Såg äntligen Bajen spela igen idag. Höstgenrep mot BP på Söderstadion och vet inte om solen eller spelet värmde mest. Hur som helst var det skönt att se att passningsspelet fungerar, att så många spelare följer med i anfallen och med lite tur så är två brassar klara för grön-vitt redan denna vecka (provspelarna gjorde bra ifrån sig!). Och Haris spelade hela matchen! Haris Laitinen, den älskade teknikern med en fantastisk blick för spelet, i sina bästa stunder passningar i världsklass (dessvärre ibland en väl låg lägstanivå) började på mittfältet och avslutade som back. Nu ryktas han vara på väg att lämna Bajen, men i hjärtat kommer han dock alltid vara bajare. Se här hur han beskriver ”Bajen-känslan”:

”Och det finns paralleller mellan spontanfotbollen och Bajenkänslan. Inte bara på planen, jag tänker också på vilka regler och värderingar som styr. Hammarby är i grunden en arbetarklubb, som när allt började hade ett upptagningsområde där folk hade väldigt knapra resurser.

I dag ser både Södermalm och fotbollsvärlden annorlunda ut, men alla är måna om att inte förlora föreningens rötter. Sammanhållningen är – precis som i spontanfotbollen – självklar. Det får inte spela någon roll vem du är, var du kommer ifrån eller hur mycket pengar du har på banken. Du ska få en rättvis chans att visa vad du kan, du ska inte lämnas i sticket. Så föds spelglädjen och finessen.”

Berättar Haris Laitinen för Hammarby Damfotbolls hemsida. Han konstaterar att historien hålls vid liv – att nya spelare får den berättad för sig. Det finns de som hävdar att ”Bajen-känslan” är en myt. Och? Upprepar: ”Det får inte spela någon roll vem du är, var du kommer ifrån eller hur mycket pengar du har på banken. Du ska få en rättvis chans att visa vad du kan, du ska inte lämnas i sticket.” Kalla det gärna myt, jag kallar det schyssta ideal.

Sitter med datorn i knät och tittar på svtplay – dokumentären om hårdrock från i söndags (”Metal – en hårdrocksresa”) och det är verkligen en av de största nostalgitrippar jag haft på länge. Filmaren är väl i min ålder och började ungefär där jag började (Kiss, Van Halen, Iron Maiden), fast har senare sökt sig mot arrgare band (som jag aldrig riktigt förstått). Och hans dokumentär tar upp alla hårdrockens beståndsdelar och träffar alla de stora. Fantastiskt.

Men viktigast: han skickar mig tillbaka typ 20 år i tiden. Till uppväxten i Karlskoga på 80-talet då hårdrocksbanden på allvar sågs som det stora hotet mot både samhället och mot ungdomen. Och vuxenvärlden reagerade självklart som de alltid gör: med förbud. Inskränkta vuxna försökte förbjuda W.A.S.P. från att spela i Karlskoga men lyckades inte. Då försökte de stoppa nästa band, som var Scorpions… (nej, de var inte farliga då – det var senare de blev ett hot mot god smak när de gjorde ”Wind of change”). Det lyckades inte heller, så för att verkligen rädda Karlskogas ungdomar tog de i med hårdhandskarna: och förbjöd hårdrockströjor i skolorna… Fast roligast var nog när någon redigerade hårdrockstexter för att utmåla banden som ointelligenta dårar (I ”No 22 Acacia Avenue” ströks passagerna om att ”Charlotte” borde lämna prostitutionen – hårdrocksband kunde ju inte få framställas som att de faktiskt hade någon slags samhällsintresse och engagemang… Tänk om de istället berättat att låttiteln anspelar på den anglosaxiska motsvarigheten till ”Svenne-gatan”, då hade skolan faktiskt lärt mig något nytt med hjälp av låten, nu fick det vänta tills Wikipedia dök upp i mitt liv…).

Men om man berättar det för dagens ungdomar så tror de en inte.

REV 090626 Att Kent Persson (m) hoppar på mig på sin blogg är vare sig ovanligt eller värt att kommentera ytterligare (”Björn Sundin spelade över totalt, även med hans mått mätt”) – det är bara att konstatera att högerstyret i Örebro gillar demonisering av sina motståndare.

Mer intressant är att han påstår att Socialdemokraterna borde ”ta avstånd” för den hemsida som annonserar ut ledande politikers hus (utan deras godkännande). Han skriver så här: ”Som konsekvens av övertonerna från sossarna och hyresgästföreningen så bedrivs en rätt obehaglig kampanj på nätet mot Staffan Werme, Bo Westerling och Fredrik Persson”. Påståendet är självklart helt orimligt och än mer orimligt är kravet att ”s” ska ta avstånd från sajten: Varför ska någon ta avstånd från en aktion som man inte har något med att göra? Dessutom är det rätt pinsamt för Kent Persson eftersom sajten skapades i april – alltså långt innan ”övertonerna” i Kommunfullmäktige som han reagerat mot.

Det är intressant att fundera över vad som vållat så hårda reaktioner mot den fejkade ”till salu-sajten” (som NA skrev om midsommarhelgen). Jag tycker också att den aktuella sajten gått över gränsen, men jag tycker inte att det är så enkelt att säga var den gränsen går:

1. Är det att enskilda politiker pekas ut på sajten? Nja, enskilda politiker ”hängs ut” på internet dagligen (till exempel i Kent Perssons inlägg som jag citerade ovan…) och det är väl rimligt att ledande politiker får finna sig i att få kritik även på internet.
2. Är det att telefonnumret till ledande politiker annonseras ut? Nja, dessa telefonnummer finns på kommunens hemsida (liksom hemadresser) och det är rimligt att örebroarna kan ta kontakt med sina folkvalda.
3. Är det att någon klippt in ”Till salu”-skyltar på bilder på politikers hem? Nja, det är väl inte så farligt eller? Fotomontage görs ju varje dag, mer eller mindre skämtsamt och det i sig vållar ju ingen skada – det är ju ingen som är inne på sajten som kan ta det på allvar. Jag har – efter twittrande med NA – fått klart för mig att det inte bara handlade om fotomontage – skyltarna hade verkligen satts upp i trädgårdarna. Detta bör självklart polisanmälas – det är definitivt olagligt att sätta upp skyltar i andras trädgård utan tillstånd. Och dessutom är det osmakligt.
   
4. Är det att människors hem auktioneras ut utan tillstånd? Ja, det är möjligen ett lagbrott (är inte tillräckligt juridiskt kunnig för att kunna avgöra det), men det verkar inte vara detta som väckt reaktionerna.
5. Är det att enskilda politikers hem pekas ut? Ja, det känns olustigt (precis som John skriver i sin kommentar). Men om det är detta som väcker reaktioner och får NA att skriva om ”sajt som hänger ut politiker” så finns andra exempel som i synnerhet NA bör diskutera. För något år sedan publicerade NA till exempel en granskning av var Örebro-politiker bor och vad deras boenden är värda. Granskningen i sig tycker jag inte fanns något att invända mot (ledande politiker måste finna sig i att bli granskade även när det inte är så kul att folk ser deras taxeringsvärden på huset…). Men sättet det gjordes på hängde faktiskt ut politikers hem på ett mycket värre sätt än fejksajten gör. NA publicerade stora bilder på politikernas hus och gav till och med platshänvisningar, exempelvis ”ett stenkast från vinterstadion”. Jag tycker inte att det är okej att politikers anhöriga blandas in på detta sätt, oavsett om det handlar om fejksajter eller publiceringar i länets ledande tidning (vilket också påpekades för NA efter publiceringen).

Staffan Wermes kommentarer i NA ger ingen verklig ledning till exakt vad han reagerat mot: ”De genomför bara sådana aktioner för att skrämma människor som använder sina demokratiska rättigheter. Vi har en demokratisk rätt att agera som vi gör. De vill förmena oss den rätten och försvaga det demokratiska samhället, säger Staffan Werme.” Och fortsätter: ”Det är obehagligt när människor tycker att de kan ta sig friheter. Det här är ett typexempel på hur organisationer vill ta sig egenrätt och agerar, man tror sig äga sanningen. Jag tycker att det är ett allvarligt hot mot demokratin, säger Staffan Werme.”

Det känns snarast som om Werme reagerar mot att han överhuvudtaget pekas ut, och det tycker inte jag är något fel i. Han är Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största stad (Örebro, alltså) och får självklart stå för de beslut han driver igenom (när han dessutom driver igenom besluten över örebroarnas huvuden och vägrar genomföra en folkomröstning som 10800 örebroare krävt, är det väl inte oväntat att det blir starka reaktioner).

Jag tycker att vi bör prata mer om hur vi politiker för debatt och samtal med varandra och med örebroarna. Och vi bör dessutom prata mer om var gränserna går för att ”hänga ut” ledande politiker. Kent Persson (m) skrev så här på sin blogg: ”Trist och sorgerligt att man inte värnar debatten och den politiska diskussionen mer än så. Uppenbart vill hellre sossarna ha hård retorik istället för att vara med och ta ansvar för en sansad politisk debatt.” Låt se om Kent Persson och andra politiker från kommunledningen är intresserade av att föra en diskussion om de svåra gränsdragningarna.

[REV] Idag, en vecka efter skolavslutningen, kommer Kommunfullmäktige debattera och (troligen) besluta om en nedläggning av Varbergaskolan. När barn och föräldrar förra veckan gick till skolavslutningen visste de fortfarande inte vad som gällde. De visste inte vilken klass barnen skulle gå i. De visste inte hur resvägen till nya skolor skulle lösas. De visste egentligen inte vad som gäller efter sommaren.

Gick till skolavslutningen, förresten. Många av barnen och föräldrarna på Varbergaskolan lät bli att gå dit överhuvudtaget. Tänk själv: hur upprört tror ni att ett barn är när han eller hon väljer att stanna hemma från den sista skolavslutningen med klassen? De här barnen kommer alltså aldrig mer att träffa klassen, under sommarlovet försvinner deras skola. Flera av dem gråter sig till sömns. Föräldrarna är oroliga. Hanteringen av Varbergaskolan är så oförskämd att man nästan vill gråta (John skriver också om det klokt här). Och dessvärre är det ju inte första gången. Här skrev jag om hur de ignorerat föräldrar och barn tidigare.

Ungefär så här sa jag från Kommunfullmäktiges talarstol alldeles nyss:

”Jag är upprörd och det är mycket känslor i den här debatten. Och det är förståeligt, om det gällde min dotter skulle jag knappt orka tala här nu. Jag tror att alla som har barn kan förstå varför föräldrarna i Varberga är upprörda.

Men för de högerpartier som styr Örebro kommun verkar det här vara ett spel. Ni tror att det handlar om att vi försöker ta politiska poäng, ni tror att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ”tar den enkla vägen”. För högern är det ett spel. För föräldrar och barn i Varberga är det här allvar.

Tänk om ni lagt hälften av den tid ni lägger på att raljera och angripa oss på att lyssna på föräldrar och barn i Varberga. För det är ju inte oss ni ska svara till. Det är inte inför oss ni är ansvariga. Det är inte till oss ni ska be om ursäkt. Ni borde vända er till föräldrar och barn i Varberga.

Ni borde lyssna till den oroliga personalen som frågar: ”skulle ni gjort likadant på andra skolor?”

Ni borde lyssna till de arga föräldrar som frågar: ”vad tycker ni jag ska säga till mitt barn, som inte vill gå till sin skolavslutning? Vad ska jag säga, när de inte vill gå till den sista skolavslutningen, sista chansen att träffa sin klass?

Ni borde lyssna till de svikna elever som frågar: ”varför ska vi lita på löften från vuxna, ni står ju inte för det ni lovar? Varför ska vi lita på politiker?”

Det borde ni ägna er åt. För det är fakta att ni stod inför föräldrar, elever och personal för ett drygt år sedan och krävde att de skulle lova att vara kvar på skolan, i så fall skulle ni satsa. Men ni svek. De höll sin del: de stannade på Varbergaskolan. Men ni bröt löftet. Istället för en satsning blev det en nedläggning.

Det är fakta att det inte är klart vilken klass barnen ska gå i efter sommaren. Och visst är det rimligt att barnen – och föräldrarna – får besked före sommarlovet?

Det är fakta att föräldrar och barn inte fått några vettiga besked om hur resan ska gå till för 6,7 eller 8-åringar. Jag skulle tveka över att skicka en 6-7 åring med stadsbussen från busshållplatsen vid Varberga centrum till Mellringeskolan.

Om ni i majoriteten inte förstår varför föräldrar och barn är oroliga är ni inte värda det förtroende ni fått.”

Det är kommunfullmäktige idag och trenden fortsätter: Miljöpartiet sviker alla löften utom två (ska återkomma till dem). Till listan med busstaxa, kulturskoleavgift och annat ska nu läggas att (mp) bryter mot löften om ÖBO-utförsäljningar, att de röstar nej till folkomröstningar och (snart) röstar för att lägga ner Varbergaskolan. Men listan är längre:

1. I valet 2006 lovade miljöpartiet i Örebro att sänka avgiften i kulturskolan. Nu fördubblas avgiften.
2. I valet 2006 lovade miljöpartiet i Örebro att sänka busstaxan. Nu föreslås höjd taxa.
3. I valet 2006 lovade Fredrik Persson (ledande företrädare för mp i Örebro): ”inte en enda av ÖBOs lägenheter ska säljas. Nu röstar han för att sälja ut 1000 till 1500 ÖBO-lägenheter till något privat fastighetsbolag.
4. I Miljöpartiets partiprogram står så här: ”När stora och viktiga beslut fattas bör alla få delta. En beprövad form för detta är folkomröstningar. Fem procent av de röstberättigade ska kunna genomdriva folkomröstningar på alla beslutsnivåer.” När var tionde röstberättigad örebroare (10800 personer) kräver en folkomröstning om ÖBO-utförsäljningen röstar (mp) nej.
5. Tidigare lovade (mp) att inte medverka till några nya trafikleder. Nu byggs både Söderleden och Skebäcksleden med Fredrik Persson som ansvarigt kommunalråd.
6. Miljöpartiet motsätter sig Örebro flygplats. Nu medverkar (mp) – förhoppningsvis – till att säkra flygplatsens framtid och ökar stödet till den.
7. I valet 2006 lovade miljöpartiet att stoppa citymässan. Strax efter valet kunde Conventum Arena (lyckligtvis) invigas.

Miljöpartiet i Örebro har helt klart stängt in sig i högerburen och i alla lägen sätter de högersamarbetet före de politiska frågor som deras väljare valt dem för att arbetta för. Underförstått medgav mp-företrädarna att det var så.

Tänk om Miljöpartiets inriktning i riket gällde i Örebro också! Och tänk om Gabriella Blomgren, Lotta Sörman, Ann-Kristin Spååls och de andra bestämde i Miljöpartiet i Örebro! Fast det gör de inte. I Örebro bestämmer Staffan Werme över Miljöpartiet – tillsammans med Fredrik Persson (som vill avsätta mps riksledning och bilda nytt parti).

Jag kan för övrigt komma på två vallöften som Miljöpartiet i Örebro hållit: 1/ de har verkligen stoppat ICAs etablering i Tybble (vilket kostade ICA många miljoner och ledde till att ICA avbröt alla etableringar i Örebro). 2/ de satte stopp för att öppna Änggatan för biltrafik vilket gör att alla de nyinflyttade på Sörbyängen (jag är en av dem…) får ta låååånga omvägar för att åka några hundra meter. Någon som kan komma på fler vallöften som Miljöpartiet i Örebro hållit?

Jag saknar den tid då NAs ledarredaktion vågade ha självständiga åsikter, även om de gick på tvärs med folkparti-ledningens. Nu blir ledarsidan bara mer och mer fp-vänlig.  Uppenbart går hut hem: Staffan Wermes konstanta gnällande över hur ”s-vänlig” NA blivit har fått önskat resultat: NAs ledarredaktion har inordnat sig i ledet. 

Att NAs ledare hyllar fp-ledaren Jan Björklund förvånar alltså inte. Men när NAs ledare anser att det ”inte är demokratiskt” att lokala skolstyrelser ska kunna ha majoritet av elever och föräldrar så är det nästan skrattretande (näst sista stycket i denna ledare). De skolstyrelser med elevmajoritet som funnits i exempelvis Örebro (på gymnasiet) ersatte inte den politiskt valda ”skolstyrelsens” roll; det var fortfarande folkvalda politiker som beslutade över skolpolitikens inriktning. Den lokala styrelsen fattade beslut om sådant som rektor annars beslutat om. Och, som NAs ledarredaktion säkert vet när de tänker efter: rektor är inte folkvald. Att förbjuda elev- och föräldramajoritet är alltså bara ett sätt att värna rektors rätt att bestämma själv.

Det är lätt att det blir fel när man ska hålla sig väl med husse.

NA publicerar idag en krönika där jag pekar på några slutsatser av Europavalet som media tycks ha glömt att fundera över. Krönikan finns här. (NA gjorde dock några justeringar, viktigast var att de inte tycker att ”misshandel” är okej när det gäller Kds agerande. Så här skrev jag: ”Är det inte rimligt att fråga Kristdemokraternas företrädare hur de tror att deras misshandel av elever, föräldrar och personal på Varbergaskolan kommer att påverka dem i valet 2010?”)

Ett annat spår som jag tycker media borde fundera på, men som inte rymdes i krönikan, handlar om ”uppstickarpartierna”. För visst är det väl intressant att diskutera varför medias roll som ”försvarare av den lilla människan” så ofta uttolkas som att ta ställning för uppstickar-partier? På vilket sätt är Piratpartiets 7 procent av befolkningen mer ”den lilla människan” än exempelvis de tusentals med sänkt a-kassa som röstade på andra partier?

Visst var medias bevakning av årets val mycket mycket bättre än vid Europavalet 2004, men fortfarande så är medias dramaturgi så uppbyggd på att skapa uppstickar-hjältar att de missar att beskriva den verklighet som miljontals svenskar upplever. När människor låter bli att rösta för att de känner att Europavalet inte berör dem; är det inte lika mycket ett problem för media som för de politiska partierna? Är det verkligen bara de politiska partiernas ansvar att människor använder sin rösträtt?

Sedan har Eva-Lena Jansson (och andra) också rätt när de skriver om att media förenklade även Piratpartiets program (och varför de lockade väljare): det var integritetsfrågorna som lockade mest – inte nedladdningen. Och jag ska ärligt säga att om inte jag (efter 25 år som medlem i det socialdemokratiska partiet) hade så stor tilltro till möjligheten att förändra S-politiken i dessa frågor och sett att mitt parti faktiskt svängt i rätt riktning de senaste åren skulle jag också (i ett annat liv…) kunna tänkt mig att sätta integritetsfrågan så högt på dagordningen att det motiverar en ”proteströst”. Integritetsfrågor är den där typen av frågor som man inte vill försöka förklara för barnbarnen i framtiden: ”farfar, varför satte ni inte stopp, varför startade ni utvecklingen mot det här övervakningssamhället?”.

Säg regler för företag och (nästan) alla kommer säga: ”måste förenklas”. Jag håller med – det finns mycket onödiga regler som kan tas bort och mycket byråkrati som kan förenklas (läs här om en del förslag som jag drivit åtminstone sedan 2004…).

Men pröva att säga ”regler för stöd till föreningar och andra delar av civilsamhället” så kommer du raskt att hitta minst en politiker (troligen en folkpartist) som säger: ”det gör inget med lite krångel, en verksamhetsberättelse och lite stadgar svänger väl vem som helst ihop på en kvart”.

Jag har varit med om det förr men blir alltid lika förvånad. För samma politiker som i ena stunden kan prata om hur viktigt civilsamhället är för demokrati, utveckling och mänskligt engagemang, kan i nästa stund prata om hur viktigt det är att vi blir bättre på att tvinga föreningar att fylla i blanketter, redovisa statistik och kopiera verksamhetsberättelser.

När vi under våren diskuterat hur samarbetet mellan civilsamhället och kommunen ska utvecklas och förbättras har många åsikter förts fram. Men en som återkommit är att kommunen inte ska krångla till det i onödan för föreningar och andra aktörer. Egentligen är det ju rätt enkelt: människor går inte med i en förening för att de tycker att det är så roligt att skriva verksamhetsberättelser, revisionsberättelse eller redovisa statistik över närvaro på möten. Människor engagerar sig för att de vill göra sitt liv mer intressant, för att förändra samhället eller för att skapa aktiviteter för sig själva eller människor man bryr sig om.

Idag blev jag påmind om detta när vi i Vård- och omsorgsnämnd Väster diskuterade ”Riktlinjer för aktivitetsstöd till äldre i Örebro kommun 2010”. I korthet handlar det om att Örebro kommun (genom de båda Vård- och omsorgsnämnderna) ger cirka 270 000 kronor per år till olika föreningar, råd och grupper som ”bedriver aktiviteter riktade till och öppna för kommunens äldre.” Dessa 270 000 kronor ska jämföras med den totala budgeten för vård och omsorg på drygt 1 000 000 000 kronor per år. Det blev en lång diskussion efter att vi från (s) och (v) lyft frågan om inte regler och information om dessa bidrag kunde göras lite enklare: om man vill uppmuntra när till exempel fyra anhöriga vid ett vårdboende vill bjuda äldre på kaffe tre gånger per termin så kanske det är lite onödigt att kräva en verksamhetsberättelse. Deras önskemål kommer nog att stanna på någon tusenlapp i bidrag och det ger sannolikt mångdubbelt tillbaka i ökad livskvalietet (och minskad vårdtyngd) för de äldre som går dit och fikar.

Men som sagt. Om något är så enkelt måste det självklart krånglas till.

Vi invände inte mot att vi fastställer riktlinjer (det är bra att det finns en tydlig inriktning som berättar vem som ska få bidrag). Vi invände inte heller mot att man ska kontrollera att pengarna används till rätt saker. Vi tyckte bara att man kanske inte måste kräva av alla att de ska skicka in Verksamhetsplan, Verksamhetsberättelse och kassaredovisning för att kunna göra en ansökan. På det förslag till blankett som presenterades stod att även stadgar, revisionsberättelse och årsmötesprotokoll skulle bifogas, förutom de tidigare nämnda dokumenten.

Några från majoritetspartierna (huvudsakligen folkpartister) tyckte att vi ”bråkade” i onödan (faktum är att vi tydligt påpekade att vi trodde att vi var överens om några små förändringar – fast där hade vi visst fel…). Till slut löstes situationen av en förnuftig folkpartist som föreslog en ny skrivning och av nämndens ordförande Gunhild Wallin (c) som klokt nog insåg att vi nog hade en poäng.

Men det är som sagt inte första gången som borgerliga politiker (och särskilt folkpartister) krånglar till förhållandet mellan kommunen och civilsamhället. Två exempel från mina år som ordförande i Kultur- och medborgarnämnden:

1. I Kultur- och medborgarnämnden drev Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet igenom både att införa bidraget ”Ung Peng” (för örebroare mellan 13 och 24 år som kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang) och att höja budgeten för denna bidragsform (de borgerliga partierna röstade emot).
2. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet beslutade även att utöka idén bakom Ung Peng så att även de över 25 år kan söka. Vi beslutade om ”Snabb peng” som gör att alla örebroare kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang. Självklart röstade de borgerliga partierna emot även detta.

Så var den sista rösten från söndagens Europaparlamentsval räknad. Det visar sig att Staffan Werme (till vardags ordförande för Kommunstyrelsen i Örebro, fp) fick rätt få kryss, 487 stycken totalt (att jämföra med Lars-Erik Soting, s, som fick 5171 – bra jobbat, Soting! ; Oskar Öholm, m, som fick 2264 och Mussie Ephrem, v, som fick 1638). Faktum är att även om alla Wermes kryss gjordes av örebroare så har inte ens var tionde folkpartistisk väljare i Örebro kryssat Staffan Werme. Och med tanke på att han fick 1326 kryss 2004, när han inte var KS-ordförande måste det väl vara så att örebroarna i allmänhet – och folkpartisterna i Örebro i synnerhet – låter bli att kryssa Werme eftersom de så gärna vill ha kvar sin KS-ordförande i Örebro (trots att han ju hellre ville ha ett nytt uppdrag – lyssna här). Eller hur?

Så var det dags att följa upp mina tips från söndagskvällen. Kan konstatera att jag är rätt bra på att tippa – när det gäller andra partier. Dock är jag rätt usel på att tippa när det gäller sossarnas resultat… När slutsammanräkningen av rösterna är gjord kan man konstatera att (s) faktiskt inte gick framåt (trots att vi fick fler röster i antal räknat) och att Evin Cetin inte kom in (vilket inte förtar det fantastiska med att få ihop 22??? kryss när man står på plats 29).

Men jag hade – som alla andra – rätt när det gällde valdeltagandet. Och jag hade jätterätt när det gällde (kd) i Varberga och när det gällde (fp) i Örebro. Jag gissade: ”kristdemokraterna går bakåt i Varberga” och ”Folkpartiet går bakåt i Örebro (jämfört med riket och tidigare val)”

Folkpartiet brukar vara starkare i Örebro än i riket (2006 + 1% i Örebro, jämfört med riket, 2004 dock faktiskt lite sämre i Örebro). Detta val lyckades de inte riktigt haka på Marit-trenden i riket: i Örebro tappar (fp) 1% jämfört med riket. Min gissning är att de straffas för att de leder kommunens högerkoalition så dåligt. Kommunledningen är inte populär (faktum är ju att alla de borgerliga partierna gått sämre i Örebro, jämfört med riket och tidigare val).

Kristdemokraterna brukar vara starka i Varberga. Frågan före detta val var hur det skulle påverka att den högerkoalition som styr Örebro (med kd-politiker ansvariga för skolfrågor) beslutat lägga ner Varbergaskolan. Rätt mycket, visade det sig. 

2004 fick (kd) 162 röster i Varberga (vilket motsvarar 26,6% i området). I riksdagsvalet 2006 fick de 151 röster i området, vilket innebar nästan 11 procent. Resultatet i årets val?  I år fick (kd) 38 röster i Varberga… Om (kd) fortsätter lägga ner skolor på det sätt de gjort hittills kommer vi slippa (kd) i Kommunfullmäktige i Örebro nästa val…

I sak är det dock inget att skämta om. Det sätt den högerstyrda kommunledningen behandlat elever, föräldrar och personal på Varbergaskolan är inget annat än vidrigt. Om det så inte vore för något annat så hoppas jag att högerkoalitionen får rejält pisk i nästa val – och att de ansvariga kd-politikerna röstas lååångt bort från makten.