Igår meddelade Hammarby att Charlie Davies säljs till den franska klubben Sochaux och att detta är den största affär Hammarby någonsin gjort. Enligt media handlar det om en köpesumma på 17,6 miljoner kronor. Förutom att jag kommer att sakna Charlie så gläds jag åt att Hammarby tycks ha skött affären på bästa sätt (för klubben). Men mest är jag irriterad på medias vinklar på denna affär (med media avses här de där dagliga skvallertidningarna som en gång i tiden gavs ut på kvällen).
Man skulle kunna tänka sig rubriker i stil med: ”Från college-fotboll till miljonproffs – Charlie växte till en världsspelare i Hammarby”, ”Micke Hellström hittade ett fynd – idag har Hammarbys medlemmar 17,6 miljoner skäl att tacka honom”, ”Från okänd amerikan till fruktad anfallare – Charlie Davies lämnar Hammarby och tackar fansen, klubben och Tony Gustafson”, ”Privatperson hjälpte Hammarby värva Charlie Davies – nu får han miljoner som tack”.
Men icke. Skvallertidningarnas rubriker handlar om att Charlies agent tycker att Hammarby är oproffessionella som försöker få ut så mycket betalt som möjligt (konstigt – agenten är självklart objektiv…, han har ju absolut inget intresse av att hålla nere den summa Hammarby ska få…). De handlar om att Hammarby bara får hälften av pengarna (konstigt – med tanke på att en privaperson betalade hälften för några år sedan…). Och sådär lär det hålla på.
Om man trodde att Excessen och Aftonbladdret faktiskt var seriösa skulle man om några dagar få se följande i tidningarna: ”Vår ”fotbollsexpert” talar ut:: så fel jag hade när jag hånade Charlie Davies som en oduglig anfallare” eller ”Hoppsan, det kanske inte var så smart att håna Hammarby för att anlita en agent för att sköta försäljningen – tänkte inte på att det kanske kunde leda till större försäljningssummor”.
En del ÖSK-fans är ofta bittra för att kvällstidningar och andra skriver så mycket om Stockholmslagen och så lite om ÖSK. Jag kan hålla med dem om att det är så – fast det är faktiskt inte så positivt för oss som håller på något av Stockholmslagen. När journalisterna varje dag vill fylla sidorna med ”nyheter” om Stockholms-lagen sprider de glatt rykten och hittar på rätt hårda vinklingar. Och är rätt oseriösa i sin kritik av klubbledningar, tränare, spelare och fans. Så även om det kan vara väl tyst kring exempelvis ÖSK så är det kanske bättre än att varje dag tvingas läsa påhopp, felaktigheter, märkliga rykten, lösa funderingar och oseriösa angrepp. För att hoppas att kvällspressen ska börja följa etiska regler och bete sig seriöst är liksom rätt utsiktslöst.