Byggande och byggnader står för en stor del av energikonsumtionen i världen och är även avgörande för social och ekonomisk hållbarhet. Många av föreläsningarna på torsdagen på Sustainable days (Nordbygg-mässans seminariedel) handlade om materialval och minskad energiförbrukning. Och det är ett viktigt område där det finns stora möjligheter: halva världens befolkning bor i städer, som upptar 3% av jordens yta men släpper ut 80% av all koldioxid och förbrukar 75% av all energi. En del skulle självklart se det som ett tecken på att man behöver gå tillbaka till den lantliga idyll som många drömmer om. Men allt talar för att det är tvärtom: urbaniseringen är bra för att rädda klimatet – men förutsätter självklart ordentliga insatser.

Gemensamt för föreläsningarna var hur viktigt det är att koppla ihop teknisk utveckling och forskning med design, helhet och planering. Det gäller för varje enskilt hus: hur väljer man effektiva energilösningar?, hur planeras det rätt från början?, hur möter man behoven från dem som ska tillbringa dagarna (och nätterna) i byggnaden? vilka material väljer man? hur kan nya material fungera bärande samtidigt som de är lätta och innebär så lite energispill som möjligt? Och så vidare.

För frågor om hållbarhet och global överlevnad är inte en fråga om att gå tillbaka till hur det var förr. Den enda lösningen för att möta hoten mot klimatet och jorden är att gå framåt: att anamma utvecklingen och tänka nytt. Innovation och modernism är grunden för ett hållbart samhälle. Enkelt sammanfattat i den nästintill uttjatade meningen: ”för att möta morgondagens utmaningar kan man inte använda gårdagens lösningar”.

Många av föreläsningarna under just den här seminariedagen (det är sällan jag får/tar mig tid att bara sitta och lyssna – detta är andra gången på fyra år…) redovisade tekniska modeller som flög långt över mitt huvud: jag kan ingenting om till exempel hållfasthet eller bärlager. Men det som blir tydligt en sådan här dag – förutom att hoten mot jorden är akuta – är att vi måste bli bättre på att knyta forskning och utveckling till det kommersiella. På just det här området: att få byggandet att dra nytta av modernt tänkande och nya forskningsrön.

I Örebro införde vi för några år sedan skärpta energikrav för dem som vill köpa mark av Örebro kommun. De riktlinjer vi antog var inte tillräckligt tydliga och därför kommer vi att ändra dem – om vi inte blir förbjudna att använda denna typ av styrmedel genom beslut i riksdagen i vår. Regeringens förslag om att förbjuda kommunerna att tillämpa skärpta energikrav kommer förmodligen att bli lag, trots att det är ett synnerligen dåligt förslag som både strider mot de klimatåtaganden Sverige gjort och mot den kommunala självstyrelsen. Läs mer kloka argument mot denna korkade lagändring här.

Men det verkar likväl som att vi behöver hitta nya vägar. Om jag får fortsatt förtroende att leda samhällsbyggnadsområdet i Örebro kommun under nästa mandatperiod skulle jag vilja lägga en hel del kraft på hur vi skapa ett partnerskap för att göra Örebro mer hållbart. Vi behöver ju nämligen gå hand i hand: kommunen, engagerade medborgare, byggare, fastighetsägare och andra som spelar en avgörande roll i att forma det samhälle – och de byggnader – som vi kommer att få leva med kommande hundratals år.

Jag tror att det är tre saker som borde göras:

1. Involvera fler i särskilt utpekade delar av arbetet med översiktlig planering, till exempel i samband med att vi reviderar Översiktsplanen under nästa mandatperiod. En förebild kan vara ”Stockholm on the move” som Färgfabriken i Stockholm drivit under några år (på uppdrag av Stockholm Stad mfl – läs mer här!). Jag pratade med dem på mässan om möjligheterna att tillämpa deras metoder i arbetet i Örebro. Jag tror att det arbetssättet kan vara ett sätt, men det avgörande är att vi engagerar fler i diskussioner om hur vi steg för steg kan ställa om Örebro.
2. Vi måste skapa närmare samband mellan forskning och utveckling (och nytänkande) till produktion och marknad. Det kanske kan ske genom att vi utvecklar den dialog vi idag har med byggare och fastighetsägare till att även omfatta kunskapsspridning. Stadsbyggnadskontorets driver idag ett mycket uppskattat arbete med att i fokusgrupper och dialog få synpunkter på hur vi kan bli bättre och effektivare när det gäller att underlätta byggande. Detta bör vi fortsätta med, men kanske borde vi även koppla på öppna seminariedelar där någon eller några föreläsare får ge en kort presentation så att byggare och andra kan bedöma om de vill gå vidare och använda mer av de kunskaper eller idéer som finns. Då skulle man kunna bjuda in forskare, arkitekter likväl som entreprenörer med nya konstruktionslösningar eller mer effektiva byggprocesser.
3. Vi måste hitta incitament och drivkrafter för att få byggare och fastighetsägare att överge gamla modeller och arbetssätt för att istället öppna ögonen för nya idéer och våga testa nya lösningar. I de flesta fall tror jag att det är möjligt för till exempel fastighetsägare att räkna hem till exempel mer effektiva energilösningar (ÖBO har övertygande visat att det ger ekonomisk vinst) men i vissa fall kommer vi (oavsett de ekonomiska vinsterna) behöva jobba rätt hårt med att övertyga om att det är värt att släppa in en avancerad forskare eller en halvgalen entreprenör i processer som man tidigare tyckt varit självklara.

Om vi framöver inte får använda markägandet som drivmedel (om riksdagen röstar ja till regeringens korkade lagförändring) så blir det mycket svårare att använda ”piskan”. Därmed blir det viktigare att fundera på hur vi kan använda morötter istället. Det tror jag är en av de största utmaningarna under nästa mandatperiod.

Eftersom min väg till jobbet passerar någon annans bostad måste jag – och alla andra – visa mycket hänsyn. De dagar jag tar bilen måste jag vara särskilt försiktig eftersom jag då bidrar till buller och miljöproblem, och dessutom utgör en fara för barn och andra oskyddade i trafiken.

Men att trafiken förändras kommer vi inte ifrån, särskilt i en stad som växer så kraftigt som Örebro. Därför utgår Örebro kommuns trafikstrategi från att staden ska vara framkomlig med bil, men man ska inte i första hand välja bilen för korta resor. Idag görs hälften av alla resor med bil och det är inte hållbart i framtiden av miljöskäl. (Mer om stads- och trafikplanering här.)

Men vi får inte heller plats med alla bilar när Örebro växer så kraftigt: vi passerar 150 000 invånare om 4-5 år. Och eftersom bilen kommer behövas även i framtiden måste vi alla också ta ansvar och försöka ställa bilen hemma så ofta vi bara kan. Det får vi dessutom bättre hälsa av… (Mer om varför vi måste öka cyklandet här.)

När vi nu diskuterar hur trafiken ska fungera i Örebro i framtiden är utgångspunkten att göra det lättare för fler att ta cykeln eller bussen (och att gå). Därför satsar vi stort på bättre framkomlighet för cykeln och förbättrar bussnätet så att fler får snabbare resor. (Här finns förslaget till Trafikprogram, som snart ska antas.)

Men vi förändrar också för bilarna. De största gatorna anpassas för gående och folkliv (men ska ändå klara dagens trafik). Det ökar även trafiksäkerheten och kommer att minska skadorna i trafiken (en människa som blir påkörd av en bil som kör 50 km/h riskerar stora skador medan risken att dö nästan helt försvinner om bilen bara körde 30 km/h).

Samtidigt öppnas några gator som idag är stängda för allmän biltrafik (mer om detta nedan). Det gör vi för att skapa kortare resvägar och fördela trafiken på fler gator. Det innebär i sig att vi ökar tryggheten och attraktiviteten i många områden, samtidigt som det totala antalet mil körda med bil minskar.

Under våren görs en fördjupad analys av konsekvenserna av förändringarna och arbetet med detaljplaner för trafikförändringarna påbörjas. Samtidigt säkerställer vi framkomlighet och trafiksäkerhet för gående, cyklister och stadsbussar.

Man ska vara ärlig med att det på vissa platser därmed självklart blir fler bilar. Eftersom vi räknar med att det totala antalet bilresor inte ökar så innebär det att trafik flyttas från en liten gata som idag kanske uppfattas som alltför trafikerad till en gata som idag inte har någon biltrafik alls. Förhoppningsvis kommer de flesta om några år uppfatta att förändringarna skapade en bättre helhet, även om en del kan känna oro medan förändringen sker.

Följande gator kommer att öppnas om detaljplanerna kan genomföras (mer utförlig beskrivning nedan):

1. Förbindelse mellan Sörby och Sörbyängen/Ladugårdsängen i området runt Änggatan
2. Signalgatan/Landbotorpsallén
3. Boskärsgatan – Södermalmsallén
4. Fabriksgatan (rondellen ovanför Virginska skolan)
5. Vallgatan
6. Södra Infartsleden
7. Engelbrektsgatan
8. Mineralgatan
9. Tornfalkgatan

Postgatan/Vaktelvägen fortsätter diskuteras.

Några av de detaljplaner som nu sänds på samråd skapar bättre förutsättningar för de många örebroare som bor i de växande södra delarna av Örebro, till exempel Sörby, Eklunda, Sörbyängen och Ladugårdsängen:

1. Öppna bussgatan Landbotorpsallén/Signalgatan: Den nord-sydliga gatuförbindelsen mellan Signalgatan och Södermalmsallén, öster om kvarteren Klensmeden och Pliggaren, är i dag bussgata (fast det är väldigt mycket ”smittrafik” där). I planprogrammet för utbyggnad av Sörbyängen-Ladugårdsängen (2005) förutsätts Signalgatan öppnas för biltrafik. Åtgärden skulle innebära en öppning av bussgatan. Eventuellt behöver en stopphållplats med mittrefug anläggas för att trafiksäkra för bussresenärer (det innebär att bakomvarande bilar inte kan köra om en buss som stannat på hållplatsen). (Här finns detaljplanen, längre ner finns en karta på området.)

2. En förbindelse mellan Landstormsvägen och Studievägen (i ”Änggate-området”): En förbindelse söderut från Änggatan har funnits i den kommunala planeringen sedan 1950-talet men den förbindelse som nu skapas sker inte i Änggatans förlängning utan mellan Landstormsvägen och Studievägen. Den befintliga cykelbanan i Änggatans förlängning förbättras och området runt den utvecklas och blir parkmark. Åtgärden förbättrar kraftigt biltillgängligheten mellan utbyggnadsområdet Sörbyängen-Ladugårdsängens mellersta del och innerstaden, men skapar också bättre förutsättningar för framtida busslinjer. I planprogrammet för utbyggnad av Sörbyängen-Ladugårdsängen (2005) förutsätts förlängningen av gatan öppnas för biltrafik. (Här finns detaljplanen, längre ner finns en karta på området.)

3. Öppna Boskärsgatan/Södermalmsallén: Korsningen Boskärsgatan/Södermalmsallén stängdes av i mitten av 1990-talet. I planprogrammet för utbyggnad av Sörbyängen-Ladugårdsängen (2005) förutsätts gatan öppnas för biltrafik. Detta objekt skulle innebära en öppning av korsningen mot Södermalmsallén. Förslaget innebär att en hastighetssäkrad fyrvägskorsning anläggs. (Här finns detaljplanen, längre ner finns en karta på området.)

Sedan tidigare har detaljplaner skickats på samråd för att öppna Fabriksgatan (rondellen ovanför Virginska skolan – här finns detaljplanen) och för Tornfalkgatan (förbindelse vidare till Varberga – här finns detaljplanen).

Att öppna Engelbrektsgatan för in- och utfart (mittemot Isgatan) kräver ingen detaljplaneändring och där utreds nu utformningen. Vid kvarteret närmast Rudbecksgatan är gatan enkelriktad (in mot centrum) och korsningen med Rudbecksgatan är begränsad så att det bara är trafik från Almby som kan köra in på Engelbrektsgatan. Lösningen skulle innebära en signalreglerad tre- eller fyrvägskorsning.

Förutom dessa återstår följande gator som kommer att öppnas för biltrafik:

1. Vallgatan (vid universitetet), öppning av befintlig bussgata mot Universitetsgatan. En breddning av norra delen (befintlig gata är 4,2 m) för mötesmöjlighet föreslås. Detaljplanearbete återstår.
2. Södra Infartsleden (infart till Örnsro, eventuellt även ytterligare infart till Aspholmen): I översiktsplanen är området längs Södra infartsleden markerat som utvecklingsområde för verksamheter och bostäder vilket på sikt innebär att området omvandlas från trafikled och industriområde till blandat stadsområde. Ett alternativ är en förbindelse från Södra Infartsleden till Idrottsvägen i höjd med den nya förbindelsen mellan Södra Infartsleden och Radiatorvägen. Det skulle innebära att en järnvägspassage måste ordnas och att träd tas ned. Ingen gång- och cykelpassage kan ordnas. En annan tänkbar sträckning är som en tänkt fortsättning på Örnsrogatan söderut via befintlig gång- och cykeltunnel till korsningen Radiotorvägen-Aspholmsvägen. Detaljplanearbetet pågår.
3. Mineralgatan (idag endast bussgata): Tillfart till Lundby sker i dag endast via Tjusebovägen öster om Vivalla. Mellan Lundby och Vivalla finns en bussgata som förbinder Mineralgatan centralt i Lundby med Vivallaringen i norra Vivalla. En öppning av gatan för biltrafik skulle flytta en del biltrafik från Tjusebovägen till den före detta bussgatan. Detaljplanearbete återstår.

Postgatan/Vaktelvägen kommer att fortsätta diskuteras.

Från tidigare listor med ”skarpa förslag” på förändringar har två förslag strukits: Höglundagatan (att Höglundagatan kopplas till Pettersbergsvägen genom asfaltering av gräsyta vid idrottsplan) och Manillagatan (”höger in, höger ut” i korsning med Rudbecksgatan).

De ovan nämnda förslagen fanns med som en del i den stora trafikdialogen våren 2013 då 2800 synpunkter kom in gällande förändringar för cykel-, gång-, buss- och biltrafik. Sedan dess har nya parkeringsriktlinjer antagits och både cykelplan och trafikprogram har varit på remiss.

Efter trafikdialogen gjordes prioriteringar av vilka gator som är möjliga att öppna. Därefter har Örebro kommun anlitat en extern konsult (WSP) för konsekvensanalyser och beräkningar på vad förändringarna skulle innebära för trafikflöden, bullernivåer och liknande.

Nu har grundliga analyser gjorts av bland annat trafikflöden och de detaljplaner som skickas ut är möjliga att genomföra och vissa av förslagen är förändrade jämfört med tidigare.

Här är plankartorna för de detaljplaner som nu är ute på samråd:

Landstormsvägen-Studievägen (förbindelse mellan Sörby och Sörbyängen/Ladugårdsängen i området runt Änggatan)

 

 

 

 

 

 

 

 

Signalgatan/Landbotorpsallén

 

 

 

 

 

 

 

 

Boskärsgatan – Södermalmsallén

Natten till söndagen upptäcktes en misstänkt läcka i Örebros vattentorn, Svampen. Därför uppmanas nu alla att koka vattnet 3 minuter innan det används till dryck eller mat (läs mer här, mer finns att läsa i Livsmedelsverkets rekommendationer om liknande situationer). Detta gäller tills vidare, dock minst två dygn.

Händelsen påminner om hur beroende vi är av rent och säkert vatten men också hur viktigt vårt strategiska arbete för rent vatten är. Det är ett ödets ironi att landets vattenexperter varit samlade i Örebro denna vecka på årets VAK-konferens och att Örebro igår (lördag) för första gången arrangerade Avloppslördag där örebroare kunde få svar på sina frågor, särskilt om enskilda avlopp och lokala VA-lösningar. Mitt inledningsanförande på Avloppslördagen kan du läsa längre ner.

När något drabbar vår vattenförsörjning är det viktigt att kommunens krisorganisation fungerar, och det verkar som om den gjort det. Alla har fått telefon/sms som berättar om problemen och ger råd om hur man agerar (läs mer om den tjänsten här) och informationskanalerna verkar ha fungerat så att aktuell information läggs ut (så snart den är säkrad).

En dag som denna är jag glad över alla timmar och dagar jag ägnat åt vattenfrågor under de senaste åren då jag varit kommunalråd med ansvar för bland annat dessa frågor. För Örebro är duktiga på detta, och vi jobbar med ett antal projekt som är viktiga för att säkra vattnet även i framtiden:

• Vi planerar för ett nytt vattentorn, eftersom vi idag (uppenbarligen…) är väldigt utlämnade åt att Svampen fungerar. Svampen kommer inte heller räcka till när Örebro växer så fort som det gör idag. Det nya vattentornet planeras mellan Sörbyängen och Adolfsberg.
• Vi planerar för att i framtiden hämta vårt dricksvatten från Vättern, genom en enorm borrad tunnel. Detta projekt är otroligt dyrt men också helt nödvändigt för att säkra att vi i (och resten av mälardalen?) i framtiden har säker vattentillförsel. Detta projekt drivs av våra duktiga tjänstemän i Örebro kommun, tillsammans med Länsstyrelsen och flera andra kommuner i länet. Men det är viktigt att påminna om att det också krävts en hel del politisk argumentation för att driva på det projektet – det har funnits politiker som både sinkat och försökt stoppa det.

Några viktiga saker som är särskilt värda att vara lite stolt över i allt detta:

• Vi jobbar strategiskt med vattenfrågor och planerar detta långsiktigt: dels vad gäller VA-utbyggnad och liknande men också när det gäller dagvattenhanteringen så att regnvattnet infiltreras lokalt för att hinna renas så mycket som möjligt innan det når våra vattendrag.
• Vi beslutade under 2013 att anställa en avloppsrådgivare för att göra det lättare för alla örebroare med egna VA-lösningar att få råd och stöd för att skapa säkra lösningar (vatten och avlopp är inte enkla frågor).

 

Här är mitt inledningsanförande på Avloppslördagen igår (som det var skrivet – det var inte så jag framförde det…):

Välkomna hit!

Vi har sommarstuga i annan kommun, en kommun som inte har någon avloppsrådgivare…

Stugan är byggd på 30-talet. När den byggdes bars dricksvatten ut i dunkar från stan, disken diskades i vatten som hämtades i hinkar från sjön och avlopp var inte en prioriterad fråga. I samband med ombyggnad krävdes att vi fick bättre ordning på gråvattenhanteringen (vi har redan ett slutet system för toaletterna). Det är inte enkelt, vilket många av er vet.

Vi är glada att det bara gällde en sommarstuga, där vi inte gör av med så mycket vatten och där vi ändå inte är på vintern. Om inte förr så lärde den processen mig hur komplicerat det här med avlopp är.

Därför så glad att vi förra året fattade beslut om att Örebro ska ha en tjänst som avloppsrådgivare. Rådgivaren ska kunna hjälpa fastighetsägare att hitta avloppslösningar som är miljövänliga och därmed minska utsläpp av förorenat vatten i våra vattendrag. Detta har varit efterfrågat från både kommunen och fastighetsägare.

Det är viktigt för alla örebroare att fler miljövänliga avloppslösningar kommer till stånd. Genom att åtgärda de enskilda avloppen som inte uppfyller kraven minskar vi utsläppen av miljögifter och läkemedelsrester som idag påverkar våra vattendrag negativt. Vi får en bättre vattenkvalitet och det ekologiska systemet skyddas

Och för att göra det tydligt hur viktigt det här är kan man gå tillbaka till tidernas begynnelse.

För en av få saker vi har gemensamt med dåtiden och framtiden är vattnet. Vi dricker samma vatten som dinosarierna drack, och det vatten vi använder idag är ett lån från kommande generationer. Inget vatten förbrukas – det lånas, används, återförs och finns kvar på olika ställen i det hydrologiska kretsloppet.

Därför är allt det vi gör idag så otroligt viktigt för våra barn, våra barnbarn, våra barnbarnsbarn och för allt kommande liv på jorden

Och då blir ju inte avlopp någon liten fråga, eller hur?

Men den är allvarlig på fler sätt:

• Fortfarande saknar 780 miljoner människor tillgång till rent vatten

• varje dag dör tusentals barn under fem år på grund av smutsigt vatten, brist på toaletter och dålig kunskap om hygien

• Brist på rent vatten har allvarliga konsekvenser för människors, särskilt barns, hälsa.

• De flesta dödsfall i diarrésjukdomar beror på brist på rent vatten.

• Runt 800 000 barn under fem år dör i diarrésjukdomar varje år.

• Det innebär att ungefär 1 800 barn under 5 år dör varje dag på grund av smutsigt vatten.

 

Sverige är lyckligt lottat när det gäller vattenresurser. Hela 9 procent av vårt lands yta utgörs av sjöar.

Men det är fortfarande samma vatten som dinosaurierna drack, och det är samma vatten som behövs för att människor ska kunna överleva – i Örebro, i Sverige och i resten av världen

 Och vi örebroare har faktiskt anledning att vara stolta – vi är duktiga på rätt mycket som rör vatten

Den här veckan har konferensen Vatten Avlopp Kretslopp varit i Örebro. Vatten Avlopp Kretslopp är den årliga mötesplatsen för alla som arbetar med små avlopp, VA-planering och dagvatten. Varje år deltar flera hundra tjänstemän, konsulter och branschexperter för att knyta kontakter, få inspiration och inhämta de senaste forskningsresultaten och erfarenheterna inom små avlopp, dagvatten och VA-planering.

Den konferensen ligger på olika ställen, men placeringen i Örebro passade särskilt bra eftersom temat för konferensen var ”samverkan och samarbete” och det är Örebro – sedan länge – väldigt bra på

Vi ska vara stolta över att vi länge jobbat systematiskt med att ta ett helhetsansvar på vattenfrågor

Ända sedan 1992 har alla berörda delar i Örebro kommun jobbat tillsammans med frågor om dagvatten – alltså det vatten som träffar marken när det regnar

Kort sagt kan man sammanfatta det med att ju längre tid det tar för det vattnet att nå sjöar och vattendrag – ju renare blir det.

Stora asfalterade ytor renar inte regnvattnet – utan bidrar snarare till att förstöra det, med partiklar från trafik och mycket annat

Det vi därför gjort sedan mer än 20 år är att försöka se till så att dagvattnet tas om hand så bra som möjligt – och numera är vi rätt noga med att nya områden ska ta hand om vattnet på plats så att det hinner renas så bra som möjligt innan det når sjöar och vattendrag

När det gäller planeringen av vatten och avlopp har vi samlat alla berörda delar av kommunen sedan drygt fem år: och det har varit framgångsrikt i att både öka medvetenheten och att göra rätt från början när vi planerar nya områden – i takt med att Örebro växer

Avloppsrådgivaren är ännu en del i det handgripliga arbetet för att vi ska ta vårt ansvar för renare vatten

Avloppsrådgivaren kan hjälpa alla som behöver enskilda avlopp att göra rätt val så att vi fortsätter ta vårt ansvar för världens vatten.

 

Men vi ska dessutom vara stolta över hur vi steg för steg gjort att örebroarna kommit närmare vattendrag och sjöar

satsningen på att rusta upp naturområden, att skapa naturreservat och göra grönområden tillgängliga har till exempel gjort att Rynningeviken numera är en vacker plats där vi kan möta vattnet bara några minuter från stadskärnan.

Tidigare soptipp, numera ett av Örebros vackraste naturreservat

Det där har resten av Sverige sett: två år i rad har vi blivit utsedda till Sveriges Friluftskommun och vi är en förebild i det arbetet

Och det där är också en viktig aspekt på arbetet med vattenfrågor: vi människor trivs med vatten, i alla tider har vi sökt oss till vatten för att det är vackert, rogivande, utmanande och på andra sätt får oss att trivas.

 

Och det är – som sagt – fortfarande samma vatten som dinosaurierna drack

Och det vatten vi vill spana ut över när vi promenerar i Rynningeviken är samma vatten som vi dricker, samma vatten som vi spolar ut i toaletten och samma vatten som våra barn och barnbarn ska skölja munnen med när de borstat tänderna

Så vi har ett stort ansvar, var och en av oss

1. Vi har ansvar för att inte förorena vattnet – rent vatten är en förutsättning för vårt liv och hälsa – men även för djur och natur.

2. Vi har ett ansvar för att inte slösa på vatten – det kostar både pengar och energi att transportera vattnet både från vårt avlopp och till vår kran.

3. Dessutom borde vi ta ett större ansvar för vattentillgången i resten av världen – att vi har så god tillgång till rent vatten borde göra att vi också bidrar med pengar och kunskap till att människor i resten av världen ska få tillräckligt med vatten.

Så den här dagen är en del i en enormt stor fråga – och i ett enormt stort kretslopp. Tack för att ni är här, och ta nu chansen att få svar på era frågor

Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycker inte att Örebro kommun ska delta på världens största fastighetsmässa i mars (MIPIM-mässan i Cannes), då cirka 20 000 besökare (varav 4000 är investerare) träffas under några dagar. Jag tycker att man kan vända på det, precis som Lena Baastad gjorde när frågan diskuterades i Kommunfullmäktige idag: Vill inte V (och MP) att Örebro kommun ska försöka locka nya investeringar till Örebro? Vill inte V (och MP) att Örebro kommun ska försöka locka nya aktörer att börja bygga i Örebro? Vill inte V (och MP) att Örebro kommun ska bidra till att nya jobb skapas i Örebro? ”Vi har inte råd med politiker som tror att våra framgångar klubbas i kommunhuset” skrev Reinhold Lennebo efter MIPIM 2012. Han har helt rätt i det.

Egentligen är det väldigt enkelt (jag utvecklade resonemanget 2012):

1. På MIPIM-mässan träffar vi koncernledningar och investerare som vi annars aldrig får en chans att träffa. Redan nu är veckan i stort sett fullbokad av möten (trots att mässan sker om några veckor), och tidigare år har vi haft fullt upp att hinna mellan träffar med intresserade investerare (2013 hade vi 13 förbokade möten, 10 med företag). På hemmaplan är det inte ens fysiskt möjligt att på 3-4 dagar ha så många möten med investerare (som ofta finns i landets storstäder).
2. Genom deltagandet tar vi plats i Stockholmsregionen – och i Europa. I år ordnar vi ett eget seminarium, direkt efter – och i samma lokal som – Stockholmsregionens fullsatta frukostmöte. Vårt seminarium har den ödmjuka rubriken: ”Örebro – tillväxt i Stockholmsklass”… (här är inbjudan). Att marknadsföra sig som en del av Stockholmsregionen är viktigt, då blir vi en del av en av Europas hetaste investeringsregioner där det fram till år 2020 kommer att investeras cirka 90 miljarder euro (800 miljarder kronor). Förutom det egna seminariet, deltar vi på två andra seminarier där vi presenterar Örebro för intresserade investerare.

Dessutom har vi under veckan lite tid (det blir inte mycket tid mellan alla förbokade möten) för nätverkande och diskussioner med andra kommuner och liknande aktörer. Har man tur hinner man också lyssna på något seminarier, under veckan arrangeras massor av seminarier med hög kvalitet.

Det där vet Vänsterpartiet och Miljöpartiet, likväl är de emot att Örebro deltar (MP anser att Örebro inte ska delta på arrangemang utanför landets gränser medan V bara är emot just MIPIM).

Är det dålig insyn/öppenhet kring kommunens deltagande på MIPIM-mässan? Nej, det är det inte. Att Örebro deltar är ingen hemlighet, det har redovisats ända sedan första gången vi var med (2011).

Vi har varit väldigt öppna med både kostnader och program kring MIPIM-resan (läs mer här: om de möten vi hade 2012 eller här: om resultaten efter mässan 2013). Men däremot berättar vi inte om alla intresserade företag vi träffar; det gör vi vare sig i Sverige eller utanför Sveriges gränser. Om vi varje gång berättade vilka vi träffade skulle vi gå miste om de flesta investeringar. Företag vill ofta inte informera förrän allt är klart. Ibland är det ju lagar och regler som stoppar sådant – börsregistrerade bolag får inte lämna ”marknadsstörande information” som det ibland kan vara frågan om).

Ger deltagandet på MIPIM-mässan resultat? Ja, det gör det. När processerna kommit längre kan man berätta mer. På Örebro kommuns hemsida kan man se vilka företag som fått förstudie för att projektera byggen på mark som de vill köpa av kommunen. Där kan man till exempel se följande: att PEAB har förstudier på tre tomter i Sörbyängen.

Det är ett konkret resultat som började med ett möte på MIPIM-mässan i Cannes förra året. Då träffade vi PEABs koncernledning (vilka vi annars inte träffas så ofta) och visade dem områden som är byggbara och där kommunen vill sälja mark till bostäder. Senare besökte representanter från PEABs koncernledning Örebro och jag guidade runt dem i Örebro, och visade bland annat ledig mark i Sörbyängen. Nu arbetar PEAB med tre tomter just i det området. Därmed har Örebro fått en nygammal aktör som står redo att inom kort börja bygga några hundra lägenheter (PEAB är i högsta grad närvarande i Örebro, men i detta fall är det de som driver hela projektet – inte bara som byggentreprenör). Men det är bara ett exempel: 2013 pratade vi bostadsbyggande (konkret) med ytterligare (minst) en aktör som kan börja bygga inom 1-3 år, vi diskuterade investeringar i logistikanläggningar (kan bli verklighet inom 1-3 år) och vi träffade fastighetsägare som inte finns i Örebro idag men är intresserade av att investera här. Alla dessa kontakter följs upp. Dessutom har vi fortsatt kontakt även andra som var mindre konkreta än dessa.

Är de ca 100 000 kronor som MIPIM-deltagandet kostar Örebros skattebetalare väl använda pengar? Ja, det är det:

• Om deltagandet på mässan så bara leder till ett (1) enda nytt jobb i Örebro är det lönsamt för skattebetalarna efter lite drygt ett år (bara beräknat på skatteintäkterna).
• Om deltagandet på mässan leder till att en ytterligare tomt säljs till en byggare som vill satsa i Örebro så ger det flera miljoner i intäkter till kommunen (skattebetalarna).
• Om deltagandet på mässan leder till ett enda ytterligare bostadsbygge (som i decennier blir bostad för örebroare och som ger nya arbetstillfällen) är jag rätt säker på att örebroarna tycker att det var rätt att avsätta pengarna för deltagandet på mässan.

Ett skäl till den här debatten handlar om ordet ”Cannes”. När man säger det ortsnamnet tänker folk på lyxliv, filmfestivaler och ”det vackra folket” (när media illustrerar artiklarna visar de alltid soliga sommarbilder från filmfestivalen…). Sanningen är att Cannes i mars är väldigt lite av allt det… Så en fråga återstår alltså att besvara:
”Ska skattebetalarna stå för kommunföreträdares lyxliv i Cannes?”. Nej, och lyckligtvis är det inte heller det vi ägnar oss åt. MIPIM-mässan är hårt jobb för de örebroare som deltar; jag skulle helt klart hellre vara hemma så jag slapp komma efter med mailen och annat. Och något lyxliv förekommer inte för Örebros företrädare (det har till och med granskats av revisionen). Bara som en illustration på detta kan en bild från de rum vi bor i under veckan kanske vara på sin plats. Bilden här bredvid visar ”badrummet”, där bara toaletten ryms.

 

Många tycks inte ha förstått hur betydelsefull turistnäringen är i Örebro. Varje år omsätter turism- och besöksnäring i Örebro 2,2 miljarder. 2,2 MILJARDER. Det ger massor av jobb, vilket ger massor av skattekronor, vilket ger massor av möjligheter att förbättra skolan, förskolan och välfärden. Fast det där förstår inte alla. En del tror att det är bättre att kommunen INTE skapar förutsättningar för arrangemang, anläggningar och annat som möjliggör turism. (Här har jag utvecklat varför vi borde satsa mer – inte mindre – på turism och besöksnäring.)

För något år sedan blev jag i debattartiklar och på andra platser hånad för att jag gjorde jämförelsen om vad en ökning av turistomsättningen skulle innebära. Så här skrev jag då: ”Idag omsätter turismen över 2 miljarder kronor. Om den ökar till 2,5 miljarder ger det ytterligare 40 miljoner i skatteintäkter och 350 nya jobb i Örebroregionen.” Jag trodde att det där skulle ta några år, summan 2 miljarder var nämligen redan den väldigt hög (faktiskt mer än vad turismen i Västerås och Linköping omsätter TILLSAMMANS). Idag är omsättningen alltså 2,2 miljarder, och ökningen fortsätter.

Det finns en annan siffra som en del (politiker och andra) bör notera: När Örebro växer med dagens cirka 1600 personer/år så ökar skatteintäkterna med cirka 75 miljoner kronor per år. Det är ytterligare ett argument för att satsa på kultur, idrott, arrangemang och annat som lockar människor att bosätta sig på en ort (för det är sånt som är avgörande nuförtiden – jobben uppstår där folk vill bo).

Detta är skälet till att Örebro kommun avsätter cirka 4 miljoner för att Vinter-SM-veckan ska arrangeras i Örebro 2015. I dessa pengar ingår viss kompensation till arrangörsföreningar, marknadsföring, arenakompletteringar för att kunna genomföra en del idrotter och kostnader för att göra bra tv-sändningar och kringarrangemang. Dessutom avsätter vi 800 tkr till en projektledartjänst. Förutom detta tidigarelägger vi investeringar i Kilsbergen (exempelvis i Ånnaboda-anläggningen) som vi kommer att ha nytta av många år framåt (läs mer om satsningarna här). Ni vet den där stugan som idag är värmestuga i Ånnaboda? Den kallas SM-stugan eftersom den byggdes när vi senast hade skid-SM i Örebro, 1986. I snart 30 år har den alltså gjort nytta för både örebroare och turister som vill uppleva Kilsbergen.

Moderaterna i Örebro har bestämt sig för att fortsätta vara emot den här satsningen (här upprepar de det i Tvärsnytt). Numera leds nämligen Örebro-moderaterna av politiker som inte förstår det där enkla sambandet mellan turistintäkter, nya jobb, skatteintäkter och förbättrad skola. Moderaterna i Örebro tror nämligen att ”opposition” innebär att man ska vara emot även bra saker, förr visste Örebros moderater att det var viktigt att man visade enighet i långsiktigt viktiga frågor. Som till exempel investeringar i ett växande näringsliv som ger nya jobb.

Några siffror om tidigare SM-veckor också:

• Tävlingarna brukar locka 15-20 idrotter och omfatta ungefär 1500 idrottare (vid vinter OS deltar 3000 idrottare…), och ungefär 200 journalister.
• SM-veckan Vinter i Östersund 2012 hade 18 000 besökare. Av dessa var ca 5 000 tillresta och totalt spenderades cirka 18 miljoner kronor under SM-veckan. Dessutom hade veckan 1,2 miljoner TV-tittare med beräknat annonsvärde på ca 24 miljoner.
• Falun 2013 hade cirka 1500 artiklar i dagspress (har dock inga siffror om besöksnäringen då).
  Umeå 2014 hade 50 timmar i tv och cirka 20 miljoner i besöksnäringen.

Sannolikt blir det mer besökare till Örebro än tidigare år: till skillnad från Umeå, Östersund och Falun är ju Örebro nära för många svenskar: 70 procent av Sveriges befolkning bor inom en radie av 300 km. De långsiktiga effekterna är därför sannolikt dessutom större än för Falun, Östersund och Umeå; alla vet nämligen att man kan åka skidor i de tre orterna, men väldigt många vet inte hur fina vinteranläggningar vi har i Örebro. Alltså kan de 2,5 miljarderna bli ännu mer tack vare SM-veckan vinter 2015. Fast det fattar inte Moderaterna i Örebro. Och det är faktiskt väldigt bekymmersamt.

Då och då påpekar vänner (på t ex Facebook) att vi som är politiskt aktiva borde prata om vad vi själva vill göra – istället för vad andra partier gör. Häromdagen kom en sådan fråga igen och jag började fundera lite mer kring det. Så här tror jag att det är.

Först av allt: Självklart har de rätt; åtminstone i teorin. Politiker som inte pratar om vad de vill göra har självklart inget som helst existensberättigande: politik handlar om att vilja (jag försöker oftast skriva om vad jag och S vill på den här bloggen, påminner gärna om mina ”7 punkter för en ny socialdemokrati” från januari 2011). De flesta av oss som är politiskt aktiva kommer då och då på oss själva med att ägna för mycket uppmärksamhet åt att beskriva varför det som andra partier vill göra är fel, och för lite uppmärksamhet åt våra egna förslag. Jag är inget undantag; även om min tid till 99% ägnas åt att driva socialdemokratisk politik och ta ansvar för Örebros utveckling så är det nog många vänner på Facebook som skulle hävda att 99% av inläggen inte handlar om vare sig socialdemokratisk politik eller om beslut jag fattar.

Ett skäl till det är väldigt mänskligt och kan förklaras på ungefär samma sätt som nyhetsvärdering: det är helt enkelt mer spännande och intressant att påpeka saker som avviker och inte fungerar än att bara berätta allting som är bra och fungerar. Det är enklare att vara skarp och underhållande om andras felaktiga förslag än om sina egna (mycket klokare…) förslag.

Men det finns ett viktigare skäl. Politik handlar ju inte bara om att vilja. Det handlar också om att välja. Sänkt skatt eller mer resurser till välfärden. Hårdare eller lättare miljökrav. Mer eller mindre bistånd. Och så vidare. Och eftersom det alltid finns flera alternativa beslut så är det också rimligt att man inte bara motiverar det vägval man själv gör, utan också förtydligar det genom att ställa det i kontrast till de vägval andra partier gör.

Så även om jag håller med om att vi som är politiskt aktiva ofta lägger för mycket tid på vad andra partier tycker och gör så tycker jag likväl att det är orimligt att tänka sig en situation där vi bara pratar om vår egen politik. Huvudskälet till det är att politik dessutom om att leverera. Även om det en politiker vill och väljer låter klokt så står det sig slätt om kompetensen saknas. Även om en politikers bild av framtid och kommande vägval låter vettiga så blir de meningslösa om politikern inte är trovärdig och handlingskraftig. Det heter trots allt ”politiskt förtroendevalda”.

Det går inte att förutse varje beslut man kommer att ställas inför under den kommande mandatperioden. Därför är de beslut man fattat och de förslag man genomfört viktiga för vilka beslut väljarna fattar: ”Kan jag lita på den här politikern: kan hen genomföra det som står i deras program?”

När väljarna lägger sin röst gör de det inte på grund av vad man tidigare genomfört, men det som tidigare genomförts berättar för väljaren om de kan lita på den inriktning som partiet eller politikern beskriver. Alltså blir utvärderingen viktig, och alltså är det självklart att socialdemokrater kritiserar beslut som fattats av alliansregeringen, precis som det är självklart att Örebros moderater kritiserar beslut som fattats av nuvarande kommunledning.

Men är det inte bättre att varje parti beskriver vad de vill göra och sedan får väljarna jämföra? För det första är det inte så människan fungerar – ytterst få är helt rationella i sina politiska val. För det andra är ju inte alla partier alltid helt ärliga med vad de ämnar genomföra. Och för det tredje, och det är kanske viktigast: politiska program är inte tillräckligt betydelsebärande i sig själva. Utan koppling mellan program, konkreta förslag och vad man faktiskt uträttat (track-record eller uppföljning) så är det inte möjligt att på ett rimligt sätt ta ställning till vem man ska rösta på.

Låt oss göra ett test. Vilket parti tror du har skrivit det här?: ”XX strävar efter ett hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva. Vi tycker alla ska få möjlighet att utvecklas oavsett vem man är och var man bor.” Tror ni att det är samma parti som under de gångna åren suttit i regeringen och sänkt Sveriges klimatambitioner? Känns det som ett parti som de facto prioriterad skattesänkningar före infrastrukturinvesteringar? (3)

Eller det här: ”Vårt mål är ett samhälle där frihet förenas med omsorg om de svaga. Ett samhälle som stödjer familjen och skapar förutsättningar för ett blomstrande närings- och föreningsliv.” Är det ett parti vars riksdagsledamöter applåderade när sjukförsäkringen sänktes? (2)

Ett exempel till: ”Vi tror på ett Sverige där alla som vill och kan arbeta har ett jobb att gå till. På ett Sverige som ser alla och glömmer ingen. Som håller ihop och låter alla komma till sin rätt.” Låter det som ett parti som varit drivande i beslut som gjort att 5000 svenskar vid senaste årsskiftet hade utförsäkrats två gånger från sjukförsäkringen? Är det samma parti som skapat Fas3 som beskrivs som en ”avstjälpningsplats” med bra betalt för de företag som kan utnyttja gratisarbetande arbetslösa? (3)

Citaten ovan är inledningarna på respektive partis hemsida, under fliken ”vår politik” (1: Centerpartiet, 2: Kristdemokraterna, 3: Moderaterna). Politik handlar om att beskriva vart man vill med samhället, vilka problem man ser och hur man vill rätta till dem. Men det handlar som sagt också om att beskriva de vägval man står inför, och då är faktiskt beskrivningen av andras alternativ också en grund för den väg den enskilde väljer.

PS: Mitt resonemang här ovan utgår från en utgångspunkt som jag inser inte är helt självklar för alla: att politik är viktigt därför att det påverkar människors liv och förutsättningar. Att politik inte bara handlar om ideal och principer. Så jag kanske bör utveckla det också:

I den ofta citerade intervju som David Frost gjorde med Olof Palme 1969 säger Palme (efter ca 28 min i intervjun: ”eftersom vi lever här på jorden, är dömda att leva här på Jorden, så ska vi försöka göra livet så anständigt som möjligt. För att göra livet så anständigt som möjligt behöver vi några särskilda gemensamma värden: jämlikhet och gemenskap. Det är utgångspunkten i min politiska ideologi. Det är det politik handlar om.” Politik handlar inte alls ”bara” om ideologi eller om grundläggande idéer. Det handlar om genomförande, om resultat och om vardag.

Om man har det väl förspänt, tjänar bra, har en bra utbildning och ett bra jobb så minskar betydelsen av den politik som bedrivs, den påverkar inte nödvändigtvis ens vardag. Då är det självklart också lättare att utgå från partiernas grundläggande ideologi och och bortse från vad som görs och vad vilka konkreta förändringar som föreslås i skatter, a-kassa och liknande.

Men om man faktiskt är beroende av politiska beslut för att få ett drägligt liv eller för att få möjlighet att göra ett nytt livsval eller välja en ny väg – ja, då spelar de konkreta politiska förslagen roll. Och då spelar det väldigt stor roll om de där politikerna som ber om ens röst faktiskt tänker leverera det de säger eller om de bara säger något för att få ens röst.