På ekonyheterna i morse rapporterade Bengt Herner från Jordanien om protesterna mot publiceringen av karikatyrerna av profeten Muhammed: ”De är inte arga vuxna, inte ens arga tonåringar, utan barn, små barn, som leker arga, med plakat och inövade hatramsor mot Danmark. Barnens organisatör är Jordaniens islamiska aktionsfront. All vrede är inte spontan.”

Ja, visst är det väl typiskt av muslimerna att lura ut barnen i protester mot vårt snälla grannland. Om det någonsin hänt att svenska föräldrar organiserat protester där deras barn burit skyltar och ropat slagord vore det ju en annan sak. Men så är det ju inte. För ingen har väl någonsin sett några demonstrerande barn på gator och torg. I Sverige alltså. Nej, sådant gör bara de där utlänningarna. Usch.

Men om det – mot förmodan – någon gång skulle förekomma att svenska barn organiseras i protester på gator och torg så vet vi hur ekot kommer att rapportera om detta: ”De är inte arga vuxna, inte ens arga tonåringar, utan barn, små barn, som leker arga, med plakat och inövade ramsor mot skolpolitikerna som stänger deras dagisavdelning. Barnens organisatör är föräldraföreningen på dagiset. All vrede är inte spontan.”

Eller, vad tror ni?

Och i sakfrågan, publiceringen av karikatyrerna av Mohammed tycker jag:
1. det är aldrig okej att hota eller begå terrordåd
2. tryckfrihet innebär att man får publicera (nästan) vad som helst men det innebär INTE att man ska försöka håna minoritetsgrupper och hetsa mot vissa religioner (särskilt inte de som är mest utsatta för hån och hat) (All heder åt exempelvis NA och Aftonbladet som bestämt sig för att det inte finns någon anledning att publicera bilderna.) Europarådets generalsekreterare Terry Davis (med uppgift att försvara de mänskliga rättigheterna) påpekar (citerad i NA idag) ansvaret som följer av tryckfriheten: ”Publiceringen av karikatyrerna kanske inte innebär att man strikt juridiskt har gjort några fel, men man bröt förvisso mot etiska normera baserade på ömsesidig respekt och acceptans av andra människors religiösa tro.”
3. den danska regeringen borde självklart ha reagerat innan bojkotten mot Arla inleddes: om statsminister Rasmusen träffat ambassadörer som ville träffa honom tidigare (och inte först när danska ekonomiska intressen hotades) kanske inte dessa stämningar uppstått
4. om det inte vore för att Jyllands Posten medvetet försökt hetsa mot muslimer (det är rätt uppenbart att de gjort detta medvetet) hade vi sluppit hela eländet
5. om karikatyrerna exempelvis föreställt judar är jag rätt säker på att vi alla kunnat enas i vår avsky för att man hånar en utsatt grupp – varför ska det vara okej att håna/provocera muslimer på det här sättet?
6. faktum är att det ju är en dubbel provokation i detta fall: 1/man får aldrig avbilda profeten Mohammed och 2/att framställa honom som terrorist är att peka ut alla muslimer som terrorister (läs mer om avbildningsförbudet och annat i DN Kultur idag)

Författaren och kolumnisten Johanne Hildebrandt skrev klokt om detta i Aftonbladet i söndags. Läs det! och idag skrev Johan Ehrenberg en spalt som var klok (det är inte alltid jag tycker det…) med rubriken: ”Det är en politikers förbannade plikt att kritisera publiceringar han ogillar”