Idag är det internationella kvinnodagen (men viktigare: Karins och min bröllopsdag…) och det ”firar” DNdebatt med att låta ett antal arga kvinnliga företagsledare protestera mot regeringens planer på att tvinga bolag att ha kvinnor i styrelsen. Under rubriken ”Kvotering en förolämpning mot kvinnor i näringslivet” går de till storms och hävdar att regeringen inskränker ägarnas rätt att styra sina företag.
Man kan självklart ha olika åsikter om vilken väg som är bäst för att uppnå ett mer jämställt samhälle, men jag är rätt övertygad om att fler kvinnor på ledande positioner är otroligt viktigt. Inom politiken har vi lyckats rätt så bra, principen om ”varannan man” tillämpas fullt ut på valsedlar och liknande (i de flesta partier). I näringslivet ser det dock inte lika ljust ut och detta vill alltså regeringen förändra.
I debattartikeln skriver de 20 kvinnliga företagsledarna bland annat: ”För det första är kvinnor, utan lagstiftning, representerade i över 80 procent av de tyngsta börsbolagens styrelser. Det är de därför att ägarna anser att just dessa personer behövs för att styra deras företag.” I ett och samma stycke lyckas företagsledarna motsäga sig själva: för det första är det inte särskilt imponerande att ”kvinnor är representerade” i 4 av 5 bolagsstyrelser. Hur stor andel tror ni har ”manlig representation”? (Rätt svar: 100 procent)
För det andra är det inte rimligt att betrakta kvinnor som kollektiv i första hand (vilket de senare i artikeln påpekar…) och därför räcker det inte med en kvinna i en styrelse – det behövs många kvinnor med olika erfarenheter (precis som det behövs män med olika erfarenheter). Och att tro att det är en slump att kvinnor inte sitter i bolagsstyrelserna eller att det skulle bero på bristande kompetens är antingen naivt eller korkat.
Marianne Nivert (tidigare Telia vd) sa en gång något i stil med: Jämställdhet uppnår vi den dag jag möter lika många korkade kvinnor som män i styrelserummen. Det är nämligen det som är poängen: män väljer män och det är lögn att kompetens avgör alla styrelseutnämningar. Mängder av kvinnor ”upptäcks” aldrig av bolagens rekryterare – därför att de inte letar. En lagstiftning skulle i alla fall tvinga dem att leta, och med lite tur skulle vi få färre korkade män i styrelserna…

Och apropå ledande kvinnor: idag skriver DN att Karin Pilsäter (fp) bestämt sig för att återuppta sitt arbete efter rattonykterheten. I intervjun ger hon en klart mer balanserad analys än Linda Skugge gjorde härom veckan (mindre balanserad än Skugge hade i och för sig inte varit möjligt…) Det var ett välkommet besked, Pilsäter är en klok och bra politiker och det enda tråkiga med allt detta är att hon är folkpartist… Om det inte vore för hennes partival skulle hon gärna få bli regeringsledamot någon gång…