Kategoriarkiv: Kommentarer

Övervakningssamhällets sluttande plan

Idag publicerar NA min krönika, som denna gång handlar om ”kriget mot integriteten”, eller det sluttande plan som svensk politik befinner sig på sedan ett antal år. Där varje ny inskränkning motiveras med att det är viktigt för att vinna ett av två ”krig”: kriget mot den illegala nedladdningen eller kriget mot terrorismen. Att dessa inskränkningar fört oss en bra bit på väg mot det samhälle George Orwell beskrev i ”1984” diskuteras – tyvärr – alltför lite i svensk politik (fast det är ju ett rätt ”välbloggat” område).

Här kan du läsa hela krönikan. Och här finns en del tidigare inlägg kring dessa frågor. Här finns nätverket Sossar mot Storebror.

Ska politiker pyssla med sociala medier?

Rakt på sak i Radio Örebro handlade nyss om politiker och sociala medier (bloggar, twitter, facebook mm) och jag fick vara med och prata (tillsammans med Sofia Larsen – utan blogg – och Elisabeth Svanteson). Radion körde ett inslag på förmiddagen om hur de politiska partierna använder internet (typ för lite och fel, enligt forskaren), men han har ju studerat 2002 och (i viss mån) 2006. Ingen som följde Socialdemokraternas valrörelse i juni kan påstå att vi inte använder sociala medier (kolla själv vilken framträdande roll – och vilka möjligheter som finns på partiets hemsida).

Jag sa i huvudsak att politiker måste finnas där folk finns – alltså även i sociala medier, och att vi måste acceptera att politikerna – precis som väljarna – är olika och att olika medier/kanaler passar bra för olika människor. Mycket mer hann jag nog inte säga (lyssna själv här), men jag har ju skrivit mer om detta tidigare för den som vill läsa mer

KS-ordförande bokar torg

Det går fort i bloggvärlden. Så fort att jag ibland är glad att jag gör en skärmdump på det som publiceras. Staffan Werme, Kommunstyrelsens ordförande i Örebro, påstod idag att han bokastaffan-bokar-torg-0909022t alla stadens torg på 1:a maj. Han är nämligen arg för att (v) i Örebro använder sin demokratiska rätt att ordna möten på torgen. Och när kommunens högste ansvarige politiker i Örebro (Sveriges sjunde största stad), med ansvar för att Örebro växer, utvecklas och att nya jobb skapas, med en månadslön på över 50 000 kronor lägger sin tid på sådant trams tycker jag att folk ska få veta det. Och eftersom Staffan tagit bort inlägget från sin blogg publicerar jag originalinlägget här istället. Bara så ni ser vilka viktiga aktiviteter som pågår på kommunalrådskansliet.

Tack Tony

Idag fick alltså Tony Gustavsson sparken som Hammarby-tränare. Precis som många andra Hammarbyare är jag idag väldigt kluven. Å ena sidan är jag otroligt tacksam för det Tony gjort för Hammarby: han har utvecklat både spelarna och laget. Och han har – i lagets bästa stunder – visat att Hammarby kan spela otroligt vacker fotboll. Stundtals också väldigt effektiv (minns att han ledde laget till seger i Intertoto-cupen!). Om någon frågade mig om råd inför anställningen av en tränare skulle jag svara ”Tony Gustavsson – välj Tony!”. Instämmer i nästan allt signaturen Paladin skriver på Söderst@dion/Svenska Fans: ”I min bok hamnar vågskålen tillslut på plus för Tony Gustavsson. Intertotovinsten, förädlandet av Charlie Davies och derbyfacitet väger tungt”. Och, som Paladin påpekar, Tony kan inte rå för att Hammarby tappat uppåt 30 spelare på några få år. Eguren, Petter Andersson, Lolo Chanko och Charlie Davies har faktiskt inte ersatts med likvärdiga spelare. Tony har utfört under med två tomma fickor. Typ. I min dröm återkommer Tony i vår, efter att Thom Åhlund (en verklig hjälte!) räddat Hammarby kvar i allsvenskan

Men å andra sidan: Hammarby är för bra för att ramla ur allsvenskan. Förresten, oavsett spel så får Hammarby inte ramla ur. Punkt. Och, som styrelseordförande Thorsell påpekar, finns det i dagens läge inte många fler drag för en styrelse att göra. Kanske kan ett tränarbyte ruska om, få fart och skapa ny kraft som räcker till fast mark i tabellen (att jugårn och GAIS spelade oavgjort ikväll gjorde ju inte saken sämre…). Och i min dröm återkommer ju Tony i vår och fortsätter utvecklandet av laget. Men eftersom jag inser att drömmen är rätt osannolik så har jag skapat två alternativ. Drömslut 1: att Peter Gerhardsson – gammal hjälte från 1982 som i år lett Häcken till oväntade framgångar – presenteras som ny tränare under sista hemmamatchen (då vi redan säkrat kontraktet). Drömslut 2: att Sören Åkeby återvänder till Hammarby (jodå, han är fostrad i Bajen) och leder oss till nya framgångar. Båda dessa skulle kunna fortsätta utveckla spelidén och ta vid där Tony slutade: med snabbt, offensivt, passningsspel. Och till dess kommer jag älska att se Thom Åhlund i båset. Samtidigt som jag kommer att sakna Tony. Kluvet, som sagt.

Drogtester i Rådhuset?

Är det någon som tycker att Örebros ledande politiker ska knarka? Nä, men då så: låt oss införa ”slumpmässiga” och frivilliga drogtester på alla oss politiker som jobbar i Rådhuset. Man kan ju tänka sig att de politiska partierna tillfrågas i förväg och om de säger okej så testar man deras politiker. Ungefär så resonerar de båda ledande Örebro-folkpartisterna Ina Lindström och Maria Magnusson. Tänk om Magnusson och Lindström hade sagt: ”FP tycker att det ska vara tillåtet med frivilliga och slumpmässiga drogtester i Rådhuset”. Fast självklart är det inte politiker de vill testa, däremot eleverna i skolan (fp i Örebro gillar heltidsanställda politiker, de tycker att ju fler heltidspolitiker Örebro har, ju fler heltidspolitiker blir det, typ). Men nu handlar det ju så klart om att visa att man tar i med hårdhandskarna i skolan. Finns det då något som talar för att just knark är ett särskilt stort problem i skolan? Nej. Att denna typ av tester skulle minska drogproblemen? Nej.  Spelar det någon roll för folkpartistiska förslag? Nej.

Folkpartiet är svenska mästare  i ”hundvisslor” (läs Wikipedias förklaring). Lindström och Magnusson ska dock ha all heder för att de inte ger sig på nysvenskar, vilket annars är lite av folkpartiets paradgren när det gäller ”hundvisslor”.

Popkulturell kommunikationsskola 3: Stå still i klaveret!

Mitt i den amerikanska mainstream-filmen händer nästan alltid samma saks: huvudpersonen försöker förklara något som oftast är rätt oskyldigt på ett sätt som gör att de sedan får ägna cirka en timme åt att krångla sig ur de problem som förklaringen skapar. Del 3 i min popkulturella kommunikationsskola (del 1, del 2) behandlar något som de flesta känner igen: ibland är det bättre att säga sanningen istället för att krångla in sig i komplicerade bortförklaringar. I de flesta biosalonger tänker alla i publiken: ”men säg sanningen istället!”, men om huvudpersonen sa sanningen skulle ju filmen bli för kort, så på film är det kanske tur att de krånglar till det. Men varför ägnar sig så många åt det i verkligheten?

Grundregeln är alltså: om du trampar i klaveret, kliv ur eller stå still. Att klampa runt låter bara ännu mer.

Den här grundregeln fick överraskande aktualitet, när folkpartisterna i Örebro skulle förhålla sig till att de nu var glada åt att en deltävling i melodifestivalen går av stapeln i Örebros citymässa (Conventum Arena) – som Werme och folkpartiet inte ville bygga. När John Johansson citerade Werme från 2006: ” “Har någon där ute i cyberrymden hittat några argument för att bygga den nya kommunala mässladan? I så fall: HÖR AV DIG!” svarade Karolina Wallström (politisk sekreterare för fp): ”Det handlade aldrig om att inte satsa på en mässa. Det handlade om rätt plats, rätt storlek och bästa möjliga mässlokal. Tur att nuvarande ledning jobbat så bra med att få till detta och lyckats få in Melodifestivalen i mässan.” (länkar till Facebook)

Jag inser att fp i Örebro inte bryr sig om vad jag skriver, men tar mig ändå friheten att föreslå vad Staffan Werme skulle ha kunnat säga för att förkorta pinan (hans partikamrat Johan Pehrson visade under torsdagen att det är smartare att inte sladda runt): ”Jag var emot citymässan eftersom jag tyckte att det fanns alldeles för många frågetecken runt bygget. Nu finns den och som ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro gör jag då vad jag kan för att mässan ska komma till användning. Att Melodifestivalen kommer till Örebro är positivt och jag utgår från att vi kan vara överens om detta.” Men så sa han självklart inte.

Hoppas Werme ändrar sig i fler frågor!

Det var en verkligt glad nyhet NA levererade igår, och som idag har bekräftats (här är Radio Örebros rapportering): Örebro får en deltävling i nästa års melodifestival. Jag kommer inte att vara där (inte min grej), men det är mycket bra för örebroarna, för tillväxten och för jobben. Precis som vi (s) sa när vi röstade för att skapa en citymässa i Örebro: den kommer att vara bra för Örebros utveckling. Lyckligtvis var vi överens med (m), (kd) och (v) om detta. Mot var (fp), (c) och (mp) och det är bara att konstatera att om Staffan Werme och hans kompisar styrt då hade Örebro inte kunnat få melodifestivalen.

Numera håller Staffan Werme (ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro, fp) med om vad vi sa då: ”I denna festival tar nu Örebro plats. Det är roligt. Men det är också inte helt oväntat.” Så lät det inte riktigt när beslutet om att skapa Conventum Arena diskuterades och när beslut skulle fattas. Då raljerade han om hur otänkbart det var att Örebro någonsin skulle få melodifestivalen, hur korkat det var att bygga en citymässa. Då skrev Werme så här: ”Har någon där ute i cyberrymden hittat några argument för att bygga den nya kommunala mässladan? I så fall: HÖR AV DIG!”

Vid ett annat tillfälle så här: ”Så har då en majoritet beslutat dels att vi ska bygga en ny mässa vid Södra Station och dels en parkeringsanläggning vid Pingstkyrkan. Det är tragiskt.”…”Nu ska kommunen bygga mässa. Det blir de svaga eleverna och de sårbara äldre som får betala.”

Så här såg det ut när NA frågade partiföreträdarna om inställningen i en rad frågor, Staffan Werme längst till vänster (jag har fotat av bilden ur NA, därav den dåliga kvaliteten):

ja-o-nej-till-conventum1

Vem vet, kanske han snart ändrar sig om den där – otroliga – idén om att göra om Svampen till kontorlandskap också?

Han kanske rentav byter åsikt när det gäller kommunala bolag? Visst ja, det har han ju redan gjort: numera finns det ju ingen uppgift (gymnasieskolor, friidrottshallar, bandyhallar, bostäder, idrottshus…) som inte kan fixas genom att ansvaret flyttas till ÖrebroPorten…

”Leksaker” för äldre

Alaa tipsade om den fantastiska idén i Västerås: att placera en fräsch skejtpark bredvid en ”upplevelsepark” för äldre (länk till reportage i Tvärsnytt). Det är ju lysande, inte bara för att det är bra att de olika åldersgrupperna därmed träffas mer, utan kanske framförallt för att det visar att det går att tänka mycket nytt när det gäller att skapa motsvarigheten till leksaker, fast för äldre (jag har bloggat om detta tidigare). Det vill säga miljöer, prylar och annat som uppmuntrar rätt sorts rörelser och skapar en meningsfull sysselsättning. Användningen av tv-spelet Wii i exempelvis rehabilitering och dagvård har jag läst om tidigare (används i Örebro kommun, men hittar ingen länk till det).

Killen i den vita hatten (20 år senare)

Det finns de som inte förstår poängen med klassåterträffar: ”varför ska jag umgås med folk som någon skolbyråkrat bestämt ska vara min klasskamrat”. De har ju en poäng, men eftersom det finns rätt få sammanhang som vi valt helt själva så riskerar den typen av argumentation leda till rätt mycket ensamhet. Vänskap och relationer är ju väldigt sällan logiska – i allmänhet är det slumpen som styr vilka människor man träffar. Och på det sättet är klasslistor ungefär lika vettiga som grund för fester och umgänge som namnet på ens arbetsgivare. Eller med andra ord: attans vad kul det kan vara med klassåterträffar!

Lördagskvällen tillbringade jag i Karlskoga, tillsammans med 12 av de 20 som jag tog studenten med 1989 (E3B på Bregårdsskolan i Karlskoga). Och det är några saker jag funderat på efter träffen. Om man bortser från det uppenbara (att 20 års-återträff betyder att jag inte är så ung längre…) så kan man konstatera att 20 år förändrar människor rätt mycket. Man kan också konstatera att 20 år inte förändrar människor särskilt mycket.

På 20 år hinner mycket hända med intressen och karriärval: 2 på återträffen jobbar med sådant vi fick utbildning i (och båda på samma revisionsföretag…), några till har väl haft en del nytta av utbildningen på olika sätt i yrkeslivet (jag till exempel) men i övrigt så var det märkligt många som valt helt andra yrkesbanor. På 20 år händer också rätt mycket med en grupp: alla pratade med alla ungefär lika mycket – de ”grupperingar” som fanns 1989 spelade inte så stor roll nu (å andra sidan var de inte särskilt fasta då heller).

På 20 år hinner dock inte riktigt lika mycket hända med utseende och sätt att vara. Vi kände lätt igen varandra och rätt snabbt föll vi nog in i ungefär samma roller som då – var och en betedde sig nog ungefär som då, antingen det beror på att man är sådan eller att det beror på att man förväntas vara så.

Hur som helst  hade vi roligt och det var nog skälet till att en del låtar fick helt nya betydelser dagen efter. Eftersom jag för tillfället är besatt av The Birthday Massacre så var jag en stund säker på att låten ”Nevermind” handlade om skolkamrater. Vilket den nog inte alls gör (läs texten här)… ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” har dock allt med skolkamrater att göra. Fast inte handlar den om Karlskoga, inte om att trivas med klasskamrater och inte är det någon partylåt. För i ärlighetens namn finns det bara en enda koppling mellan den texten och oss: den handlar om någon som tog studenten 1989 (hade Jocke Berg skrivit den i år hade den hetat ”Mannen i den vita hatten (20 år senare)”). Fast min gissning är att Jocke Berg inte kommer att organisera någon klassåterträff i år, jag tror han hör till den där skeptiska gruppen…