Igår stängde biblioteket i Brickebacken tidigare än utannonserat och flera örebroare (och en vänsterpartiledare) fick vända utan att kunna rösta i förtid. Det är både pinsamt och allvarligt. Att det är pinsamt får vi stå ut med, men det allvarliga är att det riskerar leda till att medborgare avstår från att rösta (i lokalradion var det några som sa att de nu skulle låta bli). Enligt uppgift handlar det om att det på grund av sjukdom är svårt att täcka några eftermiddagar (15-18).
Örebro kommun har cirka 10 000 anställda och den förtida röstningen pågår under drygt två veckor. Det är självklart att vi måste kunna lösa detta. Den uppmärksamhet som den stängda röstningslokalen nu fått riskerar att förstöra mycket – och riskerar att försvåra arbetet med att få fler att gå och rösta. Under dagen kommer jag att ta kontakt med de inom kommunen som jobbar med detta.

Idag skriver jag på Brännpunkt (debattsidan) i Svenska Dagbladet om huliganbråken i måndags. Jag skriver att det är dags att vi andra samlar oss mot huliganerna och att de aldrig mer får komma in på något Hammarby-arrangemang. Läs artikeln här. Hör av er om ni har idéer på vad man kan göra för att samla de ”goda krafterna”.

Blev ärligt talat glad när kravallpolisen kom in på planen och de hårdföra civilpoliserna kom gående med teleskopbatongerna i utfällt läge. Sa till pappa att jag hoppades att de gav sig in och spöade skiten ur glinen som ikväll skämde ut Sveriges bästa fotbollspublik. Och vad hjälpte det att vi andra på läktarna öste ut vårt hat mot huliganklicken: ”vet din mamma var du är”, ”ut med packet”, ”Råsunda – här kommer vi”, ”hela Sverige skrattar”, ”vi älskar bajen – det gör inte ni”. I historieböckerna kommer det att stå att Hammarbys publik fick matchen avbruten och sannolikt bestraffas Hammarby med både poängavdrag och böter. Kanske blir det även matcher utan publik (vilket vore ironiskt med tanke på att det var typ 20 glin som skämde ut sig – och 10 000 som visade sin avsky för dem). I historieböckerna kommer det inte stå ett ord om att jurgårdsklacken sånär fick matchen avbruten i första halvlek när de träffade både linjedomaren och publikvärdarna med inkastade saker. I Aftonbladets första referat på webben stod inte ett ord om att jurgårdsklacken misskötte sig. Ingen tvekan om vem som får hela skulden ikväll. Att Martin Ingvarsson (domaren) – som vanligt – var en pajas spelar liksom ingen roll. Att jurgårn lyckades göra 3 mål spelar inte heller någon roll. Som Anders Linderoth (Hammarbys tränare) sa: det var inte mer än rätt när det slutade på detta sätt.
Tack vare huligan-glinen fick Hammarby aldrig chansen att vända matchen (visst såg det mörkt ut – men det hade börjat vända). Tack vare glinen lär vi aldrig få spela något derby på Söderstadion igen (fy f-n för att behöva åka till Råsunda flera gånger per år). Tack vare glinen kan Hammarby mycket väl ha blivit avsågade från toppstriden ikväll – om vi drabbas av poängavdrag blir det tufft att vara med i toppen. Den enda trösten är väl att det inte borde vara några problem att identifiera glinen och stänga av dem från alla framtida besök på Söderstadion. Med lite tur får de ett rejält kok stryk av andra fans på väg hem ikväll.
(Jag vet att våld inte löser några problem, och jag är inte stolt över sådana primitiva känslor. Men likväl var det precis så jag kände. Och, för all del, fortfarande känner när jag skriver detta.)

Fick just ännu ett brev från de borgerliga partierna angående de debatter vi debatterat… De tackade nej. Trots att vi accepterar deras rubriker, trots att vi är överens om debattupplägg (som vi föreslog – något sådant hade de inte ens försökt åstadkomma) och att vi accepterade debatt oavsett motståndare. Tidigare har moderaterna tackat nej till debatter, men den borgerliga ”alliansen” i Örebro har försökt låtsas som att de ville debattera med oss. Deras ”upplägg” byggde på att en av dem skulle debattera mot en representant som skulle företräda s, v och mp. Men de borgerliga partierna skulle finnas vid sidan om för att komma med inlägg och frågor… Med andra ord: en sosse (eller en vänsterpartist eller en miljöpartist) mot fyra borgerliga företrädare. Även om vi är bra pålästa och har en bra politik finns det gränser för vilken typ av debatter vi klarar… Å andra sidan: jag skulle inte heller vilja prata om min politik om jag företrädde en politik som handlar om att sänka a-kassan, att ta pengar från de elever som behöver mer stöd på det inidivuella programmet, att försämra föräldraförsäkringen och mycket annat elände. Nu företräder jag ju inte heller en sådan politik. Och därför är jag inte heller rädd att debattera…

Ännu en helg har förflutit. Inget särskilt har hänt: folkpartiet har backat från ytterligare en gammal hjärtefråga (jämställdhet) genom att säga ja till vårdnadsbidrag. De borgerliga partierna i Örebro har fortfarande inte publicerat sina gemensamma program på webben (somliga av dem har knappt ens sina egna program på webben). En helt vanlig helg med andra ord.

Vi har alla fått klart för oss att de borgerliga partierna inte tycker att vi socialdemokrater för en bra politik (Staffan Werme går så långt att han till och med anser att vi är odemokratiska, osociala och korrupta). Men vad föreslår de själva? Varför ska väljarna rösta på dem? Idag (eller om det möjligen var igår) presenterade tydligen de borgerliga partierna i Örebro något slags manifest för skolan. Men tror ni att man kan läsa något om detta på deras hemsidor? Nejdå. Folkpartiet har en särskild valhemsida som under rubriken ”lokal politik i Örebro – faktablad” har texten ”under produktion”. Tänker de berätta för väljarna vad de vill göra också, eller nöjer de sig med att vara mot oss socialdemokrater?

Ordet för onsdagen var debatt. Moderatledaren vägrade debattera i tv, moderaterna i länet fortsatte med sin vägran att svara på socialdemokraternas debattutmaning (nu har de tackat nej…) och de borgerliga partierna i Örebro skickade ut ett pressmeddelande där de – med två dagars framförhållning – utmanade på debatt (läs mina kommentarer till det här). På onsdagkvällen skulle jag ha deltagit i min första debatt för denna valrörelse: iranska föreningen hade bjudit in till debatt och det visade sig att socialdemokraterna, miljöpartiet och moderaterna var de enda som kom – så debatten blev inställd. Det har vållat ilska att iranska föreningen krävde deltagande från någon ”icke-invandrare”. Jag förstår att Murad Artin är upprörd eftersom han – som förstanamn för vänsterpartiet – borde fått frågan, oavsett härkomst. Däremot tycker jag att iranska föreningen har en poäng: det är lite tröttsamt att vi partier så ofta skickar fram nysvenskar för att diskutera ”invandrarfrågor” (i fullmäktiges debatter är det ofta så: endast de med utländsk härkomst diskuterar segregation).
Det som dock är riktigt intressant är att se hur man prioriterar sitt deltagande. Eftersom jag var sen och det regnade kraftigt sprang jag till debatten i A-huset. På vägen passerade jag två centerpartister som jag trodde var på väg till debatten och jag hojtade något om att jag sprang eftersom jag saknade paraply och inte för att jag var asocial och inte ville gå med dem – jag förutsatte att de också var på väg till debatten. Så var nu inte fallet. De var, liksom nästan alla andra ledande kandidater för (kd), (fp) och (c) utanför Behrn arena och delade ut godis och annat. Det var alltså inte brist på tillgängliga politiker som gjorde att partierna inte deltog i debatten.
Är inget Lundell-fan men jag antar att Staffan Werme och de andra som vägrade delta i debatten gillar det Lundellska sättet att tänka: ”en inställd debatt är också en debatt”. Typ.

Staffan Werme skryter så om att alliansen nu är överens… Det återstår att se om vad. Gårdagens helt innehållslösa artikel i NA igår från de fyra borgerliga partierna gav i alla fall inga svar. Alltihop påminner mig vad Werme skrev: på sin blogg i våras: ”Och för mig, som tänker mig att leda en allians efter valet, är det ett bekymmer att två av de i alliansen ingående partierna är med på dessa turer (om citymässan, min anmärkning). Det kräver mycket fundering och eftertanke hur jag (så i citat!) ska kunna reparera de broar de (så i citat!) nu river.”
Två frågor: 1/ Hur reagerade hans ”samarbetskamrater” på det inlägget? 2/ Är inlägget kännetecknande för samarbetsklimatet i ”alliansen”? 3/ Räckte det med en kopp kaffe i Ånnaboda för att ”reparera de broar” som rivits ner?