I förra veckan skickades ett av de märkligaste pressmeddelandena jag någonsin sett ut från Kommunalrådskansliet i Örebro. Det påstod att jag är en lögnare. Men innan jag går vidare och berättar om det bör jag kanske kort berätta vad ett pressmeddelande är: ett pressmeddelande är ett försök att med en kort och klatchig text intressera media för en nyhet som man vill presentera. Inom politiken är det i och för sig inte ovanligt att det snarare handlar om uttalanden och ställningstaganden som man hoppas att media ska återge… Med andra ord: när ett pressmeddelande skickas ut från dem som styr Örebro kommun väntar man sig således 1/ en nyhet eller 2/ ett ställningstagande av vikt. Det leder oss till tisdagens pressmeddelande. Nej förresten, först måste jag påminna om att pressmeddelandet kom från de allra högst politiskt ansvariga i Sveriges sjunde största kommun.
Rubriken var: ”Felaktiga uppgifter av (s) talesman i äldrefrågor skapar oro!” (jodå, utropstecknet var med) och i texten konstaterades vidare: ”Under förra kommunfullmäktige fördes det från socialdemokraternas talesman i äldrefrågor Björn Sundin fram grovt felaktiga uppgifter angående den av koalitionen Örebro införda Nollivisionen. Björn Sundin hävdade bland annat att det har inkommit hundratals klagomål angående Nollvisionen till länsstyrelsen i Örebro.” (jag har inte hävdat detta, men mer om det lägre fram).
Sedan berättar pressmeddelandet i korthet följande:
- Det (påhittade) påståendet hade kontrollerats och stämde inte. Alltså konstaterade moderaten Lars Elamson: ”Man kan alltså med fog säga att Sundin valde att ljuga för att vinna billiga politiska poänger.” Han går vidare med att påpeka att ”uppenbart felaktiga uppgifter” skadar min trovärdighet.
- ”Nollvisionen” är en succé (visserligen ett omdiskuterat påstående, bland annat håller vare sig SKTF eller Länsstyrelsen med – men pressmeddelanden är inte platsen för ifrågasättanden av sina egna budskap). Detta gör att ”en del socialdemokrater” blir frustrerade. Det är därför jag ”försöker misskreditera Nollvisionen genom uppenbara lögner”, säger centerpartisten Rasmus Persson.
- Rasmus Persson hoppas att ”det beteende som Björn Sundin har visat under våren genom att sprida direkta felaktigheter inte skall bli kännetecknande för oppositionen under mandatperioden”
Jag vet inte hur det är med er, men jag är inte jätteförvånad över att det där pressmeddelandet inte hittade vägen in i något enda media (i ärlighetens namn ska sägas att många pressmeddelanden inte överlever den tuffa nyhetsgranskning som görs på redaktionerna, men i allmänhet brukar de åtminstone innehålla något slags ställningstagande som är intressant för arkivet och framtiden). För den som inte litar på att jag återger pressmeddelandet i all sin detaljrikedom kan ni läsa hela texten på centerns lokala hemsida (där det – intressant nog – ligger publicerat i katalogen ”debatt”).
Nåväl. Hur var det då med sakfrågan. Har jag ljugit i Kommunfullmäktiges talarstol? Jag anser självklart inte det och för säkerhets skull tog jag mig friheten att skriva ner exakt vad jag sa i det som – gissar jag – är upphovet till deras pressmeddelande. Så här sa jag i interpellationsdebatten om nollvisionen (läs mer här och här): ”Det gick inte många dagar förrän den här kritiken kom. Både från personal, från anhöriga, närstående, och sen också från Länsstyrelsen, som då inte bara bygger på vad de har läst i tidningarna, utan som framförallt bygger på hundratals – ja, jag vet inte exakt eftersom det där inte är en offentlig handling. Men massor av synpunkter från närstående och brukare i Örebro som är jätteoroliga. Och jag tycker faktiskt att … den sittande majoriteten bör ta ansvar för det och ta den oron på allvar.”
Jag kastade alltså ur mig ”hundratals” bara för att omedelbart rätta mig själv och säga att jag faktiskt inte visste. Däremot visste jag – och vet – att Länsstyrelsen fått mycket synpunkter och frågor. Senare i debatten ironiserade jag om anklagelsen om att det var jag som ”skapat” kritiken mot ”nollvisionen” (jag vet ju att exempelvis SKTF är otroligt kritiska och att personal berättar att många anhöriga är oroliga). Då sa jag: ”Sedan när det gäller att spela på äldres rädsla. Jag vet ju att det inte är jag som ligger bakom alla de anmälningar som Länsstyrelsen har fått om det här. Det vet jag. Men jag kan inte förstå, det är en otrolig tilltro till min förmåga om jag skulle lyckas uppvigla hundratals äldre och närstående till att anmäla till Länsstyrelsen brister i vården. Jag vet inte om jag ska tacka för den tilltron, men det är närmast bisarrt att jag skulle lyckas med det.” Det är möjligen så att de anser att detta hypotetiska resonemang (för nej, jag har inte uppviglat någon) är att påstå att Länsstyrelsen fått hundratals anmälningar, men i så fall beror det mest på deras livliga fantasi.
Men om det är detta uttalande som gjorde att de la ner timmar av undersökningstid på att kontrollera antalet anmälningar ber jag verkligen om ursäkt. Dels till Kommunalrådskansliet, men framförallt till skattebetalarna. Det var inte meningen att skattepengar skulle gå till att kontrollera ett så uppenbart ironiskt citat (hade de frågat mig hade vi alla sparat många kronor).
En kvarstående fråga dröjer sig alltså kvar. Om de har tid att sitta och klura ut den här typen av briljanta pressmeddelanden på Kommunalrådskansliet är det faktiskt inte undra på att de inte får så mycket annat gjort. Så nästa gång de har någon timme över som de inte vet vad de ska göra med dristar jag mig att lämna några förslag på alternativa sysselsättningar (om inte annat för att jag gissar att media tycker att det blir tjatigt med fler pressmeddelanden i den där stilen). Här är fem förslag på vad kommunalråden med ansvar för Social välfärd skulle kunna göra:
- läsa på i Socialtjänstlagen om den enskildes rättigheter (extra hårt pluggande på paragraf 4.1 som lyder: ”1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.”)
- besöka ett möte med någon pensionärsorganisation och förklara varför det inte är något problem att sjuka äldre flyttas någon gång extra
- besöka någon av dem som hört av sig och varit oroliga och förklarat för dem varför deras oro är obefogad
- besöka ett möte med SKTFs medlemmar som jobbar som biståndsbedömare och är oroliga för vad nollvisionen har inneburit
- ställa sig på Stortorget och fråga de förbipasserande om de tycker att det är rätt att sjuka äldre skickas hem för att ligga ensamma
Ja, eller så skickar de ut ett till skojigt pressmeddelande. Någon roar det ju alltid.