Kategoriarkiv: Kommentarer

Kommentarer

Blandade, täta och levande städer med färre bilar

3 kommentarer

Frågan om handel, parkeringar och levande stadskärna är en central fråga i utvecklingen av hållbara (alltså även gröna) städer. Ett av mina twitterinlägg från ett seminarium om stadsplanering under Almedalsveckan/Politikerveckan resulterade i en artikel i NA om parkeringsplatser i Örebro city. Så igår skrev jag här om några punkter om levande stadskärna, parkeringar och trafik. Nedan utvecklar jag helheten, där jag i korthet utgår från följande principer:

  1. Städer ska vara blandade: bostadsrätter, hyresrätter, villor och radhus ska ligga i samma områden och handel, bostäder och arbetsplatser ska blandas. De flesta människor trivs i blandade städer: att bygga klassiska städer är både smart och populärt.
  2. Städer ska vara täta: nybyggnation ska ske i anslutning till befintlig bebyggelse(både i city och utanför city), inte utspritt. Sprawling är dåligt – förtätning är bra, modernt och klassiskt.
  3. Bilismen måste minskas: fler måste cykla, gå och åka kollektivt. Men bilen ska inte förbjudas eller stoppas – tvärtom ska så många gator som möjligt (särskilt i city) vara öppna för all trafik, men bilarna ska köra långsamt och på gåendes villkor. Bilar är ett problem, oavsett drivmedel, eftersom de tar upp oerhört mycket plats och i en växande stor stad som anpassas efter ökad biltrafik hotas andra viktiga värden: som grönska, promenadstråk och levande stadsmiljöer.
  4. Stadskärnor ska vara levande med handel, aktiviteter och service – men vi kommer alltid att behöva externhandel också (framförallt för stora saker vi köper sällan). Om vi kunde, borde vi helt undvika separata köplador och se till att det byggs bostäder och kontor ovanpå, med handeln i nedervåningen. Vi kan inte alltid göra så, men i den centrala staden borde det vara utgångspunkten.

Ska de tre första punkterna fungera måste stadskärnorna bli mer levande; alltså är parkeringar och tillgänglighet till cityhandeln en otroligt viktig fråga.

Drömmar tar några dagar att genomföra…

Jag – liksom de flesta andra politiskt aktiva – drivs av visioner och drömmar om en bättre värld. Men har man ett politiskt förtroendeuppdrag, som jag ju har, så har man också ansvar för att föreslå förändringar som tar oss i riktning mot de långsiktiga målen. Att tro att man kan hoppa direkt till det önskade tillståndet leder i de allra flesta fall till att man motverkar alla de ambitioner man hade.

Om man till exempel idag stoppar bilism i stadskärnan i Örebro kommer det leda till mer trafik till externa köpcentrum. Vilket i sig tar död på stadskärnan och skapar ett mindre grönt Örebro. De som föreslår liknande lösningar brukar i regel glömma att minst hälften av alla resor (i Örebro och i de flesta andra svenska städer) sker med bil. Det borde inte vara så. Men så är det. Istället ska vi stärka stadskärnan vilket gör det lättare för så många som möjligt att gå och att använda kollektivtrafik och cykel. Och för att stärka stadskärnan bör den vara tillgänglig även för bilar.

Så det där med parkeringar och trafik i city är alltså inte en oviktig fråga…

Hurra för ökad urbanisering!

Om prognoserna stämmer (och det gör de nog) kommer över 6 miljarder människor att bo i städer om mindre än 30 år. Med tanke på att dagens städer bara är byggda för 3 miljarder kan man ju tycka att det är ett stort problem. Men sanningen är att större städer sannolikt är den bästa lösningen på jordens ökade befolkning.

Dels för att urbaniteten är bra för den sociala sammanhållningen: i möten mellan människor sås frön till ny kunskap och nya insikter skapas. I möten bryts barriärer mellan ”vi” och ”dom” ner. En levande stad – där människor träffas – stärker de kreativa sektorerna, skapar tillväxt och utveckling. Och skapar ökad förståelse och minskar konflikter och utanförskap genom att korta avstånd gör att ”olika typer” av människor möts.

Dessutom är urbaniteten, och den förtätade staden, det enda sättet att hantera en kraftigt ökad folkmängd ekologiskt hållbart. Genom att bygga blandade och täta städer, där bostäder, arbetsplatser, service och handel ligger i samma områden och med så korta avstånd som möjligt. I en tätt byggd stad är det lättare att bygga cykelvägar och skapa effektiv kollektivtrafik – vilket är mycket svårare i utspridda städer där små områden ligger utslängda som satelliter. I en tätt byggd stad används vatten-, avlopps- och avfallssystem mer effektivt. I en tätt byggd stad är det lättare att krympa avstånden mellan bostäder, arbetsplatser och service (handel, förskola, skola och liknande).

Därför är stadskärnor så viktiga.

En riktigt grön politik säkrar parkeringarna i city!

Och därför är politik som försvagar stadskärnan dålig för miljön och klimatet. Därför var den politik som fördes under den föregående mandatperioden, under ledning av Miljöpartiet i Örebro, så dålig för miljön (vilket jag och Socialdemokraterna påpekade gång på gång).

Under den förra mandatperioden ledde en kombination av stressade och ogenomtänkta ombyggnader i city och stor expansion av externhandeln till att alltför många örebroare ändrade beteenden och började åka till exempelvis Marieberg istället för att åka till city. När det samtidigt skapades en (mer eller mindre korrekt) uppfattning av att parkeringsplatser försvann från city ledde det till att city försvagades. Att vända det tar tid.

Och ett viktigt skäl till att vi behöver vända utvecklingen är att en stark stadskärna är en förutsättning för en tät och blandad stad.

Detta har jag ägnat mycket tid åt sedan jag blev ansvarigt kommunalråd förra året. Det har handla om den utvecklingsplan för Norrcity som jag gav uppdrag om det första jag gjorde efter valet, vi rättar till Järntorgets ombyggnad, vi satsar miljoner på attraktivitet i stadskärnan och vi samarbetar med handel och fastighetsägare om både utvecklingsfrågor och konkreta frågor som till exempel parkeringar.

Och jag har skrivit mycket om det här på bloggen:
Här om ”city-paketet”, kommunledningens satsning på mer attraktiv stadskärna
Här om utvecklingsplanen för Norrcity
Och här om varför jag inte är en ”bilkramare” (som somliga påstår)…

Kommentarer

Levande stadskärna, parkeringar och trafik

Lämna en kommentar

Några av de mest intressanta seminarierna och diskussionerna jag deltog på under Politikerveckan/Almedalsveckan i Visby handlade – på ett eller annat sätt – om stadsplanering, eller rättare om hur vi kan bygga blandade och trevliga städer som människor faktiskt vill vara i. Om det ska jag återkomma inom de närmaste dagarna.

Men eftersom ett av mina twitterinlägg resulterade i en artikel i NA som kom att handla om parkeringsplatser i Örebro city tänkte jag ändå skriva några punkter just om dessa frågor.

Vissa kanske tycker att det handlar om stickspår; men i själva verket är frågan om handel, parkeringar och stadskärnan en helt central fråga i utvecklingen av hållbara (alltså även gröna) städer. Kring mina utgångspunkter vad gäller stadsplaneringen och vikten av en levande stadskärna återkommer jag alltså, men jag sammanfattar några punkter kring parkering och trafik i innerstaden:

  1. Städer ska vara blandade (bostadsrätter, hyresrätter, villor och radhus ska ligga i samma områden som handel, bostäder och arbetsplatser) och de ska vara täta.
  2. Mer lockande parkeringshus! En växande stad som Örebro kommer aldrig ha råd med öppna markparkeringar eftersom de ytorna bör byggas med bostäder och kontor. Men vi ska se till att bygga in parkeringshus i de hus som byggs (helst nedgrävt). Men det kräver också att priserna i parkeringshus måste vara rimliga (och tydliga), att tryggheten måste öka (där krävs lite nytänkande!) och att de måste vara så effektiva som möjligt (ett nedgrävt parkeringsgarage under Stortorget borde utredas eftersom det vore en väldigt bra lösning).
  3. Bilismen måste minskas så att fler cyklar, går och åker kollektivt. Men i princip borde alla gator vara öppna för biltrafik. Bilarna ska dock vara tvungna att köra sakta i stort sett överallt och det ska kännas som om gatorna är täta och byggda för gångtrafik. Det enda som ska gå riktigt fort genom stadskärnan är att åka buss och möjligen att cykla (fast genom stadskärnan får man nog hålla lite lägre hastighet, även med cykel).
  4. En del som bor i city tror att de kommer att få en bättre livsmiljö om folk istället tar bilen till Marieberg. De har fel. Det som kommer att hända är att allt det som normalt lockar med city försvagas. Kollektivtrafken blir sämre, restaurangerna blir färre, utelivet och antalet caféer kommer att minska.
  5. Det finns brist på parkeringsplatser på många ställen i Örebro, men när vi bygger nytt tvingar vi fram alldeles för många parkeringar. Vi ställer höga krav på antalet parkeringsplatser vid nybyggnation och idag skapar de kraven större problem än de löser. De skapar asfaltsöknar i de nybyggda bostadsområdena och gårdar som kunde varit gröna oaser blir istället hårdgjorda och tråkiga ytor. Därför bör vi ändra ”parkeringsnormen” som styr hur många p-platser som måste skapas vid nybyggnation. Inne i city behöver vi framförallt bygga effektiva parkeringar, gärna nedgrävda.
  6. Det borde kosta att parkera även i externhandelslägen. Om vi idag börjat planera Marieberg och de andra externa handelsområdena i Örebro skulle vi inte ha sålt ytor för parkering utan bara sålt själva ytan för byggnaderna och sedan tagit ut samma parkeringsavgifter på parkeringarna i externhandelsområden som i stadskärnan (för vi vill ha avgifter för parkering – en växande stad har inte råd att låta gratisparkeringar hindra nybyggnad).
Kommentarer

Järnvägens framtid: ”Ickebeslut” eller ett av de viktigaste besluten på länge?

Lämna en kommentar

Jag har verkligen inte bloggat tillräckligt på senare tid. Ett tecken på det är att jag inte skrivit en enda rad om ett av de mest avgörande beslut som Kommunfullmäktige fattat på många många år…

Kommunfullmäktige i förra veckan beslutade nämligen att slutligen avgöra frågan om järnvägens läge genom Örebro: och järnvägen kommer inte att grävas ner.

Därmed kan vi sätta ordentlig fart med förändringarna längs med järnvägen. Nu kan vi släppa fram byggande ända fram till järnvägen (nästan: det krävs fortfarande ett lite väl tilltaget säkerhetsavstånd samt beredskap för framtida ytterligare spår). Det innebär att planerna för den gamla postterminaltomten nu kan genomföras, att vi kan detaljstudera byggande runt södra stationen och på andra platser längs järnvägen där byggnader skulle minska barriäreffekten mellan väster och öster och bidra till att Örebro växer i city (som är det mest klimatsmarta sättet för en stad att växa).

Skälen till beslutet att låta järnvägen ligga kvar i ytläge är flera, men helt avgörande är kostnaden. Nedgrävning av järnvägen skulle kosta minst 4 miljarder, eller drygt 100 miljoner per år (förmodligen mycket mer). Dessutom försvåras framtida utbyggnad så att det blir svårt att få plats med fler järnvägsspår när tågtrafiken ökar på grund av ökande befolkning och för att fler väljer tåg före flyg och bil.

En del har hävdat att förslaget inte är tillräckligt utrett. I NA menade en skribent att det i framtiden sannolikt kommer ”ett förbud mot farligt gods på järnväg genom stadsbebyggelse”. Örebro kommun skulle hellre se att godstrafiken gick på en ny järnväg utanför tätorten, men inte mycket tyder på att det kommer att ske inom de närmaste 10-20 åren. Istället kommer allt fokus vara på att få dagens järnväg upprustad, och kompletterad med ny järnväg för persontrafik. I diskussionen om järnvägen genom Örebro har vi självklart en tät dialog med Trafikverket, som instämmer i att ytläget är det lämpligaste.

Andra (till exempel Kommunstyrelsens före detta ordförande, Staffan Werme, fp) har hävdat att Kommunfullmäktige fattade ett icke-beslut. Att vi ju ändå inte ändrade något. Det är ett inte så lite fräckt påstående när det kommer från politiker som tidigare varit ansvariga för styrningen av Örebro kommun. Sanningen är ju nämligen att den förra kommunledningen (ledd av Werme) argumenterade en hel del för en nedgrävning. De argumenterade så mycket om detta att många blivit osäkra på vad som kunde göras kring järnvägen.

Det vi gjort är att vi – för första gången någonsin – utrett frågan. Trots att frågan om nedgrävning diskuterats i kanske 40-50 år så har ingen tagit reda på vad det skulle kosta och innebära. Därför är jag otroligt stolt över att Örebro kommun nu utrett och fattat beslut, och att vi gjort det i en öppen process där örebroarna kan ta del av alla underlag.

Säkert finns mer man kunde studerat, men underlag för beslutet är omfattande. Läs alla underlagen här

Det finns en bred politisk enighet om detta beslut, det enda några ifrågasatt är alltså varför vi överhuvudtaget utredde frågan. Jag tycker dock att det är bra att vi gjort det: nu kan vi fatta detta avgörande beslut utan att i framtiden behöva fundera på om vi verkligen visste vad vi gjorde.

Och apropå frågor som ställts och felaktigheter som sprids (av Werme med flera):

  • Jag har aldrig varit drivande till att gräva ner järnvägen (tvärtom), frågan drevs av den tidigare majoriteten och skapade osäkerhet när det gäller nybyggen nära järnvägen. Därför beslutade vi oss för att frågan skulle avgöras – en gång för alla.
  • Utredningen har kostat kommunen totalt ca 1,4 miljoner, varav 1,2 miljoner är arbetstid för kommunens tjänstemän. Detta är redovisat och finns med vid beslut.
  • Vi kommer att jobba mer aktivt för att skapa ett nytt godsspår utanför stadskärnan, men järnvägen (för persontrafik) vill vi ha kvar igenom staden – det gör att fler kan åka tåg och det vill vi. Om några år hoppas vi ha en länspendel Nora-Laxå (med stopp i Hovsta, Örebro central, Södra station) och då kan fler lämna bilen hemma när de ska åka till jobbet.
  • Självklart ska vi fortsätta arbeta för Nobelbanan och en snabb järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo (under 3 timmar är möjligt på kort sikt, ännu snabbare med ny järnväg över Karlskoga).
  • Om vi har 100 miljoner per år (eller 730 kronor/invånare/år) så satsar jag hellre det på nya hus, bättre skola, trygg vård eller utbyggd förskola. Som det ser ut nu skulle en nedgrävning leda till att de flesta ”nya skattekronor” som vi får på grund av att Örebro växer skulle gå till nedgrävningen.
  • Jag tror att en nedgrävning av Östra Bangatan är mycket mer intressant än en nedgrävning av järnvägen. Det skulle minska ”barriäreffekten” mer än nedgrävd järnväg. Men även det är dyrt…
  • En nedgrävning av järnvägen gör det mycket svårt att utöka spårkapaciteten genom Örebro. Det är ett av skälen till att Trafikverket svarat NEJ på frågan om vi bör gräva ner.
  • Godstrafiken har inte utretts särskilt, men ingår i helhetsbedömningen. Vi skulle helst se att godstrafiken gick utanför staden, men i dagsläget är staten inte intresserad av att vara med och betala det. Den dagen godstrafiken går utanför staden minskar för övrigt behovet av att gräva ner järnvägen eftersom mycket buller försvinner då.

Med tanke på de olika uppfattningar som finns, och alla de frågor som ställts kring detta, tycker jag att det är bra att Örebro kommun – för första gången – utrett det som diskuterats i kanske 40-50 år. Hade det varit bättre att fatta beslut utan utredning?

Jag är stolt över att jag varit en del i detta historiska beslut. Nu återstår det viktiga: att ta konsekvenserna av beslutet och fortsätta bygga ihop Örebro: att minska barriären mellan väster och öster, att skapa utrymme för fler boende och fler företag, att skapa bra förutsättningar för tågtrafiken i framtiden (nytt resecentrum!) och så vidare. Resan har bara börjat, men beslutet om järnvägens höjdläge var en förutsättning för att vi ens skulle kunna lämna perrongen.

Kommentarer

Fler konstgräsplaner – nu landar vi frågan

Lämna en kommentar

Örebro är en bra idrottstad. Men bra kan bli bättre: det finns ett behov av mer ytor för fotboll på vinter (samt tidig vår och sen höst). I flera år har vi diskuterat hur stort behovet är av konstgräsplaner och var behovet är störst. För varje gång en ny konstgräsinvestering presenterats har alla – utom de klubbar som har nära till den planen – varit missnöjda med de planer som inte får konstgräs. Att vi har för få konstgräsplaner försvårar både för fotbollen – som får svårare att få träningstider – och för andra idrotter som måste konkurrera med fotbollen om halltiderna (vi utgår från att fotboll är en utomhussport hela året vilket förutsätter konstgräsplaner)

Vi konstaterade att det enda rimliga sättet att lösa frågan är att peka ut behovet på några års sikt och också presentera samtliga planer som är aktuella för konstgräs. Även om alla självklart inte blir nöjda då heller (det finns trots allt begränsat med resurser och fem planer till 2015 är max vad Örebro kommun kan mäkta med i budgetarna) så kan de som inte får konstgräs i närområdet i första vändan ändå planera för när ”deras” plan får konstgräs.

Och detta har den styrande majoriteten (S, C, KD) tänkt ska ske i dialog med fotbollsrörelsen (Örebro läns fotbollsförbund och de enskilda föreningarna) och med skolor och andra som har intressen av konstgräsutbyggnaden. Därför gick för några veckor ett brev ut till alla fotbollsföreningar i Örebro samt till skolnämnder och områdesnämnder. I brevet (här kan du läsa hela brevet) skriver vi följande:

”Vi vill med detta brev få en dialog med er i föreningarna så att vi i politiken kan landa i ett beslut. Ambitionen är att efter sommaren ha ett förslag till kommunstyrelsen på vilka konstgräsplaner som ska skapas fram till år 2015. Det ska sedan in i kommunens investeringsplan för 2013 som kommunfullmäktige fattar beslut om i oktober.”

Vi skickade även med de underlag som Kultur- och fritidsförvaltningen tagit fram kring både konstgräsplaner och naturgräsplaner. I några korta stycken sammanfattar vi slutsatserna ur dessa underlag:

”Den planerade befolkningsutvecklingen för 6-24 åringar till och med år 2015 kommer att ge en tillväxt med 0,5-1,5 % för kommunens södra delar och en ökning i de norra delarna med 6-6,8 %. Indirekt kommer denna befolkningsökning att ge ett ökat behov av planer, särskilt i de norra delarna.”

”Skapandet av fler konstgräsplaner skulle sannolikt ge föreningar, skolor och andra verksamheter en ökad möjlighet att nyttja planerna under hela året. En bra mix av alla sorters underlag på våra arenor skulle också medföra ett jämnare och flexiblare nyttjande som på sikt också innebär besparingar i drift och underhåll. Detta genom att det bland annat ger en möjlighet att styra bokningar vid dålig väderlek från gräsplaner till konstgräs/grusplaner. Några mindre grusplaner kan exempelvis behållas som ett komplement, speciellt vid extrema vintrar då konstgräs utan uppvärmning kan vara svårt att hålla snö- och halkfritt.”

Vi konstaterar att ambitionen är att skapa fem nya konstgräsplaner fram till 2015. Vi redovisar de platser som vi uppfattat har diskuterats:

  1. Lugnet/Adolfsberg
  2. Lundby
  3. Lillån/Hovsta
  4. Östernärke
  5. Vivalla
  6. Trängen
  7. Heden/Mellringe
  8. Tysslinge/ Kilsbergsvallen/Garphyttan
  9. Skölvboslätt, Glanshammar
  10. Odenvallen, Odensbacken

Alla som kan räkna ser att det är många fler än de vi har råd med (Pettersbergs IP får konstgräs under 2012, ytterligare fyra planer ska till). Därför har vi bett om synpunkter från föreningar och andra. De frågor vi ställt är följande:

”1) Vilken är er prioritet? Vilka fyra planer anser ni att kommunen bör prioritera? På vilka grunder baserar ni den prioriteringen? För oss är det viktigt att planerna baseras på de behov som finns i kommunen som helhet. Parametrar så som geografisk spridning, användning dagtid (för skolor) samt befolkningsökning är viktigt.

2) Har vi missat något? Utifrån de platser kommunen diskuterar, är det någon som saknas?

3) Uppvärmning. Utifrån både ekonomi men också klimat är kommunens uppfattning att det är bäst att inte ha någon uppvärmning av planerna under vintern. Detta tillämpas bland annat i Stockholmsområdet. Vad tycker ni om detta?”

Vi har bett att få in synpunkter kring detta senast efter sommaren så att vi under hösten ska kunna fatta beslut. Vi har dessutom genomfört ett möte dit alla var välkomna, för dem som ville diskutera ytterligare. Nu hoppas vi att vi får in mycket underlag från föreningar, skolor och privatpersoner.

Så: vad tycker du?

Kommentarer

Debatt i NA: Moderaterna raserar välfärden

Lämna en kommentar

NA publicerade före midsommarhelgen ett svar från mig och Fisun Yavas till moderaternas kommunalråd i Örebro, som försöker hävda att de är ”det nya välfärdspartiet”. Har glömt lägga upp den tidigare.

Moderaterna raserar välfärden

En skrämmande bild av det samhälle som Sverige blivit under den moderatledda regeringen blir mer och mer tydlig. Enligt rapporten ”Sveriges socialförsäkringar i jämförande perspektiv”, som är beställd av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, konstateras det att Sverige har ramlat ner från näst högsta plats år 2005 till under genomsnittet år 2010 i en jämförelse av arbetslöshetsförsäkringen i OECD-länderna.

Rapporten visar att Sverige håller på att lämna den svenska modellen. En modell som vi är väldigt stolta över. Där vi alla i samhället bidrar till att vi har starka trygghetssystem och en väl fungerande välfärd åt alla, inte bara åt dem som kan betala. Vi betalar skatt efter förmåga och får det tillbaks genom skola, vård och omsorg.

Denna snabba och urholkande process av den svenska modellen, ett system där vi solidariskt hjälper varandra, är ett resultat av moderaternas politik. Arbetsmarkandsministern Hillevi Engström (M) erkänner det själv i en intervju i SvD och säger att utvecklingen beror på moderaternas politik. Och hon är stolt över det.

Vi som lokalpolitiker är ansvariga för Örebro. Men vår kommuns utveckling är starkt påverkat av den nationella politiken. Och även här ser vi vad moderat politik får för effekt:

  • • Försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen har inneburit att flera örebroare har lämnat den och därmed står med en ekonomisk otrygghet vid arbetslöshet.
  • • Under 2010 betalades över 188 miljoner kronor ut i socialbidrag i Örebro, en ökning med drygt 19 procent från 2009. Totalt har kostnaderna ökat med nästan 30 procent sen 2006.
  • • Drygt 300 örebroare har blivit utförsäkrade när de drabbats av stupstocken i sjukförsäkringen.

Kommunledning i Örebro jobbar aktivt med att stötta människor så att de vid arbetslöshet kan gå vidare till studier eller arbete. Det är en stor utmaning men väldigt viktig. I spåren av arbetslöshet krymper människors möjligheter att själva välja hur de vill bo och leva sina liv.

Moderaterna i Örebro är helt blinda över vad deras eget parti gör på nationell nivå. Lokalt försöker man måla upp sig själva som välfärdens stora försvarare. Jämt och ständigt får vi höra att det satsas för lite från kommunens sida på barn och äldre. Men varifrån tror moderaterna att pengar till välfärden kommer? Jo, de kommer från människor som är i arbete, som betalar skatt som vi sedan kan fördela till välfärden.

Det moderaterna gör är att skapa ett otryggt Sverige. Ett Sverige där klyftorna ökar mer och mer, och där det är den starkaste som med vassa armbågar kan ta sig fram. Så vill vi inte ha det! Därför jobbar vi för ett solidariskt samhälle. Där vi prioriterar att skapa fler jobb så att fler kan gå till arbete. Det är så vi tar Sverige framåt. Och det är därför vi behöver en socialdemokratisk regering 2014! Socialdemokraterna accepterar inte att Sverige är på väg att skrota den svenska modellen.

Fisun Yavas (S), Kommunalråd

Björn Sundin (S), Kommunalråd

Kommentarer

I Shanghai för att skapa fler jobb i Örebro-regionen

Lämna en kommentar

Förra veckan tillbringade jag i Shanghai för att bidra till fler jobb i Örebro genom att vi försökte locka investerare/etableringar. Jag kunde inte twittra eller skriva på Facebook eftersom de är spärrade i Kina, så jag har i efterhand sammanfattat veckan (här). Och här har jag skrivit några ”frågor och svar”.

Syftet med resan var att möta investerare, företagarrepresentanter, företag och företagare för att skapa en dialog som kan leda till jobb i Örebro. Med på resan var representanter från Örebro, Kumla, Hallsberg (som samarbetar inom ”Logistikregionen”), Regionförbundet, Örebro Airport, Örebroterminalen m fl.

Vi tror att resan kan leda till nya jobb i Örebro-regionen, och ju fler jobb vi kan skapa desto mer resurser kan vi skapa till välfärden – till skolan, vården och omsorgen. Vi kan inte veta om det kommer att lyckas: det finns självklart inga garantier. Men är det bättre att inte göra något? Ska vi acceptera dagens arbetslöshet? Är det inte kommunens uppgift att bidra till att nya jobb skapas?

Kina är en dominerande aktör i världsekonomin där tillväxttakten är otroligt hög. Och om Örebro kan vara en del av det är det bara positivt. Även om det bara handlar om en pytteliten del så blir det otroligt mycket pengar. Kina är världens största exportör och Shanghai är en av de största logistiska hubbarna i världen. Shanghai är Kinas största stad med 23 miljoner invånare och (numera) världens största hamn. 2010 gjordes 29 miljoner containerlyft i Shanghai, och från flygplatserna transporterades 71 miljoner passagerare och 3,7 miljoner ton gods… Och Kina ser sig om efter partners i resten av världen: det uttalade syftet är att ”go global”.

Örebro-regionen har ett bra logistiskt läge i Sverige och Skandinavien, som skulle kunna utnyttjas bättre för ekonomisk tillväxt och nya jobb. När vi nu är hemma fortsätter arbetet: då ska vi se till att resan leder till resultat och förhoppningsvis kommer vi framöver se nya jobb i Örebro, som är resultatet av det arbete som bedrivs – och där denna resa är en del.

(Staffan Werme (fp) har tydligen i ett låååångt pressmeddelande ifrågasatt även denna resa – här är NAs artikel efter det– och kopplat ihop den med Örebros medverkan på världens största fastighetsmässa i mars, som han också var emot. Här kan du läsa varför det var bra att vi var med på den mässan och här kan du läsa om programmet på den mässan).

Kommentarer

Jobb-raggar-resa till Shanghai – dag för dag

Lämna en kommentar

Syftet med resan till Shanghai (förra veckan) var att möta investerare, företagarrepresentanter, företag och företagare för att skapa en dialog som kan leda till jobb i Örebro. Med på resan var representanter från Örebro, Kumla, Hallsberg (som samarbetar inom ”Logistikregionen”), Regionförbundet, Örebro Airport, Örebroterminalen m fl. (Några korta ”frågor och svar” finns här.)

Söndag 3 juni – Måndag 4 juni: Lämnade familjen efter frukost och det sista packandet. Nästan ett dygns resande inleddes med bussresa till Arlanda, planet lyfte vid 15-tiden och efter mellanlandning i Frankfurt landade vi i Shanghai klockan 13 lokal tid (klockan 7 svensk tid). När vi kom till hotellet (vid 15-tiden) fick vi tid att packa upp och liknande för att därefter återsamlas för genomgång av programmet och en kort introduktion från våra värdar (AREX, Aragon Exterior, som vi skapade kontakt med vid resan till Zaragoza i höstas – läs mer om erfarenheterna från den här).

Tisdag 4 juni: 8.45 avfärd till Yangshan Port, Shanghais nybyggda djuphamn några mil utanför kusten (förbinds av en helt ny bro som är 3 mil lång). Hamnen är världens största (kanske går Singapores hamn om igen i år konstaterade de, Shanghais ökning är inte lika stor på grund av krisen). Besöket var kanske mest lärorikt för de resenärer som jobbar mer handgripligt med logistik (till exempel Örebro Airport och Örebroterminalen), men även intressant för oss andra, i huvudsak på grund av kopplingen till Lingang Industrial Park som ligger på fastlandssidan, och dit vi åkte efter lunch.

Linggang Industrial Park är ett gigantiskt industri/logistik/kontors-område som ligger ungefär mittemellan Shanghais internationella flygplats (Pudong) och Yangshan Port. Därmed ett otroligt logistikläge, vilket gör att det på sju år skapats 154 industriprojekt, gjorts investeringar på cirka 60 miljarder kronor. Och eftersom Shanghai tycks ha en väldigt bokstavlig tolkning av begreppet ”miljonprogramsområden” så har de nära Linggang också byggt 700 000 lägenheter – som ser nästan likadana ut…

I Linggang träffade vi dels ledningen för området och presenterade oss och lyssnade på deras presentationer. Dels besökte vi företag i området.

Därefter hemfärd för middag och kväll (efter middagen någon timme med mailen, som jag inte kunde gå igenom under dagarna eftersom Örebro kommun av besparingsskäl blockerar datatrafik utomlands på mobiler/iPads).

Onsdag 6 juni (ledig dag i Sverige – inte i Kina…): Samling 830 för avfärd till den stora logistikmässan som hölls i Shanghai den vecka vi var där. Där skapade vi kontakt med mässarrangören (som också arrangerar den största mässan – den i München) samt med ett antal företag som ställde ut på mässan. Vi träffade företagsledningar/ansvariga för att presentera oss och Örebroregionen. Ett antal av kontakterna kommer leda till fortsatt diskussion, kanske etableringar eller affärer.

Efter lunch åkte halva delegationen till Ericssons fabrik i Shanghai (resten stannade och knöt ytterligare affärskontakter på mässan) där vi träffade VDn (Mattias Jansson, tidigare chef på Kumlaanläggningen) och gick runt i fabriken. Förutom att det var intressant att se fabriken så var Mattias genomgång av Ericssons verksamhet givande, och hans perspektiv på Kinas utveckling (och Sveriges möjligheter till affärer med Kina) var väldigt lärorikt.

Därefter åter till hotellet för middag (och någon timmes mailande efter det).

Torsdag 7 juni: Avfärd 8.45 till Invest Shanghai, stadens investeringsorganisation där vi mötte de högsta cheferna och de som var ansvariga för Europakontakterna. Vi presenterade Örebroregionen och de beskrev sitt arbete. På mötet fick vi reda på att Invest Shanghai skulle hålla ett möte i Sverige för särskilt inbjudna inom några veckor – som Örebroregionen blev inbjudna till. Mötet skapade ingångar för fortsatta kontakter (och inbjudan till ”VIP-mötet” i Sverige), vilket dels kan vara användbart för Örebro-företag som vill etablera sig/handla med Shanghai och dels – framförallt – kunna leda till etableringar/affärer/investeringar i Örebro, vilket ger nya jobb.

Efter mötet åkte en del av delegationen till företaget DSV där man presenterade Örebro-regionen och våra anläggningar, samt diskuterade samarbete. Samtidigt träffades styrgruppen (utökad med bl a mig) för att diskutera det fortsatta samarbetet i Logistikregionen och hur vi kan utveckla det för att skapa ännu mer tillväxt och fler jobb i Örebroregionen.

Efter lunch ännu ett officiellt möte, denna gång med Shanghai Small and Medium-sized Enterprises Trade Development Service Center där två överenskommelser om fortsatt samarbete undertecknades, förutom att vi träffade företag och näringslivsföreträdare och fick chansen att presentera Örebroregionens unika logistikläge.

På kvällen samlades vi för att gå igenom veckan och diskutera det framtida arbetet. AREX presenterade ett utkast på en analys som de jobbar med om den kinesiska marknaden.

Efter middag och någon timmes mailande var det sovdags.

Fredag 8 juni: För två av oss (bland annat mig) var det tidig uppstigning för hemfärd: taxin hämtade klockan 6 och 21 timmar senare (kl 21.07, svensk tid) var vi hemma i Örebro. De andra hade något möte men fick dessutom – för första gången under veckan – lite tid till sightseeing och shopping.

Och söndag kväll/natt sitter jag och skriver det här…

Kommentarer

Frågor och svar om Shanghai-resan:

Lämna en kommentar

”Vad kostade resan?”
Totalt kostade själva resan cirka 15 000 kronor per person. Det inkluderar i stort sett allt, utom måltiderna. Tillägg: eftersom vi var fyra personer som äkte från Örebro kommun blir det alltså 4*15000=60000.

”Var det jobb eller nöje?”
Den som läser redogörelsen inser nog svaret på den frågan. Något annat är för övrigt inte tänkbart: kommunen bjuder inga anställda på nöjesresor, och skattemyndigheten godkänner inga program som inte är seriösa. Den enda tiden dessa dygn som var ”ledig” var klockan 22-08.30, då jag mestadels sov och gick igenom mailen.

Övrig restid (det blir mycket transporter i en stad med 23 miljoner invånare…) använda jag till att läsa, titta på film eller lyssna på musik. Fast jag skulle utan tvekan hellre ätit frukost med min familj, sagt god natt till barnen varje kväll och lämnat/hämtat på dagis. Och skulle jag åka på nöjesresa till Shanghai (som jag och frun gjorde för åtta år sedan) skulle jag valt annat ressällskap än arbetskollegor…

”Vad är nyttan med resan?”
Nyttan avgörs av vårt fortsatta arbete – om vi inte gör något med de kontakter vi skapat kommer inte heller några nya jobb att skapas på grund av resan. Men omvänt kan man konstatera att utan resan hade det inte funnits någon större chans att locka investeringar/affärer/etableringar från Shanghai till Örebro-regionen. Och vi kommer att jobba intensivt med att stärka Logistikregionen ytterligare (läs mer om några idéer i mitt inlägg efter Zaragoza-resan).

Kommentarer

Mitt livs första JO-anmälan – för att upprätthålla förtroendet för polisen

17 kommentarer

[REV2] Igår kväll skickade jag in mitt livs första JO-anmälan, mot stockholmspolisens övervåld på Söderstadion i fredags då poliser med batonger och pepparspray angrep oskyldiga helt urskiljningslöst.

Jag inser att det finns olika sätt att reagera på det där. En del hurrar (och det gäller även icke-Hammarbyare), andra tycker att det är märkligt att JO-anmäla polisen. Så jag tror jag lite längre ner får skriva några rader som verkligen borde vara onödiga (att polisen misshandlar oskyldiga borde ju ingen försvara, trist att stockholmspolisen gör det dock…). Men jag ska nog ändå – för säkerhets skull – förklara att jag normalt har stort förtroende för polisens arbete (se mer nedan).

Här kan du läsa hela min JO-anmälan (kopiera gärna och skicka in till JO, det gör du här – det är bara att klippa in text i formuläret och skicka).

Detta har uppmärksammats av radion och av NA. Och jag gör det enkelt för mig och citerar mig själv från NA.se: ”Jag var inte i närheten av bråket, men blir upprörd när jag tar del av bilderna på det som hände. Det är uppenbart att stockholmspolisen utsatte massa människor för övervåld. Det måste finnas en tilltro till polisen och också deras rätt att använda våld. Det kräver att polisen gör det vid rätt tillfällen, säger Björn Sundin till NA.”
Jag har dels JO-anmält händelserna, dels skickat en anmälan till Åklagarmyndighetens Riksenhet för polismål. ”Det handlar dels om Stockholmspolisen i allmänhet, som gjorde en taktiskt dålig bedömning, men också mot enskilda poliser, som det finns bildbevis mot att de har använt pepparspray mot oskyldiga människor. Jag har JO-anmält det och anmält till riksåklagaren också för att de ska utreda om polisen har brutit mot sina riktlinjer”, säger jag till Radio Örebro.

Jag är uppfostrad att ha respekt för polisen; det berodde inte bara på min farfar poliskommissarien (även om det spelade roll – han var en hjälte för oss barn), utan lika mycket om en allmänt sund inställning om att respektera den yrkesgrupp som fått samhällets ansvar att upprätthålla lag och ordning och att försvara oss mot brott (”to protect and serve”, tror jag det stod på bilarna i ”Hill Street Blues”). Jag hade aldrig någon anledning att ompröva den inställningen. Tills jag stötte på poliser i samband med idrottsevenemang.

Jag minns när jag 14 år gammal var på Hovet och såg den legendariska kvalmatchen i hockey mellan Hammarby och Västerås, 1984. Jag minns hur jag reagerade när polisen, med några minuter kvar av matchen och Hammarbyledning, tågade in och ställde upp framför Bajenklacken. Fullt iklädda kravallutrustning. Jag minns hur arg jag blev över den provokation som detta innebar – ingen i Bajenklacken hade en tanke på att bråka med någon – alla var glada och det fanns ”inga” motståndare. Till dess.

Dessvärre har det där fortsatt. Klumpiga, olämpliga och provokativa ingripanden har blandats med föredömliga polisinsatser som hindrar våld och bidrar till lugn stämning. Det där är inte konstigt; självklart görs misstag även av polisen.

Men fredagens insats var inte ett ”misstag”. Det var ett maktövergrepp. Det handlade om misshandel. Om lagbrott. Och om att rasera ett förtroende som byggts upp under många år.

Sedan många år har polisen och idrottsklubbarna varit överens om en arbetsordning som fungerat väldigt väl (särskilt på Söderstadion): Interna bråk löses internt. Om inte det går ingriper publikvärdarna. Om inte det går kallas ordningsvakter in. Först om det inte lyckas ingriper polisen. Och helst inte genom att gå upp på läktaren, då det skapar kaos och oroligheter.

I fredags gjorde polisen precis tvärtom: de gick upp på läktaren efter att internbråket upphört. Och de fortsatte med att urskiljningslöst misshandla oskyldig publik. Därefter stängde de in publiken på läktaren, vilket hade kunnat sluta i en katastrof (det är 3000-4000 människor på läktaren, risken att någon blir ihjälklämd – som skett på många läktare genom åren – är överhängande om man spärrar utgångarna).

Därför är jag så arg. Fortfarande kan jag inte se bilderna från matchen utan att koka av ilska (till exempel den här filmen, kolla cirka 21 minuter in i den så ska du se hur polisen beter sig mot människor som – utan att bete sig hotfullt – försöker resonera med polisen).

Kanske borde jag inte JO-anmäla? Säkert hade det varit bättre att låta andra göra det, någon kommer utan tvekan tycka att jag tar parti för ”huliganer” (tror dock att det framgått att det inte är det jag gör). Men för mig handlar det om två viktiga principer (som även vägleder mig i mitt politiska uppdrag): att reagera mot orättvisor och att försvara grunderna i det öppna samhället. Därför är det rätt självklart att jag också reagerar när oskyldiga misshandlas och det leder till misstro och ifrågasättande av hela rättsväsendet.

Eftersom en del kommentarer invänder mot påståendet att polisen använde pepparsprayen felaktigt citerar jag Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om OC-spray (pepparspray); RPSFS 2011:17: ”4 § OC-spray är till verkan och ändamål jämförlig med tårgasanordningar och omfattas av bestämmelserna i vapenlagen (1996:67) och vapenförordningen (1996:70).”, ”11 § OC-spray får användas bara om den polisiära uppgiften inte kan lösas RPSFS 2011:17 på något annat, mindre ingripande, sätt och, bortsett från nöd- och nödvärnssituationer, aldrig utöver vad som stadgas om Polisens rätt att använda våld i 10 § polislagen (1984:387). Användandet ska ske med hänsyn tagen till den smärta och det obehag som åtgärden innebär för den som utsätts för sprayen.”…”OC-spray får inte användas generellt mot en folksamling. Innan OC-spray används mot en person som ingår i en folksamling måste särskilda överväganden göras beträffande konsekvenserna av ett sådant användande.”

Det räcker med att titta på någon minuts film från polisens insats för att konstatera att några poliser bröt mot detta. Att brott begåtts tidigare ursäktar alltså inte övervåldet.

Hammarby IF kommer också JO-anmäla polisens felaktiga användning av pepparspray, läs mer här.

Här är Bajen Fans beskrivning av händelserna.

Här är två exempel på övervåldet, det olagliga användandet av pepparspray (som bara får användas för att avvärja pågående brott eller i självförsvar – ska anses jämförbart med annan vapenanvändning).

Bilden visar hur en man (med kaffekopp i handen) försöker prata med polisen men blir pepparsprayad på flera meters håll. Knappast en hotfull situation. Notera också poliserna som täckt över numret på polishjälmen.

Bilden visar hur polisen urskiljningslöst pepparsprayar publiken, på flera meters avstånd.

Kommentarer

Skulle röstat ja till ”lån” till Örebrohockey – om frågan varit aktuell…

Lämna en kommentar

Ibland går det snabbt i politiken…

Ärendet om ”villkorat kapitaltillskott” till Örebro hockey utgår från dagens Kommunstyrelsemöte. Anledningen är att det visar sig att Örebro Hockey uppger att de redan ”låst” sitt bokslut och att ett ”lån/bidrag” från Örebro kommun därför inte påverkar årets negativa resultat. Samtidigt har det klargjorts från HockeyAllsvenskan AB och Ishockeyförbundets prövning av ekonomin att Örebro Hockey kommer att få chansen att presentera en handlingsplan och en budget i balans för nästkommande verksamhetsår, vilket Örebro Hockey redan har gjort. Denna information har inte Örebro kommun fått tidigare. Vi har anledning att diskutera detta på kommande ett möte mellan Örebro kommun och Örebro Hockey.

Frågan gällde om Örebro kommun skulle ”låna ut” 1 miljon kronor för att Örebro Hockey ska få plusresultat i årets bokslut och därmed inte flyttas ner i seriesystemet. Vi är överens med hockeyklubben om att pengarna skulle betalas tillbaka när de får överskott (förhoppningsvis med början redan nästa år) och anledningen till årets dåliga ekonomi är bland annat att alla loger och sittplatser inte varit klara denna säsong. I och med dagens besked finns ingen anledning för Örebro Kommun att hantera ansökan från Örebro Hockey.

I sak hade jag varit beredd att rösta för att kommunen ska ”låna ut” pengar om det krävts för att klubben skulle få chansen att sportsligt fortsätta konkurrera om en elitserieplats. Om klubben åker ur skulle Örebro kommuns ekonomi drabbas negativt och vi skulle få mindre pengar till sjuksköterskor, lärare och annan viktig välfärdspersonal. Då skulle vi inte få lika mycket intäkter från Behrn Arenas ishall, vi skulle gå miste om jobb och turistintäkter i samband med hockeymatcherna och mycket annat. Summan skulle vara att Örebro växte sämre, att färre jobb skapades och att många örebroare skulle sörja förlusten av ett elithockeylag.