende innebär det dels att det frigörs ett hus som en barnfamilj kan flytta in i, men det ger också ett mervärde till det äldre paret som därmed kan leva tillsammans, i sitt eget hem, längre. För samhället är det dessutom samhällsekonomiskt mer lönsamt att tillgänglighetsanpassa nya bostäder än att bygga om hela det äldre beståndet.
För att skapa den flyttkedjan krävs i de flesta fall attraktiva bostäder som lockar folk att själva ta steget, men samhället kan också bidra till rörligheten. Staten bör överväga ett särskilt anpassat bostadsbidrag för vissa grupper, för att stimulera möjligheten att efterfråga boende.
Kan kommunala eller statliga insatser bidra till att de rymliga äldre villorna blir tillgängliga för stora familjer som i vanliga fall inte skulle kunna få ett lån stort nog för att köpa ett äldre hus i ett attraktivt område? Den blandning som på det sättet kan uppstå i ett äldre, välbärgat, villaområde bör vara så angelägen att det offentliga bör verka för det.
Eftersom nya bostäder nästan alltid är dyrare än äldre bostäder står landets kommuner inför en särskild utmaning under kommande år: hela stadsdelar med tusentals lägenheter kommer under tiotals år framöver bara att vara tillgängliga för relativt välbärgade. Den segregering som på många ställen blev resultatet av miljonprogrammet riskerar nu att uppstå i en stor del av landets kommuner – fast med omvända förtecken.
För att motverka det krävs ett batteri av åtgärder, en enda lösning kan inte lösa problemet. Viktigt är dock att få prispress, sänkta byggkostnader och statliga stöd att hamna i de boendes plånbok, istället för i byggbolag och fastighetsägares.
Några ändringar bör utredas:
Blandade områden har många dimensioner, men en grundläggande faktor är att det ska finnas olika upplåtelseformer. Ett område med såväl hyresrätt som bostadsrätt och äganderätt är mer socialt hållbart och bidrar bättre till tillväxt och ett gott samhällsbygge. Men upplåtelseformen får inte i sig vara en ny form av klassmarkör: även normalinkomsttagare ska kunna välja att bo i äganderätt. Socialdemokratin bör formulera en ny egnahemsrörelse: att äga sitt boende ska inte vara förbehållet de med mest pengar, lika lite som hyresrätt ska vara ett boende endast för dem med lägst inkomster.
För detta krävs en översyn av bostadsfinansieringen. Bankerna ser redan idag över hur mycket de lånar ut för byggprojekt och med de 700 000 bostäder som ska byggas i åtanke behöver staten/politiken ta ansvar för att tillräckligt med kapital finns tillgängligt.
Även vad gäller finansieringsfrågorna krävs ett antal utredningar:
Bostadsbristen är ett allvarligt hot både mot Sveriges utveckling och mot människors möjligheter att förverkliga sina livsdrömmar.
När det saknas bostäder på en ort försvårar det för företag att hitta rätt arbetskraft, kommuner och landsting/regioner går miste om såväl utvecklingskraft som skatteintäkter och det omöjliggör en hållbar stadsutveckling.
För den enskilde innebär bostadsbristen begränsade möjligheter, att hen inte har råd att skaffa den bostad man drömmer om.
Bostadsbristen innebär också att boendekostnaden drivs upp, eftersom fler är beredda att betala mer för de bostäder som ändå finns. Att bygga bort bostadsbristen är därför avgörande för att kunna skapa rimliga boendekostnader. Om bostadsbristen består kommer det som nås genom lägre byggkostnader annars att ätas upp av ökade bostadspriser på grund av högre efterfrågan än utbud.
För att öka byggtakten krävs insatser från alla aktörer. Från staten krävs en översyn om hur regelverk och lagstiftning påverkar, men även förändringar vad gäller finansiering och infrastruktur för att skapa fler bra lägen för bostäder. Från byggindustrin krävs effektivare processer och högre produktivitet. Från kommunerna krävs översyn av planprocesser och arbetssätt. Från fastighetsägarna krävs helhetssyn och långsiktighet för att i vissa fall acceptera lägre vinster under en byggnads första år.
Ett batteri av åtgärder krävs alltså.
En modell för hur infrastrukturinvesteringar kan finansieras med hjälp av framtida värdeökningar kring exempelvis stationsområden behöver tas fram, utifrån de resonemang som finns i såväl Sverigeförhandlingen som i regeringens 22 steg för fler bostäder. Genom en typ av omvänd förskottering öppnas nya lägen för bostäder och arbetsplatser och statens investering kan delvis finansieras av att kommuner och fastighetsägare ”betalar tillbaka” genom att avstå en del av de framtida vinsterna.
Genom tydligare uppdrag till de statliga myndigheterna skapas bättre förutsättningar för ökat byggande. Staten bör ålägga de statliga bolag som äger mark runtom i landet att sälja marken, till ett marknadsmässigt pris, till den kommun som önskar köpa den för att kunna markanvisa fler bostäder och arbetsplatser. Det ökade värde som skapas när exempelvis icke-planerad statlig mark säljs för bostäder skulle kunna återgå till staten, efter att kostnader för exploatering räknats bort.
Rätt använt är kommunernas markinnehav ett kraftfullt verktyg för såväl ett ökat bostadsbyggande som för ett bättre byggande. Kommunernas möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik och att bygga upp en markreserv bör underlättas. Att återinföra en kommunal förköpsrätt i modern tappning är en möjlighet som med fördel kan övervägas för att stärka den aktiva markpolitiken ute i kommunerna.
På många ställen skulle relativt enkla åtgärder från Trafikverket kunna skapa möjlighet för attraktiva lägen för bostäder eller arbetsplatser. Bullerskydd eller andra skydd runt exempelvis ett järnvägsspår trafikerat av farligt gods kan möjliggöra bebyggelse ända fram till spåret. Det bör också prövas om bullermätning inomhus skulle kunna ersätta mätning vid fasad i exempelvis järnvägsnära lägen, i så fall kompletterat med stränga krav på skyddad utomhusmiljö och andra skyddsåtgärder.
I de flesta tillväxtkommuner skulle sådana åtgärder från Trafikverket och andra statliga myndigheter över tid skapa värdeökningar, som även de genom särskild lagstiftning kan återgå till staten.
Det ökade samspel som därmed krävs mellan staten, kommunerna och fastighetsägare runtom i landet borde vara Länsstyrelsens ansvar att samordna och underlätta. Därigenom tydliggörs också Länsstyrelsernas ansvar för att vid avvägningar mellan olika intressen prioritera upp intresset av fler bostäder och mer arbetsplatser. Att korta handläggningstider, och överklaganden, är ett annat sätt som staten kan bidra till kortare byggprocesser. Samma typ av tidsgränser som kommunerna åläggs vid exempelvis bygglovsprövning (10 veckor) är en utgångspunkt för statliga myndigheter och domstolsväsendet.
Det är rimligt att det finns en koppling mellan hur kommuner bidrar till stadsutveckling och byggande, genom att exempelvis detaljplanera mark, och antingen statsbidrag eller det kommunala skatteutjämningssystemet. De kommuner som tar det största ansvaret för att bygga bostäder och planera för arbetsplatser och verksamhet bör också få ekonomisk nytta av det, jämfört med de kommuner som skulle kunna planera för byggande men inte gör det. Hur en sådan koppling kan utformas måste utredas så att den bidrar till mer byggande där behovet av nya bostäder finns, utan att för den skull försämra situationen för de kommuner som har en vikande marknad eller av andra skäl har svårt att bidra till ökat byggande.
Ett ökat samspel mellan den nationella nivån och kommunernas handläggning är också tillämpligt när det gäller industriellt byggande. Genom att exempelvis modellhus eller delar av modellhus typgodkänns kan handläggningen förenklas för kommunerna. Exempelvis kan man tänka sig att badrums-moduler, köksmoduler eller sovrumsmoduler är typgodkända och att bygglovsprövningen i respektive kommun uteslutande kan inriktas på den yttre gestaltningen och hur byggnaden samspelar med resten av området. Denna typ av typgodkända moduler skulle också kunna bidra till ett mer klimatsmart byggande, exempelvis ökat trähusbyggande.
För många kommuner med en lång historia innebär möjliga fornlämningar stora problem vid planering och byggande. Den osäkerhet som uppstår genom att arkeologiska utgrävningar kan kosta stora pengar och att utgrävningar i vissa fall måste föregå planeringen förhindrar byggande även där historiska lämningar sedan inte visar sig förhindra byggnation. Hur kostnaderna för detta ska fördelas bör utredas särskilt.
En ökad dialog och statliga stöd till de kommuner som på olika sätt prövar nya och mer effektiva metoder kan också vara ett sätt att underlätta kunskapsspridning och effektivisera processerna i landets kommuner.
Ett av skälen till de ökade byggkostnaderna i Sverige är bristen på utbildad arbetskraft och bristen på tillräcklig konkurrens på byggmarknaden. I båda fallen krävs ett ökat samarbete mellan den nationella nivån och den kommunala: utbildningar måste ges både på kommunal nivå och på universitet och högskolor, fler aktörer på byggmarknaden kräver sannolikt både målmedveten markanvisning till utländska aktörer och statliga insatser för att motverka kartellbildning och liknande.
Det finns behov av ökad konkurrens inom byggbranschen. De fyra totaldominerande aktörerna behöver få reell konkurrens. För att kunna börja pressa priser och öka kapaciteten i byggandet behöver större utländska företag kunna etablera sig. Det är bra att Regeringen adresserat frågan.
Bristen på rätt kompetens är idag ett stort hinder för tillräckligt byggande. Arbetsförmedlingen kan idag lista flera av yrkesgrupperna kopplade till byggindustrin bland bristyrken. Detta samtidigt som vi fortfarande ser en arbetslöshet bita sig fast i delar av våra städer och kommuner. Nyckeln här är naturligtvis utbildning, praktik inom dessa yrken och snabbspår in till jobb bland de som skulle kunna ta ett jobb inom denna bransch. Kompetensförsörjningen är ett måste för att klara ett bostadsbyggande på de nivåer som krävs. Idag larmar bostadsföretag att de inte klarar av att lämna anbud eftersom de saknar arbetskraft. Konkret handlar det om behov av kompetensförsörjning inom bygg, projekt, plan, VA-ingenjörer, lantmätare och planarkitekter. Vi vill se en prioritering av bristyrken och en fortsatt satsning på KY-utbildning och yrkeshögskoleutbildningar. Det behövs insatser för att locka fler till byggbranschen. Vi ser gärna högskolebehörighet på byggprogrammet!
Sverige urbaniseras i en högre takt än de flesta andra länder i Europa. Det är i sig inte konstigt: ett så litet och utspritt land som Sverige behöver växande städer där kunskapsspridning, matchning och kreativitet underlättas. Rätt planerade stadsmiljöer är en viktig tillväxtfaktor: blandade områden med mycket mötesplatser föder exempelvis fler affärsidéer än ensidiga och ensliga miljöer.
Genom att förtäta, bygga högre och utnyttja bra lägen som är lättillgängliga för kollektivtrafik eller cykel kan fler mellanstora städer utvecklas till attraktiva miljöer för såväl kreativa näringar som för kultur, attraktioner och ökad tillväxt. Det skapar också bättre förutsättningar för klimatsmarta städer. Regeringens satsning på stadsmiljöavtalen är välkommen.
Därför är urbaniseringen en förutsättning för Sveriges konkurrenskraft. Samtidigt måste det vara en nationell angelägenhet att hela Sverige ska leva.
Med ett så kraftigt tryck som idag på de stora och medelstora städerna finns risken att avkastningskraven trissas upp så att ännu fler byggprojekt på landsbygd eller i mindre tätorter bedöms vara olönsamma när marknadens bedömning blir den enda rådande.
Den här frågan är avgörande om byggnationen ska kunna hållas uppe utanför de större städernas A-lägen vid en nedgång på marknaden. Om man vill rikta detta mot enskilda platser och projekt bör det kopplas till de bedömningar/sammanställningar som länsstyrelsen gör över bostadsbristen i respektive kommun samt det ansvar man har kring bostadsförsörjningen.
En översyn av avskrivningstider för nybyggda bostäder som ger allmännyttan, eller hyresfastigheter med ”rimliga hyror” möjlighet att tillämpa längre avskrivningstid, eller att kunna skjuta upp nedskrivningsbehov av värdet vid nybyggnation, bidrar till att fler bostäder kan byggas även på orter där det idag inte anses vara marknadsmässigt att bygga nytt. Samma förändringar skulle sannolikt vara effektivt för att underlätta nybyggnation av bostäder i de miljonprogramsområden som domineras av hyreslägenheter.
I många fall är det liknande insatser som krävs i landets mindre tätorter och i många av de hyresrätts-dominerade miljonprogramsområdena i landets medelstora städer. I storstäderna är det i allmänhet lönsamt att bygga nya och mer profilerade bostäder i, eller i anslutning till, miljonprogramsområdena. I landets medelstora städer är dock i allmänhet fastighetsvärdena i dessa områden för låga för att nybyggnation ska anses vara lönsam.
Statliga kreditgarantier kan vara en annan modell för att åstadkomma mer byggnation i mindre tätorter eller i miljonprogramsområden.
Vi måste vara självkritiska inom vårt parti. Under allt för lång tid har bostadspolitiken inte fått den plats i partiets idéutveckling och studietradition som behövs.
Partistyrelsen behöver lyfta upp bostadspolitiken bland de områden där förtroendevalda får möjlighet till vidareutbildning, vi kan inte bara utgå ifrån att vi kan hantera den frågan i våra arbetarekommuner. Det gäller inte minst hur vi använder våra kommunala bostadsbolag för ett ökat bostadsbyggande och en klok förvaltning och vilken vägledning som ges till alla de förtroendevalda på olika nivåer inom politiken som jobbar med bostadspolitik.
Idag saknas vägledning i form av riktlinjer på flera områden inom bostadspolitiken. Vår önskan är att partistyrelsen kan ges i uppdrag att ta fram sådana riktlinjer.
Utifrån ovanstående föreslår vi Socialdemokraternas partikongress 2017 besluta:
Nu tas ytterligare steg för att göra Örebro stadskärna mer levande och attraktiv på sommaren. Det som började med inspiration från hur New York använt färg för att göra tillfälliga förändringar och testa innan permanent ombyggnad, blev Rosa gatan, som blev Gröna gatan och om några år kommer vi ha mycket bättre koll när Engelbrektsgatan/Fisktorget byggs om. Under tiden blir Örebro en mer attraktiv sommarstad!
Idag fick Programnämnd Samhällsbyggnad information om att de tidigare försöken med ”omprioritering av gaturummet” fortsätter vid Fisktorget (Engelbrektsgatan) och att vi samtidigt gör en bit av Olaigatan till en ”sommargågata”. Här finns presentationen!
Exakt hur utformningen blir diskuteras nu av tjänstemän från Stadsbyggnadskontoret och Tekniska förvaltningen, tillsammans med Open Art, City Örebro och andra som vill vara med och göra sommar-Örebro ännu mer attraktivt.
Utvärderingen av Gröna gatan och Rosa Gatan är ju nämligen väldigt positivt, så för kommunledningen har det varit en självklarhet att fortsätta: en mer levande stadskärna ger jobb, gör Örebro mer attraktivt och bidrar till en omställning av trafiken. Här finns utvärderingen!
Här nedan är hela pressmeddelandet från kommunledningen, där även Hannah Ljung och Ingalill Bergensten säger kloka saker!:
Nytänkandet om hur Örebros gator används på sommaren fortsätter. Till sommaren 2017 kommer två platser att användas för folkliv och stadsliv: Fisktorget får en efterföljare till ”Rosa gatan” och ”Gröna gatan” och nytt för i år är att en del av Olaigatan blir en sommargågata, som ett test inför en framtida ombyggnad.
– De flesta är positiva till att vi prövar nya sätt att använda vissa gator i stadskärnan på sommaren, så vi fortsätter på det spår vi valt sedan 2015: att tänka nytt på populära gator i city för att öka folkliv, handel och restaurangbesök, säger Björn Sundin, kommunalråd (s) och ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad.
Engelbrektsgatan, förbi Fisktorget, blir precis som förra året delad där ytan används både för fordonstrafik och som sommargågata. Olaigatan blir helt bilfri mellan Storgatan och Slottsgatan.
– Under sommaren är det mycket mindre biltrafik och det ger oss bra förutsättningar för att pröva lösningar som kan göra city mer attraktivt för både örebroare och besökare. När gatorna valts ut har kommunens tjänstemän tagit hänsyn till planerade gatuarbeten, men också var sommargågator kan bidra till ökat folkliv och vi tycker att de än en gång presenterat ett bra förslag, säger Hannah Ljung, vice ordförande (C), Programnämnd Samhällsbyggnad
Exakt utformning av gatorna under vår och sommar är inte fastställt, tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret och Tekniska förvaltningen jobbar just nu tillsammans med bland annat Open Art om hur det ska se ut.
– Sommargågatorna bidrar till att Örebro blir en trevligare sommarstad. Jag hoppas att den avstängda Olaigatan blir en plats för mingel och mänskligt umgänge, säger Ingalill Bergensten, presidieledamot (KD), Programnämnd Samhällsbyggnad
Vissa av stadsbussarnas linjer kommer att ledas om till Engelbrektsgatan under sommaren, medan delar av Trädgårdsgatan byggs om. Därför kan inte Engelbrektsgatan stängas helt för fordonstrafik den här sommaren heller.
Eftersom den mesta av den trafik som i vanliga fall går på Olaigatan mellan Slottsgatan och Storgatan ändå kommer att vara omledd i sommar, när bland annat Trädgårdsgatan byggs om, öppnas möjligheten att testa hur gatan i framtiden skulle kunna användas. Just Olaigatan är planerad för omasfaltering, vilket gör att det finns möjlighet att använda färg, borrning och liknande på den gatdelen. När Engelbrektsgatan blev Rosa gatan var det för att en omasfaltering var planerad, att tvätta bort färg är svårt i den känsliga miljön i stadskärnan, nära Svartån.
Man ska inte tro på allt man läser. Till exempel ska man inte tro på medier som påstår att Örebro försvårar för food-trucks. Det är nämligen precis tvärtom: som en av få kommuner i Sverige tillåter vi numera food-trucks.
Vi tror att foodtrucks bidrar positivt till stadsmiljö och stadsliv. Därför öppnas nu permanent för foodtrucks (de två som funnits 2016 fick tillfälligt undantag). Det här är fakta:
Vi förundras över att folk oreflekterat sprider påhitt i sociala medier, men ska vi verkligen vara förvånade? I en otroligt okunnig och ignorant ledarkrönika påstår NAs ledarskribent Evelyn Schreiber att ”svensk byråkratidjungel försvårar företagande” (länkar inte, vill inte bidra till klickandet). Se ovan, och fundera på om det är så krångligt och olönsamt att bedriva food-truck, jämfört med de som betalar hyra året runt.
Det är okej att en ledarskribent inte behöver ha koll på alla lagar och regler, fast då kan det vara en bra idé att låta bli att raljera över oss som måste ha det. Och om en nu ska tycka till om något, varför inte kolla den egna tidningens arkiv? Men det är väl för jobbigt; klick och tyckande trumpar fakta och sanning. I arkivet hade Evelyn Schreiber kunnat läsa om de regler som antogs i höstas, vad de innebär och om var tillståndskostnaden kommer ifrån (länkar till dokumenten längst ner). Men fakta var inte så intressant.
Evelyn Schreiber tycker att det är konstigt att det krävs ett nyttoparkeringstillstånd för ’30 000 kronor per år’ (fast taxan är i och för sig 25 000, men som sagt: varför bry sig om fakta?). Vad borde det kosta att stå utan annan avgift på kommunal mark? Ska det vara gratis? Gäller det fler?
Det är uppenbart att ledarskribenten bara tyckt till, utan att bry sig om att fundera en vända till. Och det gäller dessvärre inte bara kostnaden.
Evelyn Schreiber skriver raljant om Örebros regler och tycker att de borde stå ordnat på torgen: ”Precis som man redan gör i Stockholm. Kräv tillstånd, kontrollera att alla nödvändiga krav uppfylls och sätt en gräns för hur många foodtrucks som får stå på torget.” Precis som i Stockholm? Där det alltså inte är tillåtet för foodtrucks att stå på torg? Där de tillämpar exakt de regler Örebro nu infört? Är det verkligen för mycket begärt att en ledarskribent, med en hel sida som sprids till tiotusentals människor, ska ta lite ansvar för vad hen skriver? Kanske kolla fakta, i alla fall litegrann?
”Lägg därtill att parkeringstillståndet bara gäller i tre timmar i stöten”, skriver Schreiber. Kunde hon inte läst på? Foodtrucks får bedriva försäljning i två timmar (vilket ju är den tid de önskar, runt lunch) men får i övrigt stå den tid det krävs för att förbereda, och att avsluta. Men fakta är ju tråkigt.
Evelyn Schreiber skriver dessutom raljant om att ”serveringsluckan måste (ja, måste) vara placerad på bilens högra sida”. Pausa. Andas. Fundera. Det är en bil, som ska stå parkerad på parkeringsplatser på gatan. På vilken sida tycker du att kön ska stå? Precis. Men varför tänka först när man kan raljera?
En sak i allt detta ångrar jag. Tillsammans med de politiskt ansvariga för frågan (Tekniska nämndens ledning, Charlotte Edberger-Jangdin och Ida Eklund) diskuterade vi mycket om food-trucks under 2016. De som hade food-trucks låg på och ville ha en snabb lösning, och därför kom vi fram till att vi skulle göra en tillfällig lösning, i väntan på ordinarie regler (som nu alltså införts).
Därför valdes den enkla vägen: att föreslå placering på torgen, som sökts som vanligt via polismyndigheten – men det var från början helt klart att detta inte var den permanenta lösningen. Tjänstemännen var tveksamma till detta; de ville vänta på en permanent lösning. Vi ville dock underlätta för de food-trucks som redan fanns och drev på. Det borde vi inte gjort. Det var ju nämligen inte så att detta snabba agerande hyllades – tvärtom är det detta som nu slår tillbaka.
Vi skulle ha varit lite mer fyrkantiga då, så hade rubriken nu varit: ”kommunen underlättar för food-trucks”. Vilket ju också råkar vara sanningen.
Här finns de dokument (pdf-format) som gäller:
Om framräkning av taxan
Tjänsteskrivelse inför beslut
Villkor för food trucks