På NAs kultur och nöjessidor förs sedan en tid tillbaka en intensiv debatt om kulturen i Örebro. Det började med en ”det var bättre förr”-artikel som pekade på att forna tiders politiker minsann tog kulturen på allvar – till skillnad från oss kulturhatare som styr nu (jo, jag vet att jag överdriver lite – jag ska svara i NA på ett lite mer seriöst sett framöver).

Förra veckan skrev moderaten Daniel Granqvist och påstod att ”riktig kultur” var den verksamhet som bär sig ekonomiskt. Hans inlägg var en salig blandning av kulturkonservatism (=”det som överlevt tidens gång är riktig kultur, modern kultur är trams”) och nyliberalism (”om ingen köper är det inte bra”). Hans inlägg var något av det mest bisarra jag läst på länge, men eftersom Lennart Bondesson (kd) skrev ett svar på det härom dagen så ägnar jag inte mer tid åt det.

Idag skriver Lars-Eric Gustafsson, folkpartistisk ersättare i Kultur- och medborgarnämnden och även han angriper Daniel Granqvists påståenden. Och även om Lars-Eric i artikeln på ett utmärkt sätt förklarar och frågar Granqvist hur han får ihop sin argumentation så kan jag inte låta bli att haka upp mig på att någon ur Kultur- och medborgarnämnden (visserligen ersättare, men ändå) kan så lite om vad vi använder skattepengarna till.

Lars-Eric skriver: ”Om Martin Mutter kan fungera som en viktig kulturresurs för medborgarna i Örebro, skulle de mycket väl kunna vara bidragsmottagare. Rent principiellt är det inget konstigt med det.”

Nej, det är det ju inte. Särskilt inte som att vi redan idag ger närmare en miljon per år för att Martin Mutter ska spela bra teater för barn och ungdomar i Örebro… Visserligen omsätter Kultur- och medborgarnämnden cirka 137 miljoner, men bidraget till Martin Mutter är ändå en hel del pengar…

Idag på förmiddagen var teater Martin Mutter på besök hos oss i presidiet i Kultur- och medborgarnämnden (jag, Marie Wirde (v), Anders Hagström (kd), och förvaltningschefen Alf Lindblad). Vi diskuterade deras verksamhet, särskilt den del som är riktad till barn och ungdomar (kommunen ger bidrag med det huvudsakliga syftet att de ska spela i skolorna). Martin Mutter är Örebros stora, etablerade fria teatergrupp 0ch som sådan är de otroligt viktiga – de hittar nya vägar och inspirerar både andra kulturutövare som andra delar av samhället. Skälet till att de får ett anslag från kommunen är dock att de spelar för barn och ungdomar – deras andra verksamhet drar de in pengar på på annat sätt (och vi tycker att det är rimligt att vuxna huvudsakligen betalar själva för att ta del av kultur och nöjen).

Vi hade en bra (men alltför kort) diskussion som utmynnade i att vi ska föra diskussionen vidare i kommunen, i synnerhet med Skolnämnderna (som ansvarar för förskola och grundskola) för att se om vi kan hitta en lösning på hur anslaget till Martin Mutter ska nå så många barn och unga som möjligt i Örebro. Teatern tog på sig att fundera vidare och punkta ner sina erfarenheter från arbetet utifrån två huvudsakliga punkter:
1/ Hur kan teatern (och kulturen) bli en mer naturlig del i skolans verksamhet – och inte bara bli gästspel och tillfällig underhållning (just att föra in diskussioner och viktiga frågeställningar i sina föreställningar är Martin Mutter duktiga på – så vi vet att det går!).
2/ Hur kan de bidra till att fler barn och unga i de stora stadsdelarna i Örebro (Vivalla, Baronbackarna, Varberga, Markbacken, Brickebacken och Oxhagen) tar del av mer kultur och gör teatern till något man vill återkomma till ofta?

Ungefär så diskuterade vi. Och diskussionen fortsätter. Över lunch träffade jag de ansvariga från Hela Människan som driver Café Deed i Folkets Hus. Det var också en bra diskussion om hur kommunen kan bidra till deras verksamhet – och hur deras verksamhet kan bidra ännu mer till ett framtida ”aktivitetshus” (eller ”ungdomens hus”) i Folkets Hus. Om detta återkommer jag dock.

Idag presenterade socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet sitt alternativ till budget för Örebro kommun år 2006. Mycket i budgetförslaget är bra men allra mest positivt är det att det innehåller en miljon kronor till ett ”undomens hus”. Med andra ord finns nu förutsättningar att förverkliga de idéer som funnits länge och som diskuterats flitigt sedan i våras: att göra Folkets Hus till en levande mötesplats för kultur och nöje. Här kan du läsa mer om det arbete som pågått

Redan imorgon ska jag diskutera det praktiska med Marie Wirde (v), vice ordförande i Kultur- och medborgarnämnden, som också drivit denna fråga. Diskussionerna om hur man skulle kunna utveckla verksamheten i Folkets Hus har varit jättestimulerande men längst in i hjärnan har det givetvis gnagt ett litet orosmoln: ”tänk om det faller på ekonomin”. Att göra Folkets Hus till ett riktigt levande centrum för kultur och nöje kräver givetvis mycket mer än ”bara” en formulering i en budgetskrivelse, men vi har kommit mycket mycket närmare nu. Nu går vi vidare och diskuterar hur det hela ska gå till – på riktigt. Exempelvis bör det så fort som möjligt bildas en förening som kan driva verksamheten i huset. Vill du vara med får du gärna maila mig (se mailadress i övre högra hörnet)!

I övrigt om budgeten: Mycket är bra. Det är en budget i balans och den visar att de tunga åren med hårda besparingar har gett resultat: vi har fått ordning på ekonomin och har råd att göra viktiga satsningar för att bygga ett Örebro för alla. Mindre bra är att vi socialdemokrater tvingats kompromissa när det gäller avgifterna i Kulturskolan (ska halveras) och i kollektivtrafiken (gratis efter klockan 19). På vilket sätt blir verksamheten bättre för att vi får mindre pengar till den?

Här kan du läsa budgetskrivelsen. Här kan du se sifferdokumentet.

Just hemkommen från en lysande Millencolin-konsert på ett utsålt Conventum konstaterar jag – än en gång – att vi lär ha svårt att hitta några bättre ambassadörer för Örebro än dessa glada världstjärnor. Förmodligen blir det extra mycket snack om Tybble och Markbacken så här på hemmaplan (jag utgår från att de inte kör samma variant på mellansnacket när turnén fortsätter i Skottland om några veckor…). Men ändå. Örebros stadsvapen finns där, staden finns närvarande i var och varannan text liksom stoltheten över hemstaden.

Och eftersom jag inte är särskilt bra som konsertrecensent så nöjer jag mig med att konstatera att de ikväll hade publiken i sin hand från första ackorden i ”Kemp”, snabbt följd av ”Fox” (visst var det väl så? inser att hjärnan inte har hållit någon vidare ordning på låtlistan – om någon som läser detta mot förmodan noterat låtlistan får ni gärna maila eller skriva här!).

Men två andra saker tänkte jag på när jag gick hem:
1. Borde vi inte lyfta fram och hylla Millencolin mer i Örebro? Har de blivit bjudna på mottagning på slottet eller i Rådhuset? Kommer vi ihåg att lyfta fram dem i marknadsföringen av staden? Jag tror inte det – och fick därför en idé. Varför inte instifta ett hederspris, ”Millencolins musik-stipendium”, som ges till en grupp eller artist som genom sin musik marknadsför Örebro! Självklart skulle en omröstning bland örebroare avgöra vem som får priset och därmed skulle det knappt behöva handla om några pengar alls – hedern skulle vara det viktigaste…!
2. Conventum är ett viktigt tillskott till Örebros musikscen. Aldrig tidigare har jag varit mer stolt över Conventum och att vi beslutade att genomföra det projektet. Jag skulle gissa att 90 procent av dem som var på Millencolin-konserten ikväll aldrig varit där tidigare och jag är helt säker på att de var nöjda. Det är en fantastisk anläggning och det var underbart att se att den fungerar så bra som konsertlokal även för en stående (huvudsakligen) ung publik.

Tillägg, måndag: NAs recensent Anders Jakobson var lika impad som jag (både av Millencolin och av Conventum) och han hade noterat låtlistan. Så jag citerar hans ordning: Kemp, Fox, Mouse or man, Farewell my hell, Botanic mistress, Cash or clash, Fingers crossed, Duckpond, Ray, The Ballad, Bullion, Penguins and polarbears, Black eye, Lozin’ must, Shut you out, Olympic, Puzzle, No cigar, Mr Clean, Mooseman’s jukebox, Leona, Pepper

Idag ordnar vi ett möte om hur vi kan skapa bättre förutsättningar för ung kultur i Örebro. Jag och Lena Beime skrev idag en debattartikel om detta i Nerikes Allehanda. Kommentera gärna artikeln eller diskutera frågan här. Artikeln kan du läsa här

Kommentar efter mötet: otroligt vad mycket kloka idéer det kom fram! Det sprudlade av engagemang och flera spännande idéer föddes under eftermiddagen. Flera av dem är dessutom relativt enkla att genomföra. Jag återkommer om detta!