Idag publicerar NA första artikeln i en serie artiklar om politiken på nätet. Rubriken är ”Bloggarna avgör inte valet”, och självklart är rubriken korrekt. Val vinns inte via skrivna texter, hur begåvade de än kan vara. Val vinns inte heller via annonser, snygga valaffischer eller smarta mediautspel. Val vinns genom samtal. Punkt.

När Socialdemokraterna i Örebro län igår anordnade sin valupptakt på Stortorget så lockade det inte massorna ur husen. Men däremot innebar valupptakten att mellan 1000 och 1100 dörrar knackades, att över 500 personer fick besök av en socialdemokratisk politiker. Och sådant avgör val.

När vi diskuterade upplägget för valupptakten funderade vi på om vi skulle genomföra den helt virtuellt (på internet). För att se Åsa Westlund och Lars-Erik Soting (kandidater till Europaparlamentet) tala kan man ju egentligen lika gärna göra på sin dator, även om det självklart är trevligt att möta dem på Stortorget som igår. Men deras tal, liksom mitt korta anförande om vår valstrategi (:samtal, samtal, samtal) och Jonas Karlssons avslutning (ordförande för Socialdemokraterna i Örebro län) kunde lika gärna ha webbsänts så att man i varje kommun i länet kunnat samlas och titta på det utan att åka in till Örebro. Men man hade missat en viktigt poäng: det hade inte blivit något av den dörrknackning som följde på valupptakten på Stortorget. För efter en knapp timme på Stortorget väntade en buss för att föra deltagarna till Varberga där vi genomförde ännu en framgångsrik dörrknackning.

Inför valet 2006 knackade vi socialdemokrater 30 000 dörrar i Örebro och i alla utom ett av de områden där vi kraftsamlade (med bland annat dörrknackning) ökade valdeltagandet. Och i samtliga gick vi socialdemokrater framåt (trots att vi gick Socialdemokrater backade i det valet). Dörrknackning vinner val och ökar intresset för politik. Eller: samtal vinner val.

Däremot kan bloggar, liksom tidningsartiklar, annonser och valaffischer, bidra till ökat intresse och ge fler tillgång till information och åsikter från politiker. Och dessutom öppnar bloggarna en kanal direkt till politiker: det är möjligt för vem som helst att tycka till, kommentera och påverka mig som politiker, via denna blogg. Och det är ett egenvärde.

Dessutom kan det vara på sin plats att påpeka att det är en myt att Barack Obama vann presidentvalet tack vare webben eller bloggarna. Obama vann för att han lyckades engagera miljoner amerikaner (och svenskar…) i sin valrörelse. Miljoner människor ringde till vänner och främlingar för att påminna om valet. Miljoner människor knackade på hos grannar för att berätta för dem varför de borde rösta på Obama. Miljoner människor pratade med sina arbetskamrater om sin tilltro till Obama.

Det var så Obama vann, men han hade aldrig kunnat engagera så många miljoner människor i dessa samtal om han inte haft avancerade och smarta webblösningar. Därför är det inte en slump att Socialdemokraterna (i Örebro…) både är bäst i Sverige på dörrknackning och bäst i Sverige på att erbjuda människor att via webben hitta sätt att agera för förändring.

Valet vinns genom möten med människor. Men webben kan hjälpa till.

I privat driven vård har inte personalen samma skydd som i offentligt driven vård, till exempel omfattas de inte av meddelarskyddet, som gör att chefer inte har rätt att fråga vem i personalen som gått till media. Det där har vi Socialdemokrater bråkat en hel del om här i Örebro. Dagens medicin berättar att Föreningen grävande journalister och journaliststudenter på Kaggeholms folkhögskola gjort en enkätundersökning i riksdagen som visade att samma politiska skiljelinje finns i riksdagen. Om Socialdemokraterna får bilda regering efter valet 2010 kommer en utredning om detta att återuppta sitt arbete, (s), (v) och (mp) är för att utöka meddelarskyddet. Men Moderaterna värnar självklart hellre företagen: riksdagsledamoten Willemo Carlsson (m) anser exempelvis att meddelarskyddet ofta missbrukas… Slutenhet tycks vara målet. I riksdagen, liksom hos kommunledningen i Örebro…

En och en halv veckas uppehåll från bloggandet: så länge har jag inte varit ”borta” sen semestern… (Fast denna gång beror det på motsatsen: hysteriskt mycket jobb.). Och ändå finns det mycket att skriva om: ett härligt 1 maj-firande, den sämsta Hammarby-match jag sett, räddaren Andres Iniesta, Staffan Wermes ombytlighet och mycket annat. Men inget känns mer angeläget just nu än det senaste exemplet på hur högern i Sverige (och i Europa) fortsätter inskränka integriteten.

Ni vet bakgrunden. FRA-lagen, som Reinfeldt och hans kompisar pressade igenom i riksdagen, trots hård kritik från en enhällig opinion, en samlad opposition och ett (passivt) motstånd hos ett litet fåtal rakryggade liberaler.

Nu i veckan försökte de spika ännu en spik i kistan. Men de misslyckades. Europaparlamentet behandlade ”telekom-frågor” och bland annat handlade debatten om huruvida det ska vara möjligt att stänga av människor från internet utan någon rättslig prövning. Socialdemokraterna röstade för att sådant inte ska vara möjligt, Moderaterna i Europaparlamentet la ner sina röster… Och sedan finns det de som påstår att Europaparlamentsvalet 7 juni inte spelar roll…

Kommunfullmäktige 16.42: Det är tydligt är 2008 inte användes tillräckligt bra för att göra Örebro bättre för äldre. Det påstod jag (följt av protester från den styrande högerkoalitionen) nyss i debatten om årsredovisningen, området ”Social Välfärd” (socialtjänst, äldrevård, insatser för funktionsnedsatta o s v). Jag påstod att högerkoalitionen nöjer sig med att prata – men låter bli att fatta beslut. Men jag inledde, for the record, med att påpeka att mycket bra görs – även av den sittande majoriteten. På det hela taget har Örebro kommun en bra verksamhet för äldre, men vi borde ha gjort mer under 2008 – och vi borde ha kunnat bli överens om det. Jag nämnde också att vi har goda förutsättningar i Örebro: med engagerade pensionärer som tar initiativ, medarbetare som gör ett fantastiskt jobb och politiker som (åtminstone i ord) är överens om vikten av att göra livet bättre på äldre dar.

Men jag är alltså inte nöjd med att majoriteten varit så passiv på många områden. Jag nämnde det trista exemplet om våra försök att skapa fler vårdbostäder för äldre. För första gången berättade jag om detta på detta publika sätt. När vi startade denna diskussion och tog initativ för att skapa fler platser i vårdboende ville vi undvika politiska trätor i frågan – vi trodde att vi skulle kunna nå resultat genom att försöka bli överens i ”slutna rum”. Ack, vad vi bedrog oss.

I november 2007 sökte jag upp det ansvariga kommunalrådet Rasmus Persson (c) och erbjöd bred politisk samling i arbetet med att skapa fler platser för sjuka äldre som inte längre kan bo kvar i ordinarie boende. Vi framförde att vi helst ville slippa en politisk träta i denna fråga eftersom det behövs mer trygghet – inte mer konfrontation – inom äldrevårdsfrågor.

Vi lyfte en diskussion om att fortsätta driva Älvtomta korttidsvård (som enligt planeringen skulle stänga vid årsskiftet). Vår idé var att en sådan utökning av det totala antalet platser skulle kunna innebära både bättre korttidsvård och fler permanenta bostäder för äldre som inte klarar att bo kvar i sitt ordinarie boende. Ett exempel som vi nämnde för det ansvariga kommunalrådet var att omvandla korttidsplatserna på populära Skebäcksgården till permanenta platser.

Rasmus Persson lovade att snabbt ta initiativ till en bred diskussion kring detta. Och sedan hände ingenting. Tre månader senare kom en första inbjudan till diskussioner. Inte mycket hände. Och efter ett halvår presenterades ett magert förslag. Men fortfarande inga ställningstaganden för att skapa fler vårdboendeplatser. Efter ett och ett halvt år är resultatet fortfarande noll. Majoritetens enda besked är: ”vi är ju egentligen överens, vi kan väl fortsätta prata om det”.  Som alla vet så förbättras dock inte vården av prat.

Sedan finns det fler exempel: S och V har föreslagit en ny typ av boende för äldre: Tryggbo, som skulle ge ytterligare 110 äldre möjlighet att få ett boende med viss personal i huset – även om de inte har så stora behov att de behöver plats på ett vårdboende. Många säger sig nu hålla med om denna idé. Men ingenting händer. Vi har inte ens fått svar på vår motion som vi lämnat i kommunfullmäktige. Och inte har det hänt något med våra förslag om att förbättra stödet till närstående. Inte har det hänt något med vårt förslag om en trygghetsjour dit sjuka äldre och deras närstående ska kunna ringa för att få råd, hjälp och information.

Det där borde vi kunna vara överens om. Men ändå har inget hänt. Så visst kan man på goda grunder påstå att 2008 på många sätt var ett förlorat år när det gäller äldrefrågor.

Kommunfullmäktige 14.15: En lång debatt om så kallade trottoarpratare utanför affärer innebar en hel del konstiga inlägg. Moderaten Gunnar Andersson ledde försvaret mot förbudet mot så kallade trottoarpratare i city, medan Vänsterpartiet angrep förbudet och menade att det införts för snabbt och för slarvigt. Vänsterpartisterna har helt klart en poäng i att kommunen inte skött dialogen med handlarna och det hela blev verkligen inte bättre av att Gunnar Andersson i debatten for med osanning om både dialogen med affärsinnehavarna och om vad City Örebro anser om frågan.

Men skojigast var när kommunalrådet Fredrik Persson (mp) gick upp och citerade vänsterpartiets partiprogram och sa sig hålla med om formuleringarna om att tämja kapitalismen (eller vad det nu stod). Därefter sa han att förbudet mot trottoarpratare var ett led i kampen mot kapitalismen och ett led i kampen reklamen i det offentliga rummet. Det påståendet kommenterade inte Gunnar Andersson… För inte tyckte väl han att det kändes riktigt bra att anföra trupperna i kampen mot reklam och kapitalism…?

Kommunfullmäktige 13.25: I en intervju i Örebroarn (15/4 2009) sa Kommunstyrelsens ordförande, Staffan Werme (fp), angående besparingarna i äldrevården: ”De beslut vi tagit kommer att ligga kvar. Som jag ser det är det saker som vi ändå skulle ha behövt komma till rätta med, även om det nu är mycket pengar som ska sparas på kort tid.”

Enligt artikeln syftar han bland annat på ”att bemanningen inom äldreomsorgen är högre i Örebro kommun än i andra jämförbara kommuner, trots att kvaliteten inte är lika hög.” Så därför frågade jag Staffan Werme (fp): ”Återger citaten det du sa till Örebroarns reporter?”

Och på det stora hela så stämde citatet, meddelade han i talarstolen. Och då övergick vi till att diskutera mina följdfrågor: ”Vilka av de nu föreslagna besparingarna syftar du på när du säger att det är ’saker som vi ändå skulle ha behövt komma till rätta med’?” och ”Vilka jämförelser bygger du uttalandet om att Örebro har högre bemanning än ’i andra jämförbara kommuner, trots att kvaliteten inte är lika hög.’ ”

Staffan hade egentligen bara två utgångspunkter för sitt svar: vi måste spara för att på sikt väntar tuffa ekonomiska tider och jämförelserna talar inte till Örebros fördel. I den första utgångspunkten har han en poäng och vi är överens om att vi inte ska slösa skattepengar: ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” brukar vi citera Gustav Möller. Vi är dessutom överens om att det är viktigt att jämföra Örebros verksamhet med andra kommuner.

Men vad Staffan sa i Örebroarn, i talarstolen och i andra sammanhang är att besparingarna inte bara är nödvändiga. När jag redogjorde för de risker som verksamheten redovisar i samband med besparingsförslagen så kallar han det svartmålning och att måla upp hotbilder. Inte med ett ord beklagar han de följder besparingarna kommer att leda till. Helt utan svar blev frågorna om hur han, som KS-ordförande i landets sjunde största stad och dessutom ordförande i SKLs beredning i dessa frågor, kan använda sig av jämförelser som har så stora brister. För de jämförelser han hänvisar till har massor av felkällor som gör det svårt att dra alltför långtgående slutsatser av dem. Men Staffan verkade inte vara så intresserad av att diskutera vare sig kvalitet i äldrevården eller hur jämförelser kan bli användbara. Han gick och satte sig istället.

Kommunfullmäktige 11.04: ”Det har aldrig varit så bra i Örebro som just nu.” Så har någon sagt till Inger Högström-Westerling (m) och därför anser hon att allt är bra.

Det kan verka självklart, men det tål att upprepas: om man inte lyssnar på riktigt och bara pratar med dem som håller med en så hör man inte heller kritiken. Och då finns mycket små förutsättningar för att förbättra verksamheten. Sanningen är självklart att väldigt väldigt många är kritiska mot många av de klantigheter, långbänkar och felbeslut som den styrande majoriteten ägnar sig åt. Men Inger Högström-Westerling väljer att inte lyssna, hon har fullt upp med att planera för att få inviga ombyggda torg och glassa runt 2010. Under tiden försvinner massor av jobb från Örebro: från handeln i city, från industriföretag som flyttar och från transportföretag som inte får utvecklas och från  många andra. Men Moderaterna bryr sig uppenbarligen vare sig om att lyssna eller att skapa nya jobb.

Kommunfullmäktige 10.59: Jonas Karlsson (s) efterlyste en tydlig inriktning från den styrande majoriteten. Han tog flygplatsen som exempel: i materialet om Översiktsplanen för Örebros framtid lyckas kommunledningen både uttrycka sig för och emot flygplatsen. Och det ansvariga kommunalrådet säger att han som miljöpartist är mot, att han som kommunalråd är för. Som Jonas sa: ”Vad det miljöpartistiska kommunalrådet tycker får vi väl gissa oss till”. Och vad den majoritet som styr Örebro kommun tycker om flygplatsen oroar många – både företag och allmänhet. Det kostar jobb. Och det hämmar Örebros utveckling.

Kommunfullmäktige 9.54: Lennart Bondeson (kd) brydde sig inte om att bemöta Lena Baastad (s) som påpekade att (kd) brutit mot sina vallöften – bland annat när det gäller barngrupperna i förskolan. (Kd) lovade mindre barngrupper, de blev större. Lennart Bondeson anklagade Lena Baastad för lögn – men inte i den frågan (för där vet han ju att hon har rätt). Han anklagade henne för lögn eftersom Lena hänvisat till vårdnadsbidraget, som tar resurser från förskolan. Enligt honom kan inte ”de hemskheter” som Lena Baastad pratade om bero på vårdnadsbidraget, för det har ju just införts. Med andra ord innebär väl det att han i nästa års bokslutsdebatt kommenterar ”själva hemskheterna”. Undrar om Lennart Bondeson hört talas om citatet ”sila mygg, och svälja kameler”?