Det blir ingen lag mot könsdiskriminerande reklam. Det deklarerade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i Dagens Industri på torsdagen. Jag tycker att det var ett klokt besked. Jag tycker nämligen inte att det ska vara olagligt att vara smaklös, dum eller plump. Men däremot tycker jag att vi, var och en av oss, har en skyldighet att agera mot företag som sprider könsdiskriminerande, sexistisk eller könsrollsbekräftande reklam. Och sådana företag (och sådan reklam) finns det gott om. Alldeles för gott om.

Historien bakom denna fråga (Martin Jönsson analyserar klokt i SvD liksom Jonas Morian) är att före detta statsminister Göran Persson vid något tillfälle plötsligt insåg att det finns sexistisk och könsdiskriminerande reklam (nähäää, det hade jag ingen aning om). Och eftersom Göran Persson är en handlingens man, fostrad i en socialdemokratisk tradition av statsbärande som ser lagstiftning som den enda lösningen på problem så fanns bara en slutsats: Sådan reklam måste förbjudas. Att sådan lagstiftning nästan med nödvändighet måste inskränka yttrandefriheten spelade tydligen mindre roll även om man kan undra varför ingen av Perssons medarbetare kunde påminna honom om det.

Att en sådan lag skulle innebära inskränkningar i såväl yttrandefrihet som tryckfrihet är givetvis allvarligt. Men för mig som socialdemokrat är det nästan lika bekymmersamt att Göran Persson så snabbt drog slutsatsen att det var lagstiftning som krävdes i denna fråga. Med tanke på att vi socialdemokrater hävdar att vi är en folkrörelse kanske det kunde ha funnits en annan slutsats att dra: att man kan använda folkrörelsearbete för att förändra samhället.

Ett av mina favoritcitat känns extra aktuellt. Det var ABFs grundare, socialdemokraten Rickard Sandler (han var statsminister och utrikesminister också) som så klokt sa: ”Man må icke inbilla sig själv – än mindre andra – att den ’sociala frågan’ löses bara genom en riksdagsvotering, att socialismen kommer bara man röstar in tillräckligt många partivänner i Riksdagen. En votering kan möjligen bli slutstenen på byggnaden eller kanske fanan, som hissas till tecken, att huset är färdigt. Men vid husets byggande måste vi alla medverka.
Det vore en ödesdiger villfarelse att fatta parlamentarismen som en metod att överföra allt arbete för socialismen på ett fåtal befullmäktigade ombud. Så länge som det med fog kan talas om valboskap, så länge kommer det nya samhället att låta vänta på sig.”

Anledningen till att detta är ett favoritcitat är att om vi socialdemokrater envisas med att försöka lösa alla problem genom lagstiftning eller riksdagsbeslut (och motsvarande) så kommer vi aldrig lyckas förändra samhället. Jag är själv inget undantag, titt som tätt måste jag påminna mig själv om att tålmodigt och envist folkrörelsearbete i många fall är både mer effektivt och mer principiellt berättigat än att kräva en ny lag eller liknande.

Som förälder kan jag inte komma undan ett ansvar för att min tvååriga dotter får rättvisa förutsättningar och möjlighet att göra de livsval hon önskar. Då är arbetet mot fördomsfulla könsroller, könsdiskriminerande reklam och liknande helt avgörande. Men detta arbete borde handla om konsumentbojkotter, opinionsbildning, utbildning, debatt och  mycket annat. Inte i första hand om att förbjuda korkad och plump reklam. Därför tycker jag att den nuvarande regeringen fattade ett klokare beslut i denna fråga än den tidigare socialdemokratiska. Och det, mina vänner, känns inte roligt att behöva konstatera…