NA har några dagar på ett förtjänstfullt sätt granskat avigsidorna i assistansbranschen. Men precis som Lars Bjurström påpekar på sin blogg, så är detta egentligen inga nyheter. LSS har missbrukats av mer eller mindre skumma företag i många många år. De båda örebro-företagen Assistantia och Marcus Assistans må vara ”föregångare” i grenen ”kreativ användning av skattepengar” men de är långt ifrån ensamma. LSS var helt enkelt en vällovlig lag med ett gott syfte som borde utretts mer ordentligt och försetts med vettiga regler för hur pengarna kan användas.

Och varför görs inget, då? Det är nog som Kommunal påpekar i första artikeln (i söndags): vilka rubriker skulle det bli om man satte ett assistansföretag i blockad så att svårt funktionshindrade drabbades – även om företaget inte sköter lagar och avtal? På samma sätt är det i politiken: vem vill vara först och säga att vi ska skapa regler som förmodligen gör det krångligare för funktionshindrade och deras närstående?

Lars Bjurström är inne på det han också och lägger också till att det blivit en väldigt svart-vit debatt på grund av om man är för eller mot privata initiativ på området. Han har säkert rätt i det också. Som vanligt har han tänkt till och har kloka åsikter – även om han kommer till en annan slutsats än jag (det händer rätt ofta att han och jag kommer till lite olika slutsatser, men Bjurströms invändningar är alltid genomtänkta och väl värda att fundera på). Bjurström tror nämligen inte på privat verksamhet inom detta område, och det gör jag. Men vi är helt överens om att dagens oreglerade (och kostnadsslukande) system måste bort. Och som Bjurström avslutar: ”På sikt kan sådana här missförhållanden allvarligt hota viktiga välfärdsreformer. Det är väl ganska självklart att många skattebetalare inte vill vara med och betala för generösa regler om de allvarligt missbrukas.”

Missbruket av assistanspengar har som sagt pågått länge – och är väl känt. En dag när jag och min fru var ute och gick med vår nu drygt ettåriga dotter passerade vi ”Olivia assistans” lokaler. Vi konstaterade att det var trist att ett skumraskföretag döpts efter vår dotter och gick vidare. Först i och med NAs granskning har jag fått klart för mig att vi hade fel. Helt fel. Det verkar nämligen som om Olivia assistans är ett av de företag som försöker bedriva seriös assistansverksamet, enligt lagens syfte och med avtal och schyssta villkor. Fast det är tydligen svårt i Örebro, säger de i NA: för i Örebro är det rufflarnas paradis.

Det där säger väl egentligen två saker: dels att jag hade förutfattade meningar, och dels att rufflet i assistansbranschen smutsar ner även de seriösa. Och det är ju som Bjurström påpekar, ifrågasätts systemet, så riskerar viktiga värden att försvinna. Alltså måste något göras. Självklart bör riksdagen ändra i LSS, lagen som reglerar hela systemet måste innehålla några kvalitetskrav och göra det omöjligt att fuska som idag.

Men kanske kunde kommunen konkurrera tuffare, med rufflarnas egen medicin? Jag kan inte frågan tillräckligt men det slog mig när jag läste i NA idag att vi kanske borde lägga till extra mycket pengar för LSS-kostnaderna och sockra kommunens erbjudande riktigt riktigt mycket. Vi kanske ska erbjuda massor av aktiviteter och gratis-jippon för dem som väljer kommunen och se om de privata företagen kan matcha det. Om det går vet jag inte, men det måste jag kolla.

Och för övrigt så vet vi i alla fall var en del av skattepengarna går (de som var till för att göra livet bättre för funktionshindrade). Idag rapporterar nämligen P4 Örebro att en av Assistansias ägare (och mångmiljonär tack vare LSS-systemet) med ”egna pengar” värvar en ishockeyspelare till Örebro Hockey. Hoppas att alla funktionshindrade får gratis inträde – så att de i alla fall får någon nytta av pengarna… (I och för sig borde alla skattebetalare också ha det, det är ju vi som finansierar LSS).

På måndagskvällen beslutade miljöpartiet att gå åt höger i Örebro. En majoritet av de 24 personer som, enligt NA, var med på mötet bestämde att bilda majoritet med de borgerliga partierna. I valet fick (s) över 30 000 röster i Örebro och det är ju inte en majoritet ens tillsammans med (v). Men det är onekligen intressant att fundera över om de 4587 som röstade på (mp) i valet verkligen trodde att de skulle stödja de borgerliga partierna. Jag har träffat flera som berättat för mig att ”jag röstade på er sida, jag röstade på mp”. Vad säger de väljarna nu? Nåväl. Nu får vi socialdemokrater inrikta oss på att argumentera mot de förslag från majoriteten som ökar klyftorna och försvårar för nya jobb. Nu ska vi vara kritiska – men konstruktiva – oppositionspolitiker.

Ännu en skandal. Än en gång är det folkpartister som gått över gränsen. Denna gång verkar de dock dessutom ha begått brott. Minst en – sannolikt många fler – folkpartister har spionerat på (s) genom att ta sig in i vårt allra mest interna forum. Det lär bli fråga om brottsutredning och det finns många frågor: exempelvis om det verkligen var en slump att folkpartiet så många gånger lyckats ”svara” så snabbt på s-utspel (nästan innan de ens gjorts…).
Kan passa bra att påminna att Lars Leijonborgs påstod att det var en kriminell attack arrangerad av s-ledningen när en socialdemokrat skickat falska skvallermejl tidigare i år. Så här sa han då: ”Det mest oerhörda är att det är ett uttryck för en mentalitet hos socialdemokraterna”. Vad säger han nu? Att folkpartistpionaget är ett ”uttryck för en mentalitet hos folkpartiet”? Nej. Han säger ingenting. Han vägrar kommentera. Och någon ursäkt lär vi inte få höra. Hur var det nu med moral, etik och att följa lagar och regler, Leijonborg?

En person skickar in ett förslag och inom två månader (semestertid utan möten) bjuder en kommunal nämnd in till diskussion om förslaget. På mötet deltar flera engagerade personer som omedelbart erbjuder sig att delta i det fortsatta arbetet och nämndens beslut blir att uppmuntra detta. Det känns så otroligt skönt att någon gång ibland kunna motbevisa myten om den sega och oflexibla kommunala organisationen. Och att någon gång faktiskt få visa att handlingskraft spelar roll i politiken.
För när en privatperson den 14 juni mailade och föreslog att Örebro borde inrätta ett Ronnie Peterson-museum (mer om Ronnie här) så gick det faktiskt fort (det var ju ändå sommarledigheter i juni och juli). Onsdagen den 16 augusti bjöd Kultur-och medborgarnämnden in intresserade till nämndsammanträdet och eftersom alla var så positiva och det var uppenbart att det finns ett engagemang beslutade vi att gå vidare med frågan och utreda om det är möjligt att inrätta ett permanent Ronnie Peterson-museum i Örebro.
Tommy Peterson (Ronnies bror) ställde upp på att, tillsammans med Alf Lindblad (chef för Kultur- och medborgarförvaltningen), inleda arbetet och flera personer skrev upp sig för att framöver följa (och/eller delta i) arbetet. Tommy och de andra påpekade att många turister från hela världen på besök i Örebro undrar var Ronnie-museumet finns. Att Örebro inte har något sådant möts med stor förvåning. Och nej, självklart kan vi inte ha hur många olika museum som helst ens i Örebro. Men nu är inte Ronnie Peterson vem som helst, heller. Och dessutom är Örebro – sedan många år – en ledande motorsportstad (själv är jag ju inte så intresserad, men någon av de närvarande på mötet påpekade att 5 av toppförarna i STCC – den största biltävlingen i Sverige – är från Örebro). Självklart borde vi göra något mer än en staty för att minnas Ronnies prestationer i motorsporten. Om inte annat för att det är bra för besöksnäringen och turismen. Med tanke på det engagemang som många närvarande hade i frågan borde det bara vara en tidsfråga innan ett museum invigs, men självklart ska man inte gå händelserna i förväg. För att ett museum ska fungera på lång sikt räcker det inte med att Örebro kommun är intresserad: det krävs sponsorer, engagerade och stora reklaminsatser. Jag är dock övertygad om att ett Ronnie Peterson-museum vore en riktig satsning för Örebro. Så nu fortsätter arbetet med att få fler att inse detsamma!

Jag vet att det är en meningslös diskussion att fortsätta, men jag är väl konstig: när jag beskylls för att vara en lögnare så blir jag upprörd. Sorry, överkänsligt av mig. Folkpartiet annonserade om att man kunde träffa Johan Pehrson (fp) på Stortorget, söndag kl 11. Och det ska till en rätt liberal fantasti för att inte tolka dagens aktiviteter som ”öppen valstuga”. När vi socialdemokrater hade aktiviteter på Stortorget skällde (fp) som bandhundar för att vi var där innan måndagen då valstugorna ska öppna (21/8). Här kan du se en bild från dagens (fp)-aktiviteter.

I en tid när moderaterna verkar ha valt ”Allting som du gör kan jag göra bättre” som signaturmelodi. När inte ens den blåa färgen på deras knappar får vara kvar. När högern kopierar vänsterns metoder. Då är det skönt att bli påmind om vad valet egentligen handlar om. I en krönika i Metro gör Johan Staël von Holstein valet tydligt: ”för när vi inte tänker efter, när vi handlar av vår fria vilja, då styr marknaden. Då är vi fria. Då är vi alla borgerliga.”
Han börjar ödmjukt: ”Det borde alltså vara så enkelt att man bara berättade för dem (de som röstar vänster alltså – min anm.) , men 75 år av socialistisk propaganda har hjärntvättat dem. Visst, det finns de som är genuint lata, parasiter och hopplösa egoister, men de flesta är strävsamma duktiga människor med drömmar och empati, det är dessa jag vill informera. Det är de lurade jag vill nå, så nu kör vi:”
Sedan ”förklarar” han ”hur det ligger till”… i korthet går det ut på att satsa allt på de framgångsrika och skita i de som har det motigt. Fin kille, det där.
I och för sig kan man vända på det hela: att det är synd om Staël von Holstein som inte har förstått att man både kan vara solidarisk och ha tillväxt (typ som Sverige, med högre tillväxt än de flesta jämförbara länder). Eller snarare: att det faktiskt är en fördel för tillväxt och utveckling att man också värnar solidariteten eller rättvisan. Men vad f-n. von Holstein förstår inte i alla fall. Tur att de flesta svenskar inte tycker som honom.

Zargam Asadi är kommunalråd för miljöpartiet i Örebro. Eller rättare: för tillfället är han visst kommunalråd för sin egen skull. Han vägrar nämligen delta i miljöpartiets valrörelse, enligt egen uppgift i NA idag. På frågan ”Ska du delta i valrörelsen för miljöpartiet?” svarar han ”Nej, jag har inget med valrörelsen att göra”.
Dessutom passar han på att angripa det ”egna” partiet för att de går åt höger. Fredrik Persson, miljöpartiets förstanamn i valet, är (till skillnad från Zargam) en politiker som är beredd att lyssna på argument, som faktiskt bryr sig om miljöfrågor och som dessutom är beredd att ta ansvar. Han ska ta över efter Zargam efter valet och förnekar att det pågår förhandlingar med de borgerliga partierna. Jag tror honom – varför skulle de borgerliga (som inte ens kan komma överens sinsemellan) krångla till det med ytterligare ett parti redan nu?
Det är möjligt att Zargam har rätt om miljöpartiets ”högervridning” men det är pinsamt att Zargam som kommunalråd (avlönad med skattepengar) så grovt sviker de väljare som gett honom mandatet. Väljarna röstade på honom som miljöpartiets företrädare – inte som privatperson. För övrigt cirkulerar elaka rykten om att Zargam hört sig för hos ett högerparti om att bli medlem (om han fick uppdrag), men den typen av rykten har cirkulerat förr (och då var de inte sanna). Sant är däremot att Zargam hunnit med två partier på åtta år och att han enligt egen uppgift i NA: var ”till 73 procent vänsterpartist”.
Och sant är att om man även i fortsättningen vill ha en politik som sätter de många före de få så gör man bäst i att rösta på socialdemokraterna: att rösta på miljöpartiet eller vänsterpartiet riskerar att bli en röst som inte gör nytta.
Och ännu mer sant är att om miljöpartiet faktiskt skulle välja att bilda majoritet med borgarna (lokalt eller i riket) så skulle det sannolikt vara deras sista period som ett vågmästarparti – undersökningar från tidigare val är tydliga med att mp:s väljare räknar med att mp ska stödja en s-regering. Om mp bestämde sig för att sätta sig i majoritet med moderaterna (som exempelvis helt saknar miljöpolitik) skulle inte många rösta på miljöpartiet i nästa val.