Kategoriarkiv: Kommentarer

Låna till skattesänkningar eller till investeringar?

Ifall någon tidigare har missat det så råder jobbkris i Sverige. Nu när även regeringen insett det (i alla fall nästan) så antar jag att alla har nåtts av krismedvetandet. Fast i regeringens fall når inte medvetandet så långt: trots underskott på över 100 miljarder kronor nästa år (Ekonomistyrningsverket trodde tidigare på hela 201 miljarder kronor i underskott nästa år!) så fortsätter regeringen att låna pengar för att sänka skatterna – huvudsakligen för dem som tjänar mest. Så klart. Om regeringen bara sänkt skatterna med hälften, och istället skickat ut de pengarna till vården, skolan och omsorgen (i kommuner och landsting), så skulle Örebro kommun nu slippa spara en enda krona.

Jag tycker att man ska använda lånade pengar till investeringar – inte till skattesänkningar. Dels för att vi behöver förstärka välfärden men också för att investeringar i välfärden sparar pengar på sikt. Just nu är det läge att investera i framtidens jobb, att få fart på hjulen och att ge fler utbildning och ökad kompetens. Men det tycker inte regeringen. Det var faktiskt – ärligt talat – länge sedan det var så stor skillnad mellan två alternativ i svensk politik: den högerstyrda regeringens nedskärningar för att ha råd att sänka skatten för dem som redan har det bra eller det röd-gröna alternativets satsningar på att stärka välfärden. Om ett år är det val. Sverige har inte råd med en regering som har sådan ”otur”.

Ankhållning för prydnad, sällskap eller avel?

Ank-skämten kommer aldrig ta slut med Anna Anka närvarande i svensk debatt (här finns en ocean av fantastiska citat att ösa ur). Men förmodligen menar Kristdemokraternas partisekreterare, Lennart Sjögren, allvar när han – i Expressen – hälsar Anna Anka välkommen till (kd) med orden ”alla som delar våra värderingar om människors lika värde och familjens betydelse är välkomna hos oss.” Så här skrev Anka själv: ”Sånt förstår amerikanska kvinnor. Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?”

Jo, visst är det underbart… Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson träffar rätt bra med sin reaktion (intervjuad i Expressen): ”Jag har aldrig träffat henne utan bara läst artikeln på Newsmill. När jag läste den bestämde jag mig snabbt för att det finns två alternativ. Ett: Hon skriver det här för att riva upp en storm och har himla kul åt alla reaktioner. Eller två: Hon är korkad.”

Tråkigast med allt detta är att alla söta ankor som nu får dåligt rykte. Jag tycker ankor.se beskriver det fint: ”Att hålla ankor är en mycket trevlig och intressant hobby. Vare sig man gör det för prydnad, sällskap, ägg, avel, utställning eller köttets skull.”

”Leda” och ”mäta” är faktiskt inte samma sak

Idag ägnade vi en heldag åt diskussioner om hur äldrevården ska utvecklas i Örebro. Eller rättare: idag ägnade vi oss bitvis åt att, politiker och verksamhetsföreträdare tillsammans, prata om hur Örebro kan bli bättre att leva i för äldre. Men eftersom Örebro kommun av oklara anledningar bestämt sig för att allt måste mätas och att allt viktigt måste stå med i budgetdokumentet (har bloggat om det förr…) så kom rätt stor del av diskussionen att handla om vilken färg det ska vara på plupparna (röd, gul eller grön?) och om vilka ”riktvärden” som ska gälla på cirka 110 områden: är vi nöjda om 80% är nöjda med maten? Är vi nöjda om 80% är nöjda med bemötandet? Är vi nöjda med att varannan är nöjd med hur ofta de får komma ut från vårdboendet?

Dagen hade blivit så oändligt mycket bättre om vi pratat mer om maten, bemötandet och promenaderna. Om vi gjort det skulle jag ha lämnat konferenslokalen med mer kraft. Nu innebar dagen ett enormt energiläckage: är det någon som tror att undersköterskan, arbetsterapeuten eller sjuksköterskan läser igenom 110 ”riktvärden” och försöker översätta det till sin egen verksamhet?

Egentligen tror jag att jag skulle kunna nöja mig med ett enda mål: ”att all verksamhet i Örebro kommun ska arbeta med någon typ av förbättringsarbete (till exempel genombrottsmetoden), som all personal deltar i”. Då kunde personalen faktiskt få ta fram vad de vill uppnå, hur de ska göra det och utvärdera hur det gick.

Ska man prata mer om kvalitet så får man prata mindre om något annat; till exempel kan man ju låta bli att prata så mycket om färgade pluppar och ”riktvärden”. Att ”leda” en verksamhet är faktiskt inte samma sak som att mäta resultat i olika typer av undersökningar. Men att någon sådan omsvängning skulle ske under nuvarande högermajoritet, är ju rätt osannolikt. Det där med att leda och styra är ju inte riktigt deras grej. Det är tråkigt, och det är dyrt för skattebetalarna.

Ska statliga myndigheter raljera över enskilda?

Forum för Levande Historia öppnade nyligen ”Middag med Pol Pot – en utställning om ideologiska skygglappar och selektivt seende”. För att skapa debatt och locka besökare har de gjort en film som sprids på YouTube: ”Mao-glasögonen”. I filmen raljerar de med Jan Myrdal och Gunnar Bergström och deras hyllningsresa till Röda Khmerernas skräckvälde (som de båda resenärerna tyckte var ett drömsamhälle – de tittade ju inte så noga…). Nu rasar – av begripliga skäl – en debatt om huruvida Forum för Levande Historia har gjort rätt. Ska skattepengar användas till ”åsiktspropaganda”? Ska statliga myndigheter raljera över enskilda personer?

Eskil Franck, överintendent på Forum för Levande Historia, försvarar filmen och menar att de ”hänger ut både kommunister och nazister”. Gunnar Bergström (som ändrat uppfattning och offentligt bett om ursäkt för att han inte såg massmorden) har varit med och arbetat med utställningen och tycker att klippet är obehagligt. Han har en del poänger, bland annat att man nog bör akta sig lite för att skämta och raljera med folkmord på det sättet. Och sedan är ju frågan om man ska hänga ut enskilda. Timbro tycker inte det, fast de vänder sig främst mot hela idén med ”statlig opinionsbildning”. Även de har en hel del poänger (att de citerar demokratiutredningen som leddes av Bengt Göransson (s) gör inlägget mindre effektsökande än Timbros vanliga utspel).

Själv är jag kluven. Jag tycker att utställningen är viktig och jag tror att den kan göra nytta i samhällsdebatten. Det finns ju fler exempel på hur färgade glasögon präglat/präglar vår syn på övergrepp och historiska dåd. Hör jag någon nämna Israels invasion i Libanon eller Gaza? Gripandet av Mehdi Ghezali? Hyllande av Kubas förre diktator Fidel Castro? Jo, det finns nog några exempel…

Men likväl. Jag tycker nog att Forum för Levande Historia gått för långt. Och jag tror att det denna gång skedde helt och hållet överlagt: de ville ha den här debatten för att de tror att det är en del av deras uppdrag. Och i viss mån har de självklart rätt: om deras uppdrag nu är att informera, upplysa och diskutera brott mot mänskligheten måste man använda de kanaler som finns. Och YouTube och en intensiv mediadebatt har ju på det sättet gett resultat.

Men är man en statlig myndighet med uppgift att opinionsbilda bör man vara lite försiktig. Jag tycker att Levande Historia gör en viktig insats, precis som jag tycker att det är rätt att statliga myndigheter använder skattepengar på att främja folkhälsa eller minska vår miljöpåverkan (för att ta två exempel). Jag tycker inte det är smakligt att hänga ut enskilda – inte ens Jan Myrdal, även om jag haft en hel del åsikter om Jan Myrdal och hans hyllande av diktaturer och folkmördare. Jag tycker också att statliga myndigheter måste tillämpa andra metoder än de som används av andra aktörer. En statlig myndighet kan inte använda samma PR-verktyg som ett politiskt parti, en folkrörelse eller en medlemsorganisation. En statlig myndighet måste mycket noggrannare väga sina vapen, så att säga.

Så om Jan Myrdal och hans del i debatten. Myrdal är inte särskilt upprörd över att han själv hängs ut – han är upprörd över att (s) – enligt honom – är tysta i denna debatt! Jäpp. Det är vad han är upprörd över. Men med tanke på att Jan Myrdal har ett rätt selektivt sätt att uppfatta verkligheten (han påstår t ex i inlägget ovan att jag sagt saker som jag aldrig sagt – här klargör jag mina ståndpunkter i den tidigare debatten) så ska man nog inte fästa sig för mycket vid vad han skriver. Normalt ägnar ju Jan Myrdal otroligt mycket tid åt att angripa den västerländska demokratin (som låter människor ha vilka åsikter som helst – i hans drömsamhällen spärrade man in dem som ”tyckte fel”). Och det är okej. Yttrandefrihet bygger, exempelvis, på att Jan Myrdal får tycka vad han vill om demokrati. Men man kunde dock kräva att han åtminstone försökte ta reda på några fakta innan han rasar.

En enkel nätsökning ger vid handen att rätt många socialdemokrater gett sig in i debatten, men Jan Myrdals ”sakunderlag” för sitt påstående var att han bara hittat en notis i s-märkta Aftonbladet medan han hittar flera inlägg i borgerligt märkta tidningar. Med tanke på Jan Myrdals förkärlek för samhällen där staten bestämmer vad tidningarna ska skriva kan man förstå hans påstående, men normalt är det knappast rimligt att hävda att självständiga tidningars bevakning styrs av den partiledning som råkar ha samma färg som en eller annan ledarskribent.

Man bör också vara medveten om att Jan Myrdal inte är så van vid ny teknik och att söka efter källor på exempelvis internet. Förra gången han och jag ”debatterade” (en debatt bygger ju på att man åtminstone läser/lyssnar på vad den andra säger – vilket Myrdal inte tycks vara förmögen att göra) brydde han sig inte ett dugg om att läsa vad jag faktiskt skrivit och tyckt. Att han denna gång angriper mig genom att ljuga förvånar alltså inte så mycket.

Pinsam statsminister roar oss alla

29916755

John har påpekat det pinsamma/underhållande/avslöjande (välj själv vilket du tycker stämmer) i att både statsministern och Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största kommun (Staffan Werme, fp) verkar tro att all kritik mot deras upplysta ledarskap måste bero på konspirationer eller sosse-propaganda. Statsministerns utbrott i SVT imorse (Alliansfritt har lagt upp klippet) är nog nytt bottenrekord (läs Erik Laakso här!). Fast ironiserandet och skojandet om detta utbrott når nya toppnivåer!


Publikskandaler och provokationer

För tredje gången på lika många dagar så hamnar fokus på spelare som provocerar motståndarfansen. Först var det Adebayor som hånade Arsenal-fansen. Sedan ÖSKs Adriano som hånade Bajen-klacken (resten av laget fortsatte tydligen i omklädningsrummet – stiligt och vuxet…). Och ikväll gjorde MFFs Kuys tecken mot jugårdsklacken. Det finns stora skillnader mellan fallen, men en sak är gemensam: provokationer ursäktar inte våldsamheter eller inkastade föremål. En annan skillnad är att den domaren faktiskt varnade Adebayor. De svenska domarna gjorde ingenting. Av det senare kan man dra två slutsatser: att sportsligt uppförande uppenbarligen inte är lika viktigt för allsvenska domare. Och att det inte alltid är de värsta provokationerna som skapar problem.

Adebayor var, tillsammans med jugårdsklacken, värst. Och lika tydligt som det borde vara att spelare inte ska bidra till att starta ilska, frustration och annat som – i värsta fall – kan leda till oroligheter på läktare; lika tydligt måste det vara att svensk fotboll inte heller numera accepterar våldsamheter från publiken. Men att tro att jugården ska straffas för upploppet på Stockholms Stadion är givetvis naivt. Genom historien har endast ett lag straffats genom poängavdrag för vad publiken gjort. Ni vet att alla är jämlika. Och att några är mer jämlika än andra.

Om Mhedi Ghezali och domar utan rättegång

Mhedi Ghezali har än en gång gripits, misstänkt för ”terrorbrott”. Så långt verkar det inte finnas några frågetecken. Men sedan hopar sig frågetecknen. Medier, medborgare liksom ledande moderata politiker kastar ur sig allmäna misstankar om att han nog kanske inte var ”oskyldig förra gången”. Om det vet vi inget om, vare sig denna eller förra gången. Problemet förra gången – liksom denna – är nämligen att saken inte prövats i domstol. Och att misstankar ska prövas i domstol är en rätt grundläggande rättighet, oavsett vad moderata politiker tror om skuld/oskuld.

Låt oss vänta och se om det begåtts något brott – att man gripits två gånger är nämligen inte bevis i sig. Och som Jan Guillou skrev i Aftonbladet igår: ”Mehdi Ghezali tycks ha utvecklat ett starkt politiskt intresse för islamistisk aktivism. Det tror jag skulle ha drabbat de flesta av oss om vi suttit i ett koncentrationsläger för misstänkta islamistiska terrorister. Man kan tycka vad man vill om sådana politiska böjelser. Men för det första är det lagligt, för det andra gör det en inte till terrorist, eller ens ”terrorsvensk”. En terrorist kvalificerar sig för den brottsstämpeln genom helt andra gärningar än att resa till att talibanbehärskat område i Pakistan.”

Övertoner förändrar inte fakta: (m) vill ha sänkta löner

Expressen skriver idag om regeringens ”hemliga plan” om att sänka lönerna. Planen var visserligen inte så hemlig, men innehållet är likväl tydligt: Anders Borgs statssekreterare Per Jansson listar i en Powerpoint-presentation ”fördelarna med regeringens jobbskatteavdrag”. Enligt Expressen lyder ett av argumenten: ”Förbättrar lönebildningen: förstärker outsider och sänker reservationslönen”.

För den som undrar är reservationslönen den lägsta lön som en arbetslös kan tänka sig att acceptera ett jobb för. När reservationslönen sjunker innebär det kort sagt att lönerna pressas neråt. Punkt. Slut.

Men nu darrar givetvis de ”nya moderaterna”. ”Attans”, säger partistrategerna (m), ”nu börjar media berätta om den politik vi för. Var ska detta sluta?” Och sanningen är självklart att om media fortsätter rapportera så kommer svenska folket se vad målet för den moderata politiken är: att sänka de lägsta lönerna (en verklig valvinnare, särskilt i kombination med de höjda hyror, som en Örebro-moderat så sent som i onsdags efterlyste i Örebro). För att förhindra det där så tar nu propaganda(m)inisteriet i så de spricker: Örebro-moderaten Kent Persson skriver ”Kvack, kvack, avliva tidningsankan innan det blir pinsamt”. ”Krohniskt” skriver ”det är vänstern som vill sänka lönerna”. Henrik Elamson skriver (på min Facebook-sida): ”Har man bläddrat lite i Nek A, Makro förstår man hur det hänger ihop. Tidningsanka skulle någon bildad person kunna kalla detta…..”. ”Apelsineld” låtsas försöka vara tålmodig pedagog i sitt inlägg ”så tar vi det här med lönerna”.

Men övertonerna förändrar inte fakta: Moderaterna vill ha sänkta löner för dem som tjänar minst. Att, som de moderata propagandisterna, påstå att det inte spelar någon roll vad lönen är – att det viktiga är vad man har kvar efter skatt är att spela dum. Alla ersättningssystem baseras på lönen – inte på vad man får i plånboken. Därmed är lönenivån viktig för pensioner, a-kassa, föräldraförsäkring och alla andra ersättningar som moderaterna sänkt eller vill sänka. Erik Laakso förklarar det här på ett bra sätt här.

Kort sagt så är det ju så att arbetslöshetsförsäkringen (till exempel) räknas på bruttolönen vilket gör att sänkta löner leder till sänkt ersättning vilket leder till sänkt lön. Vilket också är själva syftet med moderaternas politik. Apelsineld” är den som är tydligast i sin syn på detta. Så här skriver han: ”Bakom oviljan att riva ner sådana strukturella hinder finns en obefogad rädsla för att förekomsten av lågt avlönade arbeten kommer att pressa ner hela lönebilden. Jag noterar att Erik Laakso återigen citerar det välvilliga men helt verklighetsfrånvända ’Fackliga löftet'”

Eftersom moderaterna tycker att det är ett problem att det finns för få lågt avlönade arbeten, och vill skapa en större låglönesektor; varför säger de inte det istället? Ja, vad tror du?

Kritiken mot att Expressen kallar planen ”hemlig” har dock en poäng. Det är ju inte hemligt bara för att så få uppmärksammat det. Jan Zetterqvist citerar en intervju med Fredrik Reinfeldt i Ekot 2006-08-15:
”Reportern: Sedan vill ni sänka ersättningen som man får från a-kassan ifall man blir arbetslös och din chefekonom Anders Borg har sagt att så småningom värker sänkta ersättningsnivåer igenom systemet och det blir nya jobb eftersom lönebildningen påverkas vilket leder till lägre löner. Det är ju väldigt många olika faktorer som kommer att leda till lägre löner. Hur låga kommer de att bli tror du?
Fredrik Reinfeldt: Återigen vi sänker inte löner i Sverige. Då får man möjligen diskutera med Anders Borg hur han tänkte.
Reportern: Effekten blir ju ändå sänkta löner.
Fredrik Reinfeldt: Nej, vi sänker inte löner i Sverige utan det handlar om hur lönebildningen fungerar i det att vi möjligen får ner löneanspråken vilket i grunden naturligtvis är sunt.”

Vad Reinfeldt menar när han säger ”det handlar om hur lönebildningen fungerar i det att vi möjligen får ner löneanspråken vilket i grunden naturligtvis är sunt” är, uttryckt med enklare ord: det är bättre med lägre löner.

Det fackliga löftet lyder så här: ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupaste insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav!”

En för alla, alla för en eller ”verklighetsfrånvänt citat”? Jo, det beror ju på vilka politiska åsikter du har.

Mannen med guldbyxorna (90 miljoner mer? Oops!)

Många intressanta ärenden på Kommunfullmäktige idag, men i pengar räknat var inget större än fråga 8: ”Utökad borgen till Örebroporten Fastigheter AB för nybyggnad av bussdepå”. Och den frågan låter ju kanske inte så kul…

Och kul är den inte. Men allvarlig. Beslutet i Kommunfullmäktige var vi inte oense om – självklart ska det helägda kommunala fastighetsbolaget Örebroporten få borgen för lånet som krävs för att bygga den nya bussdepån. Vad som däremot är pinsamt är att borgen ges för en summa som det inte finns täckning för i några andra beslut. Det finns avsatt 80 miljoner för bygget, men i handlingen kring borgens-beslutet framgår att Örebroporten bedömer att ”investeringskostnaden för bussdepån uppgår till 170 mnkr” (miljoner kronor). Ooops. 170 miljoner kronor.

Då ställde vi frågan: vem har fattat beslut om det? Vem har lovat att betala hyran för en så stor investering? Och vi fick inga svar. Inga alls. Sanningen är nog att kommunledningen, än en gång, gett muntliga anvisningar till tjänstemännen att köra på. Att de återigen missat att fatta beslut på det sätt som lagen, reglementet eller demokratin kräver.

Häromdagen sa Staffan Werme att Örebro egentligen inte behövde mer pengar från staten. Idag visar det sig att kommunledningen inte har någon koll på varför bussdepån nu kostar cirka 90 miljoner mer (och att inga beslut verkar ha fattats). Det är rätt uppenbart att Örebro kommun är lyckligt lottade: det är inte alla kommuner som har så gott ställt att de inte behöver 100 miljoner. Inte många kan ”tappa bort” 90 miljoner kronor. Men om Örebro nu leds av män med guldbyxor – kunde de inte satsa några kronor på att, till exempel, rusta slitna skolor?

Sent ska syndaren vakna

[REV] Idag kovände regeringen. Igen. Storstilat ska nu kommuner och landsting få ökade statsbidrag efter att regeringen i många år skurit ner. Och självklart kovänder de borgerliga Örebro-politikerna: nu hyllar de regeringens kloka agerande”. Det hade varit bättre om de framfört de åsikterna tidigare, då hade en del av krisen kunnat avvärjas. Regeringens satsning är för lite och för sent. Så här sa några borgerliga politiker i Örebro tidigare:

”Enligt Örebros kommunalråd Staffan Werme (FP) ska man inte överskatta betydelsen av ett höjt statsbidrag.” …”Han säger också att det går att spara på exempelvis skolan utan att försämra kvaliteten, eftersom elevkullarna minskar i hela landet.” (NA 090319)

”Nu handlar det dock om att hålla i hatten när snålblåsten fortsättar. Ekonomin i stat, kommuner och landsting måste vara i balans, det är ingen lösning att ha stora underskott i offentliga finanser.” (Kent Persson, m, försvarar regeringen för att de inte återställer/höjer statsbidragen).

Dagen efter, när jag ser kommentarerna i NA, inser jag att jag måste be om ursäkt. Staffan Werme vänder inte alls: ”Vi hade klarat oss ändå”, säger han till NA. Även om jag verkligen ifrågasätter hans resonemang, så måste jag medge att han i alla fall är konsekvent. Han vill verkligen inte få hjälp – han vill inte slippa göra nedskärningar. Eller som signaturen ”Bratwurst” skriver i NAs kommentarsfält: ”Vi klarar oss ändå … ganska roligt uttryckt med en skola som saknar många miljoner för att kunna bedriva en bra verksamhet … med en äldrevård som saknar ännu fler miljoner för att kunna ta hand om de gamla.. ” Jag håller med Bratwurst, jag håller inte med Werme.