Almedalsveckan fyller tre funktioner för mig:

1. Mötesplats – för möten som är svåra att få till i andra sammanhang. Vi har under veckan träffat koncernledningsnivå på olika företag, möten som knappt annars är möjliga att få till.
2. Inspiration och idégivare – på en vecka har jag hunnit med att lyssna på 15-20 seminarier där olika avsändare berättar om nyheter, goda exempel, forskning och liknande. Utan Almedalen skulle jag inte hinna med mer än 2 eller 3 av dessa ämnen per år. Att hinna med att lyssna på så många ämnen och frågeställningar skulle uppskattningsvis ta mig 3-4 arbetsveckor  om jag istället skulle gå på seminarier och söka upp rapporter och liknande. För att inte tala om hur mycket alla de där seminarierna skulle kosta…
3. Marknadsföring – att berätta för resten av Sverige (och världen) om Örebro och om allt bra vi gör. Det handlar om att delta på seminarier, att ställa frågor och delta i diskussionerna och att ordna seminarier (i år ordnades många bra seminarier på Örebros mötesplats).

Örebro har lyckats marknadsföra sig bra för resten av landet: de vita OpenArt-gubbarna har skapat diskussioner över hela Visby (där uppåt 20 000 opinionsbildare och andra befinner sig den här veckan) och de seminarier vi ordnat har varit välbesökta och spridit kunskap, idéer och inspiration till många andra. Under veckan har jag (och övriga representanter från Örebro) hunnit med massor av möten som alla andra veckor om året skulle tagit minst en halvdag att ordna (om det ens hade varit möjligt att få till dem) per möte (eftersom de flesta av dem annars befinner sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

När det kommer till inspiration och nya tankar är det dock ett seminarium som stuckit ut denna vecka: Skanskas öppna seminarium med Bogotas förre borgmästare, Enrique Penalosa. Normalt får man betala några tusenlappar för att komma in på ett seminarium med denna guru inom stadsplanering, hållbarhet och att skapa ”en mänsklig stad”, i Almedalen är seminariet öppet för alla som vill. Och som tur var hade många valt att lyssna på denna inspiratör. När jag går igenom veckan anteckningar så sticker ett antal one-liners från Penalosa ut. Några smakprov:

• ”Säg ’titta, en bil’ till ett barn och de kommer att hoppa till av rädsla. Är det att bygga en mänsklig stad?”
• ”Det handlar om jämlikhet också: cykelvägar visar att den som färdas på en 30-dollarscykel är lika mycket värd som den som åker bredvid i en bil för 30000dollar.”
• ”En buss med 100 passagerare ska ha 100 gånger så bra förutsättningar, det handlar om rättvisa och demokrati.”
• ”Ett barn har lika mycket rätt till ytan som en bilist.”
• ”Det går inte att lösa trafikproblem genom nya trafikleder, det enda sättet är att begränsa för bilar och för parkeringsplatser.
• ”Nya motorvägar ökar trafiken eftersom resorna också blir längre. Parkeringspolicy är strategiskt, det förändrar beteenden.”
• ”När vi pratar om staden så pratar vi om ett sätt att leva, det handlar ofta om design, om att utrymmet framför husen är så dåligt/tråkigt att du skulle bli bestraffad om du lät barn leka där – då dör staden och köpcentrum ersätter där det inte finns offentlighet och gemensamma mötesplatser.”
• ”Barn är smarta, de inser att den bästa leksaken är andra barn. Människor gillar att se och vara med andra människor.”
• ”Köpcenter är inte orsaken utan konsekvensen av problemen.”
• ”Colombia ett av de mest jämlika samhällena i världen, Sverige ett av de mest jämlika. Klart att det är skillnader.”
• ”Problemen i stora förorter är sociala, det är samma utmaningar även i sydamerikanska förorter som inte har några ’invandrare’.”
• ”Kvaliteten på den offentliga platsen vid huset är viktigare än hur högt eller stort huset är. Höga hus är varken dåliga eller bra, det är inte det viktiga, det viktiga är vad som händer på gatan.. Det viktiga är hög densitet.”
• ”Sverige har mycket att lära, men mycket att lära andra. Till exempel är det ett föredöme att det allmänna äger mark så att städerna kan planeras och växa på ett bra sätt.”

På seminariet fick de svenska paneldeltagarna frågan om Sverige går i den riktningen som Penalosa pekar ut och faktum är ju att väldigt mycket av det som görs går i rätt riktning. Man ska ju nämligen inte glömma att Bogota har 7 miljoner invånare (vilket till exempel ger lite bättre underlag för snabb kollektivtrafik än Örebros 140 000 invånare…) och att Bogota, även efter Penalosas år som borgmästare är mycket värre däran både när det gäller segregation, utsläpp och mycket annat.

Men icke desto mindre. Penalosas tydligaste medskick handlar om att man som ledare måste våga driva på i den riktning man tror på (för ökad hållbarhet), även om det då och då blåser rätt hård motvind. Penalosa drabbades hårt när han införde begränsningar för biltrafiken (hans familj fick flytta till Canada under en period för att de drabbades).

För samtidigt som våra utmaningar är enorma i Örebro och i andra städer, för att citera en twittrare på ett annat seminarium: ”Det är väl rätt onödigt att varje person ska äga två ton plåt som är dyr utifrån hur ofta den används?”. Fortfarande sker hälften av alla resor i Örebro sker med bil i Örebro och att vi måste göra mer för att nå klimatmålen. Men vi gör mycket bra. Örebro kommun närmar sig viktiga förändringar i viktiga frågor:

1. När det gäller parkeringsriktlinjer som använder marken bättre och styr trafik mot cykel och buss (Tidskriften Plan gissar att parkeringsytan per bil i Sverige är dubbelt så stor som bostadsytan per person…).
2. När det gäller cykelbanor är vi först i Sverige med Huvudcykelstråk och vi satsar enorma summor på att förbättra cykelnätet i Örebro.
3. När det gäller buss och kollektivtrafik så förbättrar vi busstrafiken här och nu (vid årsskiftet sker viktiga förbättringar) samtidigt som vi siktar på framtida möjligheter att skapa bussfiler eller liknande.

Och just nu arbetar vi, som många noterat…, rätt mycket med att minska känslan av trafikleder genom staden (som ökar biltrafik) och istället bygga ihop staden (till exempel genom att skapa förbindelser mellan stadsdelar). Och vi jobbar med förtätning, att bygga en stad som lever huvuddelen av dygnet och vi försöker planera Örebro för människor – istället för bilar (Per Ankersjö, C, sa det klokt på seminariet: ”varför är det kontroversiellt att sätta 30km/h i Stockholm, så vi räddar ett antal cyklisters liv?”). Men vi har långt kvar. Enrique Penalosa ger inspiration för den där långa resan som återstår – och som måste klaras av om vi ska ha en jord och en stad att lämna över till våra barn.

Det viktigaste först: det finns väldigt goda skäl för skattebetalarna att stödja idrottsrörelsen. Idrotten skapar meningsfull fritid både för utövare och åskådare, den bidrar till bättre folkhälsa, mer aktiva människor, demokratifostran och mycket annat som är bra för både den enskilde och för samhället som helhet.

Varje år ger Örebro kommun cirka 60 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar till idrotten varje år. Huvuddelen av denna summa går till subventionerad hyra i idrottsanläggningar för bredd- och ungdomsidrott.

Under denna mandatperiod (då S, C och KD bildar majoritet) har föreningsbidragen till bredd och ungdomsidrott ökat samtidigt som vi avsätter mer pengar till de elitlag Örebro har. Samtidigt som vi utreder ytterligare föreningsstöd och fler anläggningar för idrotten. Så vi har visat att vi prioriterar idrott.

Dessutom är idrott – både elit och bredd – bra för samhällsekonomin. Det är helt enkelt lönsamt för ett samhälle att stödja idrotten. (Här har jag skrivit om vikten av arrangemang (idrott och annat) för att skapa jobb och tillväxt i Örebro.) Exakt hur stort det stödet bör vara är dock svårare att avgöra: Ska alla elitlag (i Örebro är det 37 idrottsföreningar i 29 idrotter som organiserar elitaktiva, enligt Riksidrottsförbundets definition) ha bidrag? Ska de ha samma bidrag? Om de ska ha olika bidrag: vilka kriterier ska avgöra vem som får vad? Ska ungdomsverksamhet vara förutsättning för elitstöd?

Många frågor. En sak är dock alldeles självklar: det kan inte vara upp till varje enskild förening att på egen hand bestämma hur mycket skattepengar de ska få till sin verksamhet.

Lika självklart borde det vara att det inte är kommunen som är ansvarig för om elitidrotten kan finansiera sin tävlingsverksamhet. Kommunen lägger stora pengar (cirka 60 miljoner per år) på bredd- och ungdomsidrott. Elitidrotten bör till största del finansieras genom sponsring, biljettförsäljning och annat. Inte av skattepengar.

Men detta är uppenbarligen inte så självklart. Just nu påstår till exempel företrädare för ECO Örebro att det är på grund av ”kommunens ointresse” som klubben diskuterar att lägga ner sin verksamhet. (Här finns ett inlägg från mötet mellan ECO Örebro och Örebro kommun i torsdags.)

Det som i detta fall kallas ”ointresse” är följande:

• Att Örebro kommun erbjuder sig att förbetala nästa års marknadsstöd på 150 000 kronor, förutom de 150 000 kronor som föreningen får för 2013.
• Att vi erbjuder oss att avsätta 250 000 kronor ytterligare (som inte finns budgeterat någonstans) för ett projekt som ECO skulle göra tillsammans med KFUM Örebro Basket för att få fler unga att spela basket.
• Dessutom har ECO Örebro (liksom övriga föreningar som spelar i Idrottshuset) en fördelaktig hyra (faktiskt mer fördelaktig än hyran på anläggningarna i Behrn Arena).

Det är alltså vad som kallas ointresse.

Örebro kommun har idag (förutom de cirka 60 miljoner kronor som går till idrottsrörelsens bredd- och ungdomsverksamhet) ett så kallat ”marknadsstöd” som går till nio elitlag i Örebro som bidrar till att marknadsföra Örebro i landet. Detta stöd fördelas av en grupp tjänstemän utifrån hur mycket varje lag bidrar till att marknadsföra Örebro: alltså får de mest uppmärksammade idrotterna (fotboll och ishockey) mest pengar, medan de idrotter som uppmärksammas mindre (i t ex media) får mindre.

Detta stöd är ifrågasatt, precis som kommunalt stöd till elitlag alltid är. Därför har vi beslutat att se över om detta är rätt modell. Och då återkommer en del av frågorna ovan: ska vi ha helt andra utgångspunkter för vilket stöd Örebro kommun ger till elitlag.

Om detta är vi tacksamma för synpunkter och förslag.

Men en sak kan jag garantera. Rollen som kommunalråd med särskilt ansvar för elitidrottslag i kris är inte en roll jag gillar. Att rädda idrottslag från konkurshot/hot om nedflyttning är verkligen ingenting jag skulle önska att Örebro kommun ägnade sig åt.

Jag försöker ständigt påminna mig själv, och andra, om Gustav Möllers gamla maxim ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” för jag tycker verkligen så. Men det är inte alltid självklart vilken lösning som sparar mest pengar eller ger mest resultat för Örebro. I alla frågor som rör kommunalt stöd till elitidrott så finns starka åsikter på båda sidor, men just nu känns det som viktigast att påminna dem som pläderar för mer stöd till elitidrottslagen om att om frågan skulle ställas till örebroarna om de vill satsa en halv miljon till på elitidrotten eller om de vill lägga den på skolan så vet jag vad de flesta skulle svara.

Några ord om jämförelsen mellan ECO Örebro och tidigare ”räddningar”. Det finns några skäl till att det är problematiskt att jämföra KIF- eller ÖSK-räddningen med ECO:

1. KIF och ÖSK har båda fått ”villkorat kapitaltillskott” (ett lån som bara betalas tillbaka om man kan betala tillbaka) från kommunen för att förhindra nedflyttning. ECO hotas faktiskt inte hotas av nedflyttning på grund av dålig ekonomi. Basketligan är stängd och inget lag flyttas (för tillfället) ner, vilket givetvis inte gör att ECO har en enkel situation.
2. Borde kommunen räddat ÖSK? Borde kommunen räddat KIF? Det är inte lätt att säga när vi borde säga stopp för att undvika att fler lag vänder sig till kommunen för att få hjälp.
3. Skulle det varit rimligt att låta Örebros just nu mest framgångsrika damidrottslag (och Örebros enda fotbollslag i högsta divisionen) gå i konkurs och bli nedflyttade (medan vi tidigare räddat både ÖSKs fotbollsherrar)?

Här har jag skrivit om den tidigare ”KIF-räddningen”.

Idag träffade jag och Alf Lindblad (den tjänsteman som mest jobbar med elitidrotten) ECO Örebro eftersom de bett om ett möte för att diskutera klubbens ekonomiska problem. Den här gången var vi överens om en tid (klockan 12 idag…), till skillnad från förra gången då vi fick besked om tidpunkt för mötet samma eftermiddag som mötet skulle hållas.

ECO Örebro ville ha en miljon från kommunen för att fortsätta, de menar att kommunalt stöd är en förutsättning för att få näringslivet intresserat. Kommunen kommer inte att ge någon miljon i extra stöd till ECO Örebro, det enda stöd vi har som går till elitidrott är den sponsring som vi ger i form av ett marknadsföringsbidrag, som helt baseras på hur mycket laget bidrar till att marknadsföra Örebro i resten av landet. Detta har vi också tidigare framfört till ECO Örebro: att det inte finns några extrapengar.

Eftersom basketligan är stängd en säsong till så vet vi att ECO Örebro spelar i den högsta divisionen i två säsonger till. Därför skulle man kunna tänka sig att det är möjligt att förbetala marknadsföringsstödet för två säsonger. Föregående säsong var marknadsföringsstödet 150 000 kronor för ECO Örebro.

ECO Örebro är ett elitlag som inte har ungdoms- eller breddverksamhet. Därför ska de egentligen inte ha något annat stöd än övriga elitlag, de bör behandlas likvärdigt med övriga elitlag. Det pågår en översyn ”elitidrottsstödet” och gör därför inga förändringar av det just nu.

Ungdoms- och breddverksamhet i basket bedrivs av KFUM Örebro, som också var representerade på mötet idag. De uttrycker att de värdesätter att Örebro har ett elitlag i basket och menar att deras breddverksamhet skulle ha nytta av att elitspelarna deltar i aktiviteter och organiserad verksamhet med barn och unga inom KFUM Örebro, i de stora stadsdelarna och kopplat till Tegelbruket.

Och den idén är mer intressant än det projekt som ECO Örebro tidigare sökt om (ECOs tidigare projekt är inte ointressant, men det är kopplat till elitlaget och det finns fler elitlag som vill genomföra liknande projekt). Därför skulle man kunna tänka sig att Örebro kommun skulle kunna bidra till att testa ett sådant projekt, särskilt i samband med att ungdomssatsningen Tegelbruket nu är igång. Det skulle kunna handla om att bidra med några hundra tusen kronor för att testa om medverkan från basketeliten kan få fler barn och unga att spela basket och om det kan stärka basketen runtom i Örebros stora stadsdelar.

I början av nästa vecka har Örebro kommun lovat att återkomma om möjligheterna för både förbetalning av marknadsföringsstöd och för ett barn- och ungdomsprojekt i samarbete mellan KFUM Örebro och ECO Örebro.

Förutsättningen för att kommunen ska kunna bidra på detta sätt är dock att det privata näringslivet också gör det. Min utgångspunkt är att varje krona som skattebetalarna bidrar med ska matchas av minst en krona från det privata näringslivet. Det är nämligen inte kommunens ansvar att säkra ekonomin för elitidrottslag, ska de kunna fortsätta verksamheten krävs både ideellt engagemang och sponsring från det privata näringslivet. ECO Örebro bedömer att det är möjligt att öka stödet från näringslivet, och det vore självklart bra eftersom det i så fall skulle kunna rädda ett Örebrolag i basketens högsta liga.

Några korta fakta vad gäller ECO Örebros relation till Örebro kommun:

1. ECO basket har Idrottshuset som sin hemmaarena. Under säsongen 2012/2013 har man betalat 51 000 för 453 tim i hyra för träningar och matcher. Klubbarna i Idrottshuset har förmånligare hyresavtal än klubbarna i Behrn Arena, de betalar bara för de timmar de använder, till skillnad från KIF Örebro, Örebro Hockey, ÖSK som betalar en fast månadshyra, året runt.
2. Vid årsskiftet fick ECO Örebro (liksom övriga föreningar i Idrottshuset) kompensation för olägenheter i samband med ombyggnationen av Idrottshuset. Föreningarna kompenserades enligt en beräkning av förlorad speltid, reklam m.m. För detta fick ECO basket 224 tkr varav ca 40 tkr gick till obetalda skulder till kommunen.