Almedalsveckan fyller tre funktioner för mig:

1. Mötesplats – för möten som är svåra att få till i andra sammanhang. Vi har under veckan träffat koncernledningsnivå på olika företag, möten som knappt annars är möjliga att få till.
2. Inspiration och idégivare – på en vecka har jag hunnit med att lyssna på 15-20 seminarier där olika avsändare berättar om nyheter, goda exempel, forskning och liknande. Utan Almedalen skulle jag inte hinna med mer än 2 eller 3 av dessa ämnen per år. Att hinna med att lyssna på så många ämnen och frågeställningar skulle uppskattningsvis ta mig 3-4 arbetsveckor  om jag istället skulle gå på seminarier och söka upp rapporter och liknande. För att inte tala om hur mycket alla de där seminarierna skulle kosta…
3. Marknadsföring – att berätta för resten av Sverige (och världen) om Örebro och om allt bra vi gör. Det handlar om att delta på seminarier, att ställa frågor och delta i diskussionerna och att ordna seminarier (i år ordnades många bra seminarier på Örebros mötesplats).

Örebro har lyckats marknadsföra sig bra för resten av landet: de vita OpenArt-gubbarna har skapat diskussioner över hela Visby (där uppåt 20 000 opinionsbildare och andra befinner sig den här veckan) och de seminarier vi ordnat har varit välbesökta och spridit kunskap, idéer och inspiration till många andra. Under veckan har jag (och övriga representanter från Örebro) hunnit med massor av möten som alla andra veckor om året skulle tagit minst en halvdag att ordna (om det ens hade varit möjligt att få till dem) per möte (eftersom de flesta av dem annars befinner sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

När det kommer till inspiration och nya tankar är det dock ett seminarium som stuckit ut denna vecka: Skanskas öppna seminarium med Bogotas förre borgmästare, Enrique Penalosa. Normalt får man betala några tusenlappar för att komma in på ett seminarium med denna guru inom stadsplanering, hållbarhet och att skapa ”en mänsklig stad”, i Almedalen är seminariet öppet för alla som vill. Och som tur var hade många valt att lyssna på denna inspiratör. När jag går igenom veckan anteckningar så sticker ett antal one-liners från Penalosa ut. Några smakprov:

• ”Säg ’titta, en bil’ till ett barn och de kommer att hoppa till av rädsla. Är det att bygga en mänsklig stad?”
• ”Det handlar om jämlikhet också: cykelvägar visar att den som färdas på en 30-dollarscykel är lika mycket värd som den som åker bredvid i en bil för 30000dollar.”
• ”En buss med 100 passagerare ska ha 100 gånger så bra förutsättningar, det handlar om rättvisa och demokrati.”
• ”Ett barn har lika mycket rätt till ytan som en bilist.”
• ”Det går inte att lösa trafikproblem genom nya trafikleder, det enda sättet är att begränsa för bilar och för parkeringsplatser.
• ”Nya motorvägar ökar trafiken eftersom resorna också blir längre. Parkeringspolicy är strategiskt, det förändrar beteenden.”
• ”När vi pratar om staden så pratar vi om ett sätt att leva, det handlar ofta om design, om att utrymmet framför husen är så dåligt/tråkigt att du skulle bli bestraffad om du lät barn leka där – då dör staden och köpcentrum ersätter där det inte finns offentlighet och gemensamma mötesplatser.”
• ”Barn är smarta, de inser att den bästa leksaken är andra barn. Människor gillar att se och vara med andra människor.”
• ”Köpcenter är inte orsaken utan konsekvensen av problemen.”
• ”Colombia ett av de mest jämlika samhällena i världen, Sverige ett av de mest jämlika. Klart att det är skillnader.”
• ”Problemen i stora förorter är sociala, det är samma utmaningar även i sydamerikanska förorter som inte har några ’invandrare’.”
• ”Kvaliteten på den offentliga platsen vid huset är viktigare än hur högt eller stort huset är. Höga hus är varken dåliga eller bra, det är inte det viktiga, det viktiga är vad som händer på gatan.. Det viktiga är hög densitet.”
• ”Sverige har mycket att lära, men mycket att lära andra. Till exempel är det ett föredöme att det allmänna äger mark så att städerna kan planeras och växa på ett bra sätt.”

På seminariet fick de svenska paneldeltagarna frågan om Sverige går i den riktningen som Penalosa pekar ut och faktum är ju att väldigt mycket av det som görs går i rätt riktning. Man ska ju nämligen inte glömma att Bogota har 7 miljoner invånare (vilket till exempel ger lite bättre underlag för snabb kollektivtrafik än Örebros 140 000 invånare…) och att Bogota, även efter Penalosas år som borgmästare är mycket värre däran både när det gäller segregation, utsläpp och mycket annat.

Men icke desto mindre. Penalosas tydligaste medskick handlar om att man som ledare måste våga driva på i den riktning man tror på (för ökad hållbarhet), även om det då och då blåser rätt hård motvind. Penalosa drabbades hårt när han införde begränsningar för biltrafiken (hans familj fick flytta till Canada under en period för att de drabbades).

För samtidigt som våra utmaningar är enorma i Örebro och i andra städer, för att citera en twittrare på ett annat seminarium: ”Det är väl rätt onödigt att varje person ska äga två ton plåt som är dyr utifrån hur ofta den används?”. Fortfarande sker hälften av alla resor i Örebro sker med bil i Örebro och att vi måste göra mer för att nå klimatmålen. Men vi gör mycket bra. Örebro kommun närmar sig viktiga förändringar i viktiga frågor:

1. När det gäller parkeringsriktlinjer som använder marken bättre och styr trafik mot cykel och buss (Tidskriften Plan gissar att parkeringsytan per bil i Sverige är dubbelt så stor som bostadsytan per person…).
2. När det gäller cykelbanor är vi först i Sverige med Huvudcykelstråk och vi satsar enorma summor på att förbättra cykelnätet i Örebro.
3. När det gäller buss och kollektivtrafik så förbättrar vi busstrafiken här och nu (vid årsskiftet sker viktiga förbättringar) samtidigt som vi siktar på framtida möjligheter att skapa bussfiler eller liknande.

Och just nu arbetar vi, som många noterat…, rätt mycket med att minska känslan av trafikleder genom staden (som ökar biltrafik) och istället bygga ihop staden (till exempel genom att skapa förbindelser mellan stadsdelar). Och vi jobbar med förtätning, att bygga en stad som lever huvuddelen av dygnet och vi försöker planera Örebro för människor – istället för bilar (Per Ankersjö, C, sa det klokt på seminariet: ”varför är det kontroversiellt att sätta 30km/h i Stockholm, så vi räddar ett antal cyklisters liv?”). Men vi har långt kvar. Enrique Penalosa ger inspiration för den där långa resan som återstår – och som måste klaras av om vi ska ha en jord och en stad att lämna över till våra barn.