Örebro är sveriges sjunde största kommun och ordförande i Kommunstyrelsen heter Staffan Werme (fp). Det är ingen nyhet för de flesta men det kan vara intressant att påminna sig om det där ibland. Då och då när man läser Wermes uttalanden får man nämligen en känsla av att han snarast ser på sig själv som en fri debattör.

Ta det här exemplet till exempel: Nyhetsbrevet Gränsbrytning ges ut från Örebro och i förra veckans nyhetsbrev publicerades en intervju med KS-ordföranden i landets sjunde största stad. Detta kunde man läsa (i den ursprungliga versionen av artikeln, som godkänts av Staffan Werme): ”Vi måste se pragmatiskt på läget säger kommunstyrelsens ordförande. Det handlar för Örebros del om att hitta en hanterbar geografi. Själv tror han inte att den regionen sträcker sig från Östersjön i öst till norska gränsen i väst. Snarare tvärt om.” Om man vill ägna sig åt lite filosofi kan man fundera lite på vad ”snarare tvärt om” betyder. Är det en region från väst till öst, från nord till syd. Tvärtom?

Sedan fortsatte han: ”Visserligen har förbundet valt att koncentrera sig på de politiska partierna och inte på kommunerna och då kan representationen bli lite annorlunda. Bland annat innebär detta att Örebro kommun endast är representerad genom oppositionsrådet Jonas Karlsson (s), berättar han.”

”– Men jag ser ingen anledning att ändra på detta. Vill de att jag ska delta i samtalet så får de gärna adjungera (ung. förordna, red. anm) mig till sina möten, avslutar kommunalrådet Staffan Werme.”

Fast de två senare styckena finns inte längre kvar på webben, redaktionen raderade dem raskt eftersom vi påpekade att det var lite märkligt att Staffan Werme (KS-ordförande i landets sjunde största stad) påstår att Jonas Karlsson (s) är Örebros representant, med tanke på att hans partikamrat Erik Johansson (fp) också representerar Örebro i Regionförbundets styrelse, där för övrigt också Kommunstyrelsens vice ordförande Inger Högström-Westerling (m) sitter. Och om man läser vidare på Regionförbundets hemsida så inser man det märkliga även med påståendet om att Staffan Werme minsann borde adjungeras om ”de” tyckte att det var bra att han deltog. Han är nämligen redan adjungerad och de flesta andra KS-ordförande i länet deltar. Dock inte Werme.

Så frågan kvarstår: är Staffan Werme medvetet slarvig med sanningen eller bryr han sig inte om att kolla upp de uppgifter han sprider? För jag vägrar tro att han medvetet ljuger för att förleda en journalist, han är ju trots allt ordförande i Kommunstyrelsen i Sveriges sjunde största kommun.

Det är uppenbart att fotbollsspelaren Dulee Johnson behöver hjälp. Mycket hjälp. Han har tidigare dömts för misshandel, rattfylla och olovlig körning. Och nu har han kanske kört rattfull igen. Enligt uppgifter från Häcken (där han tidigare spelade) erbjöds han hjälp, men tackade nej vilket gjorde att Häcken sålde honom. Till aik. Hoppas nu att aik menar allvar med att hjälpa honom, och det klubbledningen säger tyder på det (varför de tidigare trott att problemen ska gå över för att man betalar honom mer är dock lite oklart). Tyvärr verkar inte alla aikare fatta allvaret. Bojan Djordic säger till exempel (till Aftonbladet) att han står bakom sin lagkamrat till hundra procent…: ”Brutit mot lagen … ja, men det är inte så jag bedömer Dulee. Han har inte dödat någon. Alla har sina liv utanför fotbollen och alla går sina vägar, jag kan inte stå för andras val.”

Vi tar det en gång till. Misshandel, grovt rattfylleri (upprepade gånger ) och olovlig körning. ”Alla går sina egna vägar…” Jag tycker mest det är vidrigt att man ursäktar den typen av brott. Människor som begår sådana brott ska ha hjälp, vård och straff. Inte hyllningar och ännu fetare lönecheckar.

Årets (förmodligen tidernas!) allsvenska värvning blev alltså klar igår eftermiddag: Rami Shaaban skrev på ett femårskontrakt med Hammarby. Det innebär inte bara att Hammarby utan tvekan har allsvenskans bästa målvaktsgäng: Shaaban, ”Poppen” Björklund från BP, skadade Erland Hellström och 17-årige talangen George Moussan (som bland annat fick stå i bortamatchen mot Braga i UEFA-cupen förra året…). Det innebär också att Hammarby fortsätter traditionen med legendariska mästarmålvakter (Ronnie Hellström och Lasse Eriksson för att bara nämna två). Och dessutom innebär det att jag fått en ny hälsningfras i telefon: ”Tja-aban!”. Fast den törs jag bara använda när jag vet vem som ringer.

Dessutom är Shaaban utan tvekan svensk fotbolls trevligaste och mest sympatiska kille. Att han hejat på både aik och jurgårn är märkligt och otroligt, med tanke på vad sunda värderingar han har. Han väljer att flytta hem till Stockholm för familjens skull – och tackar nej till utländska proffsklubbar (jovisst, han får rätt bra betalt av Bajen också…) och han har en allmänt sund inställning till livet och vad som är viktigt. Som tack för det ska han få sitt första riktiga allsvenska SM-guld i år… ;- ) (guldet han fick med de jurgårn 2002 räknas inte, han spelade ju knappt och dessutom var det ju jurgårn…)

På bara någon timme kom två glädjande besked om efterlängtade reträtter:

1. Konditoriägaren Helene Andersson skriver på kollektivavtalet (=går med på att ge schyssta villkor till sina anställda och slutar med sin illojala konkurrens mot andra bagerier).
2. Regeringen backar från förslaget om att begränsa ersättningen från sjukförsäkringen (=beslagta det löneutrymme som fack och arbetsgivare varit överens om att avsätta till avtalsförsäkringar).

Det är märkligt. Här gör konditoriägaren och flipp-flopp Fredrik det enda rimliga; det de borde gjort från början. Och då blir vi alldeles till oss av glädje trots att det ju egentligen innebär status quo. Fast för de anställda på stadens bagerier (inklusive Sockerbullen AB) innebär ju detta en förändring. Och för dem som redan utgått från att regeringen skulle genomföra sitt genomkorkade förslag innebär det ju också en förändring.

Jag fortsätter jubla. (Och gotta mig åt att Fredrik ”jag går sida vid sida med folket vars förtroende jag bär” Reinfeldt fortsätter tro att en person kan bli ledare och statsman genom att uttrycka sig överspänt… )

Idag inledde Livsmedelsarbetarförbundet en blockad mot konditorierna Lindqvists på Rudbecksgatan och Smörkransen på Änggatan i Örebro. Ägaren till de båda, Helene Andersson, säger sig vara beredd på en lång konflikt eftersom hon vägrar teckna kollektivavtal. ”Då vill jag ha full bestämmanderätt över mitt företag. Jag vill själv ha rätten att förhandla med mina anställda. Vi ska kunna träffa de överenskommelser vi själva vill och som båda parter är nöjda med.” Hon vill betala sämre till vissa och bättre till vissa.

Jo, du Helene, det låter ju som du tänkt igenom det där. Men tänk en gång till: det finns nämligen ett skäl till att både fack och arbetsgivare varit överens om att kollektivavtal är en bra idé. Då slipper man nämligen det kaos som råder på arbetsmarknaden i många andra europeiska länder. Och om det inte vore för den typen av överenskommelser hade faktiskt inte svensk ekonomi och export varit så framgångsrik (omstruktureringar inom exempelvis industrin byggde på att arbetsgivare och fack var överens om spelreglerna).

Och egentligen borde Svenskt Näringsliv också stå vakt utanför konditorierna idag. För om Helene Anderssons resonemang sprider sig kommer inte svensk arbetsmarknad bli vad den varit. För en del kommer det vara bra: somliga kommer att få högre lön och en del företag kommer att tjäna pengar när lönerna pressas nedåt. Men på det hela taget kommer de flesta förlora – inklusive svensk tillväxt, svensk export och svensk sysselsättning. Och utanför borde även moderaterna stå: numera påstår de ju att de gillar kollektivavtal. Fast jag hoppas inte så mycket på moderata blockadvakter – moderaterna röstade (liksom övriga borgerliga partier) mot att kommunens vid upphandling ska kräva kollektivavtal ”eller liknande villkor”. Som sagt: moderat fernissa är lätt att skrapa bort…

I NA idag återges Staffan Wermes (fp) syn på öppenhet: ”Staffan Werme tillbakavisar också kritiken om slutenhet. Ingen politiker förutom han själv har fått veta något om förslagets innehåll. Förrän nu”. Jag förutsätter att den erfarna NA-reportern Åke Eriksson inte hittat på detta (om Staffan inte anser att han sagt så borde han begära en rättelse i tidningen). Staffan Werme är alltså Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största stad och han påstår att han infört ett ”öppet ledarskap” i Örebro kommun. Nu börjar jag förstå vad han menar – och om det är den defintionen vi ska använda så är kanske ledarskapet öppet. Fast normalt brukar öppenhet vara när fler än en känner till en sak, och slutenhet när bara en person bestämmer och har koll.

För övrigt vill Staffan att politiken ska domineras mer av heltidspolitiker, han vill ta bort så många fritidspolitiker som möjligt. Så här säger han: ”jag tycker att det är bättre att ha färre kompetenta politiker än att ha många av vilka vissa inte ens besätter sina stolar i nämnderna.” (jag utgår från att han inte menar att det är bättre att ha färre kompetenta politiker, att det är en lite olycklig formulering). Han fortsätter: ”Jag tror inte medborgarna efterlyser fler politiker. Nej, de vill få kontakt med människor som besitter en viss kompetens.”

Det var därför det första Staffan och hans kompisar gjorde när de tog över makten i kommunen var att öka antalet heltidsanställda politiker (nu är de cirka 21 anställda i majoriteten) och höja lönerna. Det är förmodligen också på grund av den inställningen som folkpartiet aldrig samlat särskilt många sympatisörer. För andra partier finns det ett egenvärde i att de valda politikerna träffar ”vanligt folk” och att det finns valda politiker som faktiskt har andra jobb och andra erfarenheter. Att bara de ”upplysta” ska styra, kallas inte det elitism? Och det där med att bara en person ska bestämma, förresten. Finns det inte ett ord för det också?

(ändrad) Och så fick vi än en gång svart på vitt att ”de nya moderaterna” bara är fernissa, smink eller fasadputs. När moderaterna inte har ansvaret (som i landstinget) kräver de att alla anställda ska ha rätt att jobba heltid, men när de väl får ansvaret (som i Örebro kommun) avskaffar de rätten till heltid (och möjligheten att få välja deltid). Och detta trots att en hel rad moderater är valda både i landstinget och i kommunen (exempelvis Kent Persson, Lotta Olsson, Sara Dicksen, Svante Gyrulf, Erik Johansson, Hannah Ljung). Idag på kommunfullmäktige frågade vi dessa (förutom Kent Persson, som inte var där) gång på gång på gång: hur kan ni tycka så olika beroende på vilken stol ni sitter på? Och ingen svarade. De satt tysta (men de såg lite besvärade ut).

Tydligare än så kan det inte beskrivas: ”de nya moderaterna” är världens mest sminkade parti (självklart är de inte bäst sminkade – bara mest). Och det som finns under sminket är inte så vackert.

På näringslivsdagen idag (mycket bra arrangemang och intressanta inslag) delades Örebro kommuns näringslivspris ut. Priset gick till  Täby Air Maintenance AB (TAM) och de verkar vara en välförtjänt vinnare. Men det är faktiskt fantastiskt hur högerkoalitionen liksom inte kan låta bli att göra självmål på självmål: de delar ut pris till ett företag som är intimt förknippat med flygplatsen samtidigt som kommunledningen hejdar utvecklingen av flygplatsens verksamhet (vilket bland annat TNTs företrädare kritiserade i ett filmat inslag…). Det är nästan lika obegripligt som den grundläggande frågan: om man nu säger sig vilja förbättra näringslivsklimatet – varför envisas man då med att klanta till nästan alla frågor som är viktiga för näringslivet i Örebro? Jag tror inte det var den typen av frågor som ligger bakom det (för övrigt spännande) helt nya varumärket för Örebro: Överraskande Örebro…

(REV 080123) Igår var jag med och träffade två föräldrar till barn på Karlslundsskolan. De två har engagerat sig mycket mot beslutet att lägga ner Karlslundsskolan, men mötet handlade om deras oro för hur själva nedläggningen kommer att gå till. Och hur den påverkar barnen. Efter två timmars möte var det inte lätt att veta om man skulle gråta eller bli förbannad. För även om vi hela tiden anklagar högerkoalitionen för att vara oansvariga, klanta sig och vara senfärdiga så var det här värre än så. Här handlar det inte bara om att de är oansvariga och senfärdiga. I den här frågan är de faktiskt helt respektlösa.

På Karlslundsskolan går idag 17 barn med olika typer av funktionshinder. Några av dem har mycket stora behov, de har problem när det är rörigt, de behöver känna extra trygghet. Det kan handla om att inte hitta i lokalerna, att bli stressad när de möter en grupp andra barn i trappan och liknande. Det är med andra ord lätt att förstå att deras föräldrar är oroliga för hur de ska klara en flytt till en ny skola med nya lokaler, nya elever och ny personal. Fast den förståelsen verkar inte kommunledningen ha. Åtminstone är det inte förståelse de visar, det de visar är snarast en fullständig respektlöshet:

1. Efter beslutet i Kommunfullmäktige i juni tog det ett halvår innan kommunledningen tog sig tid att träffa föräldrarna (några politiska sekreterare, inte ansvariga för skolfrågor, var med på demonstrationen på luciadagen). När Lena Baastad (oppositionsledare och skolansvarig för s) träffade föräldrar i höstas var det den första politiker de träffat efter beslutet…
2. De ansvariga politikerna har fortfarande inte träffat föräldrarna till de funktionshindrade barnen. Lennart Bondeson (ansvarigt kommunalråd, kd) har exempelvis vägrat träffa dem och i övrigt är det knappt att de svarar på vare sig brev eller mail (efter samtal med Henrik Elamson, ordförande i skolnämnd sydväst, m, har jag dock fått klart för mig att han har svarat dem och att han verkligen verkar intresserad av att försöka lösa problemen – han ska alltså inte lastas för kommunledningens respektlöshet). (När föräldrarna nu bad att få träffa oss – de har träffat s-företrädare vid flera tillfällen tidigare också – ställde vi upp med två kommunalråd; Lena Baastad och Carina Dahl; en politisk sekreterare som också sitter i Nämnden för funktionshindrade, John Johansson; samt undertecknad).
3. Ingen som är ansvarig för nedläggningsprocessen har tagit kontakt med föräldrarna till de funktionshindrade barnen för att diskutera hur man kan anpassa den nya skolan till barnens behov. I slutet av januari ska de förhoppningsvis äntligen få diskutera det ordentligt. För icke-funktionshindrade (barn och föräldrar) är det givetvis okej att man inte vet allt i förväg (jag kräver inte att få reda på exakt vilken personal det är på min dotters förskola) men om barnen har särskilda behov när det gäller igenkänning och liknande blir situationen annorlunda.
4. Hela hanteringen är dessutom respektlös och oansvarig gentemot skattebetalarna. Jag tror att de flesta vill att funktionshindrade barn ska få tillräckligt stöd så att de får en skolgång som är lika bra som för barn utan funktionshinder (stödet ska kompensera de nedsättningar och hinder barnen har). Men det som nu händer är att kostnaderna förmodligen ökar – samtidigt som kvaliteten sjunker. Eftersom barn och föräldrar inte fått besked så kommer fler att välja specialklasser, vilket är dyrare. För de barn som tidigare gått i ”vanlig klass” är det förmodligen också sämre: det hade varit bättre att satsa pengarna på att anpassa exempelvis Rostaskolan.

I sak tycker jag fortfarande att vi socialdemokrater gjorde rätt som deltog i beslutet att lägga ner Karlslundsskolan, men det här handlar inte om det. Det här handlar om att den som fattat ett politiskt beslut måste ta ansvar för följderna. Om man beslutar att lägga ner en skola måste man, som ansvarig politiker, se till att nedläggningen fungerar. Att barnen får en ny bra skolmiljö. Att anpassningar görs för de barn som behöver det. Och att barn och föräldrar i tid får information om detta. På alla de punkter har kommunledningen misskött sig, slarvat och visat sig ointresserad. Det är så respektlöst att man faktiskt nästan vill gråta. Om min dotter hade samma typ av funktionshinder som några av de aktuella barnen skulle jag vara så orolig att jag inte skulle veta var jag skulle ta vägen. Det minsta man då kan göra som politiker är att lyssna. Och inte ens det är kommunledningen intresserade av.

Idag, onsdag, började omröstningen om vem som ska få Millencolin Music Prize 2008 (som jag är omåttligt stolt över att ha medverkat till…). Flera värdiga kandidater är föreslagna och jag vet inte riktigt vem/vilka jag ska rösta på än, men en sak vet jag: hoppas det går bättre för årets vinnare än för förra årets…

Förra året blev Andreas Skogmo och District 19 (ordnar en imponerande mängd hardcore-aktiviteter i Örebro som blivit ett riktigt litet Mecca för hardcore-fansen, enligt vad andra berättar) välförtjänta vinnare av det första historiska priset. Bara för att senare under året få se sina bidrag minskade till nästan ingenting (fast flera ur den borgerliga majoritet som nu styr Örebro kommun röstade i och för sig mot Millencolin Music Prize från början, så det kanske är logiskt…).

Nu får vi väl hoppas att det där inte var en trend. Bland de nominerade i år finns bland annat Frida Renberg som är verksamhetsansvarig för Kulturhuset i Örebro (som jag också är omåttligt stolt över att ha medverkat till, ödmjukhet är en sann dygd… ;-)). Och den verksamhet som hon och de andra bedriver i det gamla Folkets Hus på norr i Örebro är av en omfattning att man kan tro att de får massor av miljoner från Örebro kommun (fast i själva verket får de bara någon dryg miljon). Så kan man kanske få skicka med en vädjan till den högerkoalition som styr Örebro kommun för tillfället: Om nu Frida skulle vinna MMP i år, kan ni inte lova att inte ge er på bidragen till Kulturhuset då…?