I fredags var jag med om något riktigt glädjande och inspirerande: Hagaby Villaägarförening hade bjudit in alla berörda (återkommer till detta) för att gå en ”miljövandring” i Hagaby. Egentligen skulle Peter Dahlgren (s-gruppledare i Byggnadsnämnden) ha varit med men eftersom han blev pappa för andra gången härom dagen så är han ledig nu. När vi såg i hans almanacka att han skulle vara med på en ”miljövandring i Hagaby” blev vi lite nervösa (endast Peter klarar att hålla i en sådan grej) fast sedan berättade han att det handlade om att delta på vandringen och då ansåg vi att jag skulle kunna klara det…

Hur som helst: Villagägareföreningen hade tagit ett fantastiskt bra initiativ som jag skulle önska att boende i alla områden i Örebro lät sig inspireras av. De hade bjudit in representanter från olika berörda myndigheter för att visa på problem och möjliga lösningar i sitt område. Där var representanter för Vägverket, Banverket, kommunens miljökontor (med 5 personer!), kommunens tekniska förvaltningen (gatuavdelningen, två personer), Cesam (som organiserar frivilligarbete på norr i Örebro) och sedan var det då jag som ensam representant för Örebro kommuns förtroendevalda politiker (ska som sagt återkomma till det).

Tre av de boende (anförda av föreningens ordförande Anders Stenmark) guidade oss runt i området och pekade på trafikfällor, brist på bullerskydd, trasiga stängsel och mycket annat som påverkar de boende. De hade organiserat det väl och det var både intressant och givande. Och dessutom smart: flera av problemen noterades noga av exempelvis kommunens representanter som lovade att kolla upp varför ett staket var trasigt och liknande mindre komplicerade saker (bullerskydd och liknande tar lite mer tid att ordna). Det visade sig alltså att det som från början var en luddig formulering i Peter Dahlgrens almanacka var något riktigt bra: boende i ett område som tar egna initiativ, pekar på konkreta problem och föreslår lösningar.

Men så var det det där med kommunledningen. De var alltså inte där. Ingen. Och de hade inte ens hört av sig.

När jag kom tillbaka tittade jag igenom de papper som jag fått lite mer noggrant och det visade sig att inbjudan har skickats till (nästan) alla kommunalråd. För oss var det självklart att delta (även om Peter eller Jonas Karlsson säkert hade gjort ett bättre jobb än jag). Kommunledningen, som alltså har ansvaret för styrningen av Örebro (Sveriges sjunde största stad) brydde sig inte ens om att meddela att de inte tänkte komma. Sex av åtta kommunalråd för majoriteten (fp, kd, c, mp, m) hade fått inbjudan mailad till sig. Ingen svarade.

Jag inser att man kan ha annat för sig; att man inte kan hinna allt. Men med tanke på att de är totalt 21 personer som jobbar politiskt för majoriteten så tycker man ju att någon kunde hört av sig till de villaägare som engagerar sig och tagit ett så bra initiativ. Och någon kunde ha deltagit. Jag tycker att det är pinsamt. För lika bra som villaägareföreningens initiativ var, lika dåligt är det när vi som är valda av örebroarna för att leda Örebro kommun inte bryr oss om initiativ som tas.

Jag vet att många har väldigt mycket åsikter om allt som rör alkohol, och när det handlar om vem som ska ha tillstånd att servera alkohol och vilka regler som ska gälla blir det alltid debatt. Jag vet också att det finns många olika åsikter kring beslutet att inte tillåta alkoholservering vid den planerade rockfestivalen ”Dust be diamond”, som skulle hållits på Kulturhuset imorgon, fredag (men som nu ställs in). Jag ska för en gångs skull inte ge mig in i debatten om detta men konstaterar bara att arrangörerna har en poäng i att olika arrangörer, och olika arenor, tycks behandlas olika. De jämför sig med Conventums arrangemang, men man kan väl egentligen lika väl jämföra med alkoholserveringen på Länsteatern eller i Konserthuset: för visst händer det väl att det finns en del minderåriga där med i samband med föreställningar och konserter?

1 maj är det första maj. Som bekant. Då demonstrerar arbetarrörelsen över hela världen mot orättvisor och ofrihet. Sedan måååånga år driver jag (och ett antal vänner) ett lågintensivt gerillakrig för att första maj-firandet ska bli just ett firande. Och även om 2007 års firande var bättre än på många år så återstår mycket att göra. Igår fick jag inspiration och funderade ytterligare på vad det är som engagerar. 

Igår promenerade cirka 6000 hammarbyare i Stockholm – från Medborgarplatsen, över Skanstullsbron till Söderstadion inför hemmapremiären mot Sundsvall (enligt mina stockholmska kamrater brukar det inte vara mer i sossarnas förstamajtåg i Stockholm). Det var sång, ramsor, fyrverkerier, flaggor och en enormt glad och öppen stämning. Och allt det där skedde trots (eller tack vare?) att det knappt alls är organiserat. Varje år är det likadant. Lagom inför hemmapremiären sprids ryktet: ”vid 18-tiden börjar marschen från Medis” (lyckligtvis viskar någon till polisen också…) och när det är dags är alltså cirka 6000 personer där. Ingen som påpekar att man måste gå ”fyra och fyra, två meters lucka” (tåget är långt nog i alla fall…). Ingen som talar. Ingen som spelar. Bara sång, glädje, flaggor (och en hel del öl).

Vem vet. Kanske blir årets första maj-tåg lika festligt. (Och att vi sedan fick se alla 5 offensiva spelare göra varsitt mål gjorde inte kvällen sämre.)

En del kanske tycker att det är ett självklart konstaterande, men likväl är det viktigt: forskaren Nils Hammarén vid Göteborgs universitet beskriver i sin doktorsavhandling att mediebilden påverkar förortskillars identitet, bland annat deras syn på manlighet, sexualitet, klass och mycket annat. Även om de också kritiserar och ”plockar isär” fördomar och stereotyper så gör mediebilden att de också agerar som de förväntas agera enligt fördomarna. Det kanske är något för folkpartister och andra att fundera på när de ojar sig över ”utanförskapsområden” (ett begrepp som Katrine Kielos skriver bra om i senaste Frihet). Det är som när väletablerade politiker säger sig värna om ”svaga människor”. Vem tror ni växer som människa efter sådana definitioner?

Idag blev jag misstänkt för utbrett spammande. Misstanken var begriplig: flera på kansliet (och flera andra sossar) fick nämligen ett mail från Hammarby Fotboll om den nya fantastiska ”mikrosponsring” som gör att man kan vara med och bjuda på exempelvis Erkan Zengins plattång… (Jonas gick så långt att han påstod att han ringt till IT-enheten för att be dem stoppa spammail som innehöll snuskord – eller ordet Hammarby…). Men jag är alltså oskyldig till detta, jag har inte anmält några mailadresser till något utskick (även om det är viktig information som skickades ut). 

Men utskicket bör informeras ordentligt om. Så här presenterar Bajen initiativet (som uppmärksammats ÖVERALLT): ”Trenden inom sport har länge varit miljonsponsoravtal med stora företag. Men till slut handlar sport och inte minst fotboll om supportrar. Därför är vi i Hammarby Fotboll stolta över att bli först i världen med mikrosponsring – en helt ny sponsringsmetod som innebär att privatpersoner, direkt genom en auktion, kan buda på att sponsra de allra viktigaste objekten på Hammarbys väg mot framgång i Allsvenska 2008 – alltifrån Erkans platttång till hörnflaggorna på Söderstadion – eller varför inte ölkranarna i säsongsbaren? Den supporter som under en auktion bjuder högst får sitt namn applicerat på föremålet!”

I övrigt var det ju självklart en jobbig dag i väntan på den allsvenska premiären (överallt var det svartvita örebroare som påminde om detta, exempelvis John). Och så när jag gav mig ut på stan för att titta på Ljungskile-Hammarby så visade det sig att både O´Learys och Pitchers kommit fram till den fantastiskt korkade idén att bara visa ÖSK-Trelleborg på storbildsskärmarna! Men hallå! Det är några hundra meter ner till Behrn Arena, de som inte orkar gå dit kan väl skita i att se matchen? De som vill se matcher i andra delar av landet, hänvisades till sportradion (eller svindyra tv-abbonemang). Inte undra på att det var halvtomt på båda ”sportbarerna” (ikväll visade de inte sig värdiga titeln).

Matcherna gick bra: Hammarby vann mot Ljungskile (självmål av Rikard Jansson som är fostrad i Hammarby och spelat med både Erkan och Haris förr) och ÖSK vann mot Trelleborg.

Okej, en och annan har påpekat att Rami Shaaban kanske inte gjorde världens mest stabila insats i landskampen mot Brasilien. Jag tror att det var en del i en sinnrik strategi, utformad av Hammarbys sluge chefstränare Tony Gustavsson och Rami själv. Jag lutar åt en av följande tre förklaringar:

1. Motståndarna i allsvenskan får inte ha för stor respekt för Rami för då kommer de låta bli att ta avslut och istället satsa på att bli fällda (straffar är svåra för målvakter att ta – alla andra skott kommer Rami stoppa). Efter Brasilien-matchen kommer alla tokskjuta hela tiden, varpå Rami kan starta en snabb kontring. Hammarby vinner därmed allsvenskan.
2. Eftersom Andras Isaksson aldrig får stå i mål i några riktiga matcher finns en risk att Rami hade kunnat bli förstemålvakt i EM och då hade det ju funnits en risk att han blivit skadad. Men på avbytarbänken (som andremålvakt) i EM kan man (nästan) inte bli skadad. Alltså är Rami pigg och peppad efter EM. Hammarby vinner därmed allsvenskan.
3. Rami insåg att Brasilien-matchen inte spelar så stor roll och att det faktiskt (historiskt sett) är så att brassarna gjort sig förtjänta av att vinna (de brukar spela bättre och snyggare än Sverige). Därför övade han på det han behövde öva på, att slå luriga passningar som överraskar alla. Det visade ju sig att han var bra på det och det kan bli ett framgångsrecept i årets allsvenska. Hammarby vinner därmed allsvenskan.

Sedan kan man inte utesluta att Mickes tolkning kan vara korrekt: att det helt enkelt handlade om ett misstag. Att Rami blandade ihop färgerna och tänkte att den där gula spelaren som kommer springande måste vara en brasse, för de spelar ju alltid i gult i hemmamatcher (vilket ju det här var), och han i blått måste vara min lagkamrat som jag ska passa. För övrigt kan ingen få mig att tro annat än att Rami spikar igen målet ordentligt i år. Tvivlar ni? Testa årets mest realistiska (och snabbspelade) fotbollsspel!

Kent invigde Conventum Arena igår kväll. Och som vanligt var det en fantastisk spelning, stundtals var det ren magi. Men samtidigt kändes det konstigt, Emma satte fingret på det efter en utflykt in i trängseln framför scenen: ”hälften sjöng med i vissa låtar, andra hälften i de andra”. Jag förstår att Kent inte kan spela allas favoriter jämt och kanske måste jag vänja mig: efter konserten är saknaden efter de icke-spelade låtarna större än glädjen över de låtar som spelades. Om jag räknat rätt kom drygt hälften av spellistan (mer i na, här) från de två senaste skivorna (”Du och jag döden” och ”Tillbaka till samtiden”), tre låtar vardera från ”Vapen&Ammunition” och från ”Hagnesta Hill”. Ynka två låtar från ”Isola”. Saknar några från ”Verkligen” (nejdå, ”Kräm” och ”Avtryck” kan jag vara utan) och från första skivan (gärna ”Blåjeans”, men det finns fler som är viktigare). Kanske är det bara att vänja sig, att försöka glömma de där magiska spelningarna från förr (Slottsfestivalens avslutande ”747”, upplevelsen på ett vitklätt Stockholm Stadion, inspelning av ”747” på Heaven med fantastisk första spelning av ”Beskyddaren” o s v). Leva i nuet, eller något. Tillbaka till samtiden, typ.

Sedan var det ju konsertpremiär i Conventum Arena och det gav mersmak. Snyggt och fräscht. Men trångt på fel ställen (i garderoben och i baren), för tomt på fel ställen (på golvet framför scenen…). Men det där kommer de att fixa. Vi lovade ”Mudda” (ansvarig för arrangemangen på Conventum) att skicka en lista över förbättringsområden, men det mesta verkade han redan ha kommit fram till: mycket mycket bättre flyt i garderoben, snabbare utsläpp, se till så att folk inte fyller bar och trappan direkt (innebär att färre kan besöka baren och gjorde att för få stod framför scenen).

Jag har försökt utlysa tävlingar på den här sidan förr. Det har inte alltid gått så bra… Men jag försöker igen, och den här gången är det lätt, det finns två svarsalternativ på varje fråga: antingen handlar påståendet om Bjurholms kommun (Sveriges minsta kommun) eller om Örebro (Sveriges sjunde största kommun). Välj det som verkar mest rätt och skriv i kommentarsfältet eller maila (till epost@bjornsundin.se). Något pris ska jag nog kunna hitta på till vinnaren. Enkla regler, eller hur?

1. Kommunen är borgerligt styrd, det största borgerliga partiet innehar också den ledande posten i kommunen. (Bjurholm eller Örebro?)
2. Kommunledningen pratar alltid om hur viktigt klimatarbetet är men kommunen svarar inte när Svenska Naturskyddsföreningen gör sitt klimatindex.
3. Kommunen marknadsför sig på sin hemsida med att de har ”Sveriges ’enklaste’ byråkrati, d v s korta beslutsvägar och närhet till politiker och tjänstemän”.
4. Den nuvarande kommunledningen kritiserar alltid socialdemokraterna för dåligt näringslivsklimat men när de tog över makten i kommunen vände trenden på Svensk Näringslivs ranking, där kommunen hamnade lägre 2007 än 2006.
5. När SVT ringer runt för att fråga företag vad de tycker om kommunledningens ”företagsvänlighet” törs ingen ställa upp med namn – men anonymt är kritiken förödande.
6. Ordföranden i Fritids- och turistnämnden avfärdar satstningar på basket (Sveriges – och världens – näst största sport) och säger till tidningen: ”Det är inte rimligt att kosta på så mycket pengar på en gubbidrott och elitsatsning”.

Lycka till med tävlandet (och glad påsk)!

Ingen blir överraskad av att jag kritiserar kommunledningen i Örebro. De är helt enkelt otroligt passiva och kommer gång på gång fram till helt overkliga beslutsförslag. Det senaste exemplet på det senare är att de vill köpa DHLs lagerfastighet i Bista-Pilängen för 90 miljoner kronor, trots att det antingen innebär att man köper det för att inte driva någon verksamhet där (vilket – bokstavligt – är detsamma som att slänga 90 miljoner kronor i sjön – om de gör det för att skydda vattenskyddsområdet är det nämligen lite naivt – en bit därifrån korsas området av två motorvägar…). Eller att man köper det för att hyra ut det igen, vilket helt i onödan trissar upp priserna på kommande markinköp i området. Att det handlar om att ”säkerställa att det på fastigheten bedrivs önskad verksamhet” är ett låtsasargument – det finns redan jättehårda miljökrav på verksamheterna i området. Nåväl. Det är ett av skälen till att jag/vi är kritiska.

Ett annat skäl till vår kritik är att de inte gör något. Vilket som är värst vet jag ärligt talat inte riktigt. Men en sak ska man säga till deras försvar: de är bra på snabba kontringar. När vi lägger ett förslag tar det i regel inte många minuter förrän de säger något liknande och låtsas som att de hela tiden har föreslagit precis det. Ett exempel verkar vara vårt utspel om att Örebro borde delta i Earth Hour-kampanjen. Några timmar efter vårt utspel gör kommunledningen ett liknande utspel, och låtsas som om de sedan länge jobbat med frågan. Fast i efterhand har vi fått reda på att de gav uppdraget till tjänstemännen ungefär när vi gjorde vårt utspel…

Kanske borde vi vara hedrade för att de snor våra förslag, men det känns lite konstigt att de inte ens försöker komma med egna förslag förrän något av våra förslag blivit offentligt. Ungefär som att bara kontra när tränaren tittar på, och i övrigt bara vänta och vänta och vänta (okej, liknelsen föll nog där). Jag gillar inte tråkigt försvarsspel (jag gillar mer glad anfallsfotboll à la Hammarby och Barcelona), men man ska medge att lågt försvarsspel med alla spelare i eget straffområde, kombinerat med snabba omställningar, är effektivt i fotboll. Det är det inte i politiken. Det är därför som den borgerliga kommunledningen i Örebro inte lär få nytt förtroende 2010.

Idag presenterade vi ett bra förslag om utvecklingen av Kilsbergen, som vi borde kunna bli överens om mellan alla partier. Återstår bara att se hur många dagar det tar innan kommunledningen presenterar ett liknande förslag…

För oss i oppositionen (s och v) var det rätt stort att Vård och omsorgsnämnd Väster idag beslutade att skriva till Kommunstyrelsen och kräva att nämnderna i Örebro kommun ska få yttra sig om den gigantiska omorganisation som är på gång. Men även om det var stort för oppositionen är det lätt att förstå varför inte FRAM-projektet engagerar örebroare i allmänhet: FRAM står för Framtidens Administration och det hela handlar om hur kommunens förvaltningar ska vara organiserade.

Men likväl är frågan viktig: hur förvaltningarna är organisade påverkar hur vi som politiker kan fullgöra det uppdrag medborgarna gett oss. Särskilt påverkas fritidspolitiker (alltså huvuddelen av Örebros cirka 500 politiker – de som har ”vanliga jobb” och sitter i nämnder på fritiden) av de förändringar som föreslås: de kommer nämligen få svårare att göra ett bra jobb. Majoriteten håller inte med om detta, enligt dem (mp, fp, kd, c, m) handlar det ”bara” om var hundratals tjänstemän ska ha sina kontor. Jag tycker att de förenklar frågan, men även om de har rätt återstår en annan, mycket svårare, fråga för dem att besvara: varför vill de inte bli överens i en så stor fråga?

Socialdemokraterna och vänsterpartiet har (i flera nämnder) begärt att förslaget till omorganisation ska skickas ut på remiss så att fler får chansen att se det, diskutera det och ha åsikter om det. Majoriteten vägrar. Trots att det alltid är bättre att vara överens i den här typen av frågor – annars riskerar ju omorganisationerna att avlösa varandra efter varje val (med majoritetsskifte). Men majoriteten tycks ha satt prestige och diskussioner i slutna rum som överordnat mål för sitt styre.

Trots att de enkelt kunde ha frågat oss i oppositionen om våra åsikter har de låtit bli. Trots att de vet att vi är kritiska vägrar de lyssna. Och trots att vi bara begär öppenhet, insyn och breda överenskommelser så kör de på. Men idag körde de alltså på en mina.

Lars Elamson är kommunalråd för moderaterna men dessutom ledamot i Vård och omsorgsnämnd Väster. Strax före 16 var han tvungen att lämna nämndsammanträdet varpå oppositionen plötsligt förvandlades till majoritet. Så när vårt förslag (om att nämnden ska skriva till Kommunstyrelsen och föreslå att alla nämnder ska få yttra sig om omorganisationen) kom upp kunde vi rösta igenom förslaget (majoriteten kämpade emot: de försökte låta bli att behandla frågan, påstod att de var i majoritet trots allt och hävdade att vi var oansvariga som lyfte frågan). Vi påpekade det självklara: om ni velat göra detta enkelt och i enighet hade ni kunnat lyssna på vår kritik och bry er om vad vi sa. Men majoriteten lyssnar nästan aldrig (i Rådhuset, ska sägas: i många nämnder har vi ett mycket bättre klimat). Och lyssnar man inte så blir det inte så mycket samtal. Och utan samtal blir det ingen enighet.

Jag tror inte att de flesta politiker i majoriteten trivs med slutenheten och oviljan att diskutera över ”blockgränserna”. Men de ledande majoritetsföreträdarna tycks göra det. Därför kändes det extra bra att vi vann omröstningen idag. Trots att vi inser att majoritetsföreträdarna i Rådhuset knappast ens kommer att läsa vår skrivelse.