Idag presenterade Lena Baastad sitt lag på sju personer som hon vill arbeta tillsammans med inför valet, och efter valet när socialdemokraterna förhoppningsvis får ansvaret att leda Örebreo kommun. Jag är stolt över att vara en i detta lag och ser verkligen fram emot det jobb som nu ligger framför oss: att samtala med tusentals örebroare fram till valet, och att efter valet fortsätta samtalet med örebroarna för att göra Örebro bättre. Eller som Lena sa på pressträffen: ”Jag vill bygga ett lag med olika erfarenheter och kunskaper. Personer som har mycket att tillföra för ett möjligheternas Örebro där vi skapar en långsiktig utveckling med jobb och god välfärd.” (läs mer här)
Kategoriarkiv: Kommentarer
Öppen för nya idéer eller har du alla svaren redan?
Min grundinställning är att många människor vet mer än en ensam person. Jag tror att vi blir starkare tillsammans än vi är var och en för sig. Det präglar min syn på samhället och på politiken. Det gör också att jag tycker att det är spännande och intressant med nya och annorlunda idéer. Jag tycker inte alltid att nya idéer är bra men ibland kanske jag rentav tycker för bra om nya idéer (trots att de är rätt igenom korkade). Det är nämligen inte alltid så lätt att veta från början om ett förslag är vettigt eller inte – de flesta förslag förtjänar att diskuteras och funderas på.
Därför lanserade jag för några veckor sedan en idé som en örebroare gett till mig: behåll Rudbecksskolan och gör istället om Risbergska skolan till ett bra och tryggt boende för äldre (det skrev jag om här på bloggen 18/11).
Jag har också ställt en fråga till Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) om detta. Så här löd frågan: ”Har idén om att omvandla Risbergska skolan till trygga bostäder för äldre prövats i diskussionerna om förändringar vad gäller gymnasieskolans lokaler?” (läs hela frågan här). TV4 Örebro uppmärksammade detta i tisdags.
Det korta svaret från Staffan Werme när NA frågar honom om förslaget är: nej, det har de inte prövat. På sitt ödmjuka och öppna sätt säger han: ”Det är bland de dummare förslagen jag har sett”.
Staffan Werme och jag tycker inte likadant. Medan jag tycker att många människor ser mer än några få, vill Staffan Werme att några få elit-politiker ska bestämma. När jag välkomnar nya förslag och annorlunda idéer avfärdar han dem, utan utredning, som dumma och ointressanta. För Staffan Werme är diskussioner med de fem partierna i den högerkoalition som styr Örebro tillräcklig förankring av förslag, för mig är det viktigt att låta örebroarna veta och vara med och diskutera. Det finns skäl till att Staffan Werme är folkpartist och att jag är socialdemokrat.
Och man kan väl bara konstatera att om jag haft samma inställning som Staffan Werme hade det inte funnits något Kulturhus i Örebro, ingen Ung Peng och inget Ronnie Peterson-museum.
Tror att Peter Eriksson har rätt om sjukförsäkringen (blame-game fungerar inte)
Peter Eriksson (mp) tror att regeringen kommer att falla på sjukförsäkringen. Visserligen tyder väl de flesta opinionsundersökningarna sedan lång tid att de var på väg att falla typ jättetungt redan innan de visade sin allra mest hjärtlösa sida och slängde ut tusentals människor ur ersättningssystemen och tvingade sjuka att söka jobb som de ändå inte kan göra och till och med att säga upp sig från jobb för att söka nya. Nä, sjukförsäkringen har inte regeringen (heller) skött särskilt bra. Så jag tror att Peter Eriksson kommer att få rätt (men vi måste ändå jobba, jobba, jobba för att byta regering nästa höst).
Men det är ändå häpnadsväckande hur alla borgerliga propagandister nu försöker flytta skulden. Nu säger de att allt är sossarnas fel, att vi ”mörkar” vår politik och att vi ”egentligen vill göra samma saker”. Men som Mona sa för många år sedan: försök inte gömma er bakom våra kjolar, och som Mona sa i söndagens Agenda (där hon rockade fett): det är ni som är regering – ta ansvar för er politik! Och för övrigt så fungerar inte borgarnas blame-game. Vi har inte mörkat vår politik (här finns vårt förslag i riksdagen):
- Är man sjuk ska man få sjukpenning.
- Människor ska få hjälp att komma tillbaka i arbetslivet. Därför har vi i vårt budgetalternativ resurser till rehabilitering, utbildning och introduktionsjobb – och där säger vi nej till stupstocken.
Hade vi fått styra hade det sett annorlunda ut. För övrigt så är även denna fråga ett bra exempel på hur högerregeringen ökat – inte minskat – utanförskapet: Under våra tre sista år i regeringen blev det färre ohälsodagar i sjukpenningen, under borgarnas tre år har det blivit fler.
En märklig mediadag (kids, don’t try this at home)
I torsdags gjorde jag tvärtemot de råd jag brukar ge om mediaarbete: jag skickade ut två helt skilda pressmeddelanden, kommenterade en tredje sak och hänvisade media vidare till andra personer: det var en märklig mediadag:
- På kvällen, efter startmöte med Republikanska föreningen i Örebro, skickade jag ut ett pressmeddelande där jag berättade om mötet, hänvisade till den nyvalde ordföranden (Christian Källström) och skrev en kommentar om hur bra jag tyckte att det var att vi valt just den partipolitiskt obundne Christian till ordförande. (Under dagen hade redan NA ringt och skrivit och ytterligare medier hade uppmärksammat det pressmeddelande som gick ut på onsdagsmorgonen.) På detta nappade snart sagt alla medier men medan NA nöjde sig med att citera ur pressmeddelandet och skriva en kort notis ville TV4 och radio göra mer – men när de ringde hänvisade jag till Christian (som jag tyckte skötte det utmärkt, se här).
- På torsdagsmorgonen skickade jag ut ett pressmeddelande om att S och V vädjar om samling för att lösa problemen inom äldrevården i Örebro. Detta var planerat sedan flera dagar och dagen var vald för att vi samma dag hade sammanträden med de båda Vård- och omsorgsnämnderna. Vårt utspel uppmärksammades av radion och Tvärsnytt.
- Men när Tvärsnytt sedan ringde upp mig visade det sig att det inte alls handlade om ”kriskommissionen” – de ville ha kommentarer till att kommunen gör 300 miljoner plus – trots besparingar och skyhög arbetslöshet (se här vad jag sa: ”Bättre med plus än minus, men i en tid då var tredje ung går utan jobb, då resultaten försämras i skolan och då både äldre och personal slår larm om brister i äldrevården: borde vi inte använt mer av pengarna till gemensamma investeringar?” Typ).
Så, vänner (och andra…): en liten skola i hur man inte ska sköta mediaarbete (det är bättre att hålla sig till ett budskap i taget och att inte krångla till det för journalisterna genom att hänvisa vidare). Men å andra sidan blev ju resultatet ganska hyfsat i alla fall: 2 olika notiser i NA (samt en förhandsnotis), ett inslag på TV4 om RepF (med Christian), inslag i radion om RepF samt Tvärsnyttsinslag om kommunens ekonomi och om ”kriskommission för äldrevården”…
Hur den borgerligt styrda majoriteten kommenterade inslagen? Att de inte lyckats använda skattebetalarnas pengar till att få ut fler i jobb, till att förbättra skolan eller äldrevården: ”Det är ju bara att glädjas, bättre julklapp kan man inte få”, sa moderatledaren Inger Högström Westerling. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” sa Gustav Möller (s). Man kanske kan lägga till: ”Varje förslösad chans att få fler i jobb och att investera i välfärden och framtiden är en stöld från skattebetalarna”. Om vår vädjan om en bred samling för att lösa problemen i äldrevården: ”Det finns ingen kris i äldreomsorgen i Örebro”. Undrar om de äldre, deras närstående och den personal som nu går på knäna håller med?
Världens dyraste cykelställ?
Utanför Stadsbyggnadshusen i Örebro byggs nya cykelställ. Och fint blir det! För att tjänstemän och politiker som besöker husen ska få det riktigt trevligt när de parkerar sin cykel så har det inte knusslats på kostnaderna. Totalsumman blir uppåt 4 miljoner. 4000 000 kronor. Men då ingår både ombyggd trottoar, belysning i cykelställen och andra delikatesser. Snart kommer nog cykelställen vid vårdboenden, skolor och vid resecentrum också bli så lyxiga. Eller?
Vad applåderade ni åt, Sofia, Johan och Lars-Axel?
När den borgerliga majoriteten i riksdagen beslutade om försämringar i sjukförsäkringen applåderades det friskt bland högerns ledamöter. Nu, när följderna blir uppenbara och ”alla” medier skildrar hur människor drabbas låtsas högern som om de inte förstod. Som om ingen varnade. Se bara här hur pinsam socialförsäkringsminister Husmark-Persson är:
Undanflykterna duger inte. Och skulden faller inte bara tungt på de applåderande riksdagsledamöterna (och övriga som röstade för försämringarna). Skulden faller tungt på de borgerliga politikerna i Örebro som vägrade skicka ett varnande remissvar till regeringen i frågan. Och på de miljöpartister i Örebro som ställde sig bakom det som deras partikamrater i riksdagen kallat ”utsorteringskedjan” (läs Ullis redogörelse här).
Nu har Staffan Werme ställt sig bakom regeringens politik, det är klargörande. När får vi se Lennart Bondeson eller Rasmus Persson stå för, och försvara, sin politik? Och när kommer de borgerliga riksdagsledamöterna från länet (Lars-Axel Norell (kd), Sofia Larsen (c), Johan Pehrson (fp), Oskar Öholm (m), Elisabeth Svantesson (m)) förklara vad som var så himla bra med de där försämringarna?
Toppbetyg för min blogg… (gör jag inget annat?)
Idag var jag med i Radio Örebros program Rakt på sak (lyssna här) och pratade om planeringen inför valet nästa år. I studion var, förutom Mussie Ephrem (v) och Bo Rudolfsson (kd), webbstrategen Roger Elverskog från NPP/Day8 som dessutom hade betygssatt webbnärvaron för oss tre politiker. Och jag fick en femma! Men det fanns en baksida: för det första påpekade han att jag fick högt betyg – trots att ”bloggen är jätteful” och dels kom frågan om jag inte gör något annat än bloggar och så…
Och där känner jag ett behov av att försvara mig. Skriver detta gör jag klockan 22.40 hemma i soffan framför slötittande på helgens Barcelona-match. Och precis innan jag åkte till radion hade jag varit ute och delat ut brev hos boende i Tybble och Almby, som handlade om att vi varit där och knackat dörr tidigare. Och igår kväll var jag ute och knackade dörr i söder-city. Och idag jobbade jag faktiskt i stort sett oavbrutet mellan 9 och 20. Så det så.
Vad gäller de utseendemässiga bristerna på denna blogg så inser jag att jag måste göra något åt det. Någon gång när jag orkar och hinner. Och när jag lärt mig hur man gör…
PS Det jag sa i radion – i korthet – var följande: bloggar och webbnärvaro är viktigt, i första hand för att skapa relationer och skapa förutsättningar för riktiga samtal. Till exempel vid dörrknackning. För övrigt har vi socialdemokrater knackat på hos drygt 1000 personer under de senaste två veckorna. Och nästan ingen var negativt inställd (apropå nyheten förra veckan). Med den takten ska vi nog klara att bräcka vårt rekord från 2006: 30 000 knackade dörrar… (läs mer om min syn på detta här)
Flytta isär ska man bestämma själv (inte kommunen)
Idag skrev jag och kommunalrådet Carina Dahl i NA om att socialdemokraterna vill att äldre par ska kunna fortsätta leva tillsammans (eller nära varandra) även om den ene blir sjuk och behöver mycket vård. Det brukar kallas parboendegaranti. Här kan du läsa hela inlägget.
Det lite annorlunda med detta var nog inte sakfrågan utan att vi faktiskt svarade på en debattartikel från en partikamrat som i förra veckan skrev att hon var tveksam till en sådan parboendegaranti. Det är inte så vanligt att vi ger oss in i den typen av debatter med de egna partikamraterna, men egentligen tror jag att vi ofta kanske är för rädda för att göra det. Jag tror tvärtom att det är bra om örebroarna får se att det ryms olika åsikter i sakfrågor inom ett parti (att vi sedan är överens om den grundläggande inriktningen, om ideologin är en annan sak). I denna fråga kändes det dessutom väldigt viktigt: det får inte råda något tvivel om att vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma så mycket som möjligt själva även om de har stora behov av vård och omsorg. För mig är detta självklart – lika självklart som det är att jag själv (och min fru) själva ska få bestämma om vi vill leva tillsammans. Det ska inte kommunen bestämma.
Bowie räddar liv (ny lista med mest spelade)
Till vänster på sidan finns en bild som visar den spellista som jag lyssnar mest på just nu (15 låtar som snurrar mest i mobil, iPod och hemma, läs mer om listan här). Jag ändrar den där rätt ofta, men skriver inte så ofta om det här – den som är intresserad kan ju kolla själv (vet inte 0m någon tycker att det är intressant, utom jag själv…). Men den lista som ligger där nu måste kommenteras.
I morse när jag läste NA-bilagan Latte så hajade jag till när jag läste intervjun med en av Örebros mest kreativa personer: Richard Kennett (som skapat både ”O helga natt”-konserten på Stortorget, Rådhuskalendern och mycket annat). Kennett beskrev sin uppväxt, kantad med problem och förklarade vändningen: ”David Bowie räddade mitt liv. Från den dagen jag hörde honom slutade jag slåss och fick en ny identitet.”
Kan Bowie betyda så mycket, tänkte jag? Jag lät AppleTVn slumpa bland alla Bowie-låtar och först kom ”The man who sold the world”, som jag inte lyssnat på på länge. Och så tänkte jag igen: Jo, det är klart att Bowie kan betyda så mycket. På min lista är Bowie en av de tio viktigaste kulturpersonerna någonsin. Inte bara för att han gjort världens bästa låt (”Life on Mars”) utan också för att han på så många sätt format trender, påverkat tänkande och utveckling. Och för att han gjort så otroligt mycket bra musik så klart. Så jag förstår Richard Kennett, inbillar mig att Bowie kunde ha precis den effekten på framför allt 70-talet.
Så jag uppdaterade min snurrar-mest-just-nu-lista. Här är den:
1.Cash or clash/Millencolin (lite bortglömd pärla med en av MCs mest begåvade – och politiska – texter)
2. The Man Who Sold The World/ David Bowie (se ovan)
3. Stockholm, Sett snett uppifrån/ Vapnet (fortfarande fantastisk, fortfarande otroligt vass, politisk och elak)
4. Vals för satan (din vän pessimisten)/ Kent (fantastisk låt med en text som ger mig storslagna rysningar)
5. Sjukhus/ Kent (mycket Kent på den här listan, dessa fyra är mina absoluta favoriter – för tillfället… – efter nära en månads intensivt lyssnande)
6. Idioter/ Kent
7. Töntarna/ Kent
8. Hurricane/ Asha Ali (från en av höstens bästa skivor – Asha Ali övertygar än en gång)
9. Not Forever/ Popsicle (den är ju bara så bra – hur ska jag någonsin kunna ta bort den från listan?)
10. Shoreline/ Broder Daniel (samma som föregående – rysligt bra låt)
11. They’re Building Walls Around Us/ Moneybrother (någon låt med pengabrorsan måste vara med – just nu är den här favorit)
12. Young Folks/ Peter, Björn & John (en otroligt catchy låt med ett lysande visselstick)
13. Never Enough/Kiss (inte nyskapande men ruggigt bra rock: gubbarna visar att de fortfarande kan)
14. Let’s Make Bombs/The Last Republic (fantastisk spelning på Putte i Parken, väntar på en fullängdsskiva!)
15. Life On Mars/David Bowie (kommentar överflödig)
En myndighet höjd över all misstanke
ETC skriver om FRAs nya logga för signalunderrättelseverksamheten.
Och precis som ETC så riskerar jag att skriva alldeles för hårda ord om jag kommenterar vapnet själv. Så jag gör som ETC, jag citerar Cap&Design:
”Prova att titta på det svartgula vapnet ovan. Vad för det tankarna till? För mig går associationerna om inte till medeltiden så ofelbart till något slags stormtrupper från 30-talet. Jag säger som Caroline af Ugglas: ”Snälla, snälla, snälla!” FRA:
1. Varför behöver ni en vapensköld? Medeltiden är över!
2. Om det nu är så noga med vilka signaler som skickas mellan medborgarna över våra gränser, varför låter ni ens någon av era avdelningar signalera till medborgarna att ni kommer jaga den som bryter mot lagen med facklor och elstötar?
Om ni vill visa att övervakning av vår internettrafik inte är ett steg mot en repressiv kontrollstat borde ni kanske välja en annan symbol för Signalunderrättelsetjänsten, någon som inte för tankarna till 1930-talets auktoritära utopier.”