Kategoriarkiv: Kommentarer

Kommentarer

10 ord om högern och ÖBO och ett ord om VM

Lämna en kommentar

[REV] Jag har inte bloggat på en och en halv vecka. Och även om ingen annan funderar på detta så har jag funderat en hel del på varför det blivit så.

Jag skulle kunnat blogga om hur högerstyret i Örebro inte ens vågar låta örebroarna avgöra om 849 ÖBO-lägenheter ska säljas, trots hyresgästernas och örebroarnas vilja. Men jag nöjer mig med 10 ord: Högern tror att de kommer att förlora valet i Örebro.

Jag skulle kunna skriva om hur tråkigt ofta fusk lönat sig under herrfotbolls-VM. Men ett ord räcker: Pinsamt.

Jag kunde ha skrivit ytterligare om de tveksamheter som lyfts fram när NA granskar Kommunfastigheter men jag nöjer mig med åtta ord : Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Eller om årets och århundradets mål, Linus Hallenius konstverk mot Syrianska i söndags. Men ett ord räcker: fantastico

Eller jag kunde skrivit om riktigt allvarliga saker: om hur Sveriges utrikesminister Carl Bildt misstänks för att ha en roll i folkmord. Men där finns egentligen inte mycket att tillägga, förutom: ta time-out!

Egentligen tror jag att mitt blogguppehåll beror på två saker: tidsbrist och alltför mycket länkande och kommenterande på Facebook. Så kommer det nog vara ett tag till, men framöver (fram till valet) kommer jag att använda bloggen till att berätta om vad jag/vi vill göra om vi får örebroarnas förtroende i valet 19 september. Jag kommer här att presentera punkt för punkt som jag har på min ”uppdragslista” – den lista jag tänker ge till förvaltningen om jag får ansvaret för att arbeta med samhällsbyggnadsfrågor efter valet. Det kommer att handla om utredningsuppdrag och konkreta förändringar. Om soptunnor, blomkrukor och utvecklingen av Örebros stadsbild. Återkommer till det.

Kommentarer

1 bortslösad skattekrona är 1 för mycket

Lämna en kommentar

I onsdags deltog jag på mitt första sammanträde med Fastighetsnämnden. Det var inte något normalt möte med några mått mätt. Förutom att två journalister från NA närvarade på hela mötet och att en fotograf sprang runt i rummet i början så var det en märklig känsla i och kring rummet. Anledningen var självklart NAs flerdagarsgranskning av Kommunfastigheters affärer. Det finns två sätt att se det hela på: antingen att jag har otur som tar plats i Örebros för tillfället mest omtalade och granskade verksamhet. Eller så kan man välja att säga att jag har tur som kommer in i verksamheten just nu.

För låt oss vara ärliga: det har funnits brister i kommunens fastighetsförvaltning ganska länge, oavsett namn på förvaltningen. Det har handlat om fördyrade projekt, oklara upphandlingar och missnöje från kommunens verksamhet (hyresgästerna). En del kritik har varit befogad och en del orättvis. En del kritik bör istället riktas mot Örebro kommuns ologiska investeringsprocess, en del bör riktas mot felaktiga/bristfälliga beställningar från den kommunala verksamheten. En del handlar bara om usel ledning (som när KS-ordförande Werme klantar sig, beordrar fram ett nytt kök i Parkteatern och sedan beskyller tjänstemännen för att ombyggnaden blir dyr…).

Oavsett politisk majoritet har den politiska ledningen försökt skaffa sig ett grepp över kommunens samlade fastighetsförvaltning, men som många nuvarande och tidigare ledamöter i nämndledamöter (och andra) kan vittna om har det varit svårt. Jag vet inte vad som är sant och rättvist återgivet men alltför många vittnar om en kultur där en del anställda vägrar underkasta sig politiska beslut och med en allmän ovilja från en del anställda mot rutiner, system och redovisning – sådant som är (eller borde vara) helt självklart i en verksamhet som bekostas med våra skattepengar.

Jag är glad för NAs granskning. Jag tror att det kommer att göra att skattepengarna används mer effektivt och att förskolor, skolor och äldreboenden får bättre lokaler. Jag tror inte att det förekommer fusk, oegentligheter eller annat olagligt i så stor skala att det i sig skulle innebära något större pengaläckage. Det är inte det som är huvudproblemet (även om alla olagligheter självklart ska anmälas och leda till en juridisk process). Huvudproblemet är att det tycks finnas grundläggande systemfel i verksamheten. Det verkar uppenbart att underhållsbehov, utförda upprustningar och annat inte dokumenteras tillräckligt bra. Det mesta tyder också på att de upphandlade ramavtalen (vilka företag man ska handla från, rangordnade i turordning) inte följs som de ska. Och det är helt uppenbart att det finns verkligt allvarliga brister i uppföljning och redovisning.

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” sa Gustav Möller. Och det är ju precis så det är. Varje krona som slösas bort på fel saker innebär en krona mindre för att förbättra förskolan för barnen eller äldrevården för de äldre som behöver vård och service. Det är det allvarliga. Om det skulle visa sig att någon enskild varit inblandad i oegentligheter eller gjort något brottsligt ska det utredas och leda till polisanmälan. Om brott kan styrkas ska personen straffas och om kommunen upptäcker att någon gjort något olämpligt (även om det kanske inte är olagligt) så ska den personen flyttas från sin tjänst. Men det här handlar inte om att stirra sig blind på enskildas hantering. Gör vi det kommer vi missa det viktigaste: att åtgärda brister i systemen.

Jag vet att både förvaltningschefen (Åsa Bellander) och Fastighetsnämndens ordförande (Hannah Ljung, M) håller med mig om vikten att gå till botten med detta och ta chansen att få ordning i rutiner, dokumentation och liknande. Och jag litar på att de kommer att driva det arbetet på ett bra sätt. När vi, om någon tid, tittar tillbaka på våren 2010 och NAs närgångna granskning kommer vi kunna konstatera att en (för många) jobbig period ledde till effektivare användning av skattebetalarnas pengar.

Kommentarer

Sonic styr upp spellistan

Lämna en kommentar

Jag har ju tidigare beklagat mig för att jag inte hänger med tillräckligt i musikvärlden – att jag missar massor av ny bra musik. Tidningen Sonic har i många år fyllt på några genrer. Av någon anledning har jag varit utan Sonic ett tag nu (har ingen riktig koll på när den slutade komma…) men nu är ordningen återställd. Och när jag nu fått några dagar på mig att lyssna igenom senaste cdn (det följer med en cd i varje nummer) blev det till att uppdatera ”bäst just nu- listan” (dessutom har jag haft en lugn dag med massor av tid…). Förutom Sonic-skivan och alla gamla favoriter som tycks ha borrat sig fast i spellistan så klarar sig The Streets, M.I.A. och The Kooks kvar från grannens-brorsas-bland-skiva. Enjoy yourself:

1. Imperial State Electric – I’ll Let You Down (Tack, Sonic!)
2. Andreas Söderlund – Daustralien (dito)
3. The Magic Numbers – The Pulse (äntligen nytt från de skäggiga/håriga engelsmännen – även här var det Sonic som tipsade)
4. Ida Redig – Always On The Run (Tack, Sonic!)
5. Jace Everett – Bad Things (rysligt bra ledmotiv från True Blood)
6. The Streets – Heaven for the Weather (otroligt skojig text, men framrörallt fantastisk låt!)
7. Kent – Columbus (Kent är nästan alltid med på listan…)
8. M.I.A. – Paper Planes (märkligt mycket bättre än resten av M.I.A.s låtar – fast de andra kanske växer snart)
9. Hello Saferide – 2006 (otrolig låt och typisk HS-text)
10. Prince and the Revolution – Paisley Park (Dottern fortsätter säga: ”pappa det ringer”, när ”Paisley Park” kommer ur högtalarna. Bra både som låt och ringsignal.)
11. newkid – Gör det för (Tack, Sonic!)
12. Millencolin – Battery Check (Örebros stolthet och fastskruvade i min ”bäst just nu-lista”)
13. R.E.M. Feat. Q-Tip – The Outsiders (ännu en listinventarie)
14. The Specials – Enjoy Yourself (It’s Later Than You Think) (upptäckt via Party Animals på SVT, att jag inte upptäckt The Specials på nära 30 år – deras storhetstid var ju 70/80-tal)
15. The Kooks – She Moves In Her Own Way (klart bäst av The Kooks låtar, men det är flera andra som nu börjar sätta sig…)

Kommentarer

I en annan värld skulle de satans mördarna straffats

Lämna en kommentar

[REV] I helgen skojade vi om att sonen skulle få udda andranamn: Abu Ammar eller Abu Jihad. Idag blev skämtet inte ett dugg roligt längre.

På morgonen den 16:e april 1988 vaknade jag till nyheten att Abu Jihad, andraman i PLO och en av Fatahs ledare, mördats i sitt hem i Tunis av israeliska soldater. Den dagen blev inte som det var tänkt, händelsen glömmer jag aldrig.Lika lite som jag tror att jag någonsin kommer att glömma vad jag gjorde när jag fick höra om dagens attack mot Ship to Gaza.

Att en nation tar sig rätten att mörda en utländsk medborgare, på utländsk mark är egentligen anmärkningsvärt. Men när det gäller Israel är ju tyvärr denna typ av brott mot internationella lagar snarare regel än undantag. Israel har aldrig tvekat över att frakta hem fredliga vetenskapsmän i trälådor och sedan spärra in dem i fängelse för att de berättat om israeliska kärnvapen. Israel har aldrig tyckt det är konstigt att kidnappa eller mörda andra ”fiender” på utländsk mark. Och att Israel aldrig tvekat över att skjuta ihjäl barn, kvinnor eller män oavsett om de håller slangbella eller olivkvist råder ingen tvekan om. Och ändå blir man överraskad över måndagens överfall på Ship To Gaza. Ändå förundras man över hur en på ytan demokratiskt styrd stat kan kidnappa såväl fartyg som passagerare efter att ha mördat andra. Man häpnar över det förakt för omvärlden som Israel än en gång visat.

Men inte ens detta faktum får Israels mest galna försvarsadvokater att besinna sig. MUFs ordförande Niklas Wykman är glad över att Ship To Gaza stoppades, Dick Erixon skriver att de stackars militärerna angreps när de ”gick ombord” och  KD-riksdagsledamoten Anneli Enochson påstår att de israeliska soldaterna försvarade sig när de ”attackerades” på båten. Att båtens passagerare rimligen borde ha rätt att -enligt internationell rätt – försvara sig med vad de vill när någon militärt anfaller deras båt (på internationellt vatten) är självklart oväsentligt för galningarna. Enligt tokhögern gäller rätten till självförsvar bara svenskar (om de inte gillar palestinier), israeler, amerikanska vita män och poliser som kallas öknamn eller blir fotograferade av tonåringar (oavsett nationalitet, så länge de inte är palestinier). Förlåt. Nu överdrev jag. Vare sig Wykman eller Enochson har försvarat poliser, de försvarade bara världens starkaste militärmakts rätt att försvara sig mot aktivister beväpnade med stenkulor och käppar.

Dessvärre blev tokhögern bara mer och mer galen. Svårt att rangordna de galna inläggen, men kristdemokraten Jonas Segersam slåss om förstaplatsen: ”Med paintball-gevär och en ambition att undvika våld fick gruppen soldater till slut ge upp när de sett en av sina kamrater kastad huvudstupa ner på däcket under och ta fram skarpa vapen för att försvara sig”, skriver kristdemokraten som alltså menar att världens starkaste militärmakt går till attack med färgploppar. Och folkpartisten Erik Svansbo ville väl inte vara sämre. Han hävdar att passagerarna på båtarna nog ville dö.

Ingen borde bli överraskad, men piratattacken mot Ship To Gaza är inte bara övervåld, lagbrott och förakt för humanitär hjälp. Det är ju sanslöst korkat också. För vad kan Israel rimligen tro att de tjänar på att skjuta ihjälp turkiska (och svenska?) medborgare på internationellt vatten? Kan någon israel tro att den attacken ska bidra till vare sig säkerhet, bra PR eller rimliga fredsavtal?

Världen har med rätta reagerat med kraft mot Israels brott mot internationell rätt, som i och med att attacken mot en turkiskt båt skedde på internationellt vatten rimligen måste anses ha begått en krigshandling mot Turkiet. I en annan värld borde detta lett till åtminstone tre saker: 1/att andra nationer skickar sina ”anti-pirat-styrkor” till Israels kust för att skydda båttrafiken i Medelhavet, 2/att NATOs medlemmar solidariskt attackerar Israel efter att landet angripit en NATO-medlem (Turkiet) och 3/att FN förklarar att en insatsstyrka ska rekryteras från medlemsländerna för att bevaka övergången till demokrati och respekt för internationell rätt i Israel.

Fast nu lever vi ju inte i en annan värld. I den här världen kommer USA stoppa alla tydliga FN-ställningstaganden mot Israel och israeliska brott mot internationell rätt leder inte till annat än att ovanligt många fingrar pekas. Det lär inte ens bli stopp för EUs orimliga handelsavtal med Israel. Det är – med andra ord – inte mycket som förändrats sedan mordet på Abu Jihad 1988.

Kommentarer

När två ord gör skillnad

Lämna en kommentar

Idag fattade Kommunfullmäktige i Örebro beslut om att skapa ett antal nya kultur- och naturreservat. Det var ett bra beslut. Natur- och kulturreservat är viktiga för att skydda viktiga områden mot utnyttjande. Men tyvärr var det rätt mycket smolk i den glädjebägaren. Ärendet var nämligen uselt förberett (jag vet flera tjänstemän som tycker att det hela är rätt pinsamt) och ett antal heltidsanställda kommunalråd brydde sig inte ens tillräckligt för att lyssna på våra frågor och invändningar. Som vanligt, frestas man att skriva.

Men det var också ett exempel på att påpekanden och noggrannhet kan ge resultat. Peter Dahlgren föreslog att vi skulle stryka två ord: ”eller tält” i beslutet och genast blev det otroligt mycket bättre. Tidigare skulle det ha krävts tillåtelse för att få tälta i områdena, men med strykningen så är det fritt fram. Vilket självklart är bra och viktigt för örebroarnas möjligheter att använda dessa naturområden. Se där vad två ord kan göra skillnad. Peter Dahlgren beskriver detta mer ingående här.

(Denna – och andra ändringar borde egentligen ha genomförts innan mötet, om bara majoriteten lyssnat under tidigare diskussioner hade de säkert insett att vi borde kunna enas och att våra påpekanden var värda att lyssna på. Men man kan inte få allt…)

Kommentarer

Ony musik (Streets, M.I.A. mfl). Ett försvarstal.

Lämna en kommentar

Jag vet att rätt många skrattar rätt gott och rätt rått åt mig för tillfället. Jag har nämligen upptäckt en del rätt fantastisk musik. Ungefär två år efter att alla andra upptäckte den… I det medelålders familjeliv jag lever visar det sig att en av de viktigaste beståndsdelarna i att upptäcka ny musik är att man har grannar som har unga syskon, för vore det inte för att grannen fått en skiva av sin hippe musikintresserade bror hade jag kanske aldrig upptäckt vare sig The Streets, M.I.A. eller The Kooks (tack iTunes för att det är så lätt att köpa musiken man upptäcker!). Jag har försökt många metoder för att hålla mig uppdaterad när det gäller musik. Länge trodde jag att gode vännen Micke fixade det, tillsammans med en prenumeration på Sonic och slumpvisa tips från andra. Men tydligen hjälper inte ens det. Ska fundera på vad jag ska göra åt problemet för jag vägrar inse att musikintresset fryser, stelnar eller stannar av bara för att man närmar sig 40-årsdagen. Så får inte ske.

Och medan jag försvarar mig för att jag ”upptäcker” ony musik lyssnar jag på den senaste spellistan. Riktigt grym, faktiskt:
1 Jace Everett – Bad Things (ledmotivet till True Blood på SVT: nu när det är uppehåll på tv måste jag få min dos av denna låt på annat sätt)
2 The Streets – Heaven for the Weather (fantastiskt bra! Vadå, är inte The Streets det allra senaste? Vadå, 2008? Tackar grannens bror)
3 Kent – Columbus (lysande låt, textraden ”hit till möjligheternas land” dök upp – vi pratar en del om möjligheternas land just nu…)
4 The Verve – Bitter Sweet Symphony (fantastiskt bra depressiv låt…)
5 M.I.A. – Paper Planes (Gjord 2008? Kan jag aldrig tro. Borde jag inte hört den tidigare då?… Konstigt nog är även detta grannens indie-brors smak)
6 Hello Saferide – 2006 (ännu äldre låt – påmind när jag såg gammal SVT-konsert med Säkert!, kul att se en artist göra en cover på sin egen låt…)
7 Prince and the Revolution – Paisley Park (”pappa det ringer”, säger dottern. Lär aldrig bli av med denna vare sig som ringsignal eller som spellistelåt. Påminner om båda barnen.)
8 Twisted Sister – We’re Not Gonna Take It (TS var i Örebro. Och jag var inte där. Tack iTunesstore för att det är lätt att uppdatera skivsamlingen, LP-skivor fungerar inte så bra…)
9 Millencolin – Battery Check (är det Millens bästa? Kanske inte, men den här lär någon få bända ur spellistan med kofot)
10 Annika Norlin – Och Jag Grät Mig Till Sömns Efter Alla Dar (också från SVT-konserten med Säkert!. lysande text och fantastisk låt)
11 R.E.M. Feat. Q-Tip – The Outsiders (sitter för evigt efter en av mina bästa konserter någonsin, vintern 2005)
12 Kent – Det finns inga ord (inte så peppigt, men vackert, vemodigt, bittert och lysande låtsnickrande)
13 The Rolling Stones – Paint It, Black (en del klassiker dör aldrig, också peppigt och uppåt…)
14 The Specials – Enjoy Yourself (It’s Later Than You Think) (spelas ofta i tv-serien Party Animals – annars hade jag aldrig upptäckt den)
15 The Kooks – She Moves In Her Own Way (tack grannensbrorsasmusiksmak!)

Kommentarer

En pajas på timlön

1 kommentar

Det verkar som om Centerpartiet verkligen verkligen verkligen vill byta nisch. De vill slippa vara ett politiskt parti och istället bli en utomparlamentarisk rörelse (oklart med vilket syfte, men det kanske märks med tiden). Centern har lyckats göra sig av med sina tidigare kärntrupper (ibland kallas de där tidigare kärntrupperna för ”hörnlundarna” men deras förebild, Börje Hörnlund, har redan lämnat Centern).

De försvann när Centerpartiet, med hjälp av all världens pengar, såg till att förlora sin själ. Så långt lyckades alltså den utomparlamentariska strategin. Och nu har de trappat upp ansträngningarna. Det är min spaning.

Jag ska först av allt medge att jag kan ha fel: det kan vara så att Centerpartiet faktiskt inte vill åka ur riksdagen. Det kan också vara så att de slåss för sitt politiska liv. För det är klart att de också vet  att de centerpartistiska kärnväljarna numera är klart färre än fyra procent, som Göran Eriksson skriver om i SvD . Och att slåss för sitt liv må få folk att reagera kraftfullt, men inte alltid så genomtänkt.

Men likväl står jag fast vid min spaning: Centern gör nog allt detta avsiktligt. Och eftersom en spaning ska innehålla tre exempel (enligt upplägg i Sveriges Radios Spanarna) kommer här mina tre exempel som visar varför Centerpartiet förmodligen redan i höst kommer att ramla ur riksdagen, byta partiledare och inleda en lång självkritisk ökenvandring:

  • Det är riskabelt att försöka klara sig på en enda fråga, Centerpartiet försöker göra företagarfrågor till sin fråga men klarar inte granskningen särskilt bra. De har skapat mer krångel, höjt arbetsgivaravgiften och får underkänt av företagarorganisationer som brukar stödja Centerpartiet och den övriga högern (Alliansfritt Sverige illustrerar det lysande här). Och med tanke på att de samtidigt glömt bort eller svikit tidigare ståndpunkter om kärnkraften  (förut mot, numera för), uranbrytning (tidigare mot, numera för), landsbygden och regionalpolitiken (brydde sig tidigare, numera ointresserade) så kan man ana vartåt det lutar.
  • Extremt dålig koll på kandidater: som om  hela tiden ber om uppmärksamhet. Och då syftar jag inte på den senaste stjärnan: riksdagskandidaten som tror att judarna är ansvariga för såväl andra världskriget som 11:e september-attackerna (han var tydligen väl känd för att vara konspirationsteoretiker och hysa rätt märkliga åsikter men i det här fallet handlar det nog om dålig research, även om man kan tycka att någon borde läst hans tidigare uttalanden innan han flyttades upp på listan). Den ambitiöse pressekreteraren på centerpartiets riksdagskansli, Jonas Pettersson, är klart mer signifikativ. Ni minns kanske honom: stjärnskottet som briljerade med att kalla Miljöpartiet för fascister, liknade SVT vid Gestapo och ”granskade”  byggnadsarbetare som han anklagar för att vara lata. För Jonas Pettersson är rätt logisk, när man tänker efter:
  • CUF doppar näsan i onyttigheter. Centerpartiet må vara ett av västvärldens rikaste partier, och ungdomsförbundet CUF har tydligen råd att satsa 3 miljoner kronor på helt vansinniga kampanjer. Men det lär inte hjälpa. Iklädda gröna näsor bevisar centerungdomarna att kunskaper, samhällsintresse och seriositet inte står så högt i kurs inom Centerpartiet längre:  CUF bryr sig uppenbarligen mer om rubriker än om att presentera genomtänkt politik. Därför kör de sin kampanj på temat ”fuck facket”. Kampanjen är egentligen ett tillräckligt skäl till varför Centern inte borde klara riksdagsspärren, så den spaningen borde räcka. Alliansfritt Sverige kopplar kampanjen till den rara centerpartist som vill förbjuda svärord, Sjölander sågar innehållet som (om man vill vara snäll) tyder på att CUF missförstått det mesta (vill man vara elak så ligger det nära till hands att säga att de verkligen är pajaser – vilket en del tyder på).

När jag tänker på Centerpartiets partistrateger och de reklambyråer de uppenbarligen använder kommer jag att tänka på Pengabrorsans lysande tolkning, ”En pajas på timlön”, som handlar om tuffa villkor på arbetsmarknaden. Fast Moneybrother tar ställning mot tuffa villkor. CUF tar ställning för tuffare villkor. Moneybrother är populär. Det är inte CUF. De är de verkliga pajasarna på timlön.

Kommentarer

Zlatan eller Eto’o? Vem lyckades bäst?

1 kommentar

Se detta som en service till de där lallarna som nu anser det bevisat att Eto’o är bättre än Zlatan. De där som nu påstår att Inter blivit bättre när Zlatan lämnade.

Eto’os statistik säsongen 2009/2010:48 spelade matcher (4102 minuter) i Inters tröja: 16 mål

Zlatans statistik 2009/2010:41 spelade matcer (3036 minuter) i Barcas tröja: 21 mål (och 43 assist)

Vem tycker ni verkar ha lyckats bäst?

Den enkla sanningen är att sånt där inte går att se första året. Ytterst få spelare lyckas fullt ut under sitt första år. Särskilt inte i en klubb som Barcelona där det finns en hel del taktik och speltänk som måste läras in först. Se på Thierry Henry: en rätt hyfsad spelare (…) som inte lyckades alls första året (i den här fantastiska Offside-artikeln får man en förklaring). Nästa år! Då ni! Zlatan till vänster, Villa centralt och Messi till höger. På mittfältet Fabregas/Iniesta, Xavi och Busquets/Keita/Toure. Då är det knappt att det behövs en backlinje över huvudtaget…

4102
Kommentarer

Valdebatt på Virginska (en orättvis betraktelse)

Lämna en kommentar

Jag representerade Socialdemokraterna på en valdebatt på Virginska skolan idag, inför avgångseleverna på Mediaprogrammet. Alla sju riksdagspartier var på plats och eleverna hade förberett sig ordentligt med frågor. Det var kloka frågor och även om vi nog fastnade lite för mycket på några av dem så tror jag att frågorna på många sätt representerade vad eleverna var intresserade av.

Man ska inte dra förhastade slutsatser efter denna första debatt men jag kan inte låta bli att ändå göra några (förmodligen helt orättvisa…) kommentarer:

  • Moderaterna är – av förklarliga skäl – inte särskilt intresserade av att prata om sin egen politik. De ägnar sin tid åt att vräka ur sig (mestadels felaktiga) påståenden om andra partier (idag mestadels om S och V). Ungmoderaten inledde sin presentation med att ljuga om det rödgröna alternativets förändringar av arbetsgivaravgifterna. Det var dock en aning underhållande att höra moderaten ägna ett helt inlägg åt att hylla privatskolor och håna kommunala gymnasieskolor – inför ett rum fullt av elever på en kommunal gymnasieskola…
  • Kristdemokraterna försöker ”flyga under radarn” för att inte stöta sig med någon och försöker framställa sig som helylle-kompisar som är lite förnuftigare än andra. Märkligt nog, eftersom KD sannolikt är Sveriges näst minst omtyckta parti (efter Sverigedemokraterna)…
  • Folkpartiet försöker klara valet på en enda fråga: skolfrågan. Med tanke på att resultaten i skolan försämrats när folkpartiet styrt Örebro kan den strategin bli lite problematisk, åtminstone i Örebro…
  • Miljöpartiet i Örebro är tydliga med att de väljer högern i Örebro, men väljer rödgrönt i riket. Ärligt av dem, och det bör örebroarna påminnas om ofta. Jag tror att det kommer att leda till att MP får färre väljare i Örebro än i riket.
  • Centerpartiet sätter allt på ett kort i sitt försök att överleva som parti. Och deras enda hopp heter företagspolitik. Jobbigt nog för dem, med tanke på att de inte lyckats med något av sina löften från förra målet: det har inte blivit mindre krångel för företagen, det har inte blivit bättre förutsättningar för företagen och arbetslösheten har ökat.

Moderaterna fortsatte sända ut dubbla budskap om hur de kommer att agera om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och blir vågmästare: ungmoderaten menade att de inte kommer ändra sin politik eller anpassa sig ”bara för att Sverigedemokraterna röstar på oss i riksdagen”. Vilket är detsamma som att säga att man kan tänka sig att vara beroende av SD i riksdagen. Där var – lyckligtvis – alla andra partier lika tydliga som vi socialdemokrater: vi gör oss aldrig beroende av SD.

I övrigt var det en fråga där skillnaderna blev tydliga. Det var när eleverna frågade alla partier om vad vi vill göra för att minska klyftorna. Högerpartierna var tydliga med att de inte tyckte att frågan var särskilt viktig. Några av dem sa faktiskt rätt ut att klyftorna inte är viktiga i samhället, att det enda som spelar roll är att inte för många är fattiga. Vilket förklarar varför de drivit en politik som ökat klyftorna, ökat arbetslösheten (med 100 000 personer) och ökat utanförskapet (med 70 000 personer. På tre och ett halvt år.

Jag tror – och hoppas – att svaren på frågan om hur partierna vill minska klyftorna gjorde det tydligt för eleverna att det spelar roll hur man röstar. Att det är skillnad mellan partierna. Om man inte bryr sig om minskade klyftor ska man rösta på högern. Vill man minska klyftorna röstar man rödgrönt (så länge man kommer ihåg att Miljöpartiet är höger i Örebro).

Kommentarer

Medierna, makten, moderaterna och miljonerna

2 kommentarer

Idag publicerar NA min krönika om miljonerna, makten, moderaterna och medierna. Läs den gärna här.

Nöjer mig här med att komplettera krönikan med några länktips och några fler exempel på det hemliga eller öppna stöd som moderaterna och högern får från media och från miljonärer.