Frågan om handel, parkeringar och levande stadskärna är en central fråga i utvecklingen av hållbara (alltså även gröna) städer. Ett av mina twitterinlägg från ett seminarium om stadsplanering under Almedalsveckan/Politikerveckan resulterade i en artikel i NA om parkeringsplatser i Örebro city. Så igår skrev jag här om några punkter om levande stadskärna, parkeringar och trafik. Nedan utvecklar jag helheten, där jag i korthet utgår från följande principer:
- Städer ska vara blandade: bostadsrätter, hyresrätter, villor och radhus ska ligga i samma områden och handel, bostäder och arbetsplatser ska blandas. De flesta människor trivs i blandade städer: att bygga klassiska städer är både smart och populärt.
- Städer ska vara täta: nybyggnation ska ske i anslutning till befintlig bebyggelse(både i city och utanför city), inte utspritt. Sprawling är dåligt – förtätning är bra, modernt och klassiskt.
- Bilismen måste minskas: fler måste cykla, gå och åka kollektivt. Men bilen ska inte förbjudas eller stoppas – tvärtom ska så många gator som möjligt (särskilt i city) vara öppna för all trafik, men bilarna ska köra långsamt och på gåendes villkor. Bilar är ett problem, oavsett drivmedel, eftersom de tar upp oerhört mycket plats och i en växande stor stad som anpassas efter ökad biltrafik hotas andra viktiga värden: som grönska, promenadstråk och levande stadsmiljöer.
- Stadskärnor ska vara levande med handel, aktiviteter och service – men vi kommer alltid att behöva externhandel också (framförallt för stora saker vi köper sällan). Om vi kunde, borde vi helt undvika separata köplador och se till att det byggs bostäder och kontor ovanpå, med handeln i nedervåningen. Vi kan inte alltid göra så, men i den centrala staden borde det vara utgångspunkten.
Ska de tre första punkterna fungera måste stadskärnorna bli mer levande; alltså är parkeringar och tillgänglighet till cityhandeln en otroligt viktig fråga.
Drömmar tar några dagar att genomföra…
Jag – liksom de flesta andra politiskt aktiva – drivs av visioner och drömmar om en bättre värld. Men har man ett politiskt förtroendeuppdrag, som jag ju har, så har man också ansvar för att föreslå förändringar som tar oss i riktning mot de långsiktiga målen. Att tro att man kan hoppa direkt till det önskade tillståndet leder i de allra flesta fall till att man motverkar alla de ambitioner man hade.
Om man till exempel idag stoppar bilism i stadskärnan i Örebro kommer det leda till mer trafik till externa köpcentrum. Vilket i sig tar död på stadskärnan och skapar ett mindre grönt Örebro. De som föreslår liknande lösningar brukar i regel glömma att minst hälften av alla resor (i Örebro och i de flesta andra svenska städer) sker med bil. Det borde inte vara så. Men så är det. Istället ska vi stärka stadskärnan vilket gör det lättare för så många som möjligt att gå och att använda kollektivtrafik och cykel. Och för att stärka stadskärnan bör den vara tillgänglig även för bilar.
Så det där med parkeringar och trafik i city är alltså inte en oviktig fråga…
Hurra för ökad urbanisering!
Om prognoserna stämmer (och det gör de nog) kommer över 6 miljarder människor att bo i städer om mindre än 30 år. Med tanke på att dagens städer bara är byggda för 3 miljarder kan man ju tycka att det är ett stort problem. Men sanningen är att större städer sannolikt är den bästa lösningen på jordens ökade befolkning.
Dels för att urbaniteten är bra för den sociala sammanhållningen: i möten mellan människor sås frön till ny kunskap och nya insikter skapas. I möten bryts barriärer mellan ”vi” och ”dom” ner. En levande stad – där människor träffas – stärker de kreativa sektorerna, skapar tillväxt och utveckling. Och skapar ökad förståelse och minskar konflikter och utanförskap genom att korta avstånd gör att ”olika typer” av människor möts.
Dessutom är urbaniteten, och den förtätade staden, det enda sättet att hantera en kraftigt ökad folkmängd ekologiskt hållbart. Genom att bygga blandade och täta städer, där bostäder, arbetsplatser, service och handel ligger i samma områden och med så korta avstånd som möjligt. I en tätt byggd stad är det lättare att bygga cykelvägar och skapa effektiv kollektivtrafik – vilket är mycket svårare i utspridda städer där små områden ligger utslängda som satelliter. I en tätt byggd stad används vatten-, avlopps- och avfallssystem mer effektivt. I en tätt byggd stad är det lättare att krympa avstånden mellan bostäder, arbetsplatser och service (handel, förskola, skola och liknande).
Därför är stadskärnor så viktiga.
En riktigt grön politik säkrar parkeringarna i city!
Och därför är politik som försvagar stadskärnan dålig för miljön och klimatet. Därför var den politik som fördes under den föregående mandatperioden, under ledning av Miljöpartiet i Örebro, så dålig för miljön (vilket jag och Socialdemokraterna påpekade gång på gång).
Under den förra mandatperioden ledde en kombination av stressade och ogenomtänkta ombyggnader i city och stor expansion av externhandeln till att alltför många örebroare ändrade beteenden och började åka till exempelvis Marieberg istället för att åka till city. När det samtidigt skapades en (mer eller mindre korrekt) uppfattning av att parkeringsplatser försvann från city ledde det till att city försvagades. Att vända det tar tid.
Och ett viktigt skäl till att vi behöver vända utvecklingen är att en stark stadskärna är en förutsättning för en tät och blandad stad.
Detta har jag ägnat mycket tid åt sedan jag blev ansvarigt kommunalråd förra året. Det har handla om den utvecklingsplan för Norrcity som jag gav uppdrag om det första jag gjorde efter valet, vi rättar till Järntorgets ombyggnad, vi satsar miljoner på attraktivitet i stadskärnan och vi samarbetar med handel och fastighetsägare om både utvecklingsfrågor och konkreta frågor som till exempel parkeringar.
Och jag har skrivit mycket om det här på bloggen:
Här om ”city-paketet”, kommunledningens satsning på mer attraktiv stadskärna
Här om utvecklingsplanen för Norrcity
Och här om varför jag inte är en ”bilkramare” (som somliga påstår)…
Jag håller i stort med dig om den blandade och levande staden. Det är som du säger viktigt ur ekologiskt synvinkel men även ur social. Men givetvis måste arbetsplatserna som får finnas inom områden där boende finns inte tillhöra industrialismens tid, utan både för- och efterindustriell tid.
Förindustriell i form av småverkstäder – hantverk – och stadsodling – framför allt försörjning av grönsaker, örtkryddor och frukter och bär – och efterindustriell i form av service i alla former.
Jag saknar i din beskrivning just matens roll i det hela inte minst socialt. Med maten i fokus i form av odlande och tillagande så kan fler serveringar och marknader växa fram som skapar en sådan sjudande och levande stad. Besökte nyligen Oslo och dess stadsdel Grönland, där just dignande grönsaksbodar och serveringar utgör dess levande stadsbild.
Men får dock inte glömma den omgivande landsbygdens roll som en del av ett område för boende. Landsbygden där bl.a. basmatvaror odlas och där även det måste vara socialt hållbart och behagligt att leva. Utan levande landsbygd ingen stad och vägarna in och ut ur staden måste vara enkla, billiga och miljövänliga för både folk och varor.
Själv drömmer jag om att få bygga mitt lilla ekohus – helt i naturmaterial utan farliga kemikalier – i ett ekokvarter i staden Örebro. Där vi i kvarteret vill odla i vår trädgårdar, dela på redskapen och ha vårt eget
”värdshus” mitt i kvarteret. Där hönsen kan få sprätta i mitt grönsaksland och jag kan ta cykeln in till Järntorget när helst jag vill inhandla det jag inte själv kan odla.
I Stockholm och Göteborg byggs nu den gamla stadskärnan ut. Åtminstone försöker man, även om resultatet blir tveksamt. Både Hammarby sjöstad i Stockholm och Norra Älvstranden i Göteborg är mer förort än stad, fast de har sålts in till kunderna under andra förespeglingar. Det är tydligt att stadsbyggnadskontoren inte riktigt vet hur städer byggs, även om nya projekt på Västra Kungsholmen och Norra station i Stockholm har större förutsättningar att lyckas.
Efter medeltidens slut planerades gatumönstret så att man fick en huvudgata som kunde vara upp mot 10 mbred. Dessa huvudgator kunde få namnsom Storgatan, Köpmangatan, Kungsgatan etc. och anslöt till kommunikationsstråken som sträckte sig ut över landsbygden mot angränsande orter. I städer som ligger vid stränder har strandgator och gränder upp mot stadens centrum anlagts. Mer linjära mönster utvecklades då staden anlagts vid en å eller utefter en ås. Om det fanns borganläggningar, kungsgårdar, stadskyrkor och kloster låg dessa i anslutning till den gamla stadskärnan. Den medeltida stadskaraktären fortlevde ända fram mot stormaktstiden, ibland längre.