Skrev just nedanstående i ”svara snabbt”-debatten på na.se, om en insändare om ”graffiti som konst – inte brott” (läs mer om vad jag tyckt i denna fråga, länk finns i spalten till höger):
Visst är graffiti konst. Men det innebär inte att vi måste acceptera det som är olagligt (skadegörelse är skadegörelse). Jag tycker att vi ska ingripa kraftfullt mot skadegörelse och olagligt målande, men vi ska samtidigt skapa möjligheter för dem som vill måla graffiti att göra det utan att begå brott.

Och visst borde man lyfta fram lagligt målad graffiti (först borde man givetvis tillåta några målningar…), precis som i Nwe York och ännu hellre i Brugge i Belgien. Där har graffitin blivit ett turistlockbete och man har både satsat på information till allmänheten – samtidigt som man satsat mer resurser på att snabbt ta bort klotter från väggarna i stan.

Men att graffiti är en konstform innebär inte att vi ska acceptera att var och en bestämmer var det ska målas. Ett samhälle bygger på gemensamma spelregler och de måste gälla även för graffitikonstnärer.

Om ”hårdare tag” ska fungera tror jag att det också krävs lagliga möjligheter för dem som verkligen är intresserade av att uttrycka sitt konstnärliga intresse. I ett demokratiskt samhälle kan man inte förbjuda en viss typ av konststil så vilken typ av målningar som görs är inte avgörande: om väggar ska prydas med graffiti, modernism eller naturalism ska det finnas tillstånd (och tillstånd ska inte ges beroende på stil – utan beroende på kvalitet och hur det livar upp staden).

Björn Sundin, ordförande (s) i Kultur- och medborgarnämnden (läs mer om detta på bjornsundin.speedhost.me)