”Ett toppstyrt, taktiskt tänkande parti där människor är rädda för att yttra sig mot ledningens uppfattning.” Vilket parti tror ni beskrivs? Beskrivningen kommer från folkpartiets egen ”etikkommission”. Och det stämmer nog: det är ju nämligen inte bara dataintrånget som solkat bilden av fp, ni minns förtalet mot Lars Danielsson? Annars är det skojigt att påminna sig Leijonborgs kommentar när en enskild s-anställd spritt rykten via mail: ”Det mest oerhörda är att det är ett uttryck för en mentalitet hos socialdemokraterna.” Hört talats om att kasta sten i glashus? Om inte, hör av dig till Lars Leijonborg, han kan säkert förklara uttrycket. (Anm: Leijonborg är för tillfället partiledare (fp)).

Nejdå, jag tänker inte jämföra Lagrell och Pinochet. Det vore vidrigt. Men låt oss tänka tanken att någon spelare i ett allsvenskt lag (en del fotbollsspelare har ju inte alla hästar hemma, så att säga) skulle kalla Lagrell för diktator. Skulle han då bötfällas enligt Lagrells senaste påhitt? Ärligt talat. Välj någon ny ledare för svensk fotboll. Lagrell har gjort bort sig för många gånger (minns ÖSK-affären, minns Bajen-bestraffningen, minns utfall mot klubbledare). Han är en pajas som inte borde leda svensk fotboll. Men ingen diktator…

Jag vet att man inte ska vara glad över att människor dör men när Augusto Pinochet nu äntligen gått bort är det skönt (läs DNs krönika: ”Arbetsmyran som blev hjärtlös diktator”). Världen hade varit en bättre plats om han dött för 33 år sedan: då hade tusentals människor sluppit tortyr och ytterligare tusentals människor hade sluppit att bli slaktade av Pinochets hantlangare. Så visst: jag är glad idag. Tråkigt bara att han inte hann ställas inför rätta för sina brott. Att Margaret Thatcher beklagar Pinochets dödsfall stärker mig bara i min övertygelse – men frågan är varför inte Pinochets andliga kompisar i Sverige vågar säga något nu. När han ledde Chile passade det bättre att heja på hans nyliberala teorier (den ekonomiske teoretikern bakom den chilenska diktaturens ekonomiska politik, Milton Friedman, skulle nog också ha beklagat Pinochets bortgång, men han dog ju tidigare i höst).

Staffan Werme skrev den 15 november om det nya ord de hittat på: ”Idag skapades ett nytt ord i Folkpartiet i Örebro. Nästa gång du hör det, inse att ordet ”att oopsa” kommer från Örebro, och en folkpartistisk kanslifunktion.”

Och fatta vad de behöver detta nya ord. Idag ges ännu ett exempel: DN berättar att regeringen (kanske av misstag) stoppat snabbutbildningen i svenska för vårdpersonal vilket innebär att utländska sjuksköterskor, läkare och andra får vänta längre innan de kan jobba. Är det bra för vården? Är det bra för integrationen? Regeringen vill inte kommentera frågan (DN har förgäves sökt arbetsmarknadsminister Littorin) men bekräftar att de beslutat om neddragningen.

Som sagt. Bra att de har ett ord för det de håller på med…

(REV) Så var det åter dags för en lagom spännande strid kring företag som inte vill teckna kollektivavtal. Än en gång kommer det märkligaste uttalandet från ultrahöger-centerpartisten Fredrick Federley som jämför Hotell- och restaurangfacket med maffian (tidigare har han jämfört förekomsten av Arbetslivsinstitutets med Rasbiologiska institutet och i somras skänkte han pengar för att stödja Israels armé – efter invasionen i Libanon). Federley är väl egentligen inte värd att ta på allvar – om det inte vore för att han faktiskt är folkvald och satt att stifta lagar i Sverige. Att då likna helt lagliga fackliga åtgärder (dessutom rätt lugna) vid maffiametoder är bara pinsamt. Att galningar i MUF stöder honom och delar ut ”symboliska hästhuvuden” gör inte det hela bättre.

Men grundfrågan handlar om kollektivavtal och det är faktiskt helt obegripligt hur en del företagare kan välja att hellre hamna i konflikt än att skriva på ett kollektivavtal. Så krångligt är det faktiskt inte att teckna kollektivavtal så att de anställda får schyssta villkor. Och om man – som i det här fallet – säger sig vilja ge de anställda schyssta villkor är det ännu mer obegripligt. Sedan tycker jag att det finns tillfällen då de fackliga organisationerna tar i för mycket, men i det här fallet tycker jag nog att Hotell- och restaurang håller en rimlig nivå när det gäller åtgärderna (sedan använder de kanske lite väl stora ord i retoriken – även om jag håller med om att högerregeringen har dubbla budskap).

Vitrysslands diktator Lukasjenka fyller 70 år och landet firar årsdagen av den ärorika revolutionen. Vad passar då bättre än att SVT firar med en temakväll som bland annat innehåller filmen ”Kära Luka”? Nä, nu överdrev jag. Lukasjenka firar inte sin 70-årsdag och inte skulle SVT göra en sådan specialkväll. Inte när det gäller Vitryssland. (Stop Luka, för demokrati i Vitryssland här.) När det gäller Kuba däremot. I lördags sände SVT en temakväll om Kuba ”som firade dubbelt”: både diktatorn Castros födelsedag och årsdagen av revolutionen. Man kunde ju tänka sig att SVT då bjöd in någon som är kritisk mot den kubanska diktaturens övergrepp på mänskliga rättigheter. Men icke då.
Jag såg inte programmen men tycker att mycket av kritiken mot kvällen har verkat berättigad. I P1 morgon idag såg jag fram emot att SVTs ansvarige producent, Lars Säfström, skulle kommentera saken. Han förstod dock inte vad kritiken handlade om och var allmänt arrogant i sitt bemötande av en exilkuban som med viss rätt tycker att det är märkligt att SVT hyllar diktatorn. Jag tycker att SVT allvarligt bör överväga vilka jobb man ger till Säfström i fortsättningen. Han verkade visst tro att hans roll i P1 Morgon var att argumentera mot USAs sanktioner mot Kuba (som jag också är emot), inte att förklara de publicistiska grunderna till programmen. Vem vet: nästa gång kanske han kan få producera en hyllningskväll till Lukasjenka eller kanske rentav till någon kinsesisk ledare? Och glöm inte bort Kim Yong Il!

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (fp) kommenterar till NA att den nya (mestadels) borgerliga koalitionen i Örebro bara föreslår sex kvinnor till totalt 33 ordförandeposter i kommunens nämnder. Folkpartiet föreslår en kvinna på de sex ordförandeposter som partiet får… Vad mer behöver sägas? Jag håller med Birgitta helt och hållet.

Tre poliser döms för att ha klätt av en anhållen misstänkt (senare frisläppt), satt på honom en huva och kallat honom för ”djävla idiot” och ”djävla fitta”. De döms till dagsböter för ofredande, men inte för tjänstefel. Någon som tycker att det verkar konstigt? Och som Expressens ledarskribent Johannes Forssberg konstaterar lär de inte ens få sparken. Ytterst få poliser får nämligen det, oavsett vad de gör (tycks det). Jag är orolig för att förtroendet för polisen minskar för varje mätning och tror att Forssberg har rätt i att en riktigt otäck situation väntar om människor som upplever att de lever i utanförskap inte ser att de kan få rätt mot poliser: att de är rättslösa och att poliser aldrig straffas. För polisens skull hoppas jag att något görs. Och det är både Polisens, politikernas och fackets uppgift. Ingen vill uppleva vad som annars kan vänta.

Man ska inte ta åt sig äran av andras jobb och att Millencolin Music Prize nu förverkligas är verkligen inte ett resultat av mitt jobb. Det är tack vare Christer Moll på Kultur- och medborgarförvaltningen, Mudda Johansson på ScenIT, NAs chefredaktör Ulf Johansson med kollegorna Lennart Mattisson, Karin Andersson och Anders Jakobson. Och inte minst killarna i Millencolin, särskilt Erik, Mathias och Larzon som kunnat vara med på möten! Men även om jag försöker vara ödmjuk 😉 så var det jag som jobbade fram det första förslaget och jag blir så stolt att jag ryser när jag tittar på nomineringssidan som nu ligger ute. Så nominera nu – och köp biljetter till galan i januari så fort de släpps!

Ekot rapporterar att försvarsminister Mikael Odenberg låtit riksdagen betala sina taxiresor (den lååånga sträckan mellan Östermalm och riksdagen). Skönt med en moderat som upprätthåller gamla traditioner: minns Per Unckel (nyligen utsedd till landshövding bara på grund av objektiva meriter…) och hans taxiresor till hemmet (skattebetalarna betalade resor för 10 000 kronor).