Sparade just tid för fullmäktiges ledamöter genom att inte gå upp i ännu en bisarr debatt i fullmäktige. Just nu hävdar kristdemokraterna och miljöpartisterna (minus Olof Johansson) att man ska ha ”riktvärden” för hur många barn man ska i varje grupp i förskolan.
Jag förstår att det kan låta bra, men man måste (som min partikamrat Hans Boskär nyss gjorde) ställa en viktig motfråga: om vi nu vill att verksamheten ska anpassas efter de barn som finns på varje avdelning – borde inte gruppernas storlek då kunna vara olika? Det är ju skillnad mellan olika åldrar och mellan olika bakgrund. En grupp där många barn har koncentrationssvårigheter behöver rimligen mer personal, en grupp med många olika språk kan ha andra krav. För att inte prata om de olika förutsättningar som gäller för olika lokaler: ett dagis med tre våningar kräver något annat än ett dagis med stor lekgård och en våning. Och vad är en ”grupp” – ser alla ”grupper” likadana ut?
Jag tänker inte säga att jag aldrig förenklat i den politiska debatten, självklart finns en poäng med att göra politiken begriplig och ibland faller vi alla i fällan att förenkla för mycket. Men att hela tiden försöka förenkla svåra frågor är farligt.
Precis på samma sätt var det nämligen med en debatt tidigare idag, om ”fria arbetskläder” i äldrevården. Där hävdade centern att man skulle bestämma att all personal i hemtjänsten ska ha fria arbetskläder. Vi har satsat pengar för att personalen på kommunens vårdboenden ska ha fria arbetskläder, när det gäller hemtjänsten inser vi att man behöver utreda frågan lite mer. Det låtsas inte centerpartisterna om. För det finns nämligen lite problem:
– Skattemyndigheten anser att det ska beskattas om man får fria arbetskläder som inte ser ut som uniformer – är det rimligt att personalen ska drabbas av mer skatt på grund av ett beslut i kommunfullmäktige?
– Örebroare som har behov av hemtjänst har rätt att kräva att kommunens personal agerar som om de är gäster i de äldres hem – inte tvärtom. Om arbetskläder skulle bli ”uniformslika” innebär det att hemmet blir mindre ”hemlikt”.
Och självklart är det enklare att inte låtsas om att det finns problem. Självklart är det enklast att sitta i kommunfullmäktigesalen och fastställa regler och riktvärden för både hur arbetskläder ska se ut och för hur många barn som ska finnas i varje ”grupp”. Men i verkligheten brukar det vara en bättre idé att låta barnens behov avgöra hur verksamheten bedrivs.
Hej Björn Sundin!
Blir oroad av dina kunskaper vad det gäller arbetskläder kontra skattemyndigheten.
Om hemtjänstens arbetskläder bär kommunens logga så skall detta inte vara något problem. Detta är också en bra identifikation på mig som hemvårdpersonal då jag besöker enskilda vårdtagares hem. Det kan väl inte hänga på personalens kläder hur vi agerar i vårdtagarens hem, då deras hem är vår arbetsmiljö. Vi är inte gäster, vi arbetar som proffessionell vårdpersonal. Tycker även att din kunskap om vår arbetsmiljö är bristfällig, vi tvingas emellanåt utföra vårt arbete i rökiga miljöer, smutsiga hem samt hos vårdtagare med ett stort omvårdnadsbehov. Med vänlig hälsningar Annette Larsson, Lisbeth Zetterlöv Kommunal
Hej och tack för ert mail
Jo, jag har tvingats skaffa mig ordentlig kunskap om skattemyndighetens syn på arbetskläder – vi har fått rejäla genomgångar och som ni vet var det ju till och med så att Örebro kommun drev frågan.
För att arbetskläder inte ska beskattas som löneförmån måste det vara en mycket rejäl logga (enligt Skattemyndigheten) och det ska i princip inte vara möjligt att bära kläderna privat. Varför tolkningen av reglerna är annorlunda inom andra sektorer kan inte jag svara på, det är en fråga att driva mot rikspolitikerna i så fall (om det nu är så att Skattemyndighetens tolkning är olika för olika grupper).
Jag vill inte att hemtjänstpersonalen ska bära ”uniformsliknande” kläder i form av arbets- eller skyddskläder med stora blaffiga loggor – jag vill att hemtjänstpersonalen ska vara så ”hemlikt” klädd som möjligt. Kanske är det då bättre med klädbidrag för att kunna köpa in extra ”vanliga” kläder för er som jobbar inom hemtjänsten.
När det gäller synen på vårdtagarnas hem håller jag inte med er. Jag tycker inte att människors hem i första hand är ”arbetsmiljö” – jag tycker att vårdpersonalen ska uppträda som gäster i den enskildes hem. Det är själva poängen med att vi har hemtjänst och att vi vill att människor ska bo kvar hemma: att äldre mår bättre och klarar sig längre om de kan bo kvar i sin bekanta hemmiljö. Ju mer vi från kommunens sida ”anpassar” denna miljö – ju mindre hemlikt blir det.
Jag vet mycket väl att det både kan vara rökigt och smutsigt i människors hem. Och det kan tala för klädbidrag eller någon typ av skyddskläder i de fall det är aktuellt. Men så länge arbetskläder – som ser ”normala” ut – kommer att beskattas som löneförmån vore det förmodligen en dålig idé både för kommunen och för de anställda att införa dem. Det skulle öka skatten för er och innebära arbetsgivaravgifter och annat för kommunen.
Sedan kan det ju vara värt att påminna sig att det var Kommunal som drev frågan att istället för att satsa pengar på arbetskläder höja lönerna med motsvarande summor. Men det var kanske före er tid.
Jag ägnar – numera – inte så mycket tid åt dessa frågor just i kommunpolitiken men om ni vill diskutera frågan vidare så gör jag självklart gärna det – med er och med andra.
mvh
Björn Sundin