Näpp, vare sig ledamöterna i Vård- och omsorgsnämnd Väster eller den intresserade allmänheten får reda på vilka besparingsförslag och konsekvensbeskrivningar som tagits fram av förvaltningen. Inte förrän de har ”hanterats politiskt”, som nämndens majoritet säger.

Bakgrunden är att Kommunstyrelsen gett i uppdrag att ”översiktligt redovisa konsekvenserna av en reducering av 2009 års driftbudgetramar (netto) med 1 respektive 3 procent.” Detta underlag har nu lämnats in och ett samlat underlag ska presenteras för Kommunstyrelsen för beslut den 24 februari. Förvaltningarna har alltså tagit fram underlag på vilka besparingar som kan bli nödvändiga, men de nämndledamöter som i slutänden kan bli tvungna att besluta om besparingarna får ingen information om vilket underlag som förvaltningen lämnat in till Kommunstyrelsen. Inte allmänheten heller.

Självklart är det rimligt att tjänstemän arbetar med förslag på hur kostnaderna kan minskas – och sådant arbete måste ske utan ständig rapportering i nämnden. Men med detta är det annorlunda: det är ju nämligen Kommunstyrelsen som skickat ut en beställning som ska redovisas för KS-ledamöterna på tisdag. Ändå kan inte nämndens ledamöter få ens en kortfattad muntlig rapport om underlaget. Nämndens majoritet motiverade denna vägran med att de ”vill undvika en felaktig debatt” om detta, och pekade på artiklar om indragna kakor och servetter för några år sedan (fast det var ju faktiskt förslag som förvaltningen tagit fram, så det var inget fel på den debatten). Än en gång agerar högerkoalitionen i Örebro (fp, mp, kd, c, m) centraliserat och slutet. Man borde inte bli förvånad.

Dagens Medicin rapporterade för någon vecka sedan att forskare kommit på att kaffe i måttliga mängder kan motverka demens. Det talar för att jag ska gå och fika nu. Men vad är måttliga mängder? 1,2 eller 3 koppar per dag – mina muggar är ju stora? Eller måste jag köpa mig en bryggare att ha på rummet så att jag kan dricka mer än idag? Frågorna hopar sig. Och finns det något samband mellan kaffet och antalet demenssjuka i Sverige? Vi dricker ju mest kaffe i världen, borde vi inte då ha minst antal dementa också? Eller är vi bättre på att upptäcka demens, vilket i så fall kompenserar för kaffedrickandet i statistiken. Inte blev jag klokare av detta. Tur att kollegan Ullis just räddade mig med en kopp kaffe från cafeterian. Nu kanske jag kan ägna mig åt något vettigt istället…

The Killers har lyckats förvirra många med texten till ”Human” (det var därför jag sökte så mycket efter texten härom dagen). Var man än stöter på låten på det stora nätet så pågår en intensiv diskussion (se till exempel här) om vad de egentligen sjunger i låten. ”Are we human or are we dancer” kan tyckas vara en konstig textrad, tills man inser att just den formuleringen användes av psyko-journalist-författaren Hunter S Thompson som försökte beskriva hur vi förvandlas till marionetter utan egen vilja. Typ. Det mest fascinerande med hela diskussionen kring Killers-låten är att mängder av människor envisas med att avfärda ”dancer”-slutsatsen, eftersom de inte tycker att det känns vettigt. Att Killers sångare själv hänvisat till Thompsons idéer tycks inte hjälpa. Inte heller att texten faktiskt blir begriplig när man lyssnar på den med Thompsons-kopplingen i huvudet. Men självklart vet ett 22-årigt Killers fan mer om vad de menade än bandet själva…

Fick för mig att läsa texten till ”Human”, The Killers fantastiskt otroligt rysligt bra låt, (Killers-skivorna har jag köpt på iTunes varför jag inte har något häfte) men klickade givetvis på videon först – som google placerade högst upp. Bara för att mötas av beskedet att innehållet inte var tillåtet i Sverige. Visst ja, de stora mediebolagen har ju börjat begränsa tillgången till videos på YouTube. Och det kan man ju verkligen förstå, för då går ju försäljningen av videosinglar ner. Not. Medieindustrin är verkligen världens mest korkade bransch (självklart var det inte svårt att hitta videon på YouTube i alla fall…).

Igår kväll skulle vi se ytterligare något avsnitt av ”Arrested Development” som vi helt lagligt hyr från Lovefilm. Men lagligt ska man inte ägna sig åt – då tvingas man nämligen titta på allehanda varningstexter om hur olagligt det är att inte göra som vi gjort. Med andra ord: vi som tittar lagligt straffas med varningstexter som inte går att spola förbi, de som laddar ner olagligt slipper det. Världens mest korkade bransch, som sagt.

Alla pratar om hur fantastiskt listigt Spotify är (jag har ju inte fått någon inbjudan så jag vet inte…) och det sprider sig som en löpeld. Vad gör världens mest korkade bransch då? Självklart begränsar de utbudet och stoppar en hel radda artister. Med andra ord: en tjänst lanseras som faktiskt vänjer människor vid att betala för musiken – istället för att ladda ner den gratis. Man kan tycka att det hade varit en chans för mediejättarna att komma ikapp utvecklingen – att äntligen sluta med försöken att vrida klockan tillbaka. Men om de gjorde så så vore de ju inte världens mest korkade bransch. Och en sådan topplacering vill man ju inte gå miste om.

Jag tycker att upphovsmän ska ha betalt för sitt arbete och sitt skapande. Jag är inte för idéerna om att ”all information ska vara fri” – jag tror inte ens att det är bra för utvecklingen. Men om exempelvis artister ska kunna få betalt även i framtiden krävs det att världens mest korkade bransch byter ut ett antal gubbar på ledande poster. Kanske kunde de värva någon käck yngling som jobbat med Spotify? Fast då kanske inte mediejättarnas jurister får lika mycket att göra. Och det vore ju tråkigt, för då blir det ju pengar över till artisterna. Och så kan man ju inte ha det…

Det tar liksom aldrig slut. Idag gäller det kärnkraften. Finns det någon fråga där Centerpartiet inte bytt åsikt i? Finns någon fråga där Folkpartiet inte bytt åsikt? En gång i tiden visste man två saker: 1/ centerpartister brydde sig om miljön och gillade därför inte kärnkraft. 2/ Folkpartister stod upp för humanism och mångfald – även när det blåste motvind.

Mona Sahlin är klockren i sin kommentar: ”Vår utgångspunkt är given, vi vill ha en snabb utbyggnad av förnybar energi, inte en långsam och dyr utbyggnad av kärnkraften”.

Det var C-ledaren Torbjörn Fälldin som en gång lovade att inte ”dagtinga med sitt samvete”. Även då gällde det kärnkraften. Hur gör man då när man dagtingar med sitt samvete i kärnkraftsfrågan? Ja, enklast är att nonchalera forskning och marknadsekonomi: studier visar att barncancer är närmare stora kärnkraftverk och det krävs kraftigt ideologiskt präglade ekonomer för att hävda att kärnkraft är en marknadsanpassad energilösning (den klarar sig inte utan skattesubventioner).

Folkpartiets skolpolitiska arbetsgrupp vill inte att det ska vara tillåtet med ämnesundervisning på andra språk än svenska. Gruppens ordförande, riksdagsledamoten Christer Nylander, visar i en kommentar till SvD hur lite fakta betyder för (fp) i skoldebatten: ”Vi är mycket skeptiska till de experiment som finns runt om i Sverige, som matte på arabiska. Risken är att elevernas utveckling i svenska språket försämras”. Att forskningen visar precis motsatsen spelar självklart ingen roll för Nylander. Han har ett helt annat syfte. Hans uttalande är ett vidrigt exempel på när folkpartiets ”hundvissle-politik” går överstyr och blir övertydlig. Nylander vet mycket väl att det kommer att uppmärksammas, och han vet mycket väl att han kommer att få sympatier från främlingsfientliga väljare. Att Jan Björklund när han avvisar förslaget samtidigt visar sympati för deras inriktning visar bara än tydligare att det folkparti som jag än gång i tiden hade respekt för är borta. Långt borta. Glädjande dock att de andra borgerliga partierna tar avstånd.

Alldeles för lite av sjuksköterskors och läkares tid går idag till kontakten med patienterna. Eller kanske mer allvarligt: mer än sex av tio arbetade timmar läggs på ”administration”. Detta diskuterades i fredags, på Vårdtoppmötet.

I det uttalande som antogs då lanserades ett handlingsprogram, ”Tid för vård”, som ”systematiskt ska minska den tid vårdpersonalen måste ägna åt administrativa arbetsuppgifter och annat som inte är till direkt nytta för patienterna och vårdarbetet.” Om tiden för ”administration” skulle minskas till 50 procent skulle det motsvara 20 000 anställda i vården… Det skulle göra skillnad.

Men man måste samtidigt konstatera att ”administration” inte är helt och hållet onödigt. I den kategorin finns dokumentation som är avgörande för patientsäkerheten, där finns utbildning, forskning och mycket annat som är otroligt viktigt för att vården ska vara säker och trygg. Det finns en risk att vi i debatten förenklar det där för mycket och lurar oss själva att tro att ”administration” är ont och alltid måste minska.

Men med det sagt: onödig administration ska självklart bort. Och i många fall är den inte bara slöseri med pengar – ibland är den direkt skadlig för kvalitet och utveckling i vården. Ta ett exempel: genom att journalerna blivit mer och mer omfattande har mycket viktig information förts in – men dessvärre är det ju också så att det allra viktigaste riskerar att drunkna i mängden information. Därför skulle det till exempel både spara administrativ tid och höja kvaliteten att skapa standardvårdplaner som gör att var och en inte behöver skriva exakt varje steg som görs utan istället kan välja ur exempelvis en förvald rullist. Det viktiga är bara att rensa bort det som är onödigt – och inte det som faktiskt betyder något i vissa sammanhang. Diskussionen om detta har dessvärre ibland fastnat i motsättningar mellan yrkesgrupper (som använder olika delar av journalen och tycker att ”den andras” journal är oviktig…). På samma sätt är det självklart inte någon fördel att journalsystemen är olika inom samma landsting, mellan olika landsting och mellan olika huvudmän (kommun och landsting).

Den här frågan är ett bra exempel på en grundläggande sanning: det går att skapa utrymme för högre kvalitet och utveckling genom att uppmuntra just utveckling och ständigt pågående förbättringsarbete. En verksamhetsledare som inte tror att verksamheten kan bli bättre ska inte fortsätta vara ”ledare”. Och en verksamhet som inte är öppen för nya sätt och nya ögon och inte ser till så att alla medarbetare deltar i förbättringsarbete kommer heller inte att utvecklas.

Twittrade igår: disk. om valfrihet:drömmer om alt. till både ”frittval” o LOU #framtid

Jag träffade Ulf Lindberg från Almega utanför kongresshallen och vi pratade, som så ofta förut, om hur den enskildes valfrihet kan öka. Ulf (och Almega) tror på fritt val-system – det gör inte jag. Å andra sidan fungerar inte dagens komplicerade upphandlingar – eftersom de bara gynnar de stora jättarna. Det förslag som Socialdemokraterna fört fram om nationella kvalitetskrav är bra och också att luckra upp LOU så att det blir lättare att exempelvis lägga ut drift på personalkooperativ och liknande.

Vi skulle behöva en tredje väg: öka makten för den enskilde att bestämma (och välja bort när man inte är nöjd), utan att för den skull ge mer makt (och stora vinster) till de stora bjässarna på vårdmarknaden. Och utan att släppa in verkliga marknadskrafter – som Örebro kommun nu gör.

För när städföretaget kommer hem till Elsa, 89 år, och utför det hon fått beviljat enligt Socialtjänstlagen och säger att ”det där ingår inte, men du kan välja det inom fritt val”, och därefter: ”och dessutom kan du köpa den här tilläggstjänsten”. Kan Elsa stå emot då? Kan vi garantera att vård och omsorg ges efter behov och inte efter plånbok då?

Mer här

Har tillbringat eftermiddagen på Socialdemokraternas Vårdtoppmöte i Västerås. Har twittrat korta iakttagelser under dagen men eftersom det är frustrerande att inte få använda mer än typ 140 tecken (en del går ju dessutom bort till användarnamn, kanalval – i det här fallet #framtid) så måste jag skriva lite mer om några saker…

Börjar med inledningen och Mona Sahlins tal: Twittrade: ”Mona: vi står redo att utmana Reinfeldt #framtid
Utropet ”S, we can” lanserades av Stefan Löwdén och återkom sedan i Mona Sahlins inledningstal. Mona uttydde ”S, we can” som: Socialdemokraterna kan – genomföra imponerande rådslag (450 000 personer har varit med), öka rättvisan, investera i Sverige. Sverige kan – utvecklas bättre och satsa på nya jobb.

När Mona Sahlin i riksdagen angrep den moderatledda regeringen och konstaterade att: ”2008 kanske blir året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar dela väntrum på sjukhuset” svarade kristdemokraternas Göran Hägglund (enligt uppgift även socialminister i regeringen…): ”Ja, må det bli på det sättet.”

Och där blir det tydligt att vi har olika värderingar: vi kan aldrig acceptera att skattepengar bidrar till att skapa ett så delat samhälle. I den frågan syns de politiska skillnaderna.

Twittrade: ”vill vidga vyerna: vård inte=sjukhus” och ”(s) vårdpol har (faktiskt) utveckl. – inte bara i retorik”

Det var många bra diskussioner under eftermiddagen, men det är ofta lite för smalt: vård är nämligen inte bara ”sjukvård”, inte bara ”sjukhus” och inte bara ”vårdcentraler”.

Det är också elevhälsa – att barn och unga får stöd och hjälp att utvecklas och växa upp till starka och friska individer.

Det är också äldrevård – en oerhört stor del av vården i Sverige görs av kommunerna, framförallt i form av äldrevård.

Uttalandet som antogs ändrades också på denna punkt, efter synpunkter från bland annat Jönköping och Örebro län…