”Internationella rödakorskommittén (ICRC) anklagade på torsdagen Israel för att bryta mot internationell rätt genom att underlåta att hjälpa skadade palestinier”, skriver DN. ICRC har påträffat flera döda personer och överlevande (flera skadade och försvagade barn) som israeliska soldater låtit bli att hjälpa. Än en gång bryter Israel mot internationell rätt.

Att i det läget läsa Frederick Federleys otroligt korkade debattinlägg på newsmill blir nästan för mycket. Jag mår fysiskt illa. Så här skriver tokhögerns värsta Israel-fanatiker: ”Israel förväntas ge sjukvård, el, bensin, kunskap, teknik och administration till människor som vill utplåna dem. Vilka andra länder ställer vi krav på att förse aggressiva och hatiska element med dessa förnödenheter? Inga.” Jo, Federley: vi ställer det kravet på alla ockupationsmakter, som typ Israel (läs Genevekonventionen, särskilt artikel 55). Vi ställer krav på alla stridande förband att de inte bara ska skona civilbefolkningen utan också ta om hand skadade. Stridande, typ Israel (läs artikel 3, Genevekonventionen: ”The wounded and sick shall be collected and cared for.”). Men att en folkvald riksdagsledamot ska bry sig om sådana småsaker som Genevekonventionen kan man ju inte kräva – han har väl fullt upp att driva någon salladsbar i konkurs.

DN beskriver de syner hjälparbetarna möttes av: De ”hittade fyra små barn som låg bredvid sina döda mammor i ett hus. De var för svaga för att kunna stå på egen hand”. ”Det är därför jag förstår Israels agerande”, skriver Federley. Jag tror jag kräks.

Lyckligtvis kan man dämpa den uppgivna spykänslan med att läsa Göran Rosenbergs som vanligt kloka DN-krönika: ”Israel är i full färd med att skapa sig en fiende som inget har att förlora och inget att se fram emot och som därför likt Simson i Bibeln när en sista önskan om att ta sina plågoandar med sig i döden”, skriver Rosenberg. Och han har ju dessvärre helt rätt.

På lördag kl 13 hittar ni mig vid Skattehuset i Örebro. Kom du också.

FNs generalsekreterare Ban Ki-moon förfäras över att Israel bombat 3 skolor och ett hälsocenter som FN-organet Unwra driver. I en av skolorna dödades minst 30 människor – som sökt sig dit för att fly undan Israels bombningar.

Jag tycker att Sveriges regering ska agera tydligare (liksom EU, FN och många andra) men tycker att Carl Bildt hör till de utrikespolitiker som varit tydligast och skött sig bäst i denna fråga. I dessa dagar påminns man dock om Olof Palmes formuleringskonst. ”Satans mördare” är ett lämpligt namn på Israels regering. Eller så kan man jämföra med terrorbombningarna av Hanoi 1972:

”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.” (mer om talet)

SSU har tagit ett lysande initiativ: ”Ring Israels ambassadör och protestera mot kriget i Gaza!” Så här skriver SSU: ”Israels senaste bombningar av Gazaremsan skördar på nytt oskyldiga människoliv. Över 345 palestinier har dödats och mer än 1400 har skadats. Krig och våld är aldrig en lösning på konflikter. Därför uppmanar nu SSU till handling genom ordets kraft. Slå en signal till Israels ambassadör och meddela din mening på 08-52806500.”
När jag ringde var det många som ringde… Jag lämnade dock ett artigt men bestämt meddelande på telefonsvararen där jag krävde att bombningarna ska upphöra och att Israel ska acceptera FNs samtliga deklarationer. Jag försöker igen.

(REV) Kanske är det för att påminna om det lidande som drabbade den palestinska familjen från Nasaret för sisådär 2000 år sedan. Kanske är det för att Israel är en skurkstat. Kanske är det för att Israel då och då vill visa att de kan.

Hur som helst är det en vidrig terror som Israel nu utsätter Gaza för: enligt FN 345 döda varav minst 57 civila (varav 21 barn). Hur kan det komma sig att det kallas ”terrorism” när människor tar livet av sig själv och andra med relativt små bomber, men ”berättigat försvar av landets gränser” när en militärt övermäktig stat anfaller ett område som de ( i nämnd ordning) stulit, ockuperat, stulit bitar av, skurit av ekonomiskt och terroriserat med militärt övervåld? Många frågor men väldigt få svar (även om Israel-kramarna säkert har något försvar till Israels angrepp). Det är liksom svårt att hitta vettiga svar när hundratals oskyldiga mördas av attackhelikoptrar. Och det där om ”mellanösterns enda demokrati” klingar rätt falskt (läs Johns kommentar här).

Och när jag sedan läser om krisen i vården i Gaza på dagensmedicin.se blir illa värre. Och när dessutom någon som kallar sig ”Kajsa” jämför vårdsituationen i Gaza med vården i Stockholm så tappar jag nästan andan. Att jämföra sjukvården i det sönderbombade Gaza med vården i Sverige är att förringa de otroligt stora humanitära problem som råder där, huvudsakligen på grund av Israels angreppskrig, sanktioner och blockader. Ja, vad ska man säga?

Att göra en jul-cd är väl lika gammalmodigt som att göra ett kassettband med jullåtar… Och eftersom vi i år firar jul hemma hos oss kommer julmusiken från AppleTV:n som hämtar lämpliga spellistor från iTunes i datorn. Så här ser 2008-års jullista ut.

Medger att mamma och pappa kanske inte kommer att tycka att allt är så juligt… Men likväl har jag fått med bl a Bing Crosby, Frank Zappa, Prince, John Lennnon, Hello Saferide och världens bästa jullåt: ”Fairytale of New York” (här på YouTube). Det är inte illa. Och för dem som undrar: jo, allt är lagligt köpt. Och för dem som undrar ännu mer: okej, jag har varit generös i definitionen av ”julmusik”: allt som har med snö är exempelvis med, även om jag inte är säker på att Zappa tänkte på julstämning när han skrev ”Don’t eat the yellow snow”…

Det finns en del som tycker att det är ett jätteproblem att den mesta vården i Sverige utförs av landsting och kommuner. Det behövs mer mångfald, heter det. Vården blir bättre av fler alternativ. Och delvis har de rätt: visst är det bra om det finns mångfald – att nya idéer kommer fram och prövas utvecklar vården. Problemet är bara att det inte uppstår mångfald när man gör som högern vill. När man lägger ut mer på entreprenad, på upphandling och använder ”utmaningsrätt” stärker det bara de stora drakarna. Och det leder faktiskt inte alls till mångfald.

Två vårdcentraler i länet drivs av Kvalita – ett privat vårdföretag som utvecklat verksamheten och haft hög kvalitet. Men så kan det självklart inte få fortsätta vara – nu köper jätten Capio upp Kvalita och vips minskar antalet seriösa aktörer på ”vårdmarknaden” väsentligt. På vilket sätt bidrar det till högre kvalitet för patienterna? På vilket sätt bidrar det till ökad mångfald och att nya idéer prövas? Högern saknar självklart svar, de säger bara att marknaden lösa det på egen hand.

Gång efter gång händer två variationer på samma tema:
1/ Högern lägger ut verksamheter för upphandling, som vinns av en stor jätte (de små, personal- eller brukardrivna företag som sägs gynnas har aldrig en chans som upphandlingarna går till idag)
eller
2/ Verksamhet tas över av ett något mindre företag som gör saker annorlunda (som Kvalita), men några år senare tas företaget över av någon stor jätte. Högern har inga svar – och Socialdemokratins svar återstår delvis att utforma.

Den här veckan har jag konstant varit minst en dag sen med alla inlägg. Så varför inte fortsätta trenden. Ibland är det ju nämligen en bra idé att tänka först. Till exempel kunde ju någon på exempelvis den stora tidningen NA fundera på några enkla frågor och lite enkel matematik när det gäller den ”upprustning” av Idrottshuset som den styrande högerkoalitionen i Örebro nu säger sig planera. Till exempel:

1. Varför har Staffan Werme inte gjort något med Idrottshuset tidigare, trots att det sedan 2006 finns förslag på hur en upprustning skulle gå till (dessa planer rasade Werme mot på den tiden…)?
2. Om vi är överens om att det är bra att rusta upp Idrottshuset nu, varför kunde vi inte vara överens om det tidigare? Kan det handla om prestige från kommunledningen, eftersom det var under s-styret som tidigare förslag togs fram?
3. Är det troligt att det under den värsta lågkonjunkturen på mannaminne går att få bra pris på denna typ av affärer (särskilt som nästan ingen har råd att bygga just seniorboenden just nu)?

Och så matematiken: om man har två idrottshallar och inga pengar och bygger bostäder i den ena. Vad får man då? Enligt kommunledningen får man då pengar (Staffan Werme hoppas på 25, fast medger att 15 miljoner är troligare). För de pengarna kan man då rusta upp Idrottshuset. Och bygga en ny hall. Hur många fler hallar har man då fått? Svaret kan mailas till folkpartiet@orebro.se, gärna tillsammans med förslag på bostadsföretag som kan bygga hyresrätter för seniorboenden i lågkonjunktur. Just det är nämligen inte så där ruskigt lönsamt just nu…

För första gången på evigheter (kanske för första gången någonsin) kommer inte ÖBO och hyresgästföreningen överens i hyresförhandlingarna i Örebro, rapporterar NA. Och vem tror ni det beror på?

Rätt gissat. Än en gång är det kommunledningen i Örebro som stuckit käppen i maskineriet. Jag söker efter en liknelse, men hittar den inte: vad kan man kalla en person som gör guld till grus? Kung Midas gjorde ju guld av allt han rörde vid, men i Örebro har vi en kommunledning som gör grus av allt de är i närheten av. Finns någon liknelse som passar?

När det gäller hyresförhandlingarna så förklarar NA det hela på ett begripligt sätt. Och vi Socialdemokrater varnade för detta för några veckor sedan. Men tror ni att kommunledningen lyssnade? Nähä. Som vanligt, får man väl säga.

Först bestämde de att sälja ut 1000-1500 ÖBO-lägenheter till en privat fastighetsägare – trots att ÖBOs hyresgäster trivs bra. Sedan bestämde de att öka vinstuttaget från ÖBO. Därefter beslutade de att ÖBOs hyresgäster ska betala (via skatten) för att andra seniorboenden ska ha värdinnor, medan ÖBOs hyresgäster inte ska få motsvarande stöd. Och nu höjer de vinstuttaget ännu mer och förstör hyresförhandlingarna. Den högerkoalition som styr Örebro tycks verkligen ha bestämt sig för att de ska slippa styra efter valet 2010: de gör sig ovän med alla. Näringsliv, typ hälften av de idrottsintresserade, alla småbarnsföräldrar som inte fått dagisplats, alla ÖBOs hyresgäster… Vilka finns kvar? Lugn, kommunledningen kommer snart att komma på metoder för att göra resten förbannade också.

Nu är det mindre än två år kvar till valet (och Folkpartiet har 2,5 procent i SCBs länsmätning…). Håll ut.

Johan ”Tomten” Johansson avled i måndags. När John igår berättade att ”tomten är död” så förstod jag att han faktiskt inte skojade (de andra trodde att det var ett vanligt John-skämt). Det var på riktigt. Jag kände ju inte Tomten, inte mer än jag känner tusentals andra Hammarbyare som man ser, sjunger med och skålat med under åren – på Söderstadion, i Sundsvall eller på Kvarnen. Men Tomten var en sådan profil som man aldrig vill ska försvinna, och även om sorgen efter en profil som man inte kände aldrig kan mäta sig med sorgen efter en närstående så finns ett tomrum där. Nu får jag aldrig uppleva julskålen vid Nacka-statyn med ”Tomten” (fast jag ska någon gång vara vid Nackastatyn på julafton, skriv upp det!). Men precis som Kentas ”Just idag är jag stark” lever för evigt så lever Tomten kvar: ”Än går det vågor – på Hammarby sjöööööö”. God jul, Tomten. Hälsa Nacka.

Idag kommenterar Miljöpartiets starke man i Örebro, Fredrik Persson, samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Detta samarbete tycker han inte om. Han trivs nämligen så bra med sina kompisar i Örebro: de borgerliga partierna. Jag beklagar hans åsikt, men det är inte mycket mer att säga om den – den förvånar inte för dem som ser den högerkoalition som styr Örebro.

Det som däremot väcker rätt mycket frågor är hans kommentar om oss socialdemokrater Han säger sä hår: ”I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att miljöpartiet kom till som ett systemkritiskt parti.” Det är inte heller något att säga om, visst är miljöpartiet ett systemkritiskt parti. Men sedan kommer fortsättningen: ”Vi ville förändra det samhälle sossarna under lång tid byggt upp.”

Och visst förstår jag att (mp) var kritiska mot en massa delar i det svenska samhället (som sossarna styrt länge). De var (är?) tillväxtkritiska, kritiska mot industrisamhället, kritiska mot städernas utbredning och så vidare. Och så vidare.

Men är inte en viktig del i miljöpartiets existensberättigande själva miljöengagemanget? Och nu menar jag inte plakatpolitik som att stoppa affärer i vissa delar av stan eller att tvinga bilar att köra långa omvägar. Nu menar jag mer grundläggande miljöfrågor som:

1. Vem är det som tjänar pengar på att släppa ut gifter i vår gemensamma natur; är det Mona Sahlin eller storföretagen?
2. Vem är det som lockar oss att konsumera mer och mer; storföretagen eller Lena Baastad?
3. Vem är det som försvårar och fördyrar biogasens utbyggnad i Örebro: Jonas Karlsson eller kommunledningen i Örebro (där miljöpartiet ingår)?

Men kanske är det ingen idé att vara systemkritisk mot storföretagen. Kanske är det skojigare att vara ”systemkritisk” mot oss socialdemokrater. Jag kan dock inte komma ifrån tanken att det kanske är att göra det hela lite väl lätt för sig.